VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
entombed-ad-press02

L-G Petrov: Hårdrocksmusiker ska vara ute och spela, inte sitta hemma och lipa

0 Shares

entombed-ad-press02
Turerna kring ENTOMBED har varit många de senaste åren. Bandets vara eller icke vara är en fråga som många fans har ställt sig under en allt för lång tid och när namnet ENTOMBED A. D. dök upp för första gången med frontmannen L G Petrov i spetsen konstaterade man att nämnda såpa blev rörigare än någonsin.

Nu är ENTOMBED A. D. aktuella med albumet “Back to the front” och frågan, som är av stor vikt, är om man ska se detta som ett debutalbum eller den första ENTOMBED-plattan på sju år.


Detta och mycket annat tas upp när Rocknytts Sven Mörén ringer upp L G för at få klarhet i saker och ting.

Är det skönt att vara tillbaka? Det är trots allt första plattan på sju år.
Jo, det är ju det. Man kan väl säga att det var på tiden att leverera någonting nytt.
Exakt!  Det har hänt mycket turbulenta saker, dock kring den ökända namnsåpan och dylikt. Kan man säga att trots allt elände kring detta så har det även frambringat en ny energi i bandet?
Absolut! Som du sa så var det ett tag sedan vi gjorde en platta. Men oavsett vad som händer och vad som gör att det blir extra bromsklossar i maskineriet så kommer man ändå till en punkt där det är dags att vidta åtgärder och göra någonting nytt. Om man gör en plan så följer man bara den. Så enkelt är det och det vad så vi gjorde och nu har vi en ny platta ute. Det har varit mycket hinder och hattande under den här långa vägen. Men vad fan! Det är ju i slutändan musik vi huvudsakligen håller på med. Hela såpan gick ju tyvärr rätt hårt till om man säger så på grund av att folk började lipa om en massa saker till höger och vänster.
Känner ni att det hela nu börjar på att lugna ner sig eller är det lika aggressiv eld i lägret fortfarande?
Vi i bandet har väl typ bara själva lagt det hela bakom oss och endast försökt att fokusera oss på att få den nya plattan färdig helt enkelt. Sedan när plattan blev färdig så har vi bara fokuserat oss på att repa och hitta tillbaka till någonting enhetligt.
Man kan säga att det känns lite som en nystart?
Ja. Fast det är samma väg liksom. Det blev bara lite trubbel i motorn så att säga (skrattar).
Det blir så ibland när motorn varit igång ett tag.
Exakt! Linjen är egentligen ganska enkel när det gäller att driva ett band och det är att repa, spela in plattor och åka ut på turné. Har man den enkla inriktningen så är det inte så svårt att hålla motorn drivande. Sedan att man gör andra saker utanför bandet är en helt annan femma. Men börjar man att plocka in saker och frågor som inte har i ett band att göra då stannar motorn vilket är jävligt onödigt.
Att ni har fått lägga till A. D. i bandnamnet, är detta något som innerst inne känns som ett irritationsmoment?
Det var ju det som krävdes för att återigen få igång motorn så att säga. Vi ville spela och inte stå stilla. Vill man sitta hemma på grund av att man inte vill, kan eller får då kommer man slutligen till en insikt att det är ut och lira man vill helt enkelt.
Om man jämför den nya plattan med föregående alster (Serpent Saint – The Ten Amendments) från 2007 så inhyser den nya plattan en stor portion mer energi. Är detta någonting som du kan hålla med om?
Absolut! Men framförallt så är det mer riktiga låtar på det nya alstret och det tog inte sex långa månader att spela in plattan. Vet man vad man gör och är färdigrepad och är duktig på att spela sitt instrument så går allting oftast som på räls. Man behöver inte sitta med ett och samma riff en hel dag eller dylikt. entombed-ad-logo484I och med att vi var så pass förberedda som vi var så behövde vi aldrig känna att vi var tvungna att stressa oss igenom vissa moment utan vi gick in och gjorde ett effektivt jobb. Förut så snöade vi alltid in oss på riff och småpartier. Nu gick vi in med inställningen att låter det bra från första idén så kör vi på den utan att ödsla tid och testa en massa alternativa idéer. Så enkelt kan det vara.
Plattan får en grymt snygg brytning efter drygt halva speltiden med låtar som ”Eternal Woe” och ”Digitus Medius”. Personligen tycker jag att dessa knyter ihop helheten på plattan på ett spännande sätt. Var detta ett medvetet val för att skapa lite svulst i det hela?
Vi satte oss ner och började spåna på hur vi själva vill att en skiva ska rulla utan att den ska bli tråkig att lyssna på. Själva plattan är över ett år gammal så vi har levt med den ett tag nu. Men vi känner ändå att vi inte har tröttnat på den utan den känns fortfarande fräsch och spännande vilket är en bra början får man väl lov att säga.
Vad är anledningen till att ni väntat så länge på att släppa den? Har ni väntat ut rätt tillfälle, eller?
Det beror mestadels på grund av allt strul som varit. Vi började spela in plattan när det fortfarande var som mest dramatiskt mellan lägren. Där tror jag att vi har en huvudnyckel till att vi jobbade så effektivt och att plattan blev så bra som den blev. Vi var så jävla trötta på hela soppan så för oss att stänga in oss i en studio blev rena terapin. Vi gick in i studion för att endast fokusera oss på en sak, att få klart skivan helt enkelt. Men visst! Det finns fortfarande folk från det andra lägret som har tusen och åter tusen olika åsikter om saker och ting. Men vi har en skiva vilket dom andra inte har (skrattar). Sedan om dom vill beskylla oss för att vi har gjort musik på en skiva så är detta deras problem.
Har skivtiteln ”Back To The Front” också legat och pyrt eller kom den till under senare tid?
Den har varit med ända från början och jag tror nog de flesta tycket att titeln talar sitt tydliga språk.
Att ni är tillbaka i rockträsket eller?
(Skrattar). Exakt! Det är väl mer att vi är tillbaka där vi hör hemma: nämligen på skiva och ute på vägarna. Spela musik är tydligen svårt ibland. (Skrattar).
Visst är det så! När det kommer känslor i vägen med många kockar i elden så kan det lätt utmynna i tråkigheter.
Precis! Men nu känns det jävligt bra. Vi har ett riktigt skivbolag som backar upp oss och man låter dom göra sitt jobb medan vi tillåts göra vårt jobb. Vi anlitade inte någon för att sitta med det själva i slutändan. Den största skillnaden i lägret är kommunikationen. Vi har daglig kommunikation med skivbolaget, vår manager och dylikt, typ ”funkar det här bra? Ja eller nej?” Så har det aldrig varit förut. Så det känns bra att släppa den biten och köra musik istället.
Omslaget har jag försökt att tyda så gott det går. Första intrycket var att det satt en dvärg på en skräpboll som skall släppas över hela jordklotet.
Okej! (Skrattar). Jag ska försöka ha din fantasi där.
Vem är det som har gjort omslaget?
Vi anlitade ”Zbigniew Bielak” och vi sa bara till honom att tänk Doom, Entombed, Death och Rock and roll”, sedan gör du vad du vill utav detta. Du får helt fria händer och sedan gjorde han det bara. Redan vid första utskicket så såg man från långt håll att, ”Va fan! Det där ser ju coolt ut.” Sedan beskådade man det hela på lite närmare håll och beskådade alla coola detaljer som konstverket inhyste. entombed-ad-press01Även detta blev ett praktexempel på att det blir bäst resultat när man ger någon ett arbete och låter den personen få jobba i lugn och ro utan att vi lägger oss i. Ska man lägga sig i för mycket så tappar den huvudsakliga personen som ska utföra arbetet lätt sin personliga konstnärlighet och då blir det i slutändan inte bra. Så den slutliga kontentan i det hela var att han levererade ett färdigt omslag på endast en vecka.
Om jag har förstått det hela rätt så har konstnären inte gett er någon konkret förklaring till omslagets innebörd utan han har även gett bandet ett spelrum för att tänka fritt kring det hela?
Exakt! Den där skallen finns där och sedan är det bra med detta så att säga. (Skrattar). Man kan väl säga att omslaget inhyser en hårdrocksväg över den vanliga världen.
Om vi går in på texterna, inhyser dessa någon form av röd tråd eller är det en salig blandning av allting?
Det finns ingen röd tråd i texterna utan de handlar om krig, zombies och lite andra ingredienser som hör dödsmetallen till. Det behöver inte vara så invecklat hela tiden (skrattar).  När jag själv sätter på en platta så sitter jag själv aldrig med texthäftet i min hand och följer med utan finns det ett ”Death” eller ”Hate” med bland texterna så är jag nöjd.
Och nu så kan man väl räkna med att ”Entombed A. D.” kommer att befinna sig flitigt ute på vägarna?
Visst! Det är riktigt coolt. Men som jag sagt tidigare: jobbar man på och är kreativ så hände det saker.
Vart startar det hela?
Vi börjar faktiskt redan imorgon. Vi kör fem festivaler under augusti där vi börjar i Tyskland för att sedan dra till England för att köra ”Bloodstock”. Man kan säga att det blir varje helg. Det blir en sväng till Frankrike, Italien och Finland. Så det är ascoolt.
Festivaler måste väl vara den perfekta starten på en comeback.
Exakt. Det känns jävligt skönt att mjukstarta med festivaler. Men sedan skall det fyllas på rejält. Vi har arbetet hårt för detta och vi är väl inrepade. Sedan har vi inför turnéstarten anlitat en andra gitarrist till bandet som heter Johan Jansson.
Räknar ni honom som fast medlem eller kommer han att vara en renodlad livegitarrist?
Vi startar med dom här giggen så får vi se vart vi hamnar helt enkelt. Men han är metal rakt igenom så det kommer nog att bli coolt och bra. Sedan kan han spela gitarr också (skrattar) vilket är en stor fördel.
Är det några länder som ni i framtiden kommer att besöka som ni inte intagit tidigare?
Det kommer att fyllas på med gig hela tiden. Men Japan är spikat och klart att vi drar till den 2 september. Det blir fyra gig där. Vi har i och för sig spelat där en gång tidigare, men då blev det endast ett gig.
Man kan säga att det känns nästan som första gången. För det var väl ganska länge sedan som ni var över där?
Precis! Jag tror det var 1997 om jag minns rätt. Men då blev det endast ett gig. Sedan kör vi 39 raka gig i Europa tillsammans med ”Grave”. Inga kontroverser utan bara ut och spela och supa höll jag på att säga (skrattar). Minst en öl om dagen får det bli i alla fall.
{youtube}XOODS4Rfpuo{/youtube}
Så rösten håller sig  i trim så att säga.
Exakt (skrattar).
Jag satt häromdagen och lyssnade på ”Unreal Estate!”, liveplattan som är från er session på Kungliga Operan och en kväll som jag själv fick erfara.  
Ja, just det! Den lirade vi väl in runt 2004 om jag inte minns helt fel. Det var meningen att den även skulle ha kommit ut på DVD, men det har den inte gjort ännu på grund av att någon i bandet skulle ha hand om det hela på egen hand. Fan! Det händer ingenting. Man måste ju för fan följa upp grejer. Men just den grejen var ju riktigt cool.
Ni var ju väl inarbetade i branschen när ni genomförde projektet på operan. Men man måste väl ändå säga att det var en oerhört udda grej och då speciellt när ni spelar så extrem musik som ni gör. Men drog ni med er nya erfarenheter som ni fick nytta av i framtiden? Lärde ni er att se på musik ur en annan vinkel?
Man var ju lite mer koncentrerad och kanske sjöng lite renare än vad man annars brukar göra för att det skulle bli lite mer behagligt för publiken som var där (skrattar). Men absolut! Det var en helt ny erfarenhet, men när man väl stod där uppe och spelade och blev varm i kläderna så kändes det som det brukar göra fast med en sittande publik.
Vad jag minns så väl från nämnda afton var att det inte var enkom hårdrockare i publiken utan det var en hel del abonnenter som hade sökt sig dit av ren nyfikenhet.
Det var några åttioåriga prenumeranter som hade årskort och sökt sig dit. Det var en snubbe som jag kommer ihåg som satt och somnade mitt under dom hårdaste partierna (skrattar). En sådan reaktion är alltid kul att få vara med om, bara den inte händer alltför ofta.
Hur skulle du beskriva den nya plattan i några väl valda ord?
Den är mer metal än på mycket länge. Vi har skalat bort ganska mycket utav den den där ”Death and roll – stämpeln” som blev påklistrat på något sätt. Sedan har vi börjat spåna på lite nya riff som är ännu hårdare än vad den nya plattan är. Men ”Back to the front” kan man säga är lika med en nytändning.
Lite större i produktionen tycker jag personligen.
Det är ett grymt bra ljud helt enkelt.
Var ”Studio Bohus” det självklara valet?
Nja. Vi åkte ner dit och testade en låt först och Roberto var en skön snubbe att jobba med då han direkt fattade vad vi ville ha. Så vi åkte ner och bodde där i fem veckor och körde stenhårt. Vi hade kunnat boka en studio här hemma i Stockholm också, men risken  när man spelar in på hemmaplan är att man blir lite bekväm av sig. Då är risken att inspelningsprocessen blir lite hattig. Folk hade åkt hem varje kväll och dylikt. Men där nere så bodde vi där och då blev det bara musik för hela slanten.
Det är svårt att vackla med tiderna om man äter sover och jobbar under samma tak.
Exakt! Då blir man mer koncentrerad och då blir det bättre. Man kunde gå upp på natten och spela in om man ville. Men sedan på morgonen så kom Roberto och avfärdade allt direkt (skrattar).
Åren som har passerat sedan debuten såg dagens ljus är många till antalet. Om du får välja ett minne, vilket skulle du välja då?
Det roligaste minnet var tveklöst när man höll den första skivan i handen på vinyl. Det var liksom, ”Åh jävlar! Hur har man lyckats med detta?” Så är det faktiskt även nu. Vi är som pånyttfödda. Vi brukade lyssna på rock and roll och det vill vi fortfarande göra. Många som har hållit på så länge som vi gjort brukar oftast klämma ur sig: ”Men det där har vi ju redan gjort!” ”Nej! Det har vi inte. Vi vill göra mera,” säger vi istället. Varför ska man slå av på takten för?
”Iron Maiden är väl ett praktexempel. Dom har kört lika hårt år ut och år in.
Precis! Och när Steve Harris inte är ute med Maiden så har han sitt soloprojekt som han turnerar stenhårt med. Det är så det ska vara. Annars är man ingen riktig hårdrockare (skrattar).

Text: Sven Mörén
Foto: Press

RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter