POPULÄRT JUST NU

MEST DELAT I VECKAN

hannes-van-dahl

Vandalen från Skövde – Sabatons nye trummis

hannes-van-dahl
Nyligen avslöjades det vem som kommer att sitta på trumpallen i Sabaton i fortsättningen och det blir varken Robban Bäck eller hans tillfällige ersättare, Snowy Shaw. Falubandet har istället valt att gå vidare med Hannes Van Dahl, tidigare medlem i Evergrey. Rocknytts skribent Björn Moldén har växlat några ord med den nye trumslagaren.

Hannes Van Dahl… Ja, han heter faktiskt så på riktigt, den tjugotreårige Skövdebon som för två veckor sedan presenterades som Sabatons nya trummis. Men det är inte på grund av något holländskt påbrå som han heter så och inte heller beror det på humoristiska föräldrar. Det ovanliga mellannamnet har han valt själv i vuxen ålder. Ett genomtänkt artistnamn kan man kanske tro men faktum är att det är mer av en fyllegrej än något annat.
– Ja, det är ju egentligen en dum historia, det där, berättar Hannes. För många år sedan satt vi ett gäng kompisar och drack sprit när någon kläckte ur sig ”men vad fan, du heter ju Karl Hannes Dahl så om du tar bort Hannes och lägger till ett P så heter du ju Karl P. Dahl, som artisten”. Sen kom någon med förslaget att lägga till Skan emellan och till slut flög Van fram. Givetvis fick vi superfeeling allihop, skrev ut papper från Skatteverket, fyllde i och postade på väg till krogen. Tre veckor senare kom det ett brev där det stod att mitt nya namn hade godkänts. Det var väldigt dålig tajming, eftersom jag precis hade skaffat nytt pass och körkort. Vi skulle ut och spela så jag fick skaffa fram ett nytt pass i all hast, men med ett nytt fint namn.

Du har dock blivit beskriven som allt annat än en vandal av folk som känner dig. Enligt dem är lugn, snäll och trevlig attribut som stämmer bättre överens med dig. Var du likadan som barn?
– Jag var nog en väldigt glad pojke då med, tror jag, men framförallt var jag mer av en vandal innan jag fick den officiella titeln. Jag har alltid gillat att ha mycket saker i omlopp. Alla i mitt kompisgäng var likadana när jag var liten så jag hade många kreativa människor runtomkring mig. Vi började med att måla graffitti men det blev lite jobbigt till slut när man var tvungen att smyga ut på nätterna jämt och ständigt för att inte åka dit. Därefter åkte vi skateboard i många år för att sedan gå över till att bara spela musik. Jag har alltid snöat in på saker till hundra procent och sådan var jag nog som barn också.



Hur gick det för dig i skolan? Var du en duktig elev?
– Jag förstod nog ganska tidigt att det var lika bra att få skiten gjort på något sätt. Ju mer jag sket i skolan desto mer tid tog den från det jag egentligen ville göra. Jag var ingen mönsterelev men jag fick godkänt i alla ämnen. Vi hade det faktiskt ganska bra i skolan för om man kom med i skolbandet kunde man använda detta som ständig ursäkt för att skippa diverse lektioner. ”Vi måste öva inför konserten så vi kan inte komma på kemin, tyvärr” brukade vi säga. Sen satt vi och lyssnade på hårdrock i musiksalen istället.

Så du upptäckte hårdrocken, likt så många andra, redan i unga år?
– Precis! Min äldre kusin, Johan, var den som bestämde vilka band jag och min yngre kusin borde lyssna på och vad som var coolt eller inte. Han hade en stor skivsamling och vi valde skivor efter hur coola omslagen var.

Vilka band var det som gällde på den tiden?
– Då var det Judas Priest, Metallica, Helloween, Iron Maiden och givetvis Johans egna band. Vi fick följa med när de repade en gång och när de var klara fick vi önska varsin låt. Jag önskade Painkiller med Judas Priest och när de började spela den så dog man, ju. Det var det coolaste jag någonsin sett!

Var det efter det som du bestämde dig för att själv börja spela?
– När jag var tretton började jag spela bas på kommunal musikskola, men det var det tråkigaste jag någonsin gjort. Då fick man spela Teddybjörnen Fredriksson efter noter och börja med halvnoter så det stod jag inte ut med. Framförallt förstod jag inte varför man skulle spela bas överhuvudtaget. Men efter det repet började jag spela trummor. Då var jag femton.

Sedan dess har Hannes, trots sin ringa ålder, blivit en mycket erfaren trummis. Med ett förflutet i både Skövdebandet The Gloria Story och det progressiva metalbandet Evergrey är han knappast ett okänt namn bland inbitna hårdrockare. Banddebuten skedde dock, som det brukar gå till, under betydligt blygsammare omständigheter.
– Mitt allra första band hette The Motherfuckers, säger han. Vi spelade in vår första platta på en videokamera och tog sedan bort videon och behöll ljudet. Sedan hade vi ett band som hette A.K.A. också. Ingen fattade vad förkortningen stod för men det lät så coolt när folk sa så i filmer. Vi spelade covers på Maiden, Nirvana och Scorpions. Eller Skårpajons, som man sa då.

Läs även:  Electric Boys - fortfarande i full bloom!

Och 2009 gick du med i The Gloria Story?
– De var ju från samma stad från mig och behövde en trummis fort. I efterhand känns det som att man spelade i typ alla band hemifrån. Men jag känner att så länge jag och de jag spelar med har roligt tillsammans så spelar det mindre roll vilken genre det är, jag gillar ju så många olika sorters musik. Jag spelar på deras första album och EP:n som kom efter det. Sen om jag var fast medlem eller inte, det spelar mindre roll.

Var det Evergrey som lockade dig därifrån eller lämnade du bandet av andra orsaker?
– När jag spelade med The Gloria Story hade jag samtidigt mitt egna band, Downthrust, och ett annat som hette Electric Soul. Men när frågan kom från Evergrey var det läge att lägga ner allihop eftersom det skulle ta så mycket tid. Jag kände mig nog klar med dem ändå.

{youtube}DQcJuzMwGc0{/youtube}

Hur kom du i kontakt med Evergrey?
– När jag var sexton började jag turnera som trumtech åt ett annat band från Skövde, Ammotrack. Vi var på turné med Hardcore Superstar ett par vändor och deras trummis, Adde, tipsade mig om att ta trumlektioner från Snowy Shaw om jag fick chansen. Tillfället dök upp då Snowy höll ett begränsat antal privatlektioner och det var sedan han som rekommenderade mig till Tom Englund i Evergrey.

Du varade sedan tre år i Evergrey och spelade på skivan Glorious Collision (2011). Hur gick tankegångarna när du bestämde dig för att gå vidare?
– Det var ju en jobbig process, givetvis. Evergrey var ju det första större bandet som jag spelat med och de har betytt mycket för mig på alla plan. Men som alltid gick jag på magkänslan. Jag har alltid gjort precis som jag själv har velat och nu var det dags att göra något annat.

Hur reagerade Tom när han fick veta hur det låg till?
– Tom och jag har en speciell relation. Han förstod vad detta skulle betyda för mig personligen men även att jag skulle bli tvungen att lämna Evergrey. Han önskade mig inget annat än lycka till och ville bara att jag skulle ta det beslut som kändes rätt för mig. Det är ju självklart vemodigt för alla när man slutar i ett band men det kommer liksom på köpet när man jobbar med detta. Sabaton var förband åt Evergrey när vi turnerade i USA under sex veckor 2011 så vi känner varandra allihop. Det var inga konstigheter alls, egentligen.

Var det under den turnén som du först lärde känna killarna i Sabaton?
– Ja, precis.

Och du har även arbetat ett tag med Snowy Shaw, eller hur?
– Ja. Jag hade inte jobbat som trumtech på många år men nu hade vi ledigt från Evergrey i somras och Snowy behövde tech på kort varsel för ett antal gig, så han hörde av sig till mig. Det var ju självklart att man ställde upp.

Det måste ha varit till din fördel när det var dags för Sabaton att välja ny trummis?
– Jag tänkte nog inte på det just då. Det var ganska stressiga gig allihop så man träffade inte bandet så mycket, men det lär det ju ha varit.

sabaton-band-2013-new

När fick du veta att det var dig de hade valt?
– Jag var ju och gjorde en audition och jag hade bra feeling redan då. Det dröjde dock ett tag innan jag blev tillfrågad om jag var intresserad av att gå med på heltid.

Men du fick veta det i god tid innan resten av Sverige fick det?
– Givetvis.

Har det varit jobbigt att hålla det hemligt?
– Ja, ibland. Det är många parter inblandade och det är viktigt att man tajmar det bra med utlåtanden från båda banden. Men nu känns det kanon!

Vad kan du säga om Sabatons kommande skiva, som ni snart börjar spela in?
– Vi är sjukt taggade allihop. Speciellt vi som gör vår skivdebut med Sabaton vill ju visa vad vi går för. Jag har en väldigt bra känsla och längtar tills det är dags.

Vet du vad låtarna kommer att handla om?
– Jag vet vad skivan kommer handla om och att det kommer bli supercoolt.

Men det är inget du kan avslöja nu, antar jag?
– Nope.

Även om du kommer få det hektiskt som ny trummis i Sabaton så lär det ju i alla fall bli några timmar över. Vad pysslar du med när du inte spelar trummor?
– Den frågan är alltid lika svår. Jag gör ju inte så mycket annat, känns det som. Spelar gitarr, kanske? Jag försöker läsa böcker så ofta jag har tid att sitta ner. Annars åker jag skateboard och lyssnar en hel del på nya plattor som jag har missat. Eller gamla.

Slutligen, vad irriterar Hannes Van Dahl?
– Människor som inte säger tack och oskakad ketchup.

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
ron(a)rocknytt.net

Relaterade artiklar

VIDEOPREMIÄR

[social_warfare]

VECKANS TOPPNYHETER

VECKANS TOPPVIDEOS

NYHETER