Inför Sweden Rock 2023: Intervju med Jack McGuinness (Motvind)

Årets upplaga av Sweden Rock Festival går av stapeln 7-10 juni och vi laddar upp med intervjuer med banden som spelar på festivalen. Andreas Östlund har ställt ett par frågor till Jack McGuinness från Motvind inför deras spelning på festivalen.

Hur känns det att få vara tillbaka på SRF?
Kärlek, bara oförfalskad kärlek och minst sagt alldeles förbaskat bra. Inte minst för det oklanderligt fina bemötande vi fått både 2017 och 2023, deras personal kan man bara älska för deras engagemang och professionalitet. Om man sedan adderar det fantastiska gensvaret vi fick för sex år sedan när publiken toppfyllde tältet och det stod nästan lika många utanför så kan vi bara säga att vi levt på den upplevelsen i sex år och ser fram emot att även denna gången överraska både arrangör och publik positivt.

Hur skulle du/ni på ett någorlunda kort sätt berätta för nya lyssnare om vad Motvind är och står för?
Nästa år 2024 fyller Motvind 50 år är ett av de svenska band som både spelar tung rockmusik och sjunger på svenska som hållit på längst. Vi har alltid försökt att förmedla mixen av den enkla människors utsatthet med den musik som en gång inspirerade oss där hårdrock, blues, råskalade britpop och swingkänsla blev stödhjul under uppväxten. Jag precis som många av Motvinds medlemmar har precis som hos många av de tyngsta engelska och amerikanska hårdrock, rock- och metalbanden formats i ruffig uppväxtmiljö där varje ton är på allvar och ibland funnits till bara för att orka leva vidare.

Motvind gick sin egna väg på sjuttiotalet, hur känns det att se det musikklimat vi har idag?
Att vi lämnande Nacksving, ett musikerägt skivbolag med egen distribution berodde inte på att tanken om att äga sina egna produktionsmedel var fel. Men vi hade hamnat i fel sammanhang och kände oss aldrig riktigt hemma där, vi blev mer som en katt bland hermeliner och det slutade med att jag slog näven genom dörren under ett av hundratals stormöten, lämnade rummet för att aldrig återvända. Det blev för mycket politik och för lite musik, för mycket tjafs om självklarheter och mumbo jumbo som aldrig skulle funka i en enkel arbetarlänga där det viktiga är att få mat på bordet. Det finns rykten jag snappat upp att enda anledningen till att det skivbolag som bl.a. hade Nationalteatern, Björn Afzelius, Nynningen och andra progressiva band med politiska budskap kontaktade oss var att de inte hade ett enda uttalat rockband från arbetarklass. Det får man ju säga var lite pinsamt för ett bolag som menade sig stå för arbetarkamp.

I dagens musikklimat så tolkar jag det som att det handlar jävligt mycket om att peta navelludd eller framhäva sitt ego och jaga likes på Twitter och Instagram. Alla vill synas och det har gått inflation i det eftersom få har något att säga. För egen del undrar jag varför det skulle intressera mig att höra talas om ännu en hjärtesorg på grund av att några svenska tonåringar gjort slut under tiden barn dör som flugor i kiselgruvor i Kongo eller massakreras i krig.

Musiken i sig kan däremot vara intressant att lyssna på där Autotune nästan blivit ett varumärke för artister som uppenbarligen inte kan ta en ton utan hjälp men ändå flockas som flugor i Mellon och andra begivenheter. Sedan lyssnade jag på tidig rapmusik och förstod att den var ett sätt att precis som Motvind gjorde i början uttrycka desperation över en miljö med låsta murar runt. Men det som hänt med rappen efter det är väl samma sak som med punken, den kommersialierades och blev till slut inte mer upprorisk än Lasse Stefanz.

För övrigt är Motvind det enda svenska rockband som haft hela originaluppsättningen av Sex Pistols i publiken. De stannade kvar länge men eftersom det inte förstod svenska så förmodar jag att de kände en viss identifikation med oss eftersom utspelet på scen var med våldsamt och utlevande än nuförtiden.

Texter om samhället och politik är nästan en bortglömd konstart numera. Hur relevanta känns Motvind idag?
Vi har inga planer på att börja sjunga nödrim som inte handlar om någonting om man säger så men tron på politiken som sådan kastade jag och bandet överbord för länge sedan. Det finns egentligen en helsikes massa bra människor som arbetar som gräsrotspolitiker för sina områden inte minst i utanförskapet. Men trots att de arbetar volontärt, d.v.s. gratis och nära invånarna får vi aldrig höra om dem när politik diskuteras. All kraft från media läggs på byfånarna i riksdagshuset som inte fattar ett skit av det där eftersom de för länge sedan valde politiken som födkrok och placerat sina arslen så långt från skottlossningar, hederskultur och gängkriminalitet som möjligt.

Men för Motvind kommer jag som textförfattare aldrig att använda en enda namngiven politiker igen eftersom de är ointressanta. Däremot kommer den nya plattan att ta upp verkliga problem som mental ohälsa bland unga som inte vill dö men inte orkar leva. Jag och bandet ackade upp en av de föreningar som arbetar aktivt mot hederskulturen och hjälpte till att arrangera och spela på galan på konserthuset de hade till Fadime Sahindals minne 2017. Till detta tillfälle hade jag skrivit låten “Mamma” som tar upp den osynliga roll mödrar har när unga flickor skickas in i döden där fäder, bröder och farbröder tar livet av dem. Det där är en sorglig loop där mamman som själva fötts in i hederskultur blir en indirekt bödel. Plågsamt att skriva om men som jag ser det viktigare än att skriva på rim bara för att få likes.

Vad är mest spännande att få spela på en så stor festival som SRF?
Det där är nog lite olika för bandets medlemmar och jag vet att vår basfantom Bas-Berra Holmgren hade Sweden Rock Festival på sin Bucket List. Men trots att alla i bandet varit med i så många år och sammanhang så är vi nog eniga om att få äran att lira på Sweden Rock Festival som fyller 30 år i år och räknas som den största rockfestivalen i Sverige känns som ett godkännande. Jag värms fortfarande både av Martin Forsmans (SRF Senior Adviser) och Per Alexanderssons (Artistbokare Liseberg) ord där båda bekräftade samma sak när jag berättade om att det faktiskt finns arrangörer som ställer frågan om vi inte är “ett sånt där gammalt sunkigt proggband”. Båda svarade att de aldrig sett oss som annat än ett jävligt tungt rockband från förorten.

Annons:

När folk genom åren frågat mig om jag aldrig är nervös eller känner mig uppladdad inför en spelning så brukar jag svara att tankar om nervositet tonades ner efter det första framträdandet som femåring inför en massiv publik på Göteborgs största camping en lördagkväll i Juni 1958. Jag har ingen aning om vad jag gjorde på scen men applåderna värmde och sockerdrickan jag fick i arvode avgjorde saken då jag såg en möjlighet att få göra som mina storasystrars idoler från det stora landet i väster man bara hört på skiva och sett i filmer. Att som femåring skissa på att kunna försörja sig bortom två hårt arbetande föräldrars vardag fungerade mer som en trigger än nervositet.

Den första minnesvärda spelningen gjorde jag i tidig tonår när vårt coverband körde Creamlåtar inför multihandikappade barn på Bräcke Ötergård på Hisingen i Göteborg. Det började med darr i knävecken men slutade med eufori när jag såg publikens leenden. Då insåg jag att målet med att stå på scen var att göra andra lyckliga och det är ju knappast något att vara nervös för även om gaget bara blir en sockerdricka emellanåt.

Kommer fansen bjudas på något nytt med Motvind eller är det klassiker som gäller?
Vi kommer att köra en ny låt som kommer att vara med på nya plattan som kommer i slutet av 2023. Den heter “Ge mig mer” och om det klassiska talesättet att allt som inte dödar gör en starkare. Vi hade planerat några till men då stora delar av bandet drabbats av en jobbig segdragen influensa så fick vi skrota de planerna. Men publiken lär bli nöjda ändå eftersom de är världens bästa sufflöser. De kan ju ofta mina gamla texter bättre än vad jag själv minns och varje gång jag tappar en textrad möts jag av leenden och röster som skriker ut eller mimar texterna åt mig.

Finns det några planer på att släppa ett nytt album?
Vi har arbetat på det i minst fem år men planerar att ha det klart innan 50-årsjubileet nästa år.

Om Motvind skulle få göra ett musikaliskt samarbete med någon annan artist eller grupp på årets SRF, vilken artist/grupp skulle det i så fall vara och varför?
Senast vi spelade på SRF så hade jag en lång sittning med Joe Lynn Turner som fick lyssna och kika på videos med mitt Las Vegas inspirerade swing och jumpband. Eftersom vi båda älskar Louis Prima och Joe har italienskt påbrå så gav jag honom ett förslag om att skapa ett band som kör metalswing. Han sa direkt att han närsomhelst skulle anta det erbjudandet. Men om det blir i detta liv eller nästa vetefasen. Det blev ju några glas vin den kvällen och då föds ju många bra idéer som sällan hinns med att genomföras.

Men IA Eklund är ju en gammal bekant som tidigt tog Motvind till sitt hjärta precis som Mikkey Dee som redan som ung anammade Motvind som en favorit och en kombo med de båda herrarna hade ju varit förbaskat trevligt att göra om det inte föll sig så olyckligt att Mikkey sticker från SRF redan dagen innan vi anländer och hur det är med Mattias Eklund vet jag inte, men senast var han ju uppe med det symfoniska koncept ni hade med en törstig dirigent och allt 2017.

Varför ska publiken ta chansen att se Motvind på SRF?
Därför att man inte vet hur länge jag står upp och när askan spridits för vinden så får de lyssna på ekot i motvind. Skämt åsido så spelar vi ganska sällan, speciellt under detta året när vi planerar att få klart biografi, platta, dokumentär och videos inför vårt 50-årsjubileum 2024. Men en av anledningarna är väl att en gammal Motvindare som var med de första åren och på vår debutplatta har kommit tillbaka efter 47 års frånvaro. Staffan Dahl levererar tung fet orgel i samma anda som John Lord och har gjort Motvind som band ännu mer sammansvetsat vilket inte minst hörs under våra framträdanden.

Hur ser framtidsplanerna ut för Motvind under höst/vinter?
Jag tänkte försöka hinna släppa ut en biografi som heter “Pissa i Motvind” och som skrivits på under många år. Vi kommer att försöka göra klar vår dokumentär med arbetsnamnet “Asfalt. Glas. Betong och Stål” innan årets slut. Sedan har jag bara några texter kvar och tre nya låtar att spela in innan plattan med arbetsnamnet “Sanningen svider” börjar mixas och mastras. Men det har dykt upp en grej som tack vare Youtubes och de sociala forumens närvaro har
öppnat tanken för.

Min äldsta sons svärföräldrar var och såg oss när vi invigde Lisebergs artistsommar den 1 maj i år. Sonens svärförälder Dave som är en riktig hårdrocksgourmant konstaterade en sak han förmedlade när han kommit tillbaka till Southampton.

“Om Motvind haft sina texter på engelska hade de redan från början kunnat bli ett av de kändare namnen på den internationella hårdrockhimmeln”.

Jag log lite åt det där men tänkte att eftersom texterna faktiskt är uppskattade från många håll eftersom de har ett genomtänkt innehåll med den lilla människan i fokus så borde det finnas människor utanför Sverige som känner lite på samma sätt som våra fans som kan identifiera sig med texterna. Det finns alltså ingen vision om att bli internationell på det sätt att vi räknar med stora framgånger men eftersom jag började skriva texter på Engelska mest på kul för länge sedan så kommer vi i och med den nya plattan försöka hinna göra två versioner av varje låt där låtarna med engelsk text endast finns med som en bonus på nätet.

Sweden Rock Festival går av stapeln i Norje, Sölvesborg 7-10 juni. Deltagande band är Iron Maiden, Mötley Crüe, Def Leppard, Ghost, Deep Purple, Europe, Pantera, Alter Bridge, Gojira, Behemoth, Blue Öyster Cult, Clutch, Airborne, Billy Gibbons, Testament, Wolfmother, Lita Ford, Raised Fist, Skid Row, U.D.O., Symphony X, Monster Magnet, H.E.A.T, Kamelot, Jinjer, TNT, Napalm Death, Mammoth WVH. Katatonia, Threshold, Avatar, Myrath, British Lion, Marduk, Coney Hatch, Angra, Tribulation, Spidergawd, Spiritbox, Mike Tramp och många fler!

Mer info och biljetter: https://www.swedenrock.com/

Motvind spelar på Pistonhead Stage, Lördag 10 juni, kl. 14:15