Den sjunde november släpper Crazy Lixx sitt nya självbetitlade album på Frontiers records. Skivan innehåller elva låtar på dryga trekvarten. Var säker på att denna platta kommer hålla värmen på många partyn under den kommande mörka vintern med sin attityd och melodifyllda hårdrock.
Rocknytt fick möjlighet att fråga bandets sångare Danny Rexon om bland annat hur det går med föryngringen av bandet och hur man löser problemet att inte hitta en titel till skivan.
Grattis till ett mycket bra album! Hur tycker ni den står sig mot era tidigare plattor och om ni jämför, vad skulle ni säga är den mest vitala skillnaden?
– Jag tror vi är ganska överens i bandet om att det är vårt starkaste album hittills. Det kombinerar de bästa elementen från alla våra tidigare plattor med den nivå av erfarenheten och kunskap som vi skaffat oss efter över ett årtionde som band.
Hur kommer det sig att denna skivan är självbetitlad?
– Från första början handlar det om att vi inte kunde komma på någon bra titel för albumet, men med tiden kändes det mer och mer självklart. Ett självbetitlat album är något av ett ställningstagande och eftersom plattan känns som en summering av allting som är Crazy Lixx så tyckte vi till slut att det skulle passa utmärkt att plattan ficka bära bandets namn.
Efter förra skivan “Riot Avenue” så var åsikterna många huruvida utvecklingen var den rätta etc. Hur kände ni då och nu och hur tänkte ni inför skrivandet av nya skivan?
– Vi fick ganska mycket blandade kommentarer och recensioner på den plattan. Det lustiga är att det nog är den skiva som genererat mest snack. Vissa älskade fullständigt den väg vi valt medan en del blev väldigt besvikna på plattan. Att göra Riot Avenue var dock ett viktigt steg i vår självständighet som band eftersom det blev en lektion i hur vi skulle producera ett album själva, jämfört med hur vi gjort tidigare på våra första två plattor. Denna kunskap har vi tagit med oss till nya plattan där vi också skött produktionen inom bandet. Men denna gång har vi lyckats undvika många av de fallgropar som vi kanske inte såg i tid när vi spelade in Riot Avenue.
När det var dags att skriva låtar och spela in till nya plattan visste vi att vi ville tillbaka till vårt gamla sound i större utsträckning och hade en bra känsla för hur vi skulle göra det. Så utan Riot Avenue hade vi förmodligen inte klarat av att göra denna plattan till det den blev.
Jag tyckte kvalitén på låtarna var minst lika bra på RA. Det var snarare soundet på produktionen som var den stora skillnaden. Hur ser du på det idag och när tog ni beslutet att “återgå” till det “stora” ljudet igen?
– Precis min tanke. Många verkar tro att vi skrev låtarna helt annorlunda men det är inte egentligen den stora anledningen till att Riot Avenue låter olik de andra plattorna. När det kommer till vilka låtar vi valde ut till RA så kan jag väl erkänna att vi var lite mer enkelspåriga än vi varit tidigare och vissa mer melodiska alster fick ge vika för mer rättfram hårdrock. Ett lustigt exempel på det är att låten ”Girls of the 80’s”, som finns med på nya plattan, inte platsade på RA när vi valde ut låtar men är en av de låtar som jag tycker blev bäst på vårt nya album. Men precis som du säger var det i större utsträckning soundet och produktionen som skilde sig mycket. Det handlade om att vi backade allting ett steg. Vi spelade in färre gitarrtagningar, mindre körer och torrare trummor och sammantaget blev resultatet ett ”mindre” sound. Ovanpå det mixades och mastrades RA mindre jämfört med hur vi gjort nu.
För den nya plattan visste vi att fansen skulle vilja ha en återgång till det gamla ljudet och för oss innebar det två huvudsakliga skillnader mot inspelningen av RA: spela in mer av allt och anställ Chris Laney till att mixa. Tror det funkade rätt bra faktiskt.
Dock är jag helt övertygad om att flera låtar från RA, såsom ”Fire it Up”, ”Heatseeker” eller ”Sweet, Bad & Beautiful” skulle låta som klassiska Crazy Lixx-dängor om man la på den produktion vi fick till på nya plattan.
Ni har gjort en nyinspelning av “Heroes Are Forever”. Hur kommer det sig och varför blev det just den låten?
– Vi har lirat låten på i princip varenda gig sedan den släpptes på singel i början av 2007. Problemet är bara att första plattan, som låten ligger på, är out of print sedan flera år tillbaka och den upplaga som trycktes var relativt begränsad så vad vi upptäckt med åren är att färre och färre fans känner igen låten när vi spelar den live. Det har helt enkelt inte varit särskilt enkelt för våra nytillkomna fans att få tag på den. Så för att motivera dess existens i våra framtida liveset så kände vi att en nyinspelning var på plats.
Ni släppte en digital singel tidigare i år på låten “Sympathy” och jag tycker den är suverän. Varför kom den inte med på skivan, även om det var en tidig singel?
– Den låten var aldrig tilltänkt som en del av nya plattan. Låten i sig spelades in redan hösten 2012, bara några månader efter att RA släpptes och var ett i raden av flera experiment i inspelning som vi gjort. Låten blev dock liggandes på hyllan och vi kände att vi ville ge något till fansen eftersom vi visste att det skulle dröja ganska länge tills vår nästa platta skulle bli färdig för att släppas. Vi skickade över spåren till Chris Laney som mixade ihop den version som sedermera släpptes digitalt. Låten blev ganska uppskattad och vi har också framfört den live vid ett flertal tillfällen sedan den släpptes.
Ni har genomlevt lite medlemsbyten samt att det finns lite större ålderskillnader i bandet. Hur funkar det och vad är det bästa kontra det sämsta?
– Ja, vi har ju föryngrat bandet med jämna mellanrum, haha. Nä, men allvarligt talat så har det ju aldrig riktigt varit medvetet. Det har bara råkat vara så att vi hittat unga, hungriga talanger för att fylla de platser som uppstått. Att det är stor åldersskillnad i bandet (över 11 år mellan Joél och Jens) är inte så farligt som man kan tro dock. Tror det har mer med personlighet och mognad än siffran i passet liksom. Eller så är kanske vi gamlingar i bandet inte så mogna som vi vill tro.
För två av er är väl pappor idag och kanske har mer fokus på familjelivet. Hur blir det med eventuella kommande turneér etc?
– Ja, det stämmer. Jag får dessutom mitt andra barn en dryg månad efter att nya plattan släpps så istället för att planera en turné för skivan ser jag fram emot en längre vinterledighet med familjen. Givetvis ska bandet gå ihop med ens privatliv också. Vi är ju inte längre fast i de tankar man kanske hade när man var yngre där målet var att bli världens största rockstjärnor och bandet fick ta all tid och plats i ens liv. Jag har insett att det finns mer som jag vill uppleva och att få ihop pusslet är kanske inte alltid lätt men det ger mig personligen så mycket mer att få ha båda sidor i mitt liv. Om det sen innebär att jag inte kan åka på vilka gig som helst, när som helst, ja, då är inte hela världen.
{youtube}xyLantEtsJw{/youtube}
Hur länge har ni jobbat med detta album och hur har processen sett ut?
– Beror lite på hur du räknar. Tror vi satte första trumtagningen i oktober 2013. Sedan jobbade vi ju såklart inte nonstop efter det utan vi har medvetet tagit det väldigt lugnt med hela denna inspelning. Vi spelade in när vi kände att det skulle vara kul, när vi visste vad vi ville göra och var vi ville spela in det. Sedan fick det ta hur mycket tid det ville. Att det skulle bli en långvarig process var vi beredda på redan från början. Sedan är ju vissa av låtarna flera år gamla så räknar man med det så började vi ju jobbet med skivan flera år tillbaka. Ett tydligt sådant exempel är låten ”Sound of the Loud Minority” som var påtänkt som titellåt redan till första plattan, som ju heter ”Loud Minority”. Det stannade dock vid endast en refräng och således fick den inte komma med. Alla som hörde refrängen tyckte dock att det var för bra material för att bara slängas bort så jag bestämde mig för att skriva färdigt den till nya plattan istället och det slutade med en av mina favoritspår från nya skivan.
Vad händer i Crazy Lixx värld de kommande månaderna efter albumsläpp?
– Som jag sa så kommer jag ta det ganska lugnt resten av året. December och januari är ganska dåliga månader att gigga under ändå så det passar bra med lite ledigt. Sedan har vi lite spelningar bokade i februari-mars och så får vi se hur plattan mottas och ta det därifrån helt enkelt.
Jag tycker låtarna denna gång är mer fyllda med starka och vidhäftande melodier. Har ni utvecklats extra mycket till denna skiva, lagt mer fokus på just detta eller är fler i bandet involverade i skrivarstadiet på denna skiva?
– Det är fortfarande samma låtskrivare som det varit tidigare så det måste i så fall bero på att vi helt enkelt blivit duktigare på att skriva musik. Låtskrivarprocessen är också densamma som på tidigare plattor, men givetvis lär vi oss massor för varje platta som släpps. För varje låt som spelas in och släpps på album så kan man ju också lätt räkna med att vi skrivit 5 låtar som vi skrotat och kastat bort för att de helt enkelt inte varit tillräckligt bra.
Är temat på texterna likt känslan av musiken, party!?!?
– Det varierar ju ganska mycket från låt till låt, men det är oftast klassiska rockteman i våra låtar. Undantaget på denna plattan är väl ”Call to Action” som är det närmsta en politisk låt vi någonsin kommit.
Har ni några festivalspelningar inbokade inför sommaren eller förfrågningar som ligger?
– Inget vi kan avslöja just nu men visst ska vi spela på någon sommarfestival. Det har alltid varit en av de bästa grejerna med att spela i ett rockband. Älskar sommarfestivalerna.
Slutligen vill jag tacka er för given tid samt önska er lycka till och som avslutning kan ni väl beskriva Crazy Lixx 2014 samt varför man inte får låta bli att lyssna på er nya skiva.
– Tack själv! Ja du, gillar man lättlyssnad och allsångsvänlig hårdrock som den lät på 80-talet så bör man nog kolla in vår nya platta. Alldeles för många band i den här genren går i graven år efter år och vart man än vänder sig ställer fansen frågan: ”Vem ska ta över?”. Jag säger: ge de nya banden en chans.
