VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
tomsenglund

Tom S. Englund om EVERGREY’s nya album: “Folk kommer bli helt jävla överkörda”

7 Shares

tomsenglund
Foto från AFM Records. 

Nya bandmedlemmar, nytt skivbolag och ny känsla. EVERGREY är på väg släppa sin platta, som enligt frontmannen Tom S. Englund, är bandets mest kompletta hittills.


EVERGREY från Göteborg släppte sitt debutalbum 1998 och är idag ett av Sveriges mest respekterade och kritikerrosade progressiva metalakter inom den mörkare skolan. Med sångaren, gitarristen och producenten Tom S. Englund i spetsen har bandet släppt hitlåtar som “A Touch Of Blessing” och “Broken Wings”, och är i år aktuellt med sitt nionde studioalbum, som kommer att släppas den 26:e september via AFM Records. Dessutom har EVERGREY två nya, ännu inte offentliggjorda, bandmedlemmar. Inför bandets sista Sverige-gig innan skivsläppet fick Rocknytts Evelina Algotsson chansen att träffa Tom S. Englund för att prata om bland annat den nya plattan, hans fru Carinas medverkan samt om de tidigare bandmedlemmarna Jonas Ekdahl och Henrik Danhage.

Jag är självklart nyfiken på ert nya album. Det är ett konceptalbum som heter “Hymns For The Broken”. Vill du berätta lite om temat?

Tom: Det är egentligen ett konceptuellt album mer än ett konceptalbum. Om man bara läser texterna så handlar det ganska mycket om ett vanligt krig, ett slagfält, fast inte det slagfält som pågår i Europa just nu. Men det vad jag skulle kunna tänka mig att folk kan härröra till. Det här är någonting som pågår inom mig, och har gjort det hela tiden. Hela livet egentligen. Vi har en låt som heter “The Grand Collapse” som handlar om att man slutligen upptäcker att man inte är det man var, och om varför man inte är det man var. Jag vill inte vara så superspecifik egentligen, för det blir så uddlöst. Men man kan säga att det handlar om en omvälvande livsresa.

Det var någonting sådant jag tänkte när jag såg skivomslaget. Det ser ut att symbolisera någon slags kamp.

Tom: Mm, att bryta sig loss från något gammalt, att hitta något nytt. Att kanske inse att det man har varit inte var det man var egentligen, utan att man hela tiden strävar efter någonting nytt. Att man bara kanske egentligen är den man är, när man är med sig själv.

evergrey hymns for the broken480

Oftast brukar du producera era album själv, men det här är producerat av Jacob Hansen. Varför tog du in en producent igen?

Tom: Alltså, albumet är producerat av Evergrey egentligen, men det är mixat av Hansen. För mig handlar producentbiten egentligen mer om hur man bygger låtarna, hur man får ihop paketet till en låt, och hur man vill att Evergrey ska låta rent låtmässigt – inte ljudtekniskt. Och det känner jag att Evergrey fortfarande har gjort så jag anser att vi fortfarande är producenter på denna skiva, och att Hansen “bara” är en mixerkille.

Jacob Hansen producerade Epysode’s senaste platta, där du var gästmusiker. Var det då du upptäckte honom eller har ni jobbat ihop tidigare?

Tom: Ja, egentligen. Han har gjort Amaranthe också, nu är inte Amaranthe inte min kopp av te på det sättet, men man hör ju att låtar låter grymt ljudmässigt. Han har en jävla koll, Jacob Hansen. Men det var inte genom musiken jag valde honom, utan för att han är en polare. Fast någonstans genom produktionen fattade jag att han förstod. Han är nog den som förstått varenda aspekt av Evergrey, hela vägen igenom – från keyboard till gitarr, till sång till… allt. Han är overkligt bra.

Ert näst senaste album, “Torn”, producerade du och Jonas Ekdahl. Och det är ju ruggigt tung, med riktigt fett gitarrljud. Men albumet efter, “Glorious Collision”, däremot är mycket mjukare.

Tom: Mm, jag har förstås inte samma referenser som du.

Så upplevde jag det iallafall. Har det någonting att göra med att Jonas (och Henrik Danhage) lämnade bandet?

Tom: Ja, det har ju självklart någonting med det att göra. Sen vilken riktning det tog, det vettefan vad det kan bero på. Det var ju en annan mixsnubbe också; vi mixade med Daniel Bergström på den skivan, så då låter det ju lite annorlunda, och sen kommer det in tre nya gubbar. Det är klart att det påverkar soundet åt ett annat håll. Och vad som har hänt nu har jag ingen aning om. Jag tror att det är stenhårt igen. Men jag tyckte också att det fanns det i några låtar på “Glorious Collision”, men du har ju rätt i att den låter inte på samma sätt.

Vart jag vill komma är egentligen; hur mycket gör du, och hur kan de andra medlemmarna påverka?

Tom: På den här skivan har vi gjort 20% var. Jag skriver fortfarande texterna och sångmelodier, men även där har jag haft bidrag av onämnda människor.

Men dessa påverkar alltså även hur tungt det blir, och så vidare?

Tom: Absolut! Det här är nionde skivan, och det är första gången jag känner att vi har gjort en skiva fullständigt ihop som ett band. Utan att det har varit för mycket belastning på någon människa, eller på mig. Detta har varit ruggigt unisont.

Du har sagt det kommer bli er mörkaste platta hittills.

Tom: Ja, men det är mer textmässigt jag tänker då. Alltså att det är mörkt på ett sådant sätt. Fast det måste man nästan vara jag för att fatta att det är.

Fast ni har ju alltid haft mörka texter.

Tom: Jo, men det här är sådär… avgrundsmörkt. Och nu har ju du inte hört det, men det finns en strimma hopp i den här skivan som jag upplever inte har funnits där tidigare. Jag har tidigare känt att det har funnits hopplöshet, men här finns en strävan efter någonting som kanske kommer att funka. Ja, lite så, lite hoppfullt. Fast inte i dur för det.

Jag tycker att teasern ni släppte låter väldigt lovande och ni fick mycket positiv respons från era fans.

Tom: Sjukt mycket. Jag tror vi hade 1 400 delningar inom loppet av några dagar – och det tycker jag är mycket. Och inte en enda negativ kommentar. Det tror jag aldrig har hänt förut.

Hur tror du reaktionerna kommer att bli när det släpps?

Tom: [Tystnad] Folk kommer bli helt jävla överkörda, det är vad jag tror. Och jag brukar vara rätt subtil i den här frågan. Men samtidigt är det så jävla oviktigt för mig just nu – just nu – vad folk kommer att tycka. För jag är så oerhörd nöjd med den här skivan. Alla vi som har gjort den, alltså alla som är involverade; från mixare till omslagsgubbar – men framförallt vi i bandet – känner att det här är en ny känsla. Och jag har aldrig upplevt den här känslan av kompletthet. Tidigare har det alltid funnits någonting. Nu har vi haft tid: vi har mixat i nästan en månad, och spelat in av och till under ett halvår. Det är sjukt genomarbetat. Och vi har alltså typ 22-23 låtar över.

Shit, det låter inte dumt.

Tom: Så nu är det ju läge att kanske skriva en till, snabbt. Innan man lessnar [skratt],  nejmen vi får se.

Eller så blir det väldigt många bonuslåtar…

Tom: Ja, fan…

{youtube}WOJcMLyCCtY{/youtube}

De nya medlemmarna. Vill du avslöja någonting?

Tom: Nej [skratt].

Så, ni har inhyrda musiker här ikväll?

Tom: Henke och Jonas har hjälpt till på fem gig innan, så de är ju här idag för att de kan de gamla låtarna. Det här är det sista giget vi kör på “Glorious Collision”-plattan egentligen, sen gör vi en till i Belgien, och sen den 15 augusti släpps den nya singeln. Och där börjar de nya medlemmarna.

Ni har ju haft otroligt många medlemsbyten genom åren. Hur påverkar det bandet?

Tom: Bra, tycker jag. Specifikt kan jag säga att om inte Henke och Jonas hade lämnat Evergrey, så hade Evergrey inte funnits idag. Det var ju ett beslut som vi alla ville, fast som jag tog upp; att nu får det vara bra. Men som vi också var överens om till fullo. Samtidigt var det också en jävligt jobbig period för att man lämnade två av sina bästa polare – och då menar jag inte att vi inte är polare längre. Utan vi turnerade och de turnerade med sitt nya band, så man sågs liksom inte längre. Och det var stundtals jobbigt, men när de var med i Evergrey var det bara jobbigt att se dem.

Så det var positivt i det stora hela.

Tom: Ja, alltså nu när de ställer upp för den här grejen är de betalda musiker som gör sitt jobb, och sedan drar de hem. Och då är det ju cool. Då känns det mycket mer avslappnat att umgås. Vi har inga andra band än att spela just nu. Henke är min bestman och vi har sett våra barn växa upp tillsammans, så det finns ju väldigt mycket bagage mellan oss alla. Vi har spelat ihop i tio år – det är en ansenlig tid. Just nu är vi bara jävligt glada att de är schyssta att ställa upp på det här.

På min favoritlåt, “These Scars”, sjunger även Carina, hennes röst passar så perfekt ihop med din, och ni gjorde en bonuslåt på senaste skivans “…And The Distance”, där hon fick sjunga ännu mer. Och den är ju minst lika bra som originalversionen tycker jag. Har ni haft några tankar på att involvera henne mer i musiken?

Tom: Nej. Vi har faktiskt gjort en bonustrack på denna skiva på “These Scars” – en pianoversion med mig och henne. Och hon sjunger även på “Hymns For The Broken” och på en låt som heter “Barricades”. Men nej, jag tror att vi har Carina där vi vill ha henne rent deltagandemässigt. Jag tror inte hon ska vara med mer, hon är ju inte en bandmedlem – hon är en krydda. Precis som man på samma sätt inte spelar in gitarrsolon i alla låtar, bara för att ha ett gitarrsolo, utan man har ett gitarrsolo där man tycker att det passar. Och så använder vi henne.

När ett livealbum, “A Night To Remember”, spelades in stod hon på scenen. Finns det någon fler chans att man kan få se henne live?

Tom: Hon gjorde det en gång till sedan i USA. Men ja, det finns säkert chans, det hade framförallt varit roligt att göra några låtar med alla de som stod i kören; Andy och Tinna (Andy Engberg och Tinna Karlsdotter, skribentens anm.). Man ska aldrig säga aldrig.

{youtube}8LrMJC2aa_8{/youtube}

{youtube}8yOjQlha1h4{/youtube}

Vad händer efter att “Hymns For The Broken” har släppts?

Tom: Ja, vad händer då? Ingen aning. Vi ska ha semester ett tag efter det här giget, och sedan ska vi göra ett till i augusti. Och sen har vi tre till. Och sedan är det promotion hela augusti och halva september, då vi ska runt i Europa och USA och snacka med sådana som dig. Och sedan får vi se vad vi gör. Hur det tas emot. Vi är inte ett band som hoppar på förbandsturnéer längre, utan vi gör det som vi vill göra. Vilket är en jävligt skön position att vara i just nu. Och sedan får vi se om vi vill köra det här in i kaklet eller om vi bara vill göra selektiva gig. Vi har inte snackat om det än: vi har bestämt oss för att göra plattan, och sen får det blir vad det blir. Vi har en skön inställning till att bara få musicera. 

Ni verkar spela oftare utomlands än hemma i Sverige, stämmer det?

Tom: Ja, alltså 98% är utomlands om man jämför med hur ofta vi spelar i Sverige.

Upplever ni att ni är större utomlands?

Tom: Det beror lite på hur man mäter. Ja, något större är vi väl. Det finns ju specifika territorium; i Brasilien går det bra, i USA går det bra. I USA var Sabaton förband åt oss, det hade ju inte hänt här hemma.

Men Evergrey har ett väldigt unikt sound, jag vet faktiskt inget band som låter som ni gör. Har du haft det som utgångspunkt?

Tom: Nej, jag tror inte det går att ha som utgångspunkt överhuvudtaget. Jag kom ihåg första recensionen jag läste av Evergrey, på vår första skiva, då stod det också det. Att vi hade ett unikt sound. Det har vi väl haft sedan dess. Jag tror det beror mycket på min röst. I kombination med det här mischmaschet av allting.

Vad inspireras du av för att få det?

Tom: Jag gör bara det som jag vill göra. Jag skulle kunna spela vadfan som helst i Evergrey egentligen, utan att någon skulle rynka på ögonbrynen. Fast det är klart att hade vi dragit in dragspel och sån skit… då hade även jag rynkat på ögonbrynen.

Ni har hållit på länge, det är snart 20 år sedan bandet bildades. Hur har den här resan varit?

Tom: Lång! [Skratt]. Men grym. Det är väl fantastiskt att man fortfarande kan livnära sig på det här i mångt och mycket, det är helt otroligt egentligen.

Ni livnär er alltså på det här?

Tom: Ja, det har vi gjort de sista tolv åren. Men då också i kombination med annat musicerande: producerat andra skivor och sådär. Men nu på sistone har man kanske valt att prioritera andra saker. Jag vet inte om jag skulle vilja börja tokturnera igen, det vettefan om jag är sugen på. Alltså sådär som In Flames gör; sex turnéer om året, det tror jag inte jag orkar. Jag vill hellre spela de gig där det bara är roligt.

Vad är det som är roligt?

Tom: När det funkar, när man känner att det är värdigt på något sätt.

Jag såg förresten ett jättegammalt videoklipp där ni har pokerkväll med In Flames i deras studio. Umgås ni Göteborgsband mycket med varandra? Eller de har kanske blivit så stora att de inte har tid längre?

Tom: Jo, jag och Björn (Björn Gelotte, skribentens anm.) umgås en del. Vi har en gemensam bekant i vår tatuerare och så har vi barn i samma ålder. Och så gillar vi att dricka öl ihop, det är ett sånt här gemensamt intresse [skratt]. Men det är detsamma med Pedda (Peter Iwers, skribentens anm.) i In Flames. Och så har ju de sin restaurang som ofta blir en naturlig utgångspunkt.

När lärde ni känna varandra?

Tom: Det är jättelängesedan. Jag hade ett death metal-band för typ 22 år sedan, och då var Björn förband med sitt death metal-band på ett ställe som hette Valvet i Göteborg. Så där lärde vi känna varandra, men då var vi inte polare utan mer bekanta. Och sedan var vi förband åt In Flames i USA någon gång, och då blev vi väl polare.

Nu vet jag förstås inte var de nya medlemmarna bor, eftersom jag inte vet vilka de är, men Johan Niemann bor ju i Stockholm. Hur fungerar det?

Tom: Det funkar bra. Alltså vi är ändå på den nivån, framförallt spelmässigt, att vi inte behöver träffas och repa så mycket. Det gör vi några dagar innan en turné, eller vad det nu må vara vi ska åka på. Såna här gig då repar han hemma och vi hemma.

Funkar det verkligen?

Tom: Det får du se [skratt]. Jag hoppas det!

Jag läste någonstans att ni spelar in låtarna först, och sedan repar ni tillsammans.

Tom: Ja, fan. Fast på den här plattan har vi spelat låtarna, och sedan spelat in dem. Och det har faktiskt funkat bättre, upplever jag. Det har blivit schysstare på något sätt.

Så då har ni spelat de nya låtarna ihop?

Tom: Ja, de har vi spelat i replokalen. Inte alla, men många delar ur alla. Och vissa hela låtar.

Man kanske får höra någon här ikväll?

Tom: Nej, jag skulle aldrig spela låtarna innan plattan hade kommit ut, det tror jag aldrig att jag har gjort. Jag vill att folk ska kunna lyssna på albumet först. Det är lite långt före just nu.

RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter