Årets upplaga av Time To Rock går av stapeln 8-10 juli och vi laddar upp med intervjuer med banden som spelar. Andreas Östlund fick sig en pratstund med den legendariske musikern Thomas Gabriel Fischer, även känd under artistnamnen Tom G Warrior och Satanic Slaughter.
Någon gång under tidigt åttiotal så hittade jag en vinylplatta i en av stadens skivbutiker och omslaget var av det mer bisarra. För en tonåring så lät det oerhört spännande med ett band som hette Hellhammer och tre snubbar med fjunmusche, svartmålade under ögonen och obskyra artistnamn som Satanic Slaughter, Denial Fien och Slayed Necros. Hemma så hade man redan retat livet ur morsan med Venom och det här såg ju ännu smaskigare ut! Det var bara fyra låtar på Apocalyptic Raids och onekligen så var det tillräckligt för att undra hur i hela helvete man lyckats få något bolag att släppa oljudet. Självklart så blev man överlycklig över att hitta denna pärla, och man spelade Hellhammer för alla polare som såg mer än förvånade ut. Det var omöjligt att avgöra om det var ren smörja eller något helt nytt som man ännu inte kunde förstå sig på.
Hellhammer försvann rätt snabbt för att återuppstå i en betydligt förbättrad skepnad i Celtic Frost och där slog man igenom i undergroundkretsar men blev totalsågade i pressen. Bandet tog ett par pauser och efter den sista så bildade Tom bandet Triptykon. Tanken var att föra vidare den musikaliska ambitionen från Celtic Frost och efter Martin Eric Ains frånfälle så såg det ut som att det skulle vara sista gången som man skulle få se Hellhammer och Celtic Frost på en scen. Men under Time to Rock som kommer något historiskt att ske då Tom G Warrior kommer att uppträda tre kvällar i rad i ordningen med Hellhammer, Celtic Frost och slutligen Triptykon som assisterar även de två första kvällarna. Tom kommer även ha en utställning på sina ansiktsmasker, som är konstverk som är värda att besöka. Triptykon har varit och turnerat i bland annat i USA under våren, och jag lyckades till slut få en exklusiv intervju med Tom Gabriel Warrior från hans hem i schweiziska Zürich.
Rocknytt: Berätta lite om upplägget med tre band under tre kväller på Time to Rock.
Tom: Well, det var inte mitt förslag och det förvånade mig att någon skulle vara intresserad av det. Samtidigt är det en stor ära för mig! Storyn om Hellhammer och tidiga Celtic Frost är väl känd vid det här laget. Här är Schweiz skrattade alla åt vår musik i början och speciellt åt Hellhammer. Ingen tog oss seriöst här i Schweiz. Att fortfarande vara här fyrtiotvå år senare efter att jag hade bildat Hellhammer och att bli inbjuden till Sverige för att framföra musik från min karriär är inget som är normalt för mig, och inget som jag tar för givet. Det är verkligen en ära. Det är också ett ansvar och jag vill inte att någon ska bli besviken. Vi måste repa mycket, vi måste se till att framföra låtarna på rätt sätt och med rätt känsla. Det här är ett stort åtagande.
Rocknytt: Jag kan tänka mig att det måste vara svårt att framföra något som man gjorde för fyrtio år sedan och framföra det på samma sätt nu när du har mycket mer erfarenhet och tekniken är så mycket bättre utvecklad.
Tom: Det är ett väldigt surrealistiskt åtagande. Vi spelade en konsert i Houston för en månad sen där vi spelade de tre första Celtic Frost albumen, vilket i grund och botten var en prototyp av vad vi kommer att göra i Sverige i sommar. Det var en mix av olika känslor, och det var självklart många minnen och inte bara för mig utan även min partner i Triptykon Victor som också spelade med Celtic Frost. Det är minnen sammankopplade till det här, tidigare konserter, före detta medlemmar och så vidare. Samtidigt inser jag hur mycket testosteron och adrenalin som det var i de här låtarna när jag var ung. De är inte enkla att spela även om jag är en mycket mer professionell, mycket mer erfaren musiker idag men vi behöver verkligen jobba hårt med de här låtarna. Jag var verkligen förvånad att den unge Tom gjorde det till en så stor utmaningen för den gamle Tom att utföra låtarna på rätt sätt. Det är verkligen inget som jag kan göra i sömnen. Det är också så att jag har blivit en annan människa i olika avseenden. I många fall är jag samma person men en del av mig är annorlunda nu och att försöka lära sig attityden i låtarna igen och förstå dessa och dyka ner i texterna för att se vad det här handlade om var svårt.
Rocknytt: Okej, men känns det här rätt för dig?
Tom: Se på det så här. Jag förstår att musikindustrin är industri som titeln säger och att många band gör saker för pengar och vi ser vad som händer med Motley Crue och så vidare. Det finns många exempel och det är också på ett sätt en business för mig de senaste fyrtiotvå åren men jag kan ärligen säga att jag inte skulle spela det här om jag inte kände för att göra det. Jag är inte så desperat att jag kliver upp på scenen bara för att jag har fått ett erbjudande. Jag har tackat nej till flera erbjudande tidigare som inte kändes ärliga eller rätt. Triptykon har vid olika tillfällen spelat några Celtic Frost låtar för det är en del av vad bandet går ut på. Att framföra arvet från Celtic Frost men att spela ett helt set är något vi inte brukar göra och det är något väldigt, väldigt ovanligt och vi vill inte utvidga det. Vi försöker att göra det här med största respekt.
Rocknytt: Vem kom på idéen med att ha framförande med samtliga av dina band?
Tom: Idéen med tre konserter i rad kommer från arrangören av festivalen. Vi fick förslaget till vår bokningsagent och vi tänkte på det, diskuterade det inom bandet och kom fram till att det var rätt sak att göra. Idéen med att framför Hellhammers musik kom upp redan för över tjugo år sedan när jag skrev på min andra bok Only Death Is Real. Den handlar om Hellhammer och var något som jag tog väldigt seriöst och inget som jag skrev på en vecka eller så. Faktum är att jag försökte kontakta alla tidigare bandmedlemmar, kontaktade roadies, jag kontaktade folk som jobbade med oss, jag kontaktade samlare både ifrån Japan och USA. Allt för att få material som jag inte längre hade som exempelvis foton, flyers och det tog mig fem år att skriva den boken. Under de där fem åren blev jag verkligen fångad i Hellhammerkänslan igen. Det var mycket som var fel med Hellhammer. Det var texter som kan ifrågasättas och det var vissa i Hellhammer som hade en väldigt tveksam attityd. Men samtidigt var det också många bra saker i Hellhammer som uppror, anarki, ungdomlig anda, testosteron och en ambition att göra ett statement. Det var väldigt svårt att inte påverkas av det när jag förberedde boken och Martin Eric Ain blev också involverad i boken och det gick så långt att vi började göra Hellhammer musik. Men med trummisen vid hade i Celtic Frost under den perioden passade inte in, då soundet blev för modernt och inte tillräckligt old school. Jag hade idéen i min skalle och i samband när vi gjorde det andra Triptykon albumet pratade jag med några av mina musicerande vänner. Jag frågade om de skulle vara intresserade av ett sådant projekt och runt 2019 blev projektet till verklighet. Vi började repetera och återigen ville jag testa några rep för att känna efter om det verkligen var rätt och skulle vi göra det här eller skulle vi lämna det. Men det lät fantastiskt, och alla höll med om att det lät fantastiskt. Så vi la ut det och vi hade ingen aning om någon skulle boka oss eller om någon skulle komma till konserterna. Det är en konstig version av Hellhammer men det är väldigt kul.
Rocknytt: Kan vi förvänta oss ny Hellhammer musik i framtiden?
Tom: Nej, Hellhammer existerar inte längre utan det här är mer en tribute till Hellhammer. Vi kommer att spela det så länge det känns rätt. Vi vill inte göra det för mycket och sedan 2019 har vi gjort ungefär tjugo konserter och det anser jag är tillräckligt. Vi har spelat in ett antal konserter och kommer antagligen släppa ett livealbum och sen får vi se hur långt det tar oss. Eventuellt kommer vi att skriva ny musik i Hellhammer stil men allt känns väldigt spontant och vi får se vad som händer.
Rocknytt: Berätta om hur den nästan galet häftiga boxen Celtic Frost Danse Macabre skapades.
Tom: Jag måste vara ärlig, detta var inte min idé. Jag eller Martin äger inte rättigheterna till de tidiga Hellhammer och Celtic Frost och 1984 fick Noise Records rättigheterna och till slut så hamnade rättigheterna till musiken hos BMG i London. De kontaktade mig och berättade att man ville göra ett boxset av Celtic Frost tidiga material. Det bästa var att man frågade om jag ville vara delaktig i det hela och det hade man inte behövt göra. BMG hade alla rättigheter att göra precis som de ville. Men det är klart att det vore bättre för BMG om jag var delaktig och man gav mig full kontroll gällande den artistiska nivån. Jag fick jobbet som artdirector för att ha översikt gällande det här projektet och det var ett bra samarbete och jag är väldigt lycklig över slutresultatet.
Som sagt, det här var aldrig mitt beslut och jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle få ett boxset. För mig är det som att blivit adlad av drottningen. Jag har alla Led Zeppelin och Black Sabbath boxar men jag hade aldrig kunnat drömt om att Celtic Frost skulle få en box men här är vi! Jag gissar att det innebär att jag är gammal, officiellt.
Rocknytt: Har du spelat i Sverige tidigare?
Tom: Ja, självklart! Det blev aldrig av under åttiotalet med Celtic Frost men vid återföreningen 2009 så spelade vi i Sverige på bland annat Sweden Rock Festival och jag har även spelat i Sverige med Triptykon.
Rocknytt: Du kommer verkligen vara upptagen den här helgen med att spela tre kvällar i rad samt att du kommer ha din utställning med dödsmasker. Berätta mer om den.
Tom: Det var också en förfrågning från arrangören och även det är en stor ära för mig. Jag började med dödsmaskerna för mig själv runt 2006–07 under den sista turnén med Celtic Frost. Jag ville bara måla dödsmasker av min egen corpse paint men det tog en egen vändning och folk var intresserade och köpte dödsmasker. Så småningom blev det en utställning och fler följde på det. Jag gjorde det och var lycklig över att ha gjort det men jag har inte haft en utställning på väldigt länge. Det var helt okej för jag hade gjort mitt projekt. Men nu frågade man mig om jag ville göra den i Sverige och jag har fått en fantastisk infrastruktur för det och det är verkligen människor som bryr sig och är väldigt intresserade av konst. Jag kommer att ha en utställning som jag tror aldrig har existerat tidigare. Det kommer även vara några nya masker med och min partner som har lett utställningar förut och hon kommer att leda det här med svenskarna på plats och än så länge så verkar det fantastiskt. Återigen, det finns ingen som är mer förvånad än jag själv och jag menar verkligen det!
Rocknytt: Kommer man kunna köpa en dödsmask på utställningen?
Tom: Inte under utställningen men efteråt så kommer det säkert arrangeras något. Jag har en hel del här hemma på väggen och jag behöver verkligen inte behålla alla, ha ha!
Rocknytt: Hur många dödsmasker har du?
Tom: Troligtvis totalt runt sjuttio sedan jag började 2007. Men en del gillade jag inte och har kastat i en sjö.
Rocknytt: Kan du berätta vilken sjö det är?
Tom: Det är en liten sjö som ligger tvärs över gatan från vår gamla replokal och masker som jag inte gillade kastade jag i sjön. När framtidens arkeologer hittar maskerna måste man undra vad i helvete har hänt här och är det här någon forntida gud, ha ha!
Rocknytt: Kan du berätta om lite om hur det var att börja spela Black Metal i Schweiz i början av åttiotalet. Hur tänkte ni egentligen?
Tom: Det här tar mig tillbaka till den mörka delen av Hellhammer. Jag hade en väldigt problematisk uppväxt och så hade även Steve Warrior som jag bildade bandet med 1982. Han hade en liknande uppväxt som mig och jag tror att det drog oss till mörk och aggressiv metal. Vid den tiden var utbudet väldigt litet typ Motörhead, Venom och punkmusik. Vi var fanatiker av den typen av musik och när vi hörde Venoms första singel förstod vi att man kunde vara så aggressiv i musiken och Motörhead var inte gränsen och det fanns mer att hämta. Vi kände att vi hörde hemma i den typen och vi försökte göra egen musik. I början var vi ganska usla musiker vilket gjorde att musiken blev väldigt primitiv. Men vi kunde skrika ut vår frustration och ilska som vi burit med oss från vår ungdom. Det är antagligen skälet för att Hellhammers musik är så ovanlig för sin tid, och den var väldigt ärlig.
Rocknytt: Låt oss ta oss tillbaka till Time to Rock Festival. Vad kan publiken förvänta sig under de här tre dagarna?
Tom: Om jag minns det här rätt är konserttiden relativt kort, runt sextio minuter. Så vi måste skära ner lite runt cirkusen på scenen och fokusera på musiken. Jag tror att vi kommer att kliva på scen som det gamla Hellhammer och det gamla Celtic Frost gjorde och koncentrera oss på trycket och energin från musiken. Självklart kommer man få min musikaliska utvecklig med det primitiva från Hellhammers musik, och sen till en aning mer sofistikerad men fortfarande väldigt trashliknande med Celtic Frost. Triptykon är troligtvis det mest sofistikerade inkarnation av det här. Om man nu kan kalla något av det här sofistikerat.
Rocknytt: Något som förvånade mig är att Celtic Frost faktiskt visades på MTV under åttiotalet, för er musik var väldigt långt ifrån vad alla andra gjorde även om ni gjorde vissa anpassningar.
Tom: Det var verkligen dubbelt så förvånande. Det ena skälet var att musiken inte passade in i det som MTV vanligtvis visade och det andra skälet var att vi inte hade ett skivbolag som försökte marknadsföra oss där eller andra liknande kanaler. Många andra band hade förmånen att deras bolag pushade för att man skulle ses i TV. Vårt skivbolag vid den tiden Noise hade inte den strategin och kunde förutse vikten av att synas och vi och andra band på bolaget fick verkligen kämpa för att få videos gjorda och spelade.
Rocknytt: Jag har en fråga om albumet Cold Lake som Celtic Frost gjorde och är det något som du ångrar?
Tom: Ångrar är väl fel uttryckt men ursäkta språket då den är ”a piece of shit”. Saken är att den var en så stor flopp och en katastrof för Celtic Frosts karriär men den tvingade mig att lära mig något av det. Jag lärde mig att bli en bättre musiker, en bättre producent, att vara mer professionell i studion och mer fokuserad. Bakom det hela tvingades jag att mogna men rent musikaliskt är den fruktansvärd. När Cold Lake kom ut 1988 så var det verkligen en katastrof för Celtic Frost och det var slutet på vägen för oss. Det var helt rättvis och musiken vid den tiden höll en betydligt högre standard och vi var långt ifrån den nivån.
Rocknytt: Nu har vi pratat mycket om det gamla men låt oss nu ta oss till nutid och bandet Triptykon.
Tom: Triptykon är verkligen mitt liv. Triptykon är en kombination av allt det vi har pratat om och jag tror att det finns en hel del Hellhammer i Triptykon även om bandet är mer sofistikerat samt mörkret och tyngden påminner om dagarna med Hellhammer. Självklart är det väldigt mycket Celtic Frost och utan det sista albumet skulle det inte ha funnits Triptykon. Jag hittade verkligen mig själv på det sista Celtic Frost albumet och jag var inte bered på att avsluta min musikaliska stig där. Jag ville verkligen fortsätta och det är inte bara att Triptykon vill utveckla den här typen av musik. Det är också många låtar som jag skrev för Celtic Frost som finns med på de två första albumen med Triptykon. För mig är det en naturlig fortsättning fast med andra människor. Triptykon är vad det handlar om nu förtiden och vi jobbar på ett nytt album som kommer att släppas nästa år. Det jag har på min dator är väldigt genuint mörkt och personligen så älskar jag det. Det är inte bara tungt utan också melodiskt och varierat men jag är fortfarande efter alla dessa år fascinerad av att utforska mörkret.
Rocknytt: Något som fortfarande fascinerar mig är att Hellhammer trots extremt dåliga odds lyckades skaffa ett skivkontrakt.
Tom: Vi var verkligen drivna, vi var fanatiska och återigen så måste jag referera till vår uppfostran och vi hade verkligen inget annat. Om du har en fucked up uppväxt finns det inte mycket kvar, inga broar att bränna, det fanns inget att förlora. Det var under en tid när de flesta band lät som Krokus. Vi var så radikala och hade inget att förlora, att vi blev totalt fanatiska eller extrema och vi bara körde på det. Det kunde ha slutet precis tvärtom och för vissa av oss blev det så. Tyvärr, så är det anledningen att Steve Warrior inte är med på scen med oss.
Rocknytt: Avslutningsvis så skulle jag vilja veta om hur du kom på ditt artistnamn för över fyrtio år sedan?
Tom: Ja, vi tyckte väl att våra schweiziska namn inte riktigt skulle passa för extrem metal. Steve Warrior gick som lärling med en kille som hette Krieger i efternamn och som på tyska betyder krigare så vi tyckte att det lät som ett coolt namn, så vi beslöt att ta hans namn fast på engelska som våra artistnamn. Fast på den tiden kunde jag att inte ana att jag fyrtiotvå år senare fortfarande vara Warrior.
Rocknytt: Tack för möjligheten att göra den här intervjun och jag hoppas att vi kan bjuda på bra väder i sommar.
Tom: Det var en mycket trevlig intervju och jag hoppas vi ses där!
Time To Rock Festival går av stapeln i Knislinge Folkets Park 8-10 augusti. Deltagande band förutom A Tom Gabriel Warrior Trilogy (Celtic Frost, Triptykon, Triumph Of Death) är Saxon, KKs Priest, MSG, Blind Guardian, The Hooters, D-A-D, Alestorm, Molly Hatchet, Ross The Boss, Uli Jon Roth, Sham 69, The Toy Dolls, Marky Ramone’s Blitzkrieg, The Answer, Hardline, Treat, Masterplan, Diamond Head, Tygers Of Pan Tang, Teaze, Dream Evil, The Quill och många fler!
Mer info och biljetter finns via www.timetorock.se/
