I onsdags förra veckan (den 4 februari) hade jag chansen att träffa och intervjua Gus G. För alla er som undrar vem Gus G är så är han gitarrist med Ozzy Osbourne men även i sitt egna metalband Firewind. Gus befinner sig i Stockholm just nu för att göra några intervjuer med anledning av hans kommande soloturné i Sverige. Jag får träffa Gus på Scandic Anglais hotell vid Stureplan, där jag och Gus G får en mycket trevlig pratstund.
Irene: Hej Gus G! Hur mår du?
Gus G: Hej Irene! Jag mår jättebra, tack! Själv då?
Irene: Bra, tack! Du kommer till Sverige för att spela i fyra städer i början av mars. Vad kan vi förvänta oss av den nya turnén?
Gus G: Låt mig börja med att säga att jag aldrig förväntat mig att vi skulle ha fyra spelningar i Sverige. Jag har aldrig haft så många gig här förut, inte med Firewind heller. De fyra spelningarna i Sverige kommer att bli lite mer speciella än de andra på Europaturnén för jag kommer ha Jeff och Tara med bara för dessa gig. Ja, mitt soloband också såklart. Vi ska spela ganska länge med en stor setlist som kommer innehålla låtar från hela min karriär, från Firewind, min soloskiva, Ozzy och jag tänker kanske spela lite Dream Evil också för jag har inte spelat Dream Evil-låtar live på nästan 10 år nu.
{youtube}DEmXh-ZaDIw{/youtube}
Irene: Hur känns det att vara tillbaka i Sverige? Sist du var här och spelade var förra året på Stockholm Rocks festival. Hur känns det att spela i Sverige igen?
Gus G: Det känns jättebra faktiskt. Som du kanske vet så bodde jag i Göteborg från 1999 – 2002. Jag har många vänner i Sverige och många vänner som jobbar med musik faktiskt. Jag samarbetar fortfarande med mycket folk här, Mats Leven till exempel som bor här i Stockholm. Men generellt så gillar jag alltid att komma hit för att spela. Det finns mycket bakgrund för mig i Sverige och jag har en speciell relation till svenska musiker.
Irene: Jag förstår. Vilket samarbete, det kan vara en speciell producent en sångare eller liknande, skulle du säga att du är mest nöjd med eller gillade bäst att jobba med från alla dina inspelningar du gjort hittills?
Gus G: Svår fråga. Men jag skulle säga att jag gillade alla samarbeten för jag har lärt mig så mycket, speciellt när jag först började med musiken. Det finns så mycket folk som hjälpte mig till att bli den jag är idag. Fredrik Norström till exempel var den första som gav mig chansen att vara i en studio och den första som hjälpte mig med att spela in musik på en professionell nivå. Mina första live-gig var med Dream Evil. Sedan mitt samarbete med David Chaistein som först signade Firewind på ett litet bolag som hete Levaithan. Han var också en person som jag lärde mig mycket från, speciellt i produktionsleden, och som hjälpte mig att bli bättre. Dessa personer är nog de viktigaste som hjälpte mig när jag först började med musiken.
Men om vi tänker personer för min karriär så skulle jag absolut säga Ozzy Osbourne. Att spela med Ozzy är ju den största höjdpunkten i min karriär.
Irene: Finns det någon artist eller producent som du gärna skulle vilja jobba med i framtiden?
Gus G: Det blir lite svårt att säga. Generellt så skulle jag säga att jag gillar när jag samarbetar med flera olika musiker och personer. Det är precis just därför jag har gjort mitt soloprojekt med många olika artister. Hmm. Det här är en jättebra fråga faktiskt! Kanske skulle jag vilja samarbeta med en bluesartist för att göra någonting helt annat än nu. Kanske med Grace Potter. Hon är en amerikansk bluesartist, mest känd i Amerika, men hon har en underbar röst. Eller om vi tänker gitarrister så skulle jag säga Al Di Meola. Vi vet faktiskt aldrig hur framtiden kommer se ut, men den viktigaste för mig är att alltid kunna spela musik och alltid kunna fortsätta jobba med den. För mitt soloprojekt till exempel så jobbade jag med många olika personer. Vissa funkade jättebra medan andra inte funkade alls lika bra. Men den viktigaste delen är resultatet, att man ska kunna vara nöjd med resultatet.
Irene: Jag håller med. Min nästa fråga är om vad som gör dig inspirerad till att skriva musik. Är det till exempel resor, speciella personer du träffar, annan musik och/eller konst generellt?
Gus G: Det är allting! För mig är inspirationen allting som jag ser eller hur jag känner mig. Det kan vara en person som man träffar och konversationen som man har, det kan vara en film, en färg, en känsla, en solnedgång som man har sett någonstans. Det kan vara så många olika saker. För mig så kan det vara vad som helst för man vet ju aldrig hur sin musik kommer att bli. Och jag hoppas att jag kan få inspiration varje dag. Du vet, man känner sig inte inspirerad varje dag. Ibland spelar jag men jag känner mig inte riktigt inspirerad. De inspirerande stunderna är ganska korta och så försöker man dra nytta av dem medan man kan. Jag tror faktiskt att alla musiker känner sig så här ibland. Men det finns en sak som jag tycker är ganska spännande och det är vad vi kallar ”songs by request” . När man bokar en tid med en producent och man gör en helt ny låt tillsammans, sedan med någon annan person och skapar en annan låt. Jag har faktiskt jobbat med sådana sessions förut. Det kan vara otroligt jobbigt ibland, men oftast vet producenterna exakt hur de vill att jag ska spela, vilket tempo låten skall ha och så vidare, vilket ändamål inspelning har -till exempel om det ska vara en låt anpassad för radio, eller något annat. Den utmaningen är någonting mycket spännande för mig. Men jag tror inte att jag skulle kunna klara det i längden. Jag har gjort det några gånger och det funkade jättebra, men när jag skriver musik så vill jag egentligen att det kommer naturligt och utan stress.
{youtube}eCcB3VSWK1A{/youtube}
Irene: Vad är det sista du tänker innan du går upp på scenen?
Gus G: Jag måste gå på toa! (Gus skrattar) … Nej, men alltså, det är inte riktigt att jag behöver eller vill gå på toa, utan det är all adrenalin i kroppen som gör att jag känner mig glad och pigg. Sedan kommer tanken: “undrar om jag behöver gå på toa? Finns det tid att kunna gå på toa, hinner jag? Eller inte?? ”Sekunderna senare står jag plötsligt på scenen och allt är som bortblåst. Är väl någon febernoja som jag har. När dessa tankar börjar komma, ja då vet jag att det bara är sekunder kvar till scenframträdandet. Jag kommer säkert alltid att tänka/känna så…
Irene: Vilka reaktioner älskar du att se i publiken?
Gus G: Sanningen är att om man inte känner publikens energi så kan man inte riktigt ge den tillbaka. Men det beror faktiskt på. Det finns ju gånger när man spelar framför en publik som är mycket tyst. Då tänker jag att de kanske inte gillar showen, men det är inte sant. De gillar den faktiskt, men jag kan fortfarande tänka: “det verkar inte så”.
Men det beror faktiskt på olika länder, lokalen. Vilken dag man uppträder på kan spela stor roll. Men sedan finns det också publik som är glada, högljuda och fulla av energi. Då kan jag känna att mitt framträdande blir bättre och bättre under kvällen.
Jag känner mig alltid glad och uppskattad när jag ser att folk kommer för att se mig spela.
{youtube}5sddPOg1Bb8{/youtube}
Irene: Finns det någonting speciellt som du skulle vilja säga till dina svenska fans som läser den här intervjun?
Gus G: Ja absolut! Jag är jätteglad för att kunna spela här i Sverige. Som jag sa tidigare så har jag aldrig gjort en headlineturné här förut. Jag har spelat jättemånga gånger i Sverige, men det här kommer att vara min första egna headline turné i Sverige.
Visst har jag spelat jättestora shower här med Ozzy, men det kommer bli mycket spännande att se hur det blir med min soloturné på klubbnivå.
Irene: Intressant! Nästa fråga är den sista. Jag vill verkligen höra ditt svar för jag är intresserad av att höra svaret ur ett professionellt perspektiv. Vad skulle vara ditt tips till en ung person som vill jobba med musik i framtiden, vare sig det är som artist, sångare eller någon som vill jobba med musikindustrin generellt?
Gus G: Jag älskar frågan! Mitt svar kommer bli jättelångt. (Gus skrattar). Till att börja med skulle jag berätta om, och som du kanske redan upptäckt, att musikindustrin har förändrats så mycket de senaste åren och det ändrar sig fortfarande hela tiden. 
Kanske var sjätte månad eller så, eller hur? Idag upplever vi saker som inte fanns för 20 år sedan eller som fanns men på ett helt annat sätt. Folkets intresse förändras hela tiden och man upplever saker på ett helt annat sätt idag. Ta sociala medier till exempel. Där ser vi att Twitter inte är så starkt som det var för ett par år sedan. Allting ändras. Jag tror verkligen att man måste ha ett öppet sinne för att kunna jobba med musik nuförtiden, för musiken har blivit en gör-det-själv-grej. Det är ju jätteskönt att kunna få hjälp från andra, men generellt sett måste man ha en förutsättningslös attityd och att inte vänta på att andra ska göra det som kanske bör göras. Att inte vänta till exempel på ett stort skivbolag och att de skall göra allt och att de är nyckeln till framgång. Nuförtiden ser vi att det inte finns specifika regler som man måste följa. Till exempel: skivbolag är inte lika starka som de var för 20 år sedan och musikmarknaden har blivit öppen för alla. Det har blivit mycket lättare att kunna publicera sin musik till allmänheten och ge den till folk. Det finns inga riktigt specifika regler till exempel om hur man måste släppa en skiva eller hur den måste se ut eller om det måste släppas en EP eller en singel först. Man kan göra vad som helst.
Jag brukar träffa många ungdomar som frågar mig om det är viktigt att man blir signad till ett stort, känt skivbolag. Jag tror inte att det är så viktigt faktiskt. Den viktigaste anledningen som alla ungdomar bör tänka på är varför de vill jobba med musik och sedan tänka ut hur man kan göra det på ett smart sätt, försöka se vilka trender fans och skivkonsumenter följer – hur marknaden ständigt förändras, och försöka hinna med. Visst är det hjälpsamt om man följer en marknadsföringsplan, men man behöver inte vara en affärsman för att klara det. Mitt bästa tips skulle förmodligen bli att man måste våga göra någonting nytt, någonting som vi inte sett förut, någonting som man inte redan gjort.
Irene: Tack så mycket! Det var jättetrevligt att träffa dig!
Gus G: Tack själv. Det var jättekul!
{youtube}68kRO4ql_LM{/youtube}
Text: Irene Pavlidi
Foto: Joanne Marie Jacobs
