Med sju hitsinglar och över 20 miljoner sålda exemplar räknas HYSTERIA som ett utav tidernas största rockalster och kanske åttiotalets viktigaste albumsläpp jämte MICHAEL JACKSONs "Thriller". 

"/>
def-leppard-2013

Phil Collen (DEF LEPPARD): Utan Steve Clark hade HYSTERIA aldrig blivit till

def-leppard-2013
Med sju hitsinglar och över 20 miljoner sålda exemplar räknas HYSTERIA som ett utav tidernas största rockalster och kanske åttiotalets viktigaste albumsläpp jämte MICHAEL JACKSONs ”Thriller”. 

Vad blev den huvudsakliga nyckeln till detta albums unikum, ett album som som nu tjugosex år efter dess uppkomst för första gången spelats live i sin helhet?

Rocknytts Sven Mörén fick sig ett snack med bandets gitarrist PHIL COLLEN, en intervju som även skulle komma in på bandets mörkare perioder samt STEVE CLARKs enorma inflytande under skapandet av HYSTERIA.



Det är tjugosex år sedan HYSTERIA såg dagens ljus. Varför har det tagit sådan lång tid att komma på idén att köra plattan live i sin helhet?

Phil: Problemet har väl varit att albumet innehåller på tok för många hits vilket betyder att majoriteten av låtarna på plattan har spelats ett otal gånger. Under årens lopp har vi försökt att lyssna på våra fans utan att tappa bandets självkänsla. Är man ett stort fan så vill man oftast att ett setlist ska vara väl uppblandat med hits kontra lite mer udda material, så där har vi nog den största anledningen till att det tagit så många år att komma till skott. def-leppard-viv-philMen vi pratade faktiskt om att göra detta för fjorton år sedan. Då var bandet i ett läge där populariteten hade lagt sig en aning och vi började att spela på lite mindre arenor. Ska man göra en sådan här grej så vill man inte genomföra det hela på klubbnivå då HYSTERIA verkligen är en arenaplatta. Men nu kände vi att pulsen gentemot bandet har stigit avsevärt de senaste åren och därav att vi kom till skott denna gång.

Konserten genomfördes och filmades i LAS VEGAS på HARD HOTEL AND CASINO och inte endast under ett par kvällar utan hela elva stycken till antalet. Men hur är upplägget på DVDn? Är konserten filmad från en och samma afton eller har ni plockat ut det bästa från samtliga kvällar?

Phil: Vi var lite i valet och kvalet om hur vi skulle göra. Men när vi väl hade satt oss ner för att beskåda samtliga kvällar så insåg vi att det skulle vara helt omöjligt att välja ut en afton då samtliga elva hade sina individuella kvalitéer. Så vi valde att plocka från samtliga aftnar men klippa ihop det hela till någonting enhetligt för att skapa känslan av att allting är från en och samma konsert.
{youtube}Qq73DjaK5DQ{/youtube}

Hur var känslan att gå ut på scen första kvällen och dra igång inledningen på WOMEN?

Phil: Att det skulle bli en märklig känsla var nog alla i bandet övertygade om. Men i och med att vi öppnade samtliga kvällar med ett blandset där vi rev av en mix utav övriga klassiker och låtar utav det mer udda slaget så blev det än mer av en märklig känsla att först gå ut och köra någonting som man har haft för vana att spela de senaste tjugo åren, för att sedan ta en paus och sedan åter inta scenen och göra någonting som vi aldrig gjort tidigare. Det blev lite av en känslokrock fast en positiv sådan. Men sedan hade hela tillställningen en mer teatralisk framtoning gentemot vad en konsert med DEF LEPPARD brukar ha. Vi kände att vi ville göra någonting utav ett historiskt koncept av det hela och det blev ju i slutändan riktigt coolt.

Jag gillade verkligen konceptet med TV-monitorerna. Det gav verkligen en magisk atmosfär, nästa lite utav en skum känsla må jag säga. Som du sa: en stark teatralisk känsla.

Phil: Det blev till någonting riktigt häftigt när vi själva skulle få ta del utav slutresultatet. Vi fick se DVDn i en stor biosal vilket skapade en som du sa skum känsla då vi för första gången fick se vad som hände i monitorerna. Känslan av att vi stundtals på scenen var dubbel uppsättning av bandet blev riktigt påtaglig. Det var en riktigt cool känsla.

Åren mellan 1985 och 1989 släpptes det en hel drös med succéartade plattor när vi pratar melodisk hårdrock. Men pratar man med majoriteten så är det HYSTERIA som är nummer ett. Vad anser du är det unika med plattan som de övriga banden inte lyckades locka med?

Phil: Jag tror framförallt att vi inte såg oss själva som ett rockband utan mer som en crossover. HYSTERIA är en platta som man inte nödvändigtvis behöver titulera som ett hårdrocksalbum samtidigt som det är möjligt att även göra detta. HYSTERIA kunde stå bland MICHAEL JACKSSON och MADONNA lika mycket som den kunde stå bland IRON MAIDEN och JUDAS PRIEST. Jag tror att med HYSTERIA så lyckades vi fånga det universala i musikkonsten vilket skapade en tacksam atmosfär gentemot den breda massan lyssnare.

Nu när det var första gången som ni spelade plattan i dess helhet, var det några låtar på skivan som ni aldrig framfört live tidigare?

Phil: När vi satte oss ner för att gå igenom plattans samtliga tolv spår så konstaterade vi att det endast var fyra låtar som vi aldrig hade spelat live tidigare. Om sanningen ska fram så blev det till en lite svårare process än vad vi hade väntat oss när det gällde att få fram klara fakta i frågan då plattan har några år på nacken och vi har under varje turné kört de övriga åtta spåren under olika tillfällen där vissa låtar inte hade spelats under de senaste tjugo åren. Men de låtar som framfördes för första gången var RUN RIOT, DON´T SHOOT SHOTGUN, EXCITABLE, och LOVE AND AFFECTION. Det är helt galet när man tänker tillbaka på all dessa år sedan plattan såg dagens ljus att HYSTERIA levererade hela sju stycken singlar. Jag kan nog med största säkerhet säga att där är vi som hårdrocksband helt unika. Jag är övertygad om att varken BON JOVI eller METALLICA har lyckats med denna bedrift.

HYSTERIA har idag existerat i tjugosex år. Kan ni än idag hitta nya infallsvinklar på plattan , nya unika små vrår så att säga?

Phil: Absolut! Speciellt nu när vi repade hela plattan rakt av inför dessa elva spelningar dök det upp nya häpnadsväckande upptäckter i låtarna som vi inte har kunnat anamma tidigare av någon anledning. Men man blir lätt blind när det gäller sitt egna material. Man kanske behöver tjugosex år för att vädra ut och få lite distans till det hela (skrattar). Där det mest kom fram nya positiva överraskningar var i sång och gitarr vilket brukar höra till ovanligheterna annars när man snackar om att hitta nya överraskande moment i någonting som man har levt med nästan varje dag, som i detta fall under tjugosex långa år. då gitarr och sång oftast är så starkt framträdande i sig. Snackar vi bas och trummor så snackar vi rytmsektionen som backar upp sång och gitarr och därför mer hamnar i bakgrunden. Det gör det hela ganska logiskt att det är i de två sistnämnda som man hela tiden brukar kunna hitta nya nästintill fördolda infallsvinklar då bas och trummor oftast inte är de instrument som har den mest framträdande rollen. Därför blev det hela än mer visuellt då vi upptäckte så många nya, roliga och spännande moment i merparten utav låtarna från samtliga instrument.

Om du får välja två favoriter på plattan, vilka skulle dessa bli?

Phil: Först blir det utan tvekan ROCKET. Förutom att det är en oerhört bra låt så är det även en utav mina absoluta favoriter av samtliga låtar som vi skrivit när det gäller att spela live. Den kännetecknar verkligen DEF LEPPARD på samtliga plan rent emotionellt. Den har mäktiga gitarrer, ett kraftfullt trumspel och oerhört mäktiga och starka sångpartier som skapar gåshud att framföra låten live. ROCKET är verkligen den låt som ger en fullskalig och rättmätig bild på vad DEF LEPPARD står för. Sedan får jag nog vara lite tråkig och säga att sång nummer två som ligger mig närmast om hjärtat är POUR SOME SUGAR ON ME. Det är tveklöst vår mest framgångsrika låt så jag borde snudd på förakta låten (skrattar). Men det finns någonting i den som gör att jag aldrig kan tröttna på att spela den år ut och år in, så ni får betrakta mig som tråkigt i frågan (skrattar).
{youtube}Wm3FLebap-Q{/youtube}

Har ni tankar på att göra en fullskalig turné på nämnda koncept?

Phil: Inte fullskaligt kanske. Men vi har vissa idéer på att köra någonting alternativt av det hela. För stunden är det endast lösa tankar kring det hela, men vi får se vad vi kommer fram till. Jag tror att det blir svårt att promota det hela i varje land till någonting lockande då vi utöver HYSTERIA har så otroligt många hits som folk kräver att få höra. Att åka runt över hela världen och spela en hel platta rakt igenom tror jag inte blir till någonting lyckat då ett sådant koncept mest tillfredsställer de mest hängivna fansen. Men skulle vi märka att det finns ett starkare tryck i frågan i specifika länder så är vi inte helt främmande att gör undantag för dessa. Vi spelade i somras på HELLFEST där vi fick förfrågan att köra hela HYSTERIA rakt igenom, vilket vi då gjorde och det blev oerhört uppskattat. Så vi är som sagt inte främmande för idén i vissa undantag. Men en hel turné kommer nog inte att komma på tal i frågan.

HYSTERIA blev STEVE CLARKs sista album innan hans död och in kom VIVIAN CAMPBELL. Blev det samma märkliga känsla för honom som det blev för er övriga i bandet att gå ut och spel hela platan live för första gången?

Phil: Jag tror vi alla hade samma känsla! Även om Vivian inte medverkade på plattan så har han ändå levt med den under alla år. HYSTERIA levererade som sagt sju stycken singlar vilket motsvar drygt två tredjedelar av plattans samtliga spår. Visst! Vi övriga kanske kände en mer sentimental känsla då vi till skillnad från Vivian var en del av den långa inspelningsprocess som plattan inhyste. Men för övrigt kände nog samtliga samma märkliga känsla när vi gick ut på scenen första kvällen.
{youtube}MS70QWFns8s{/youtube}

Men hur var det för VIVIAN rent emotionellt att hoppa med i bandet? Steve hann vara med och skriva merparten av samtliga låtar till ADRENALIZE och Vivian medverkade inte på plattan utan kom med kort innan den monsterlånga turnén skulle gå av stapeln. STEVE CLARK var en särpräglad rockstjärna medan Vivian mer var en känd hårdrocksmusiker som i och för sig hade skapat sig ett stort namn för sin tid i DIO och WHITESANKE, men kommer än idag inte i närheten av Steves rockstjärnestatus. Var det en rakt igenom klanderfri tid för Vivian som ny i bandet och hur var det rent emotionellt för er övriga? Man har ju hört skräckexempel som METALLICA när JASON NEWSTED ersatte CLIFF BURTON, hur det hela blev till en enda stor känslokrock där Jason blev mobbad av bandet så till den milda grad.

Phil: Den första delen utav frågan är nog bäst lämpad för Vivian. Men vi i bandet kände aldrig någon form av känslokrock och Vivian själv har aldrig uttryckt personligen att han upplevde vissa delar som jobbiga. Men om vi ska analysera frågan lite mer och synkronisera detta med hur fallet blev för Jason i METALLICA kontra Vivian i DEF LEPPARD så var omständigheterna kring banden på helt olika nivåer. Vi befann oss på den absoluta toppen av vår karriär och framförallt så hade vi en rykande färsk platta i bagaget när Vivian kom med, vilket var ett medvetet drag innan vi började söka efter någon ersättare till Steve. Man kan säga att Vivian kom in i ett skede där grytan redan hade börjat koka. Vi var i upptakten på bandets kanske största turné någonsin och fansen hade hunnit bli uppvärmda med den nya plattan vilket jag tror gjorde att de hann bygga upp en acceptans kring situationen att Steve var borta och att Vivian skulle fylla Steves tomrum.  För Jason var situationen raka motsatsen. Han kom in i METALLICA mitt under en turné där bandet stod vid vägskälet till att slå igenom riktigt stort, där han intog en plats som var ämnad för CLIFF BURTON för att sedan ganska omgående börja att arbeta på ett nytt studioalbum. Att som rykande färsk medlem komma in och skapa ett nytt alster är inte en omständighet som jag skulle vilja befinna mig i , och speciellt inte som ersättare till ett musikaliskt geni som CLIFF BURTON som med all säkerhet hade sitt säregna tillvägagångssätt att arbeta på. Nu kan inte jag sia om hur situationen hade varit för oss om vi hade beslutat oss för att ta med Vivian redan under inspelningen. Men jag tror att risken för en liknande känslokrock hade varit betydligt större i så fall. Steve var involverad i merparten utav låtskrivandet – därav att vi fattade beslutet att fullborda plattan utan någon ersättare till Steve. Det blev en viktig period för bandet att bearbeta Steves bortgång på. Risken att vi hade fått känslan av att Vivian hade inkräktat på Steves territorium hade varit avsevärt mycket större tror jag om vi redan under inspelningen hade involverat honom i bandet.

Vad tycker du är den största skillnaden mellan Steve och Vivian som musiker?

Phil: Det är många faktorer som skiljer dem emellan. Eller rättare sagt, de är totalt olika. Man kan säga att Steve var raka motsatsen till Vivian både när det gäller på det personliga planet och på det musikaliska. Steve var den som hela tiden kom med unika idéer. Alla tankar och idéer som kom ur hans hjärna blev till guld. Han hade en stark och originell personlighet, en personlighet som även formade honom som musiker. Han var en universal person som passade in i alla typer av miljöer och situationer. Steve är den största anledningen till att HYSTERIA blev så pass unik som den blev och fortfarande är. Vi hade aldrig  kunnat skapa ett sådant album utan honom.

Vivian är mer av en fulländad traditionell musiker som är oerhört lyhörd och tydlig. Om Steve var den ultimata rockstjärnan så är Vivian den ultimata musikern som alla drömmer om att få ha med i sitt band. För oss blev han den perfekta ersättaren till Steve. Vi hade kunnat letat upp en ny gitarrist med rockstjärnestatus för att märka att han inte var den stjärna som Steve var då det bara fanns ett exemplar utav honom. Istället insåg vi att vi behövde en relativt vanlig person som hade förmågan att emotionellt leda bandet tillbaka på rätt spår efter Steves bortgång.

Jag har en liten förkärlek till 1996 års alster SLANG. Det är en period som, om jag har förstått det hela rätt, rent emotionellt var en ganska mörk tid i bandets karriär och därav den radikalt musikaliska förändring som skedde på nämnda alster?

Phil: Helt riktigt! Det var en jobbig period för många i bandet. Jag hade precis gått igenom en skilsmässa. Rick Savages far hade precis gått bort samtidigt som Rick brottades med sin hälsa. Rick Allen och Joe Elliot blev arresterade av vissa orsaker. Man kan utan tvekan säga att vi pratar om bandets mörkaste tidsperiod. Detta toppat med den stora förändring som branschen genomgick under den tidsperioden gjorde SLANG till vad den blev. Men samtidigt som det var en oerhörd mörk period som vi gick igenom så blev inspelningen av plattan till den kanske mest roliga inspelningsprocess som bandet någonsin gjort då vi jobbade på ett sätt som vi aldrig hade gjort tidigare. Vi var så vana vid kliniska inspelningsprocesser där man arbetade med att spela in ett instrument i taget. När vi gjorde SLANG så spelade vi in allting live något som skapade en oerhört kreativ arbetsmoral eftersom man måste vara än mer vaken när man står där och rec-nappen är nedtryckt. Jag får nog säga att det än idag kanske är den mest kreativa inspelning som bandet någonsin gjort. Men det intressanta med plattan är att det är musiken som har en mörk framtoning medan texterna mer är åt det klassiska DEF LEPPARD-hållet. Jag blir väldigt glad över att du tycker om plattan då den känslomässigt bland fansen har varit och fortfarande är tudelad.

Det var några år sedan ett nytt album såg dagens ljus. Ligger det någonting nytt i annalkande?

Phil: Det var på tok för länge sedan vi släppte nytt. Faktorerna är många till varför vi inte har varit så produktiva. Men den största anledningen har varit brist på inspiration. Vi är kända för att vara perfektionister samt att DEF LEPPARD har aldrig varit känt som bandet som spottar ut nytt material. Men nu kan jag gladerligen meddela att vi är i full gång med att skriva nytt material och vi siktar på att ha ett nytt album färdigt under 2014.

Kan du i denna stund avslöja några detaljer kring det nya materialet?

Phil: Som du förstår så kan jag inte gå för djupt in på det hela, men jag kan lova alla att det kommer att bli en platta åt det mer klassiska sound som bandet gjort sig känt för. Jag tror inte det är många som kommer att bli besvikna.

Det är drygt 33 år sedan debuten ON THROUGH THE NIGHT såg dagens ljus och det är drygt 31 år sedan du kom med i bandet. Om du får välja ett minne från alla dessa år, vad skulle det bli?

Phil: Då får det nog tveklöst bli när vi 1995 hamnade i GUINNESS REKORDBOK genom att spela tre konserter i tre kontinenter på ett dygn. (Marocko, England, Canada). Jag har nog aldrig i hela mitt liv varit så trött någon gång som efter detta dygn. Men vilken upplevelse det var att under ett dygn få spela på tre olika kontinenter med tre vitt mentalt skilda publikhav. Det går inte att beskriva i ord utan man måste uppleva detta i det verkliga livet för att fatta det visuella med hela grejen. Det är få förunnat och jag känner mig oerhört stolt att få vara en utav dessa få som fått uppleva en sådan situation. Sedan att man får äran att stå med i GUINNESS REKORDBOK gör inte saken sämre (skrattar).

Sven Mörén
Skribent

Relaterat:

Def Leppard kör Hysteria i sin helhet på turné 2018
2017-08-10 – Johan Hagberg

NY VIDEO: Riverdogs – American Dream
2017-06-22 – Ron Dahlgren

NY LÅT: Riverdogs – I Don’t Know Anything
2017-07-02 – Ron Dahlgren

Def Leppard släpper live-DVD från senaste turnén
2016-11-12 – Magnus Byström

NY VIDEO: Last In Line – Already Dead (Lyric)
2016-10-22 – Ron Dahlgren


Ämnen

def leppard | phil collen

128 Shares
Share127
Tweet
+11
Buffer
X