Foto: Waldemar Crow.

Intervju med arrangörerna bakom Gravefest

Det som började som en hemmafest blev en omtyckt festival på uppsving. Rocknytt har intervjuat arrangörerna bakom Gravefest inför festivalens tredje upplaga!

Jag sitter med de numera fem arrangörerna bakom Gravefest i Stockholm för att prata om deras festival, som i sommar är inne på sin tredje (eller tre och en halv, beroende på hur man ser det) upplaga.

Det blir en inblick i det hårda arbetet bakom att arrangera en festival och de belöningar som det ger – till allt från arrangörerna själva till besökare och band och mycket mer.

Jag: Hur började allt det här? Har ni alltid hetat Gravefest?

Pedro: Det började 2018 på sommaren. Vi hade hemmafest hos ”Grave Robbert” för oss som inte åkte på diverse andra festivaler den sommaren av olika skäl. Så vi bjöd in A Broken Frame. Två av grabbarna kom dit och spelade några låtar på verandan, och så sa jag till Rob ”fan, det här gör vi till en årlig grej” och så döpte vi det till Gravefest, eftersom vi var hemma hos honom. Kort därpå rekryterade vi Jonte och planerade inför 2019. Ja, det var väl inte så mycket planerande, vi satt mest och hittade på massa coola idéer men det blev fett bra. Så hade vi gratisfestival hos Rob 2019.

Jag: Hur blev den?

Jonte: Det gick från ett halvt band till sju band. Två dagar, tältning, byggde trumpodium, sålde merch, bryggde egen öl. Det eskalerade utav bara den. Vi hade en egen bar – gratisbar, såklart. Det blev så positivt. Det var ju 2019, sista året innan Gud började glömma saker. Det [upplagan] som nu var föregående år har vi ju planerat sedan oktober 2019. Det har bara legat på vänt.

Pedro: Sedan flyttade Rob till England och det var väl då som vi la det på is ett tag, och så diskuterade jag med Jonte om att vi måste dra upp det här igen. Så rekryterade vi Ida och Sara och sedan satt vi och planerade i 2,5 år.

Ida: 2021 hade vi siktat in oss på, i alla fall när jag gick med. Så hade vi ju allting färdigt till 2021; vi bytte location till Stortorpsparken nu när inte Rob bodde här längre och vi startade en förening och tog det hela till en helt ny nivå där vi verkligen gjorde en ordentlig festival.

Jag: När ni planerade inför 2021, hade ni det här med restriktioner och så i åtanke?

Ida: Man levde ju på hoppet mycket och drog sig ända in i det sista för att ställa in det.

Sara: Vi kunde ju inte få tillstånd från polisen att ha det och då hade vi inget val. Då hade jag verkligen suttit och pratat med polisen om det. Vi var ju tvungna att följa de restriktionerna också. Pandemilagen.

Jonte: Jag tror att vi ställde in en månad innan festivalen 2021.

Ida: Men då kommer vi ju faktiskt till 2022 då det gick av stapeln.

Sara: Vi skulle ju ha en endagsfestival 2021 men det var då när det inte blev av som vi bestämde att då kör vi en tvådagarsfestival i stället.

Ida: Och tog in lite fler nya band – de blev ombokade de som vi hade bokat 2020. Sen så fick vi in fyra till tror jag.

Pedro: Parken var ju också bokad sedan 2020. Så då böt vi bara ut bokningen gång på gång.

Ida: Det var ju du [Pedro] som kom på Stortorpsparken.

Pedro: Ja, den ligger bakom mitt hus. Det var jättepraktiskt.

Jag: Så lite privat känsla fast man är i park, eller hur ser det ut där, för den som inte har varit där?

Pedro: Det är en liten folkpark liksom, med dansbana, och det finns en liten kaffestuga. Det är ett riktigt mysigt ställe omgivet av natur. När vi kapslade in det till ett festivalområde så blev det verkligen myskänsla. Det är precis lagom stort och ändå så pass litet att man inte behövde ta en kvarts promenad till scen utan det räckte med 35 sekunder.

Jag: När ni lyckades få till den här upplagan som fick maximerad kärlek, hur märktes det på stämningen när folk började komma in och när banden spelade? Märkte man att folk var hungriga efter det här?

Intervju med arrangörerna bakom Gravefest 1

Pedro: Folk överlag var väl väldigt hungriga efter event och konserter igen efter hela Sverige stängde ner i flera år. Men jag vet inte om jag märkte av det på plats. Stämningen var typ festivalcamping. Det var väldigt lugnt och väldigt mysigt. Vi fick så mycket lovord av både besökare och band och folk som var med och jobbade. Även boende i området kom förbi och sa ”Vad är det här? Det ser kul ut”, köpte en biljett och gick in. Det blev en riktig succé på alla håll.

Jonte: Ett bevis på det är en av bilderna vi har. Det är någon som har tagit foto på en av våra ordningsvakter som ligger i gruset och löser korsord, för det händer verkligen ingenting. Folk kom dit och kände sig hemma. Vi hade någon incident men det var inget ont. Sedan att vi fick tillstånd för ”bring your own beer” gjorde att det kändes hemmafest. Eftersom vi är så nystartade så är många vänner redan sedan innan. Du behöver inte stå i kö, du behöver inte hälsa på en miljon människor. It brings a lot to the table.

Keno: Väldigt lugn stämning var det ju, absolut. Visst hade alla sin alkohol men det var ingen som hetsdrack eller blev överdrivet dräggig. Så det var det som var så skönt. Det var därför man kunde säga till den här personen [syftar på incidenten].

Ida: Keno hjälpte till med security 2022 och efter det så rekryterade vi honom.

Jag: Ja det är en viktig bit det också. Man hoppas ju att man aldrig behöver tänka på säkerheten.

Keno: Man behöver ju alltid tänka på säkerheten. Som jag ser på saken så är det ifall det skulle hända någonting man inte riktigt har tänkt på. Det är den framförhållningen som man också vill ha. För det är inte bara med alkohol och fylla, det kan ju också hända incidenter – brand eller någonting annat – du får ju ha det i baktanke också.

Jag: När det kommer till bandbokningar då, har ni något tema? Om jag kikar på affischen så får jag känslan av att det finns någon typ av tema.

Intervju med arrangörerna bakom Gravefest 2

Pedro: Temat är väl rock och metal. Alla typer av rock är välkommet, alla typer av metal, punk – egentligen allt som har en distad gitarr med lite riv i är välkommet. Och då öppnar vi upp ansökan, skickar ut information på sociala medier så får band höra av sig till oss som vill komma och spela. I år så hade vi otroligt bra respons. Vi fick in drygt 40 stycken ansökningar. Sedan är det ju många som har ansökt efter att vi har stängt också, chansar på att få en plats. Så det är ju jättekul att det finns ett sådant intresse av att spela. Det är band från hela Sverige, även band från andra länder. Vi hade ett band från Texas som ville komma och spela. Vi hade något band från Rumänien, London. Så det är jättekul att det har fått sådan spridning. Sen är det upp till oss att ta de svåra besluten vilka av banden vi vill ha. Det handlar mycket om att vi vill erbjuda ett brett utbud inom rock och metal.

Ida: Och vi vill ju främja kvinnornas plats också. Vi har tre kvinnofrontade band i år och försöker välja även kvinnofrontade band.

Pedro: Rock- och metalscenen har ju varit väldigt mansdominerad väldigt länge. Det börjar komma mer kvinnofrontade och gedigna kvinnoband nu och det tycker vi är jättekul – det ska ju vara en festival för alla. Alla som är 18 år och äldre. Vi vill ge banden en chans att hitta nya fans och besökarna en chans att upptäcka nya band. Vi vill ge band som behöver komma ut och spela en scen att spela på.

Ida: Om man kollar på festivalpostern så uppfattar många oss som en metalfestival eftersom det är så mörkt och hemskt – du vet, skräcktema. Men kollar man på line-upen: Mother Mersy, Firecrest, Royal Beggars – det är lite 70. Wrong Band, punk. Redligth, sleaze. Riket, det är väl döds[metal]. Så det är verkligen inte bara skrikmetal vi bokar om vi säger så, utan vi försöker blanda så man inte bara bokar metalband.

Jonte: Det vore väldigt tråkigt att bara ha en genre. Då är vi också låsta till det. Ju större vi blir… Vi kan ju inte byta bara från att ha glamband ett år och sedan bara dödsmetalband ett år. Då har du ingen publik kvar.

Pedro: Det finns tillräckligt med festivaler där alla band är oläsliga pinnhögar. Men just årets tema har ju fått folk att tro att vi är en väldigt stenhård dödsmetalfestival. Det är väldigt mycket dödsmetalband som har hört av sig, väldigt mycket blackmetalband. Det är jättekul det också men det är ju ingenting som vi strävar efter att vara, så nischade på en genre utan vi vill ju erbjuda ett brett sortiment.

Ida: Temat är ju Exorcisten obviously och det är för att den fyllde 50 år 2023 så vi tyckte det var ett passande tema. Så det har ingenting med att det ska vara tung metal att göra utan det har med filmen att göra.

Sara: Alla vi fem har relativt olika musiksmaker. Vi lyssnar igenom alla band som vi vill boka tillsammans och så röstar vi.

Jonte: Vi kommer inte överens.

Sara: Nej vi kommer aldrig att komma överens. Men det blir väldigt blandad genre och det blir bra för publiken, så känner vi.

Ida: I framtiden så har vi som vision att vi ska boka något större dragplåster – kanske ett per dag – men att postern domineras av mindre band. De ska få ta plats samtidigt som man har någonting som folk känner igen och får folk att köpa biljetter.

Pedro: Det finns ju så jävla många riktigt bra band som aldrig kommer förbi krogspelningar med kasst ljud och en pissig lokal. De stannar där och så blir det aldrig något av det och det är just de banden som förtjänar att komma ut. Vi vill ju bidra till att mindre band får göra sig ett namn och komma ut och växa.

Jonte: Om inte något så blir vår festival roligare. Jag skulle hellre gå på festival och lyssna på ny musik än att… Hur kul är det att höra Run To The Hills på radio varenda jävla dag?

Jag: På tal om det; när ni själva är på festival, vad har varit era stora festivalminnen?

Pedro: Griscampen på Sweden Rock, om det var 2015? Då åkte vi ner, typ 50 hårdrockare från Stockholm, som bodde i ett gigantiskt camp och det var så jävla äckligt – det var så mycket ölburkar överallt, det var matrester och det luktade från det här campet. Men det var så genuint. En av de mysigaste stunder på festival tycker jag är när man vaknar upp typ dag två, tre eller fyra och alla mår skitdåligt, alla är svinbakis, alla masar sig ut ur tältet och sätter sig i sin stol, ser helt miserabla ut, ingen säger något. Men vi alla sitter där och mår skit tillsammans. Det har sin charm. Och så börjar folk sakta supa och komma i gång och allt det här konstanta pysslandet och byggandet och utsmyckandet av campingtältet.

Sara: Jag är tvärtom, jag åker dit för banden bara, så jag brukar vara den som lämnar campet och springer och kollar på alla band. Så jag tar min stol och så är jag bara där inne hela dagen. Men det är bra, för det finns alltid någon som är typ som mig som man suttit och hängt med i campet så då kan man hitta nya band. Det känns som att Gravefest är en blandning av de här sakerna.

Jag: Hur lång tid tar det att planera en upplaga? När börjar jobbet? Säg att eventet är i juli, när börjar jobbet.

Alla omlott: Innan, dagen efter, en vecka efter!

Pedro: Det kan variera. Redan ett halvår efter förra årets upplaga så började vi diskutera temat för 2023.

Jonte: Vi har redan börjat planera 2024.

Pedro: Det är egentligen en pågående process hela tiden men så försöker vi väl ta ett par veckor ledigt efter att festivalen har ägt rum så att man får samla sig och tänka på något annat ett tag. För jag tror att många av oss går och tänker på det här mer eller mindre hela tiden.

Ida: Det finns alltid något att göra. Det tar aldrig slut. Blir du klar med en sak så dyker det upp en annan.

Pedro: Då är det viktigt för oss att lära oss vad som behöver göras och när och hur vi gör det på det bästa och mest effektiva sättet så att vi kan hålla stressnivån låg. Det tycker jag att vi har gjort ett jävligt mycket bättre jobb med inför 2023.

Keno: Det är också lite mer som att det blir en snackis, har vi försökt få det till. Tydlig med att sätta ut lite posters, snacka lite och lägga ut ett inlägg så att det blir en konstant påminnelse om Gravefest för besökare och andra.

Pedro: Vi vill ju att alla andra ska tänka på det [Gravefest] lika mycket som vi gör.

Sara: Sedan så går det väl i vågor, ibland så har någon person jättemycket att göra, så vi andra försöker att hjälpa till, och så håller vi på så där. Så det finns ändå saker att göra ända fram till festivalen.

Pedro: Det är ju väldigt mycket periodvis på våra olika ansvarsområden, vad som behöver göras. Nu när vi börjar med bandsläpp och sådant där då har ju Ida och jag väldigt mycket att göra för att Ida sköter ju PR och posting och jag sköter kontakten med banden och skapar posters. Sedan när det är klart då dalar det lite för oss och då är det Saras tur att stressa med tillstånd. Men vi hjälps åt så mycket vi kan med det mesta.

Sara: Och så har Jonte hela tiden i bakhuvudet budget, all ekonomi, samtidigt som jag försöker få avtal och så Keno som hela tiden måste tänka hur det ska gå till på ett säkert sätt.

Jonte: Och som är den enda som äger ett fordon, om jag får säga.

Keno: Ja, jag har blivit som en transportansvarig. Få över merchen och lite sånt. Tar hjälp lite av en polare just nu, det är folk som hjälper till hela tiden så man får ju upp affischer, klistermärken och så vidare.

Pedro: Det var också en stor del till varför vi tog in Keno. Inför förra året så visade han väldigt snabbt att han tar det på allvar. Han gick långt över vad vi förväntade oss att få, så redan innan festivalen ägde rum så var det ju på tapeten att vi skulle ta in honom som officiell familjemedlem.

Sara: Han gjorde sjukt mycket som ingen av oss andra kunde ha gjort, och helt villkorslöst. Han bara ”nä men jag kan lösa det” och ”jag kan hjälpa till med det”. Ibland så hann vi inte ens fråga. Ibland så kändes det som att han gjorde mer än oss! Vi hade inte kunnat klara av att hålla festivalen såsom vi gjorde om inte Keno hade varit med.

Jonte: Det är ju där vi kompletterar varandra lite. Nu tror jag att vi kommer att vara fem ett tag (…) Jag har lärt mig förbannat mycket Jag vet inte ens hur många titlar jag har nu längre (…) Vi har ju tagit på oss yrken som, om det här skulle vara en festival för tiotusen personer så skulle vi vara femtio anställda. Nu är vi ju fem och ingen är anställd. Så om det är något som behöver göras så är det ”Vem kan det mest? Du får ta det, du är närmast”.

Pedro: Vi spelar ju mycket på våra individuella styrkor inom olika områden. Det började ju med så basic grejer som Jonte är bra på siffror, snabb på huvudräkning. Då får han sköta ekonomin. Det började i en sådan simpel grej och sedan sitter han och utvecklas hela tiden och grottar ner sig allt djupare i allt vad ekonomi innebär. Samma sak med oss andra.

Jag: Är det något som ni skulle vilja lägga till?

Keno: Att ta med sig sin egna alkohol, jag tror att det ger den speciella usp:en för att de ska kunna komma dit och känna sig hemmafestliga. Det blir trevlig stämning på grund av att man kan komma dit med egen alkohol. Det är väl det som gör det extremt mysigt.

Pedro: Kom till Gravefest, vi är fett mysiga.

Jonte: Festivalen också.

 

Säkra din biljett till festivalen här:

https://secure.tickster.com/sv/jlhl53fe2khzhcn/products

 

FÖLJ ROCKNYTT 2023 – Den bästa spellistan på Spotify för dig som vill upptäcka ny musik. Här får du det senaste inom Rock, Hårdrock, AOR och Metal. Spellistan har över 4000 följare och uppdateras flera gånger i veckan!

VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS TOPPVIDEOS
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER