alien-2014-480px

ALIEN: Det är kul, nostalgiskt och okomplicerat.

41 Shares

alien-2014-480px

Alien är tillbaka med originaluppsättning för sin första platta tillsammans på över tjugo år. Skivan heter “Eternity” och släpps idag via det tyska bolaget Metal Heaven. Som på många håll i världen är mycket efterlängtat sedan återföreningsgiget på Firefest 2010. Rocknytt lät Ken Sandin berätta om känslan att vara tillbaka, hur målsättningen är och hur och varför Alien är att räkna med 2014.

Dessutom har de beskrivit låt för låt så att ni läsare kan få en uppfattning om vad som når skivbutikerna idag.




Vad är det som fått er att återförenas efter så många år och dessutom i komplett original uppsättning?

– Just för att det gått så många år samtidigt som första plattan alltid finns med oss som någon slags milstolpe i vårt musikaliska bagage. Det kändes kul att träffas allihop och göra några spelningar med låtarna från debuten, mest av nostalgiska skäl. Hade inte alla fem i originalsättningen varit med på det hade det kvittat.


Vem tog initiativet och när blev det verklighet?

– Tony och Jim gjorde ju en skiva ihop 2005, men kände att om det skall låta ’klassiskt Alien’ så är det originalsättningen som skall till. Det gick ytterligare en tid, men vi hördes av och bestämde oss inför 2010.


Hur är känslan att åter spela tillsammans?

– Kul, nostalgiskt och okomplicerat. Det har varit superkul att spela de gamla låtarna igen efter alla år, men nu längtar man också efter att få spela låtar från nya plattan.


När ni skrev låtar till “Eternity”, hade ni något specifikt mål med hur skivan skulle bli eller låta?

– En naturlig fortsättning på det vi gjorde bäst och är kända för från när det begav sig, helt enkelt. Vi kunde givetvis skrivit, arrat eller producerat på något annat vis – modernare, hårdare, vad du vill – men målsättningen var att låta ’klassiskt’ Alien, 25 år senare.


Blev resultatet som ni hoppades?

– Absolut! Vi är helnöjda både med låtmaterialet och produktionen.


Vad är största skillnaderna nu mot då?

– Alla förutsättningar ser helt annorlunda ut, framför allt musikbranschen i sig. Den stora skillnaden i vårt sätt att jobba med denna platta var att vi producerade och ansvarade för resultatet helt på egen hand. Både roligt och jobbigt.


Det känns som att ni knutit an där ni slutade. Både omslaget och produktionen osar forna tider. Stämmer det och var det medvetet?

– Ja. Tanken är att våra gamla fans skall känna att de sitter med ’Alien 2’ i handen.


Ni har ju upplevt en “storhetstid”. Är ni på väg mot en ny med nya skivan?

– Det kan det naturligtvis inte bli, på det sättet. Inga förutsättningar är desamma. Vi var i rätt ålder för att kunna bli idoler hos tonårspubliken, men samtidigt appellera till en vuxnare publik. Både gamla och unga köpte dessutom skivor på den tiden. Det och att vi hade backning av en fullskalig organisation, worldwide. Plus att vi själva jobbade heltid med bandet.

Svårt att möta upp de förutsättningarna idag. Att vi däremot verkar få en minst lika stor respekt och uppskattning i AOR-/melodickretsarna för musiken på den nya plattan som för debuten känns ju himla skönt! 


Hur skulle ni beskriva musiken på skivan och vad kan vi lyssnare förvänta oss?

– Vi har skrivit en song-by-song albumbio, som jag hoppas läsarna får ta del av här i samband med releasen. Men kort, så är vår musik lika keyboard- som gitarrbaserad, melodisk med mycket dynamik. Det finns en positiv ton i melodispråk och texter. Vänta er en liknande låtmässig dynamik som på debuten: där finns powerrockballaden, midtempolåtarna, några upptemporockers och en akustisk finstämd ballad. Man kan nog tänka sig referenser till Magnum, Survivor, Kansas, Journey… eller varför inte ABBA och Rainbow. 


Är alla låtarna nyskrivna eller finns det äldre spår eller idéer som tagits till vara på “Eternity”?

– Allt är skrivet till denna plattan från scratch. Vi valde dock att lägga till en låt av Pam Barlow & Janet Morrison Minto, som ett homage till vårt samarbete på debutplattan. ’I’m A Fighter’ är en gammal låt som de tydligen alltid hoppades att Alien skulle göra. Nu blev det verklighet till slut. Demon sjöngs av Marcie Free (King Kobra, Unruly Child), för övrigt. 


Varför valde ni att signa med det tyska bolaget AOR Heaven?
 
– Vi har valt att äga denna platta själva och AOR Heaven var en lämplig partner. De har licensen för Europa, Bickee Music för Japan. Att det blev AOR Heaven är lite kul för Georg fick via omvägar kontakt med mig redan 1999 (då som Point Music) och uttryckte sin önskan om ett återförenat original-Alien och en ny CD. Det dröjde ett tag, men våra vägar korsades till slut.


Hur ser det ut med spelningar? Någon turné eller enstaka spelningar?

– Vi gör lite festival- och klubbgig under sommaren, exempelvis Sabaton Open Air i Sverige. Förhoppningsvis bäddar plattan för kommande förfrågningar. Vi är spelsugna! 


Har ni allihop varit aktiva inom musiken under avbrottet? Vad har ni haft för er?
 
– Nej. Flera av oss har det, men inte alla. Vi som spelat har gått vidare i andra band eller gjort soloplattor, men även varit session-/turnémusiker för andra artister. Både i Sverige och internationellt från Lill-Babs till Joe Lynn Turner, från Kikki Danielsson till Kee Marcello, och så vidare. 


Har ni fått blodad tand? Kan vi till och med förvänta oss ett ytterligare album från Alien?

– Vi vet att vi har kul när vi jobbar tillsammans igen och att det blir bra. Att skriva en platta av den här typen är inte problemet. Det är det vi gör bäst. Problemet är hur musikbranschen ser ut idag! Förvänta sig något är bara dumt, hoppas är bättre. Nu fokuserar vi på ’Eternity’ och att ta de nya låtarna till scenen. 


Skivan är inspelad i studio Bohus som stått för många moderna och maffiga produktioner. Er skiljer sig lite med tydliga drag från 80-talet. Varför?

– För att vi gjort medvetna val av instrumentering, sound och mix som passar vår musik och den plattan vi ville göra. Vi hade gjort samma val i en annan studio. Jag hade gjort andra val med ett annat band. Det har inte så mycket med Bohus Sound att göra. Studio Bohus är en cool studio med grymma medarbetare. Vår tekniker Stefan Karlsson var en ny bekantskap, men studion var vårt andra hem då det begav sig. Då gjorde vi alla förproduktioner där och en del singlar. Därför var det extra kul att komma tillbaks med Alien. Nostalgi, återigen. 


Vad har varit roligast sedan “nystarten”?

– Giget på Firefest 2011 var riktigt grymt, att få sån kärlek från fans tillresta från 30 länder. Där någonstans tog vi nog till oss vår publiks stora önskan efter en ny platta på riktigt. När man under skivproduktionens gång börjar höra det man dittills bara hört i huvudet är också en häftig grej. Ljudbilden växer fram, körarrangemang faller på plats som man tänkt sig och så vidare.


Vad har varit det svåraste med att göra ett Alien album år 2014?

– Det var inga större svårigheter, förutom att hitta den gemensamma tiden som behövdes. Eller att ha råd att ha tid, för den delen, när skivbranschen ser ut som den gör idag. 


Är ni spända på vad fansen skall tycka efter alla dessa år?
 
– Jo. Förväntansfulla eftersom vi själva tycker vi gjort den platta vi ville. Vi har fått så fin uppmuntran och bra indikationer från publiken sedan vår reunion på att det är precis detta de önskat sig. Förhandsrecensionerna som börjat rulla in är överväldigande positiva. Det känns underbart!


Är det något annat som händer i Alien-lägret närmsta tiden som ni vill förmedla med oss läsare samt några sista ord?

– Det är fullt fokus på skivreleasen. Vi gör intervjuer o dylikt men tittar också på livebiten.


Tack för intervjun och lycka till med allt!

– Tack!!

alien-cover-250
Rocknytt bad bandet göra en låt-för-låtlista över spåren på “Eternity” och här följer Kens och Jimmy Wandrophs sammanställning:


1. In Love We Trust

Enda låten vi testat i förväg på publik, på Firefest i höstas. Släpps som digisingel någon månad före albumet. Fick sin unika prägel i och med pukkompet i verserna.


2. Unbroken

En av de första låtarna som skrevs, baserat på keyboardhooken. Vi lade mycket jobb på detaljer i arrangemanget.


3. Love Will Lead Me Home

Mer straight forward. Solopartiet bryter av på ett udda och coolt sätt.


4. I Believe

Förväntningarna på en tung, bra powerballad är nog höga, givet vår historia.
Sing-along-faktorn hos ’Only One Woman är givetvis oslagbar. Annars har nog ’I Believe’ mer av allt – musikaliskt innehållsmässigt, instrumentering/arrangemang och performance.


5. Summer of Love

Hade länge arbetsnamnet ‘låt 23’ men ingen vet riktigt varför, hahaha. Tonen är positiv, men samtidigt lite melankolisk. Den skulle handla om ungdom, nostalgi, hopp och Pam och Janets text träffade mitt i prick!


6. What Goes Up
 
Vi kände genast att brassriffet (refräng) var en bra hook, men det tog en stund att hitta rätt groove för låten. Kombinationen halvtempobeat och 1/16-bas var det som skapade den speciella suggestiva känslan, framför allt i verserna. Kajsa Borg, som körar på plattan, får här lite mer plats med sin grymma soulröst.


7. I’m a Fighter
 
Den enda låten som inte är nyskriven. Vi ville ha med Pam Barlow och Janet Morrison Minto,våra cowriters från debutplattan, på ett hörn och valde ‘I’m A Fighter’ som både de och vi kände skulle passa Alien. I vårt arrangemang har vi ett betydligt piggare tempo och har adderat några moduleringar. Annars är det relativt likt låtskrivardemon som för övrigt sjöngs av Marcie Free (Unruly Child).


8. Wildheart

Mycket av “gamla” Aliens sound i harmonik och uppbyggnad. Keyboardleadfiguren är gjord med en gammal Roland D-50, som användes flitigt på debuten, som precis klarade veckorna vi producerade all keyboards. Sen gav den upp!


9. Liar, Liar
 
Samma här: klassiskt Alien. Första låten som skrevs till plattan, men också den första som spelades in!


10. Look at Us Now

Annorlunda vers utan puls i annat än trummor, stor kontrast till tvåtaktsbeatet i refrängen. Solotemapartiet, som ett mellanting, binder ihop det. När vi jammade kring arrangemanget och kom upp med solopartiet kändes lösningen så befriande och lyckad att vi valde att upprepa det sist i låten som fade out.


11. Burning Heart

Lite mer gitarrdriven. Tonys sound och spelstil mer i fokus. Texten är en hyllning till eldsjälar som osjälviskt stått upp för andra.


12. In Truth
 
Skriven för att framföras avskalat på ungefär liknande sätt som ’Mirror’ avslutade första plattan. Vi valde till slut nylongitarr samt stråkar och lite annan instrumentering. Texten är baserad på en verklig upplevelse.

41 Shares

Relaterade artiklar

RELATERADE ARTIKLAR
Hittade inga inlägg.

VIDEOPREMIÄR

VIDEOPREMIÄR
VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019 heavy metal

Följ oss på Facebook!