VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
santacruz484

SANTA CRUZ: Nya skivan är ett statement: det här är SANTA CRUZ!

2 Shares

santacruz484

Det är en kylig torsdagskväll i februari när jag möter upp Johnny och Taz (gitarrist respektive trummis) i hotellobbyn där bandet bor. De är båda väldigt ivriga inför kvällens spelning på Where’s the Music. Det vore väldigt konstigt annars när de har rest enda från Finland för just denna spelning. De förklarar snabbt att det är andra gången de spelar i Sverige, -förra var för drygt ett år sen när de gästade Harry B James.

Tre blonda och en brunett. Bandet ser ut att vara hämtad direkt från 80-talets Sunset Strip så min första fråga måste blir om de också liknar 80-talets band i festbemärkelsen:
Hur skulle ni beskriva varandra?
T: Varandra? Drinking manic maniac, svarar Taz och skrattar…
J: Jag skulle nog säga desamma, lägger Johnny till skrattande.

Skulle ni säga att hela bandet är så? Ni gillar alltså att festa?
T: Ja, ibland!
J: Efter showen, tillägger Johnny. Vi festade till det rejält sist vi var i Stockholm. Vi var på ett ställe som var smockat med folk och ölen kostade en mindre förmögenhet.

Ni kanske syftar på Heaven’s Gate (klubb i Stockholm belägen på Stureplan)? Då måste ni ha stått på listan för att komma in där. Då antar jag att ni gjorde ett bra intryck?
J: Det hoppas vi verkligen.

Det är er andra gång i Sverige och ni har gjort många spelningar i Finland, men jag vet att ni spelade i USA rätt nyligen också…
J: Ja, vi åkte dit i december. Vi spelade två shower i New York och gjorde lite promotion för den nya skivan och vi har nyss annonserat en ny USA-turné med Amaranthe.

Just det. Det kommer vi prata lite mer om senare. Vad tycker ni krävs för att en spelning med Santa Cruz ska vara bra?
J: Vi behöver såklart ha alla bandmedlemmar… Jag vet inte riktigt, svarar Johnny tveksamt.
T: Det är blod, svett och tårar, tillägger en glad Taz.
J: Vi har alla varsin tatuering där det står ”Best gig ever”, så om vi får en dålig känsla medan vi spelar så tittar vi ner på våra armar och tänker ”Yeah!”. Så det är alltid kul. Vi har aldrig haft en dålig spelning. Förutom en när jag var för full och tog sönder min förstärkare… men det var länge sen, skrattar Johnny.

Men det är tur att man lär sig av sina misstag då! Vad är era influenser när det kommer till låtskrivandet? Skriver ni alla låtar tillsammans?
J: Det är jag och Archie… Vi skriver de flesta låtarna men vi (pekar på sig själv och Taz) skrev faktiskt en låt på den nya skivan i vår replokal, typ en dag innan vi skulle in i studion…
T: Ja, det blev en snabbis, skrattar Taz.

Är ni alltså ett sådant band som lämnar mycket till sista minuten?
T: Ibland så!
J: Jag tror att just i det här fallet så behövde vi en låt till och jag hade det här coola riffet och vi bara var tvungna att göra det. Vi spelade in det, vi spelade faktiskt in tolv låtar men använde bara tio.

Ni svarade dock inte på frågan om var ni hämtar inspiration ifrån. Vad lyssnar ni på för musik?
T: Vi lyssnar på allt möjligt faktiskt… thrash metal, speed metal, pop, -allt funkar! 
J: Jag tror inspirationen började med 80-talsgrejen, band som Mötley Crüe och Guns’N’Roses, men vår musik har utvecklats mycket med åren.
T: Vi hämtar inspiration från en stor skala band.

Intressant att ni nämner det för jag tycker det faktiskt hörs ganska tydligt också, speciellt på den nya skivan. Den är råare och hårdare jämfört med den gamla och ni har lämnat 80-tals- och sleazesoundet bakom er. Jag hör exempelvis influenser från Zakk Wylde…
J: Det stämmer! Vi ville inte vara som ett andra Crashdïet. Många jämför oss med Reckless Love, Crashdïet eller Hardcore Superstar. Vi vill vara något annat och jag tror det kom naturligt för oss för när vi skrev dessa låtar så var det inget vi hade planerat. Det bara blev så.

Ni spelar musiken ni känner för.
T: Ja, det är en naturlig utveckling…
J: Det viktigaste tror jag är att samtliga i bandet tycker om musiken!

Band som Hanoi Rocks lämnade Finland sent 70-tal för att de upplevde att rockscenen var extremt svår då. Hur upplever ni rockscenen i Finland idag?
T: Människor är betydligt mycket mer öppna idag.
J: Ja definitivt!

Er andra – självbetitlade – skiva släpps den 6 mars. Hur känns det? Är ni taggade?
T: JA! Svarar Taz entusiastiskt. Vi är väldigt taggade och verkligen redo för att få ut den!
J: Jo, vi har släppt tre singlar: ”We Are The Ones To Fall”, ”Wasted and Wounded” och ”My Remedy” hittills, men vi har många bra låtar som kommer på skivan. Ni kommer bli överraskade över hur den är jämfört med förra skivan. Jag menar, vi är fortfarande samma band. Det kan man inte ändra på liksom. Men ja, vi är taggade!


{youtube}xujYZsuf-S0{/youtube}

Hur tror ni folks reaktioner kommer vara?
J: Förhoppningsvis kommer de antigen älska den eller hata den. Jag kommer i alla fall inte ta ett ”det duger” som svar.
T: Det kommer finnas älskare och hatare, skojar Taz. Säkert!
J: Om någon säger att den ”duger” så kommer jag sparka hens röv, säger Johnny och skrattar.

Hur har ni utvecklats? Det var ändå två sedan er förra skiva kom ut. Vilka är de största skillnaderna?
J: Vi har faktiskt gjort den här skivan helt själva. Vi spelade in den, mixade den och producerade den tillsammans.
T: Ja, den är helt självskapad!

Är det sant? Det kunde jag aldrig räknat ut när jag lyssnade på den tidigare idag.
J: Det har varit en väldigt avkopplande process för oss tror jag… Det är klart, ibland var det svårt att få saker att hända när vi inte hade ett specifikt schema att följa. Vi hade tre sektioner för trummorna och spelade in gitarrerna ute i skogen. Vi gjorde allt själva! Vi mixade såklart materialet i en bra studio.

Tror ni att det hade låtit annorlunda om ni hade haft en producent?
Tillsammans: VERKLIGEN!
J: När vi gjorde vår första skiva, så var vi jättefulla hela tiden. Vi brydde oss inte. Vi hade spelat låtarna i fyra år och spelat in dem två gånger innan vi till slut spelade in dem för skivan. Vi spenderade tre och en halv dagar med att spela in första skivan, plus sången.

Så ni har varit mer seriösa den här gången?
T: Det har vi verkligen.
J: Annars hade jag sparkat honom i röven, tillägger Johnny skrattandes.

Hur funkade det med deadlines då?
J: Vi hade en deadline att förhålla oss till…

Hade ni någon som peppade er att få saker gjorda?
J: Ja, vi hade mycket tid.
T: Vi hade faktiskt inga problem med att få saker gjorda.
J: Jag tror vi blev en vecka sena än vad vi hade räknat med.

Det var ju inte så farligt ändå?
J: Nej, det är det verkligen inte. Vi har hört historier om band som håller på med sina skivor i två månader minst.

Så, jag undrade lite om ert omslag. De fyra symbolerna, vad står de för?
J: De står för SANTA CRUZ! Det är bara en bild av vår replokalsvägg. Det är döskallen och symbolerna och det var så enkelt! Det är som ett statement. Vad tycker du Taz?
T: Ja, det är lite som Mothership med Led Zeppelin.
J: Archie kom upp med idén att vi skulle ha fyra symboler på omslaget till ”We Are The Ones To Fall” och jag gjorde symbolerna, ritade dem… De är faktiskt ett par symboler som vi gillade väldigt mycket. De såg bra ut tillsammans men de har ingen magisk betydelse.

Det finns så många band idag som satsar på symbolik.
T: Visst gör det det! Men dessa har ingen hemlig betydelse.
J: Det är som ett statement! Det här är SANTA CRUZ!santacruz-st250

Och hur kommer det sig att skivan är självbetitlad?
J: Det är samma sak där: vi vill visa att det här är Santa Cruz. Vi har skapat allt själva, det är en bild på vår replokalsvägg, vi gjorde symbolerna, döskallen.. Vad ska vi annars kalla det för? Vi försökte faktiskt använda symbolerna som skivans faktiska namn men det skulle inte funkat på t.ex. iTunes och Spotify, tyvärr.

Så vad händer i Santa Cruz-världen efter skivsläppet?
T: En himla massa!
J: Vi ska på en europeisk och engelsk turné tillsammans med Amaranthe, sen ska vi spela i Finland, sen USA, sen sommarfestivaler i Finland och sen förhoppningsvis fler spelningar i Europa…

Så ni satsar verkligen hårt på turnerandet?
J: Jag tror för mig så är spelningarna det bästa -att få spela musiken.
T: Ja, vi trivs bra uppe på scen.

Hur och var skulle drömspelningen för er vara? 
T: Det skulle vara en himla massa publik som är som galna…
J: Det skulle troligtvis vara Wembley Stadium. Men om vi skulle välja ett band som vi skulle vilja öppna för så skulle det vara Led Zeppelin.

Är det sant? Hur tror ni publiken skulle reagera?
J: De skulle troligtvis kasta tomater på oss!
T: Tomater och flaskor, skrattar Taz.

Så, ni spelade i USA i december förra året för första gången. Hur var publiken där borta?
T: I New York var det riktigt, riktigt bra faktiskt!
J: Det var runt 400 personer i publiken och vi hade en riktigt bra promoter som heter Samuel där borta. Han gjorde ett så himla bra jobb och så mycket folk dök upp. Vi spelade på nedre våningen på Webster Hall. Skivbolaget var där och alla älskade showen! Även om mixerbordet slocknade innan showen var slut och all ljud bara försvann…

Vad är största skillnaden mellan publiken här i Europa och i USA?
J: I Finland så brukar hälften av publiken bara stå där och undra ”Vad är det här?” och sen så har vi tjejerna längst fram. Men i USA så har alla trevligt och publiken var helt galen!

Och ikväll spelar ni på Saliga Munken och Where’s The Music i Norrköping. Finns några fler spelningar i Sverige som man kan se er på?
J: Ja, det kommer fler definitivt! Vi hoppas att få spela på några festivaler. Det skulle vara grymt.
T: Sweden Rock skulle vara bäst! Jag skulle älska att besöka den festivalen!

Det här var ungefär vad vi hinner med för den här gången hörni men för att avsluta det här så skulle jag vilja be er att beskriva Santa Cruz för de som inte känner till er och er musik. Låt riktigt övertalande så att ni får dem att vilja lyssna på er.
J: Om ni vill lyssna på äkta och riktig adrenalin, lyssna på oss! Och missa inte att komma och se oss live!
SantaCruz-Intervju120215-484

 

 

 

 

Effie Trikili

Effie Trikili

Skribent/Fotograf
RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter