28 februari kommer tyska Sacred Steel för en spelning i Sandviken tillsammans med Rocka Rollas och Tritillion. Som uppladdning inför evenemanget har Rocknytts Janne Mattsson kollat hur läget är med de tre banden.
Sacred Steel söker i dagsläget fortfarande en spelning i Stockholm 27 februari och kan nås på bandets Facebooksida
Evenemanget kan nås HÄR
ROCKA ROLLAS
För ett tag sedan släppte du lös alla dina gamla demos och idéer för gratis nedladdning, hur har responsen varit?
– Jo jag gjorde ju det, säger bandets grundare och gitarrist Cedric Forsberg. Det var skitskönt att bara släppa allt gammalt bös fritt för vinden. Det har också varit mycket god respons på tilltaget. Många gillade att jag gjorde det medan många andra aldrig skulle släppa taget om sina egna grejer på samma sätt. Tanken var att lyssnaren skulle använda riffen för eget bruk och jag hoppas på att få höra ett par resultat snart. Hittills är det enda jag hört ett par dubstep-varianter på ett par av filerna och det var ju ganska kul.
Jag antar att du som vanligt har fullt upp i studion. Vad spelar du in just nu och vad har du på G att släppa inom den närmsta tiden?
– Jo, det är ganska mycket nu men det är bara skoj. Nya Rocka Rollas har knappt påbörjats, medan Breitenhold och Blazon Stones kommande album har det mesta utom sången färdigt. Sedan ska jag hjälpa min vän Dustin med sitt ”enmannaband” Cloven Altar. Han gör låtarna och sjunger och min roll är bara att spela alla instrument åt honom.
Till spelningen nu kommer Rocka Rollas att – på riktigt – debutera sin nya sångare Marcus Olkerud, som började i december. Hur känns det?
– Det känns riktigt spännande… Egentligen är jag inget nervös alls för jag är säker på att han kommer göra skitbra ifrån sig. Vårt framträdande på Local Heroes galan gick lite sådär på grund av Marcus torra hals. Vi hade inte räknat med rökmaskiner på scen och dess påverkan. Men nu vi har vart noga med att sätta stopp för eventuella häftiga effekter inför kommande spelningar.
{youtube}h0wnmJKgVx4{/youtube}
TRITTILION
Varför har jag aldrig hört talas om Tritillion förut?
– Anledningarna till varför du inte hört talas om oss tidigare är många, börjar sångaren och gitarristen Philip Forsell. Men till största delen har vi förmodligen vår ålder, eller snarare brist på den, att skylla på. Vi har hållit på sedan 2008 redan men har till största delen hållit till i replokalen. Visst har det varit spelningar men då mer på ”ungdomsställen” då vi helt enkelt inte haft åldern inne för krogar och dylikt. Oroligheter i vår line-up är förmodligen också en anledning till varför vi stått och trampat på samma ställe länge. Medlemmar kommer och går vilket har medfört att musik inte blivit publicerad på den nivå våra ambitioner vill ta oss till.
Men nu i dagarna börjar ni äntligen att spela in ert debutalbum, hur känns det?
– Självklart toppen! Vi har haft många av dessa låtar färdiga i många år nu. Att äntligen få ta ordentligt med tid till att spela in dem precis som vi vill ha dem är underbart. Vi kommer att spela in vår skiva i Bildas studio i Söderhamn mellan 23-27 februari. Vi hoppas att responsen på vår skiva är lika bra som den kritiken vi fått nu när vi har börjat ge oss ut på spelningar igen.
Vilka är era viktigaste influenser?
– Tritillion tar våra influenser från så pass många band att det är omöjligt att nämna dem alla här. Lär jag göra ett urval så blir det dock: Iron maiden, Gamma ray, Blind Guardian, Judas Priest, Saxon och Rush som är några av våra stora influenser.
{youtube}0U7V4zj3sn0{/youtube}
SACRED STEEL
Det här blir inte bara ert tredje besök i Sverige utan också det tredje i stålstaden Sandviken. Vad är det med Sandviken som lockar?
– Ja du, den första gången vi spelad Sverige och i Sandviken var 2007 tillsammans med Portrait, minns sångaren Gerrit P. Mutz tillbaka. Det var en utav de bästa spelningarna vi någonsin har gjort. Stämningen och fansen var helt galna. Ett par år senare blev vi ombedda att komma tillbaka och givetvis hoppades vi på en minst lika galen upplevelse då. Tyvärr blev det inte så utan det gick troll i hela den resan. Jag var sjuk och att flyga gjorde inte det hela bättre. Sedan fanns ingen av magin från den första spelningen kvar heller. Varken vi eller publiken var på topp, mer än så behöver jag nog inte säga.
Nu när vi blivit ombedda att komma tillbaka för ett tredje besök kände vi först bara: ”Varför i helvete då?”. Förra gången var ingen succé direkt så… Men nu har vi haft ett bra och ett dåligt gig i Sandviken och jag hoppas att vi kan ställa saker och ting rätta igen. Kosta vad det kosta vill men med ett tredje och förhoppningsvis lyckat gig ska vi ligga på rätt sida av statistiken igen. Men då krävs det att alla fansen från det första giget dyker upp också. Det finns ingen ursäkt att sitta hemma, ingen alls.
Det borde dra ihop sig mot ett nytt album igen, hur ligger ni till i skapandeprocessen?
– Vi har börjat skriva nytt material men blir hela tiden avbrutna av nya gig och festivaler som vi måste repa inför. Vi har ett par nya låtar vi är så gott som klara och nöjda med: ”Beyond the gates of Nineveh”, ”Vulture priest” och ”Fallen is the king”. Sedan har vi en lunta till som vi jobbar med men vi tar oss sakta men säkert framåt mot ett nytt album. Förhoppningarna är att vi ska ha närmare åtta eller tio låtar redo att spelas in i slutet av året men jag ser ingen anledning till att stressa med det. Vi vill inte stressa fram ett album bara för att ha någonting att släppa.
Ni har alltid varit ett band med örat mot undergroundscenen – har du hört något nytt band som du vill slå ett extra slag för?
– Även fast jag jobbar inom metalbranschen med skivbolaget Cyclone Empire, läser alla metal-tidningarna och får nya saker att lyssna på hela tiden så var det länge sedan jag hörde någonting som verkligen gav mig en spark på pungen. Det senaste bandet jag hörde och verkligen blev ett fan av var svenska Ghost och brittiska Sheol. Bortsett från den är det mest gammal musik från slutet på 60- och 70-talet som jag lyssnar på nu. Men kliar jag mig i skallen och funderar lite så vill jag nog ändå nämna band som Jex Thoth, Archgoat, Dream Death, Satan, Hell, Österrikiska Portal, Portrait (som släppte 2014 års bästa platta), Blues Pills, Woven Hand, Amebix, Pilgrim, Goatwhore, Father Befouled, Encoffination, F.K.Ü och så vidare. Men ett nytt band jag måste nämna är svenska Tyrannex. De var grymma live senast jag såg dem!
{youtube}JMl0O7AfW_E{/youtube}
