VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
tonymills484

Tony Mills: ”Jag kollapsade vid Gate 21 och vaknade upp två dagar senare av mina egna skrik på hjärtkliniken i Oslo”

97 Shares

tonymills484

Englandsfödda Tony Mills har varit sångare i band som Shy och TNT men har nu valt att spinna vidare på solokarriären med ett nytt album kallat ”Over My Dead Body” som släpps den 23 februari och på denna skivan har han jobbat med musiker från nästan alla världens hörn inklusive Sverige.

Rocknytts pratstund resulterade i tankar om en inte så kreativ tid i TNT, hjärtinfarkten på Oslo flygplats och mycket om den nya plattan.


Det första jag kommer att tänka på när jag hör nya skivan är: är du en kreativ man?

– I det här speciella fallet fanns det mycket som skulle göras som involverade kreativitet och mångfalden var oundviklig på grund av den rikedom av känslor jag ville fånga på skivan. Någon i Norge pekade ut alla de olika känslor jag gick igenom under denna 52 minuter långa resa. De hade rätt. Där fanns självbelåtenhet, ilska, frustration, bitterhet, utmattning, misslyckande, maktlöshet. Och genom kampen och fri till andra sidan – om jag får citera texten till “Northern Star”, ‘Out of the stratos and down through the chaos, I’m hell bent on touching your soul’..

I reached life again and with it a lot of happy memories and a peaceful resolve once more…’I am free, to shake off the chains and walk in the rain, to the sound of love again, with a vision of a better man’.

Jag tror att när man försöker beskriva livsavgörande händelser är det omöjligt att göra det utan att visa känslorna man genomgick.

Om jag är kreativ, då skulle jag säga att min talang är av en beskrivande natur och att kunna överföra tankar till ord. De sa till mig när jag var en ung grabb i skolan att jag skulle bli reporter. De hade nästan rätt.

Det var länge sedan jag lyssnade på ett album med så stor mångfald. Hur blev slutresultatet så och var det planerat?

– Jag tror det växte i berättandet. Jag har skrattat tillsammans med Neil Kernon över det här. Hans beskrivning “mutation” från utsidan har en helt annan klang jämfört med det som utvecklats från det förflutna på insidan. Jag slutade faktiskt med att börja skriva ett kommersiellt album som slutade med att vara uppdelad i två album eftersom det var svårt för att mig att behärska mina känslor från mörkare tider medan jag skrev. Så jag blev tvungen att lägga den kommersiella skivan åt sidan och fortsätta på den mer esoteriska stigen till slutet vilket är hur “Over My Dead Body” blev till.

Jag kan tänka mig konflikten av att vara med i ett band som TNT som inte har något intresse av att göra nytt material när jag hör den här skivan. Fylldes du av idéer tills du sprack?

– Det hände utan att jag visste det. Jag hade varit väldigt upptagen tidigare år med TNT och när lågan flämtade till och slutligen slocknade fanns det många skuggor i mörkret med en historia att berätta.

Allt jag visste var samlat inom mig. Jag behövde bara öppna ventilen och låta det rinna sakta. Jag försökte att vara så metodisk som möjligt och eftersom “4 In The Morning” var den första låt som skrevs tillsammans med “Northern Star” var det uppenbart att jag släppte ut de senare minnena först medan de var färska.

Fanns det vid någon tidpunkt en risk att skivan inte skulle bli av?

– Naturligtvis. Jag nådde många stopp under vägen. Musiker som inte var tillgängliga, bristande finansiering och liknande. Jag tror jag åkte till Storbritannien åtta gånger under inspelningens gång över ett tidspann på ett år. Jag hade heller inget annat val än att genomgå mer hjärtkirurgi och spenderade en lång tid på rehabilitering för den sakens skull. Jag gissar att i slutändan tog det två år. Men jag är glad att jag lyckats få det färdigt med Neil Kernons hjälp. Det hade inte varit möjligt utan honom.

Du råkade ju ut för en hjärtinfarkt, hur skedde det och hur har det påverkat denna skiva?

– Utan att ha upplevt några problem tidigare så var det 03:00 på Birminghams flygplats som jag kände mig väldigt konstig, jag stod på bilparkeringen utanför och stannade bara till av någon anledning och upplevde en känsla som inte går att beskriva. Jag ställde ner väskan och väntade på att något skulle hända men det gjorde det inte, trodde jag bara var trött så jag plockade upp väskan och flög till Köpenhamn och vidare till Oslo för att flyga vidare till en ö på nordliga västkusten för en festivalspelning. Flög sen tillbaka till Oslo för att flyga till en till festival i Trondheim men jag kollapsade vid Gate 21 och kommer inte ihåg mer tills jag vaknade av mina egna skrik. De hade sövt mig och jag vaknade upp två dagar senare i hjärtavdelningen i Oslo.

Det var ganska viktigt för mig att göra detta album så jag kunde få ut det ur systemet. Jag är en berättare så det kändes helt naturligt och självklart att göra en sång om händelsen. Jag är glad att det är gjort och att jag nu kan gå vidare med mitt liv. Jag lärde mig många läxor av denna händelse och insåg att man inte kan fortsätta som när man var tjugo år när man är i 50-års åldern. Så är i alla fall min känsla.

Du har skrivit låtar till det här albumet tillsammans med Henning Ramsseth, Eric Ragno, Robert Säll och Paul Sabu bara för att nämna några. Hur kom det sig att dessa blev dina samarbetspartners och vad fick dig att välja just dessa herrar?

– Jag var på sätt och vis redan förbunden med Paul Sabu på flera olika sätt även om vi aldrig arbetat tillsammans eller mötts tidigare. Den här gången förde mina kontakter i Storbritannien oss samman då han arbetade med några artister där. Jag kände inte Robert Säll alls men min vän Steve Civello i New York skrev till mig och föreslog att vi skulle samarbeta om låtskrivandet och det var vad vi gjorde. Det var ett mästerdrag och jag älskade att jobba med Robert. Eric har jag känt i flera år genom China Blue och vid detta tillfälle skrev han ihop med Paul Sabu musiken till öppningslåten “Time Won’t Wait”.

Är resultater så bra som du förväntade dig? Vad är du mest förvånad över beträffande slutprodukten?

– Ja, jag är väldigt glad att jag lyckades att mer eller mindre förmedla allt jag gick igenom före och efter min hjärtattack på Oslos flygplats. Det blev en stor vändpunkt i mitt liv som man kan förvänta sig och det har även gjort mig en mer reflekterande författare. Jag tycker att det mest oväntade resultatet av inspelningar är att Neil Kernon spelade bandlös bas på “My Death”. Jag hoppades lite på en Tony Visconti-känsla under låten, men Neil spelade med mer känsla och stadga. Han förvandlade låten till en långsam dans. Vilken musiker som helst som kan göra det är en stor talang.

Tre av låtarna är skrivna tillsammans med Robert Säll från Work Of Art. Hur kommer det sig att dessa låtar hamnade i rad på andra delen av skivan. Varför spreds de inte ut? Jag är bara nyfiken.

– Det skulle inte ha blivit så om inte min vidsynthet inte hade vidgats under inspelningen. Jag började ganska naivt med att bestämma att “Northern Star” skulle vara första spåret och jag gav till och med ut den på iTunes som singel för över ett år sedan. Men allt eftersom berättelsen blev längre genom återblickar slutade det med att den hamnade mycket senare på skivan. Sinnestämningarna i de andra låtarna passade väldigt bra de minnen jag hade från 80- och 90-talen och vad jag ville sjunga om. Det är inte riktigt avsiktligt som de hamnat tillsammans mot slutet av skivan, mer ett lyckligt sammanträffande faktiskt.

Berätta för oss om det textmässiga temat på skivan. Du har några verkligt gripande och intensiva delar mellan låtarna som håller en på alerten hela tiden. Hur kom du på den idén?

– Jag har alltid älskat berättelser och band som berättar en god historia musikaliskt och textmässigt. Jag har lyssnat på den sortens album sedan det tidiga 70-talet.

Det var inte så mycket att jag kom på idéen som att jag la allt som hände mig i ordning och försöka förklara det textmässigt, något som alltid varit mitt sätt som låtskrivare.

Det finns inget mer gripande än ens egen död och försöka porträttera det är troligtvis det svåraste man kan försöka sig på. Det här var verkligen inget albums som “behövde” fyrasekundersgap mellan låtarna. Det fanns för mycket att förmedla. Utan att vilja passera entimmes strecket gjorde jag mig av med allt onödigt utrymme och koncentrerade mig på musiken.

Jag gillar verkligen produktionen på den här skivan. Du har stått för den själv. Är du en erfaren producent? Vad har du att säga om resultatet?

– Jag vill gärna tro att jag har en relativt tydlig av genomförandet av mina idéer. Det var verkligen fallet här. Hur allt skulle arrangeras var relativt klart från början. Då jag bara spelade in sången på albumet spelades de andra sessionerna in i Hamar i Norge, Milano, Los Angeles, Stockholm och Trondheim. Det jag fann acceptabelt och oacceptabelt byttes antingen ut eller mixades i Chicago. Albumet blev mastrat i New York.

Världskände Neil Kernon har mixat albumet. Varför anlitade du honom för det jobbet?

– Efter att ha arbetat med Neil på Shys “Excess All Areas”-album 1986 väntade jag tjugoåtta år på att arbeta med honom igen och är glad att jag gjorde det.

Han har en anmärkningsvärd katalog över verk och är högt eftertraktad för både produktion och mixning. Han är utbildad och uppväxt i en av mina favoritstudios, Trident Studios i London och var tekniker åt Mutt Lange bland många andra. Jag är verkligen nöjd med mixningen och jag ser fram emot att arbeta tillsammans igen inom en snar framtid.

Har du arbetat länge på detta album och har förfarandet gått smidigt?

– Runt två år, inklusive mixningen. Ja, det har varig en ganska systematisk process och i hög grad nådde sitt mål. Det var väldigt få exploderande hårddiskar eller ens humör för den delen. Inte mer än inom vilket annat område av livet som helst. Vi fyllde upp ganska mycket minnesutrymme vet jag. Ganska konstigt egentligen att föra över alla dina minnen och idéer på en Mac. Jag tror jag var tvungen att ringa efter hjälp runt tre gånger för att lasta över material på andra enheter.

Det här albumet kommer att ges ut av ett australiensiskt bolag. Hur kom det sig?

– Det var en affärsförbindelse genom artisten Andreas Nergard i Trondheim som spelade trummor på den här skivan. Jag träffade produktionsbolaget i Oslo och vi kom väldigt bra överens. För närvarande trycker vi albumet i Sydney.

Jag får känslan att du tonat ner din högfrekventa sång lite på det här albumet och att du nu låter mer intensiv och med mycket större känsla som get musiken mer känsla och gör det lite mer dramatiskt och kraftfullt. Håller du med, och om ja, varför?

– Jag var verkligen inte ute efter att bryta några ljudbarriärer av onödiga skäl. Låtarna var mycket viktigare än att träffa oktaver bara för att få folk att lyfta på ögonbrynen. Jag tror de åren är förbi. När det har en fantastisk effekt för att åstadkomma förbättringar av en låt är jag helt för det, men om det inte tillför något eller ännu värre: det förstör låten, vill jag undvika det. Det är trevligt att ha möjligheten när det behövs men jag har lärt mig förstå att det är sången som är det mest intressanta, inte sångaren.

Vad kommer att ske i den närmaste framtiden för Tony Mills?

– Tja, albumet kommer ut om cirka två veckor och jag planerar att umgås med min dotter över påsk. Efter det kommer jag tillbaka till Norge, öva en månad och sedan fokusera på videofilmning för skivan och titta på livealternativ. Jag kommer antagligen skriva och spela in ett nytt album med Neil Kernon och kanske till och med avsluta det kommersiella album jag påbörjade för två år sedan.

Avslutar med att fråga hur du mår idag?

– Jag mår bra och befinner mig på rehabavdelningen i Oslo för att komma i from men de verkar ha misstagit mig för en Triathlonatlet men jag börjar vänja mig vid fitnessregimen och jag blir kvar här till maj.

Tack Tony för att du tog dig tid och lycka till.

RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter