VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
deadheroinemoa

Moa om Dead Heroines nya EP: “En smäll på käften, rakt ifrån hjärtat”

73 Shares

deadheroinemoa
Den elfte februari släpper Dead Heroine sin EP “Eleven”. Bakom bandet står Moa Henriksson som vi tidigare har sett i det svenska bandet Thundermother.

– Jag träffade Filippa (Nässil) och vi började skriva låtar tillsammans, sedan bildade vi Thundermother. Vi gjorde några gigs tillsammans innan vi gick skilda vägar på grund av att jag bestämde mig för att flytta till Los Angeles och Filippa till Stockholm.


Moa har dock hållit på med musik så länge hon kan minnas.
– Det började med att jag mimade till Spice Girls och sparkade med benen ut i luften, jag var nämligen Mel C. Rock kom jag in på under tonåren och jag startade mitt första band när jag var 13, där spelade jag bas och sjöng. Det första riktiga bandet startade jag när jag var 15-16 år, men då spelade jag bara bas eftersom jag tyckte det var töntigt att sjunga, haha. Vi hette Thrill Warriors och bestod av fem småstadstjejer som försökte leva rockdrömmen och vara som grabbarna. Det är nog det som har format mig mest som person, vi tog ingen skit och och körde liksom vår grej.

Hur gick det då till när du och Nate Gignac startade Dead Heroine?
– Jadu, hur sjutton gick det till egentligen? Nate och jag började skriva ihop och en sak ledde till den andra. Först skrev vi ganska generisk treackordsrock men utvecklade ganska snabbt en förkärlek till att blanda Nates aggressiva gitarrspel med mina pop-melodier. Det kändes rätt och vi bestämde oss för att köra på det.

Vad skulle du säga är den stora skillnaden mellan Dead Heroine och det du tidigare gjort?
– Innan skrev jag mest om att festa, mina texter handlade ofta om att dricka öl och ligga runt. Dead Heroine är mycket mer personligt, den här gången vill jag säga någonting mer. Som i “Brev Till Pappa” och “Broken Glass”, båda handlar om min trasiga relation till min pappa. Tidigare har det varit ett känsligt ämne som jag inte har velat skriva om. Jag har inte velat visa att jag, precis som alla andra, kan vara sårbar. Dock är Eleven ingen snyftare för det, “If You’re Waiting For A Sign (This Is It)”  handlar om att stå upp för sig själv och säga “fuck you” till den som inte tycker att det passar.

Om du själv fick beskriva “Eleven”, vad skulle du säga då?
– En smäll på käften, rakt ifrån hjärtat.

{youtube}FoCQkXjq1F8{/youtube}

Den är ju inspelad på olika studios i Los Angeles, hur kom det sig att det blev så?
– Det finns två förklaringar till detta: Den ena är att vi var panka och sedan är LA ganska ytligt. Många gånger handlar det mer om pengar än om talang. Det är inte helt ovanligt att behöva betala för att få spela på vissa klubbar, vilket är något som vi har gett fingret till. Vi har gjort allt på en nollkronorsbudget vilket har resulterat i sena kvällar och tidiga morgnar i studion innan eller efter dem som egentligen jobbar där. Vi har även haft mycket tur eftersom vår producent, Luke Gerard Webb, jobbar på flera stora studios i LA. Mot slutet var väl folk trötta på oss så vi började spela in i Nates garage och min garderob istället. Gatuljudet i slutet av “Broken Glass” är från när jag spelade in sång. Jag bor mitt på Sunset Boulevard och det är ganska högljutt där, vilket inte är någon höjdare när man ska spela in. Men eftersom det var en del av processen så fick det vara kvar.

Du nämnde eran producent Luke Gerard Webb, hur föddes idén till det samarbetet?
– Luke hade ganska nyligen flyttat till USA från Australien där han jobbade för bland annat Sony och Australian Idol. Tyvärr klingar inte det så högt här eftersom ingen vet vem som vann Idol Down Under, så han behövde arbeta på sitt CV. Han ville vara med och utveckla ett nytt band som han trodde på och som folk skulle känna till i USA och det blev Dead Heroine.

Hur kom det sig att du valde att flytta till LA och vad är den största skillnaden mellan att vara musiker där och i Sverige?
– Som tonåring var mitt mål att flytta till LA när jag var 21 och det gjorde jag. Sedan blev jag kvar här. Det är egentligen världens sämsta plats att starta ett band på, många vill ha snabba cash istället för att bygga upp något från grunden. Jag tror att om man lyckas som band i Sverige så kan man nå ut till sin publik fortare, men vad vet jag? Jag har ju varken lyckats här eller där, haha.

Till sist, ni har spelat på klubbar som The Viper Room. Har ni några planer på fler spelningar längre fram och kan Sverige vänta sig ett besök?
– Nästa stopp blir Anaheim som ligger söder om LA, sedan blir det releaseparty på The Viper Room. Att spela live är det vi tycker är roligast av allt och vi smider turnéplaner för fulla muggar. Vi vill gärna komma till Sverige, så om någon som läser detta råkar vara bokningsagent och gillar vår stil; Ring mig! Haha.

RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter