VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
work-of-art-band-framework484

LÅT FÖR LÅT: Work Of Art – Framework

213 Shares

work-of-art-band-framework484
Den 19 september släpper det svenska AOR-bandet Work of Art sitt tredje album “Framework” via det italienska bolaget Frontiers. Rocknytt bad Robert Säll att ge oss sin bild och övriga tankar om varje låt på kommande skivan. Så, vill ni ha en förhandstitt på vad ni kan vänta er att få höra om drygt fyra veckor så säger vi: varsågoda!

“Time To Let Go”
En låt som jag skulle beskriva som en typisk Work of Art-låt, inte helt olik öppningsspåren på våra tidigare två skivor. Det var dessutom en av de första låtarna jag skrev till den här skivan. Faktum är att majoriteten av låtarna på den skrevs under tiden vi väntade på att vår förra skiva, “In Progress”, skulle ges ut. Dock var inte valet av öppningslåt helt självklart. Det var snarare uteslutningsmetoden som gjorde att valet föll på “Time To Let Go”. Det är alltid knepigt att bestämma låtordningen innan man hört de slutgiltiga mixerna och på den här skivan sjöng och mixade Lars de sista låtarna bokstavligen dagarna innan skivan skulle vara klar och inlämnad. Så det gjordes några sista minuten ändringar i låtordningen vilket kanske inte var helt populärt hos vårt skivbolag, men det fick det vara värt!


“How Will I Know?”
Den här låten krävde lite experimenterande innan den hittade sin slutgiltiga form. Tonartsmässigt fungerade inte verserna och refrängen ihop men efter lite bollande med Lars i studion kastade vi om tonarterna och skrev en ny refrängmelodi vilket lyfte låten avsevärd. Denna låt hade inte varit det den är utan Lars input. Ibland är det lätt att man blir “hemmablind” när man jobbar med en låt. Men Lars har en ruskigt bra förmåga att “titta på en låt utifrån” och analysera vad det är med den som inte riktigt fungerar. När man väl ringat in det är det ofta ganska lätt för mig att skriva om den och det är ofta så vi samarbetar.

“Shout Till You Wake Up”
Tillsammans med “Can’t Let Go” och “The Machine” en av de tre sista låtarna som skrevs till skivan. Jag ville ha en lite tyngre och inte fullt så “fluffig” låt med på skivan så jag tog upp en introidé jag haft sedan länge och utvecklade den. Jag gillar att den här låten tar lite oväntade vändningar, särskilt i sticket där vi skamlöst flörtar med Toto och leker med lite udda taktarter. Det var även kul att låta Herman gå loss lite extra bakom trummorna och det gör han med ära på den här låten.

“Can’t Let Go”
Min favoritlåt på skivan för tillfället – vilket känns något lustigt då jag trodde att det skulle bli en av skivans svagare spår. Men den lyfte sig verkligen när vi väl mixade den. Med ett nyskrivet instrumentalt stick blev den plötsligt mycket mer intressant än i sin originalversion. Nu tycker jag att den innehåller många av de musikaliska element som utgör vårt sound. Skulle jag välja en låt från denna skivan som skulle representerar WOA så skulle det nog bli denna.

“How Do You Sleep At Night?”
Återigen, en typisk WOA-låt. Unisona gitarr- och basfigurer i verserna med en massa små synthslingor som flyter ovanpå och väver ihop ljudbilden. Sedan blir det fullt ös i refrängerna utan krusiduller. Jag tror det kommer bli en riktigt kul låt att spela live!

“Over The Line”
Den här låten skrev sig själv mer eller mindre. Musiken tog nog inte mer än 20 minuter att göra klart. Ibland går det enkelt. Jag undervisar som gitarrlärare och när en av mina elever inte dök upp satte jag mig vid pianot för att fördriva tiden och “just like that”, så fanns låten där. Jag vill även passa på att berömma vår eminente livekeyboardist Jonas Gröning för det underbara synthsolot. Inga softsynthar här inte, -en äkta moogsynth, rätt in i ljudkortet. Precis som det ska vara!

{youtube}uN0z6XuLGNA{/youtube}

“The Machine”
En av de sista låtarna som skrevs till skivan. Jag ville försöka skriva en lite hårdare låt då jag tyckte att det saknades på skivan. I slutändan kanske den inte blev så mycket “hårdare” än övriga låtar men det var ambitionen i alla fall. Hursomhelst så var detta den första låt där vi började hitta rätt soundmässigt på skivan, så den fick fungera som riktmärke när övriga låtarna mixades.

“Hold On To Love”
Denna skivas slickaste låt. Vi brukar alltid försöka få med en eller ett par mer västkustinfluerade låtar på våra album då det är en musikstil som ligger oss varmt om hjärtat. Det är egentligen en låtidé som jag haft liggandes i säkert 7-8 år, men nu kändes det rätt att göra någonting utav den. Den är kanske inte så värst rockig, men jag tycker den utgör en välkommen kontrast till albumets övriga låtar.

“Natalie”
Vi spelade in denna redan till förra skivan men då under annat namn. Dock var vi aldrig riktigt nöjda med refrängen så vi arbetade om den och vips så blev det en “tjejnamnslåt” även på denna skiva. Personligen kände jag att vi hade kanske redan haft tillräckligt med sådana låttitlar. Men när vi jobbade fram den nya refrängmelodin kunde jag inte låta bli att tycka att det skulle sitta rätt fint att öppna den nya melodin med just ett tjejnamn. Jag sa dock ingenting, för som sagt, jag kände att vi hade gjort det tillräckligt många gånger redan. Men precis när jag sitter och tänker detta säger Lars “faan, här skulle det verkligen passa med ett tjejnamn!”. Så då fick det helt enkelt bli så!

“The Turning Point”
Skriven tillsammans med Anders Rydholm från Grand Illusion. En vän till Lars tyckte att jag borde kolla in Overland-skivan Anders skrivit och producerat till Steve Overland från FM. Jag hade inte hört talas om Anders tidigare men blev mycket imponerad. Jag tänkte att jag måste kontakta honom vid tillfälle, men i samma veva får jag ett mail från Anders som visade sig digga Work Of Art och undrade om vi inte kunde träffas och försöka skriva tillsammans. Detta resulterade i en synnerligen produktiv helg i Anders studio då vi förutom “The Turning Point” skrev “Castaway” som hamnade på vår förra skiva. Det blev väl till en 3-4 låtar den helgen och vem vet, kanske dyker även dessa upp på någon skiva i framtiden.

“My Waking Dream”
Den här låten kändes som ett rätt självklart avslutningsspår på skivan. Inspirationen kommer först och främst från Kip Wingers första soloskiva. Jag gillar kontrasterna mellan de mer suggestiva, reflekterande verserna och den mer positiva refrängen som snarare är inspirerat av låtar som Peter Gabriels “In Your Eyes” eller Dives “Same Old Town”.

work-of-art-framework484

RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter