forlist480

Håkan Hemlin: Jag hade svårt att förstå vad det skulle finnas för intressant att skriva om mig

forlist480NORDMAN är än idag Sveriges mest framgångsrika akt inom gränsen av vårt avlånga land. Enbart den självbetitlade debuten sålde över 500 000 exemplar bara inom Sveriges gränser det första året. Bandets frontman, Håkan Hemlin, skulle komma att fängsla många med sin sårbara men ack så kraftfulla och ärliga stämma.

forlist480NORDMAN är än idag Sveriges mest framgångsrika akt inom gränsen av vårt avlånga land. Enbart den självbetitlade debuten sålde över 500 000 exemplar bara inom Sveriges gränser det första året. Bandets frontman, Håkan Hemlin, skulle komma att fängsla många med sin sårbara men ack så kraftfulla och ärliga stämma.

Många ser honom än idag som ett unikum inom den svenska musikscenen. 

Tillsammans med skribenten och författaren Anders Tengner så öppnar han nu portarna på vid gavel till sitt kaotiska liv, ett liv som får de flesta rockstjärnor att framstå som patetiska svärmorsdrömmar men där han samtidigt visar upp en enorm tacksamhet till livet.

Rocknytts Sven Mörén träffade Anders och Håkan på ett café på Södermalm i den kungliga huvudstaden för att fördjupa sig lite mer i Håkans syn på sitt förflutna och den kommande framtiden. 


Det var en hissnade bok må jag säga! Den gav mig ett antal hjärtklappningar under läsandes gång. Jag har nog aldrig läst en sådan naket berättad musikbiografi.

Håkan: Vad härligt att du tycker så. Då känner jag mig oerhört nöjd.

Det märks att du har släppt på allting, att du har gett Anders mer eller mindre fria tyglar under skapandet av boken. Samtidigt så var det inte förutbestämt att du och Anders skulle ingå ett samarbete för att fullborda boken utan det hela blev till av en liten slump om man kan uttrycka sig så?

Håkan: Allt är Kickens fel! Det började med att Kicken tjatade på min manager Daniel att vi skulle ge ut en bok om mitt liv. Så vi var upp och träffade Bonnier som visade ett visst intresse av att arbeta med boken. Men det hände ingenting vilket det aldrig gjorde med Daniel som manager. Så jag slopade hela idén med att ingå ett samarbete med Bonnier. Efter allt detta så forsatte Kicken att tjata på mig att jag skulle göra en bok om mitt  liv. Men om jag skulle göra den så skulle jag göra den tillsammans med Anders Tengner tyckte Kicken. 

Anders: Där får man tacka Kicken för förtroendet.

Så du hade en bok i tankarna innan du kom i kontakt med Anders? 

Håkan: Inte jag! Men alla andra hade det i sina tankar. Jag hade svårt att förstå vad det skulle finnas att läsa om när det gällde mitt förgångna. Jag hade ju läst Mötley Crües ”The Dirt” som var så mycket rock’n’roll som det bara kunde bli.

Anders: Men så här i efterhand när du läste manuset så insåg du väl att det fanns en hel del att skriva om när det gällde ditt förgångna? 

Håkan: Jo men visst. (Skrattar). Men ändå så är det bara ett skrap på ytan. (Skrattar).

Anders: Har du censurerat din berättelse? (Skrattar).

Men då kommer det väl en smaskig uppföljare om ett par år? (Skrattar).

Håkan: Exakt!

Hur gick snacket när ni för första gången träffades för att diskutera ett upplägg? Det måste ha varit lite speciellt för dig Anders då din förra bok om Yngwie Malmsteen blev en autobiografi?

Anders: Precis! 

Den här gången har du suttit tillsammans med huvudpersonen och skrivit boken!

Anders: Man kan säga så här, det här är egentligen en bok som är uppbyggd på exat samma sätt som boken om Yngwie, med den stora skillnaden att huvudpersonen är fullt medverkande i denna bok. Håkan citerade exakt på samma sätt som alla de utomstående jag intervjuade i boken om Yngwie, – men i den boken fick jag hämta citat från andra intervjuer med Yngwie i och med att han inte ville ställa upp. Här har jag kunnat ställa de frågor till huvudpersonen som jag verkligen velat haft svar på och han har tack ock lov själv berättat. Det är lite roligt! För i början när vi började prata och han förstod att ”Oj! Nu ska de jobbiga grejerna fram!” så blev han lite tystlåten, den käre Håkan.

Håkan: Det sjuka var att minnena kom tillbaka ganska fort när du väl började att ställa frågorna. frågor som inte fanns i min dagliga tanke. Sedan har jag blivit påmind om andra saker som folk har berättat för Anders.

Var det många gånger du tvekade att ställa upp när du blev påmind om allt det jobbiga?

Håkan: Nej! Det var en grej som jag tyckte var lite jobbig som vi uteslöt men som inte handlade om mig. Det var en grej om en familjemedlem som vi inte tyckte kändes relevant att ta med då den inte handlade om mig.

Men nu när du har den här hissnande boken i din hand, för hissnande är den allt. Yngwie Malmsteen i all ära, som levt rockstjärnelivet med hela världen som plattform, medan din plattform varit mellan Gävle och Stockholm men vars liv har varit som en rockstjärnas liv gånger tre och får Yngwie att framstå som en marsvin. Hur känner du idag gentemot alla dessa minnen som åter ploppat upp? Ser du det hela ur ett klarare perspektiv idag? Gör det ont eller är det med en mer skön känsla som du kan blicka tillbaka på dessa minnen?

Håkan: Det är väl lättare för mig att acceptera att det varit som det har varit. Det är med sorg som jag blickar tillbaka på många av de händelser som jag varit involverad i. Samtidig har det känts oerhört skönt att äntligen kunna acceptera att mitt liv har sett ut som det har gjort.Jag kan idag konstatera att det bara kan bli bättre.

Anders: Man kan väl säga att du har fått nyckeln till varför mycket blev som det blev.

Håkan: Absolut! Jag har fått väldigt mycket bekräftelse om mitt förflutna. håkan-anders

Att få ta del utav minnen som har varit helt befängda men som jag då tyckte var helt normala. Men det har varit som en form utav terapi, att man sitter och rotar i sitt innersta för att gräva fram saker så att man ska må mycket bättre – och jag mår mycket bättre idag. Jag känner att när jag nu fått hålla i boken så har jag fått kvitto på så mycket om mitt förflutna så att jag nu endast kan blicka framåt och bara göra det hela till någonting bättre. Hela den här processen med boken har stärkt mig så oerhört mycket så jag har börjat våga att tro på mig själv på ett sätt som jag aldrig vågat tidigare. 

Anders: Din storhet och talang lyser ju rätt kraftigt i boken. Alla säger ju att ”det här är en stjärna som dyker upp i rummet”, att du har en aura som utstrålar all från din starka personlighet till din uttrycksfulla och karismatiska röst. En sådan beröring kan inte vem som helst leverera för då skulle vem som helst kunna bli rockstjärna. Man kan säga att lösenordet till att bli stjärna är allt det som Håkan levererar ur sin naturliga personlighet. 

Håkan: Jag frågar mig fortfarande varför jag blev sångare. för det var inte bakom micken som jag ville stå. Jag ville bli trummis till varje pris. Jag bara gled in på sången och hamnade allt djupare i det hela. De sa till mig: ”Ställ dig bakom micken och sjung. Det blir som det blir men det kommer att bli bra.” (Skrattar). Det var på den vägen det var. Jag har aldrig sett mig som en sångare. Men jag ångrar ingenting då jag tycker att sång är ett fantastiskt instrument att utföra. 

Det kanske är det mest ärliga instrumentet då man verkligen förmedlar med hela sin kropp.

Håkan: Precis! Man ska inte bara förmedla orden utan man ska även förmedla musiken så att den blir bildlig, uttrycka orden tillsammans med toner som blir till en fulländad upplevelse. 

Anders: Det var ju det här som Mats Wester och Py Bäckman och alla andra omkring dig anammade när dom hörde din röst. Att det här är den enda rösten som kan förmedla den äkta känslan i ”Nordman”. Nordman hade aldrig fungerat utan din röst och starka personlighet. Men här var det så jävla sårat och ärrat. Du sjöng verkligen med en smärta i rösten, och ett vemod i rösten som slog an på den stora massan. 

Håkan: Det är  Steve Perrys fel. (Skrattar). Det var så jag tyckte att han sjöng. Ingen annan har kunnat sjunga en sådan uttjatad strof som ”I love you” med en sådan känsla som han förmedlade dessa ord. 

Anders: Sämre förebilder än Steve Perry kan man allt ha. (Skrattar).

Idag när du fått svar på många frågor, hur känns det att stå på scenen och sjunga alla dessa texter idag när du på den tiden när det begav sig inte riktigt anammande att alla texter som Py skrev handlade rakt igenom om dig? Har låtarna idag fått ett annat perspektiv hos dig?

Håkan: Absolut! Låtarna som vi gjorde då har idag fått ett nytt liv för mig. Dom har fått en helt ny innerbörd. Även om låtarna redan på den tiden hade en innerbörd så har dom fått en helt annan innerbörd idag för att dom finns här. Jag kan tolka texterna mer idag. Visst hade man sina moment när det begav sig där man tänkte till lite extra kring texterna, men inte alls på samma sätt som jag tänker idag då jag fått så oerhört mycket svar på det förflutna.

Min relation till Py blev väldigt speciell. Vi pratade oerhört mycket med varandra. Jag ringde henne typ varje dag för att bara just prata. Det var någon som sade till mig och Py att ”Ni har exakt samma färg!”. Vi andades samma själ helt enkelt. Om jag pratade med henne i en halvtimme i telefonen så kunde detta generera till fyra fullskaliga texter. När jag var på min första rättegång så skrev hon texten till låten ”Nordman”, som idag är den nya texten till ”Förlist”, men som skivbolaget på den tiden tyckte var på tok för hård i sin framtoning. Men på sista plattan så vaknade Py upp gentemot den ursprungliga texten. Py har alltid sagt som så: ”Jag kan inte säga någonting om detta, utan det här måste han bli klar med själv först.”

Anders: Py är en otroligt rak person. Hon har ganska mycket erfarenhet om folk som varit involverade i droger förr. Som Jukka Tolonen t.ex. Så hon visste verkligen i vilken situation du befann dig i.

Håkan: Jukka satt väl och käkade bandybollar när han klev upp varje morgon. (Skrattar).

Anders: En sak som jag tycker är så roligt med Håkan är att övergripande så har han ingen koll överhuvudtaget. Han minns inte ens vad som hände i förrgår. Men sedan så har han sjuka minnen om små detaljer som hände för tjugo år sedan.

Håkan: Jag måste erkänna att jag är en riktig detaljfreak vilket kan vara oerhört påfrestande i vissa stunder. Jag har förstört Mats Wester lite grand i och med ett tv-köp han gjorde för arton tusen kronor. Jag har retat upp mig på så mycket detaljer kring denna tv så den hänger med överallt när vi umgås och jobbar. Det är så oerhört viktigt att man får en tv där bilden följer med exakt i kameraåkningen vilket blev ett ganska återkommande problem när plasma-tv´n blev ett faktum. Det är många av dagens tv-apparater som inte klarar av att följa kamerabilden exakt vilket retar upp mig något så oerhört. Enligt mig så är det endast Philips som lyckats leverera tv-apparater som fyller nämnda kriterier. Ska man köpa en bra tv så ska man köpa en Philips.

Anders: Jag var hemma hos en kompis och såg ett gammalt avsnitt av Dallas. När jag satt där och tittade så tyckte jag bara att allting såg konstigt ut. Det såg mer ut som video och inte som film. Ungefär som videon var i början med jättetråkig bild att titta på. Då sa min polare: ”Detta beror helt och hållet på att det är en HD-Tv och det ser fördjävligt ut.” 

Håkan: ”Mats! Menar du att du har köpt den här tv´n för artontusen spänn? Det är ju för fan pixelfel på den!” Mats svarar irriterat ”Vart då?” Jag fyller på med: ”Det är en pixel som inte fungerar i den här tv´n. Ser inte du detta?” ”Nej! Jag ser ingen jävla pixel.” (Skrattar). Pixlarna på en 42-tums tv är så oerhört små, nästan mikroskopiska. Det är sådana detaljer jag kan se vilket kan vara oerhört irriterande både för mig och för den inblandade motparten. 

Det har ju varit en bra gåva när vi har gjort skivomslag. Som en gång när vi skulle köra ett rent och skärt medeltidstema med tidsenliga kläder där vi står med facklor. Sedan har dom filmat mitt över en sjö. Längst bort i sjön så ser man en lysande boj till en båt utav det mista slaget. ”Det är en boj i sjön! Det kan man ju inte ha.” Det passar ju inte direkt ihop med Nordman i medeltidskläder. (Skrattar). 

Anders: Det är som alla gamla billiga Westernfilmer där man ser en cowboy komma ridandes över prärien samtidigt som man ser ett flygplan komma flygandes i samma scen (Skrattar). 

Håkan: Jag såg en gammal film, grottmön, där skådespelarna hade glömt att ta av sig klockan. (Skrattar).

Anders: En annan grej som är oerhört intressant om vi återgår till boken är att den är skriven i berättande form. Detta beror mestadels på att det var så många andra som var medverkade i boken vilket skulle bli oerhört svårt att väva in i en jagberättande historia. När vi började skriva skrev jag ett litet utkast. Vi hade bara träffats hemma för att snacka kring ämnet och jag gick bara hem och skrev ner som om det vore en tidningsrubrik om hur Håkan åker iväg och polisen stoppar honom och de hittar amfetamin i en plåtburk.förlist-mitt-liv-och-nordman300

Jag bara skrev ner det som om jag själv satt med i bilen och anammade allt som hände. Då var det i jagform som jag skrev ner det hela. När Håkan fick läsa mitt lilla utkast så frågade han mig. ”Anders! Var du med i bilen när det hände?”

Håkan: När du läste upp detta för mig så såg jag när jag klev ut ur bilen, vilken sida jag stod på. Jag såg pukorna som klev ur och började rota runt i min bil. 

Anders: Det kändes verkligen som att vi fann varandra i denna situation, att jag lyckades hitta tonen till hela berättelsen. 

Håkan: Jag har aldrig i hela mitt liv läst en bok på trehundra sidor över en natt vilket jag gjorde med denna bok. Jag tänkte endast ströläsa lite i den men jag sträckläste boken från åtta på kvällen till klockan fem på morgonen.

Anders: Är det någonting som du Sven blev extra chockad över i boken?

Det var ganska mycket! Man har under årens lopp fått veta en hel del om ditt leverne. Men det har varit så enormt detaljerat beskrivet i pressen. När Nordman kom så tillhörde inte jag dom som anammade Nordman på ett djupare plan. 

Håkan: Det var det fräckaste! Jag tror jag reser mig och går (skrattar).

Jag var helt inne i sjuttiotalseran på den tiden.

Håkan: Jag kan säga så här till dig att jag var inte en tillstymmelse till närvarande i medeltidspop innan jag gick med i Nordman (Skrattar).

Man har ju vetat om din tid i fängelset och dylika saker. Att det hänt en massa hisnande händelser i ditt liv. Men om man jämför med Yngwie Malmsteen så visste man redan så mycket om hans abstrakta personlighet. Det visste jag inte med dig. Yngwie var ju utåt i allting och han har varit verksam i över trettio år. 

Håkan: Det du sitter och pratar om nu, det är just detta som jag vill ha berättat med boken. Folk har haft sin olika bilder på allting när det gäller mig och mitt liv. Folk som har mig som en idol tror att man kan plocka upp mig ur en låda med brynja och svärd signerat Prins Valiant och blir så besvikna om jag inte har svärdet i min hand. Sedan har vi dom som läser tidningarna och tänker så här om mig. ”Djävla kuf! Nu har han ställt till det för sig igen.” Men jag har aldrig försvarat mig i frågan och aldrig förnekat det heller. Nu berättar jag i denna bok om vem som är Håkan Hemlin. Jag var ju samma person långt innan Nordman kom till och det är ingen som har vetat om detta. Det har inte känts relevant att berätta om det heller.

Men om vi återgår till den ursprungliga frågan om vad i boken som chockade mig mest så var det inte alla häpnadsväckande skandaler som fick mig att höja på ögonbrynen. Det som chockade mig mest var alldeles i början på boken när det handlade om din barndom, att redan som barn levde du utan en fast punkt i tillvaron. Det var då det kom upp för mig att samtliga texter som Py skrev handlade om dig både på det konkreta planet som på det metafysiska planet. Sedan fick jag längre fram i boken bekräftat att så var fallet vilket gjorde att en enorm WOW-känsla strömmade igenom min kropp. Det här är vandraren helt enkelt.

Håkan: Hon har ju målat upp mig som den figuren i och med att vi satt och diskuterade oerhört mycket, och vi klickade deluxe jag och Py. Innan hon träffade mig så hade hon endast hört mig ett par gånger. Men när hon väl träffade mig så bara rasade allting på, och sedan så började hon skriva om min rotlöshet. Hon fick till och med träffa min farsa. Jag har varit ganska rotlös genom hela mitt liv och trivts ganska bra med detta.

Känner du dig rotlös idag?

Håkan: Nej! 

Känner du att du har en fast och stabil plattform att stå på?

Håkan: Japp! Men att jag ändå får turnera och åka iväg för att göra saker. Jag kan ibland få panik och känna att jag inte gjort någonting kreativt på tre månader. Att jag under dessa tre månader endast diskat och gått ut med hunden. Då kan en tristess komma krypande allt närmare. Fast då har jag kommit på den genialiska idén att jag skulle börja spela golf vilket jag tycker är helt fantastiskt kul. 

Men hur känns det idag att stå på scen och sjunga dom gamla texterna, nu när du har fått svar och perspektiv på allting? Känns det mer rogivande eller gör det mer ont att förmedla ditt förflutna?

Håkan: Det kan beröra oerhört ibland. Speciellt den senaste turnén vi gjorde så blev vi mottagna på ett väldigt fint sätt. Vi blev överrumplade själva. Vi spelade tjugo låtar och inga hits och ändå så fick vi det hela att fungera. Jag fick chansen att berätta om mitt liv utifrån några väl valda låtar som stått och fortfarande står mig varmt om hjärtat. 

Anders: Det kändes som att ni var hemma i någons vardagsrum.

Håkan: Det kändes lite som att låtarna var gjorda för här och nu. Att de blev så mycket starkare för mig idag än vad det blev när det begav sig på ett bra och positivt sätt.

Det måste har varit en underbar känsla så även för Mats som lyckades med det omöjliga att hålla ihop konceptet så länge som han ändå gjorde på nittiotalet, trotsa din rotlöshet och förutsägbarhet så var ni som två djupt rotade bröder där den ena brodern till slut fick nog och lade ner det hela. Det måste i dag vara en helt fantastisk känsla för Mats att få arbeta med en Håkan vars rotlöshet är ett minne blott, Att få arbeta med en Håkan som slutligen fått ordning på sitt liv?

Håkan: Nu ligger alla kort på bordet. Han har fått lära känna mig nu igen på ett väldigt positivt sätt. Han är jätteglad att vi åter sammanstrålat vilket även jag är. Han har stundtals varit väldigt tagen utav situationen. Vi har kunnat sitta ner och diskutera det förflutna på ett fint sätt. Vi har kunnat prata igenom allt det jobbiga som hände under många år och bearbetat detta tillsammans. Det har varit en fantastisk tid än så länge och så kommer det att förbli denna gång. 

Hur går det med den beryktade hårdrocksplattan?

Håkan: Hårdrock och hårdrock! Snarare mer åt amerikansk rock. Det blev ett par låtar skrivna. Sedan så lade jag ner dessa tankar. Men jag håller på att lattja lite mer Ove Ringvall i ”Nocturnal Rites” uppe i Boden, men det är ett projekt som mer är på skoj. Vi ska faktiskt spela in ”Children of the revolution” i Rammstein-anda och med Alan Moulder som producent (The Smashing Pumkins, Nine Inch Nails m.fl). Han visade ett stort intresse att få göra dessa två låtar. Vi frågade ”Vad fan ska du ha betalt för detta arbete”. Vet ni vad han svarade? ”Skicka mig lite Västerbottenost så blir jag nöjd. (Skrattar).

Nu när Nordman är tillbaka, känner ni att det är medelåldern som är den huvudsakliga målgruppen eller har det tillkommit en massa nya yngre fans?

Håkan: Vi har väldigt mycket ny ung publik som är runt tjugoårsåldern och som inte visste vilka vi var innan. Många har själva haft problem och som räddat sina liv på grund av våra gamla plattor som deras föräldrar köpte när det begav sig. Som när vi var i Helsingborg kom det fram en ung tjej som hade en kronisk psykisk sjukdom, som kom och grät för oss då hon berättade vad vi hade betytt för henne. Detta stärker ju en någonting så enormt. Det har kommit fram personer som har blivit oerhört mobbade i skolan, men klarat sig igenom helvetet tack vare att de hittat styrka i texterna.

Anders: En av Håkans första tankar var ju vilket man ser i dedikationen i boken att ”Detta är en bok till dom som håller på att falla eller redan har fallit!”. Att välja den här vägen som Håkan valde att gå så räcker det med att man räddar en människa så är det värt att skriva en hel bok om Håkans liv. 

Håkan: Eller en förälder kanske kan känna igen sina barn som har ADHD och istället för att skälla på dom så ger man dom styrkekramar så att dom istället känner sig omtyckta. 

Anders: Det första brevet du fick var från en som hade hört boken på Storytell och skickade ett oerhört gripande brev till Håkan där han förklarade att han hade sett Håkan som en liten fjant innan. Nu efter att ha tagit del av boken så växte Håkan rejält, och nu förstod han helheten utav Håkans karaktär.

Håkan: Han hade till och med börjat lyssna på alla mina soloplattor och känt att allting blev väldigt starkt Numera så tittar han på sin son, som även han har ADHD, och varje gång han tittar på honom så kommer han att ha min problematik i åtanke.

Anders: Och då har vi verkligen lyckats nå fram till folk. Då har vi verkligen lyckats göra skillnad med boken vilket är så viktigt.

Håkan: Sedan är inte antalet det mest väsentliga utan det är endast frågan om en person vars liv radikalt fått en förändring till det bättre så anser jag att vi har lyckats med boken.

{youtube}OpHHTm3zUV8{/youtube}

Man kan redan idag sitta här och säga att boken har blivit en förebild?

Håkan: Och det gör det hela till en väldig skillnad för mig.

Till Skillnad från boken ”Dirt” som inte är någon förebild. ”Förlist! frambringar en tacksamhet gentemot livet, medan. ”Dirt” frambringar mer en stolthet över all den obskyra aura som bandet frambringat under hela sin karriär. 

Anders: Dom är ju nästintill stolta över alla dumheter som dom gjort genom åren. 

Men det roliga med er bok är att den faktiskt överöser läsaren med mer obskyra händelser men med ett gott föredöme. 

Men du åker även runt och håller föreläsningar på skolor och andra ställen?

Håkan: Föreläsning/Föreställning i monologform. Jag måste ha det på det viset för annars så springer vi bara runt och pratar i munnen på varandra. (Skrattar). Det finns ett färdigskrivet manus som följs bokstavligt.

Och det är en ren antidrogföreställning.

Håkan: Droger, utanförskap, att växa upp på fel adress och om ADHD. 

Man kan säga att det är din föreställning som nu har sammanställts till en bok?

Håkan: Hela min uppväxt har ju gått ut på att bli utredd av vuxenvärlden. ”Vad är det för fel på grabben? Du är ju hopplös! Det enda du gör är att ljuga inför andra och för dig själv din jävel!” (Skrattar).

Anders, kan man toppa en sådan här bok?

Anders: Det blir nog svårt. Att hitta någon i Sverige som har levt ett sådant liv blir nog svårt. Håkan är ganska unik  inom den svenska sfären. Det är om jag skulle få skriva en bok om Mikael Persbrandt.

Håkan: Och det fantastiska i det hela är att jag har inte levt det livet heller utan det har varit min person som varit i det hela. Jag har inte slängt ut tv-apparater från balkongen och dylika saker. Jag kanske har slängt en handduk på golvet eller vänt en matta upp och ner innan jag har lämnat hotellrummet. 

Anders: Du bäddade ju till och med sängen på hotellrummet innan du lämnade det. (skrattar).

Håkan: Sedan gjorde jag allt detta för mig själv. Jag satt aldrig med bandmedlemmarna och parade och spårade ur utan jag var den ensamvarg som jag alltid har varit i väder och vind. Det var endast på scen som jag verkligen umgicks med bandet. Sedan på nätterna så rymde jag för att gå på strippklubbar där jag köpte dildos till min fru. (Skrattar).

Man kan säga att du var en social ensamvarg?

Håkan: Lite åt det hållet.

Vad skulle du vilja säga till alla som står och faller idag?

Håkan: Har man kommit så långt att man inser att man verkligen har problem så måste man först ta sig an lättjan och förnekelsen. Tro på vad folk säger. Ta till dig vad folk säger om du befinner dig på en behandling. Låt deras råd styra och tänk inte på vad du själv tycker och tänker. Ju längre tid du befinner dig på en drogbehandling desto mer insikt kommer du att få och förstå att det du hållit på med är inte att rekommendera. Tyvärr är det inte alla som klarar sig igenom en behandling. Endast två procent klarar sig och kan bygga upp ett drägligt liv. Men två procent är bättre än ingenting.

FÖLJ ROCKNYTT 2023 – Den bästa spellistan på Spotify för dig som vill upptäcka ny musik. Här får du det senaste inom Rock, Hårdrock, AOR och Metal. Spellistan har över 4000 följare och uppdateras flera gånger i veckan!

VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS TOPPVIDEOS
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER