Mike Tramp är aktuell med nya plattan “Museum” och vi försökte in i det längsta att få till en intervju via telefon. Nu gick inte detta på grund av olika anledningar utan vi tog det helt sonika via mail och det visade sig funka alldeles utmärkt det också.
Mike Tramp är en sångare som är född i Danmark, men mest känd är han som sångare i amerikanska White Lion som var ett av de större banden inom pudelhårdrocken i slutet av 80-talet. Största hiten är otvivelaktigt “When The Children Cry” som nådde en tredjeplats på den amerikanska Billboardlistan.
1991 släppte bandet plattan “Mane Attraction” och därefter försvann White Lion precis som många andra band inom genren när grungen fick grepp om musikvärlden. Mike Tramp har dock kämpat på med sin musik och 2007 spelade White Lion (endast Mike av originalsättningen) på Sweden Rock och några soloplattor har det blivit genom åren. Senaste plattan “Museum” släpptes den 18 augusti och den diskuteras naturligtvis i denna mailintervju.
{youtube}HOXnFrHOiqc{/youtube}
Vad är dina tankar och förväntningar kring nya plattan “Museum”?
– Jag har inga förväntningar eftersom jag alltid skriver musik till mig själv. Jag känner på det sättet inga krav från min omgivning att nu måste det låta si och så. Och med tanke på att musikindustrin ser helt annorlunda ut nu än för 20 år sedan så är jag glad att jag funnit ro och självsäkerhet i min egen musik.
Om man jämför musiken på nya plattan “Museum” med det White Lion gjorde på 80-talet så är det softare. Är det så här Mike Tramp vill låta i eller kan vi förvänta oss ett rockigare sound i framtiden?
– Det är omöjligt att jämföra med det vi gjorde i White Lion för 25 år sedan med tanke på hur musikbranschen utvecklats. Det är lika svårt som att jämföra hur tekniken gått framåt under samma tidsperiod. Jag tror en hel del människor och då mest hårdrocksfans analyserar för mycket kring detta. Många fans anser att rock’n roll är som “World Of Warcraft” där man varken kan växa eller förändra sig. Jag är varken HammerFall eller Sabaton utan jag är Mike Tramp och jag är en låtskrivare som är fri att gå min egen väg och inte kedjas fast för att låta som jag gjorde för 25 år sedan.
Idag följer jag mitt låtskrivande och ser vart det tar mig. Det kan vara så att jag på mitt nästa album vill ha en tuffare stil med ett helt band igen, men det tar jag i såna fall itu med då om det blir aktuellt. Det kommer dock inte att vara i närheten av White Lion. Jag har spelat in fyra plattor med det bandet och jag skulle aldrig kunna göra något bättre idag och det vill jag inte heller.
Spår nummer nio på plattan är låten “Mother” som är en väldigt känslig låt som handlar om din mamma. Hade du en bra barndom?
– Ja verkligen. Jag hade en enkel barndom där min mamma gav mig och mina två bröder total frihet. Det var på det sättet hon blev att lita på oss eftersom hon tog hand om oss själv hela uppväxten. Låten “Mother” är inte enbart en sång för henne utan det är också ett sätt för mig att minnas var jag kom ifrån.
Hur ser framtiden ut för White Lion? Många fans i Sverige skulle älska att se en återföreningsspelning på Sweden Rock. Hur är din relation med Vito Bratta nuförtiden?
– Det finns absolut ingen framtid för White Lion. Det närmaste vi kommer är om Mike Tramp spelar några klassiker live antingen elektriskt eller akustiskt. Vito Bratta har gjort en intervju på 25 år samtidigt som han inte släppt en ton ny musik. Det tycker jag säger allt. Samtidigt så vill jag inte längre eftersom jag tycker det är för sent. Paul Dianno är ute på sin femte farvälturné och det samma gäller Kiss.
Kommer du att turnera med nya plattan och kommer Sverige i såna fall att vara inkluderat?
– Självklart. Att spela live är det jag gör. De senaste två åren har jag spelat live 14 gånger i Sverige och 3 spelningar finns med på turneplanen i oktober månad.
Jag antar att du sett en del genom åren i musikindustrin. Om du får nämna en sak som är det roligaste eller knäppaste som hänt vad skulle det bli då?
– Jag vet att jag här skulle kunna säga något smart eller roligt i bästa Anvil eller Spinal Tap anda, men jag kan inte. Efter att ha sett Gene Simmons (Kiss) de senaste åren så har jag börjat hata den delen av musikindustrin. Mitt mål har alltid varit en resa mellan konst och musik och jag försöker intala mig varje dag att inte ge upp. En del band har blivit stora skämt för de lever inte i nuet utan de tror att de fortfarande lever i det förgångna.
Till sist skulle jag vilja att du delger din favoritlåt på nya plattan “Museum” samt din favorit med White Lion?
– “Trust In Yourself” är en låt jag verkligen älskar för det är en sann Mike Tramp-låt rakt igenom. Låtar med White Lion är som modersmjölk för mig för utan dessa hade jag inte varit där jag är idag. Ibland är jag fruktansvärt trött på dessa låtar, men andra stunder älskar jag dem samtidigt som jag är väldigt stolt över att ha skrivit dem. Just nu är favoriten “Little Fighter”.
Med det tackar jag Mike Tramp för denna lilla pratstund i cybervärlden och Mike tackar mig och Rocknytt för att vi tar oss tiden att prata med honom.