zinny zan

Zinny Zan – Zen enligt Zan

Zinny Zan, Sveriges egen godfather of glam, har frontat band som Easy Action och Zan Clan samt haft en framgångsrik internationell karriär med Shotgun Messiah. Peter Johansson hade ett uttömmande och mycket trevligt samtal om nya albumet ”Lullabies for the masses” och mycket mer.

Zinny Zan är Sveriges egen godfather of glam. Han har frontat band som Easy Action och Zan Clan samt haft en framgångsrik internationell karriär med Shotgun Messiah. De senaste åren har fokus legat på singer/songwriter rock på svenska i bandet Stagman, men nu gör Zinny Zan comeback i bandet med samma namn. Peter Johansson hade ett uttömmande och mycket trevligt samtal med en öppen, varm och ödmjuk legendar om nya albumet ”Lullabies for the masses” och mycket mer.

Senast du släppte musik var det på svenska med bandet som rätt och slätt bär ditt efternamn, Stagman. Hur kommer det sig att du nu återvänder till att göra musik under ditt legendariska alter ego Zinny Zan?

Jag har haft tanken under de senaste femton åren att skriva på mitt eget hemspråk. När det funkade, det var meningen att bara göra en platta från början, tittade jag och Björn Höglund (trummor, produktion) på varandra och sade ”fan, ska vi inte göra en trilogi?”. Under tidens gång har Stefan Bergström kommit in i bandet, han var bara med på en låt på första plattan, några låtar till på andra och han blev sedan medproducent och låtskrivare på den tredje. Vår vänskap har växt under tiden och han kommer ju från Skintrade som är lite hårdare. Han har hela tiden varit på mig om att göra en rockplatta på engelska när vi var färdiga med Stagman. Vi började skriva och jag fick tillbaka glädjen i att skriva på engelska, det var så lätt att skriva tillsammans med honom. Jag är ju egentligen ingen solokille utan jag gillar ju att ha ett band. Nu bär ju bandet mitt namn och jag ska stå för detta vilket jag gör, men Stefan och jag har skrivit allt tillsammans så det är femtio procent Stefan och femtio procent jag.

Stefan och jag kommer från olika skolor, vi har hållit på nästan lika länge men följt olika spår, det gör att vi kan använda varandra som bollplank och hitta olika lösningar tillsammans. Vi skriver inte för att vi vill göra en hit utan vi skriver från våra hjärtan. Därför kanske det spretar lite grand men det får det gärna göra, då får folk ta tid på sig. Vi hade fjorton låtar men även om vi älskar låtarna så ska vi inte tråka ut folk. Vi är välkända ansikten men samtidigt en ny grupp, ingen orkar smälta fjorton låtar. Vi kör nio stycken, det är ungefär vad folk orkar med. Skivbolaget var på oss, ”fan det är ju så bra låtar”, och vi kontrade med att säga att ja, men det finns en andra platta också.

Det var också Stefans idé att kalla bandet Zinny Zan. Jag var tveksam för det är ju inget soloprojekt, men Stefan menade att Alice Cooper var ett band från början och Ozzy har ett band runt sig samt att Zinny Zan är ett inarbetat namn. Jag sade bara om det känns bekvämt för dig, för det här känns väldigt ego. Än så länge är det femtio/femtio men nu har vi fler bandmedlemmar som vill jobba med oss.

Även Skintrade basisten Hogge Calmroth är med i bandet och före detta Skintrade trummisen Håkan Måsen Persson spelar på plattan!

Måsen är inte med i bandet, men han spelar på plattan. Det gör även Jolle Atlagic (Electric Boys, The Quill) och Johan Kullberg som spelade med mig i Zan Clan. Samma sak med basister. Nalle Påhlsson (Treat, Theron m. fl) var med från början men valde att sluta eftersom han hade så mycket annat. Då dök Hogge upp eftersom han spelat med Skintrade i alla år. Jag kände inte honom sedan tidigare, men det funkar jättebra och jag är urnöjd med honom. Han är en lugn och skön klippa i gänget. Bandet idag utgörs av mig, Stefan, Hogge och Martina Axén (Drain). Det var meningen att hon skulle ta trumstolen. Hon är en skitduktig trummis och för övrigt syster till Electric Boys trummisen Niclas Sigevall, så hon kan sina trummor. Hon har inte spelat på länge och kände sig ringrostig, men jag var på henne och peppade henne, men hon vill röra på sig och synas så hon kommer spela keyboards och percussion. Det var därför jag placerade henne med oljetunnor i videon till ”It’s no good” *skratt* Det var en liten hint till vad hon kommer syssla med. Hon kommer göra en coolare och rockigare version av Sheila E. För närvarande står vi utan fast trummis, men vi har några vi talar med så vi är inte oroliga.

Om du skulle försöka beskriva ”Lullabies For The Masses” med tre meningar. Hur skulle du formulera dig då?

Det är en någorlunda klassisk rockplatta som sträcker sig från ballader till rocklåtar. Jag tror att vi omedvetet ville skilja oss ifrån de som kör sin nisch. Det var inte meningen från början, utan mer ”whatever comes out, comes out”. Klassiska band som Deep Purple och Nazareth gjorde förmodligen likadant. Efter Def Leppards ”Hysteria”, inget fel på den för jag älskar verkligen den plattan, men de fick typ tio hits. Helt osannolikt! Alla verkade vara ute efter det, vilket jag förstår, men man måste också förstå att den skivan är once in a lifetime. Folk fastnade på den grejen. Alla tänkte hits och vi har faktiskt inte tänkt så en enda gång på den här plattan. Vi har också tänkt på att ta bort saker som inte tillför låtarna någonting. Stefan är faktiskt den enda gitarrist jag känner som kan skippa ett solo om han inte känner att det tillför något. Det är en klassisk rockplatta, jag kan nog inte säga det på något annat sätt, det är så jag ser det i alla fall. En lång harang och så fick du bara en mening *skratt*

zinny zan foto effie trikili 484

Vilka personliga favoriter tycker du sticker ut mest på skivan?

Självklart tycker jag Depeche Mode covern ”It’s no good” sticker ut. Det är givetvis för att det är ett gammalt synthband. Dels så gillar vi låten men eftersom det är en hit går det absolut inte att göra den sämre, för då kommer vi få skit för det, så den måste åtmistone bli lika bra. Jag sträcker mig till att säga att vi gjorde den bättre. Vi gjorde den av några olika anledningar. Dels är jag känd för min skrikröst och här fick jag äntligen använda min naturliga röst som ligger i ett mörkare register. Här fick jag verkligen visa det, för här är det verkligen ett mörkt register. Hela första versen ligger jävligt långt ner, så det var jävligt kul att göra. Hade vi gjort en cover på en Sex Pistols låt så hade ingen höjt på ögonbrynen eftersom jag är gammal punkare. Låtar som ”Heartbreak City”, ”Welcome to the show”eller ”Let it rock” är något folk förväntar sig av mig och som är i gammal Zinny anda så de sticker inte ut, men jag skulle vilja nämna ”Goodbye to yesterday” för den är en ballad som är nästan i ett orkestralt arrangemang. Fan vet om inte ”The one” sticker ut också för den är lite mörkare än vad jag normalt brukar göra. De är inte nödvändigtvis bättre än andra låtar på plattan men jag tror de sticker ut för de som lyssnat på mig tidigare.

Du tillhör ju den klassiska skolan av färgstarka och underhållande frontmän. Vilka sångare har betytt mest för dig och format dig som scenpersonlighet?

Det är Steven Tyler (Aerosmith) och Johnny Rotten (Sex Pistols). Jag älskar Freddie Mercury, han var fantastisk. Approachmässigt så är det de tre. Jag älskar Johnny Rottens agression, den har varken Steven eller Freddie så de är showmän på olika sätt. På Easy Action tiden hade ju Noice och Gyllene Tider spelat överallt, så när vi kom ut och jag bröt sönder micstativ – det var min Pistols tid – det var den jag var och jag bryter fortfarande sönder micstativ. Det är nog de tre som format mig mest scenmässigt. Sångmässigt är en annan grej, där gillar jag ju Phil Lynott mycket.

Du har turnérat i flera olika konstellationer, bl a internationellt med Shotgun Messiah. Vilka spelningar är det som varit mest minnesvärda under åren?

Shotgun Messiah startade i Dallas, Texas. Tack så mycket skivbolaget, ni sätter oss i fucking cowboyland och där ska vi starta med vårt smink och alltihopa *skratt* Man står i den här dance hallen som tar mellan två och tretusen och radiostationen CROK eller möjligtvis KROK skulle sända vårt framträdande live.” No four letter words, if you do five four letter words, you’re off the fucking air” varnade de. Vi kör vårt intro med sirener och det är helt fullt av cowboyhattar och man känner bara, herregud! Harry, Stixx och Tim snubblar in och det går ett ”huh?” genom publiken. Jag kommer ut med en megafon, de har oftast det på rodeos, och skriker ”Hello you fucking dirty cowboys!” och tänkte att nu får det bära eller brista. Bandet bara tittade på mig, ”vad fan sade du just”? Sedan tog det mellan fyrio och femtio sekunder och de hoppar och är med och diggar. Vi kände att vi tar dem, vi är hemma! Det var en jävla känsla måste jag säga. Jag var riktigt nervös, jag tror inte ens Elvis har darrat så mycket på ett ben som jag gjorde under de första låtarna *skratt* Efter en fem, sex låtar såg jag att folk stod och sjöng med och då kom en jävla värme över mig. Det här skrev jag i en lägenhet i Märsta liksom och här står vi i Dallas och de kan texterna. *skratt*

Vi kom hem efter åtta månader, lagom till jul och gör en julshow på The Roxy på Sunset Strip. Det var en fantastisk spelning. Sedan var det Scandinavium i Göteborg när vi öppnade för Whitesnake med Zan Clan. Scandinavium är något visst för mig, jag är Stockholmare men jag har alltid älskat Göteborg*skratt* Easy Action hade alltid fullt med folk i Göteborg och samma med Zan Clan, så fort vi kom till Göteborg var det fantastiskt. Jag minns att jag och Chris Laney gick runt själva på Scandinavium. Han tittade på mig och sade ”Va fan Zinny, du som har gjort så jävla mycket, det här är väl inte så märkvärdigt!”. Jag sade ”Vi går runt i Scandinavium just nu och ska vara förband till Whitesnake. David Coverdale är en av mina absoluta favoritsångare of all time, det här är svårbräckt”. ”Du måste ha gjort något som är större med Shotgun Messiah”. ”Jag vet inte” sade jag. ”Vi är förband till en av mina idoler och dessutom i Scandinavium. Det är fucking legendariskt”. David är ju också en riktig gentleman. När vi körde sista låten ”Surrender” av Cheap Trick så kommer Pontus Norgren upp i örat på mig och säger ”kolla till höger,. Jag dör!”. Jag tittar och då står hela Whitesnake där och klappar händer och tittar. Jag bara kände, varför i helvete sade du det, nu blir jag ju helt stel. När vi går av kommer de och tar i hand och säger ”Great show guys”.

Zinny Zan – Zen enligt Zan 1

Vilka är dina största styrkor som musiker enligt dig själv?

Jag är orädd. Jag provar gärna nya saker. Jag är extremt målmedveten. Har jag sagt att jag ska göra något, oavsett om det är ett band eller en festival då ska jag fan genomföra det. Jag vet att folk gillar att jobba med mig för att jag är produktiv och får saker att hända. Jag är dedikerad när jag går in i ett projekt, för det ska fan bli så bra som möjligt. Jag är open minded. Jag lyssnar på folk, fast jag pratar så in i helvete*skratt* I slutändan så vill jag känna att alla är med på tåget, oavsett om det är ett soloprojekt så är det ju ändå ett band runtomkring. Om de inte känner sig bekväma och mår bra så får du inte ut hundra procent. Jag skulle vilja säga att jag är en feelgood människa genom att jag vill att alla ska må bra och känna sig säkra i sin roll för då vet jag att vi får ut något riktigt bra. Vi ska ha roligt och det ska låta bra. Jag kan absolut bli krävande. Är ljudet kass så kan jag bli ett jävla asshole och då kan jag absolut säga att det här var inte bra, det här får ni göra om. Det kan folk säkert tycka är stötande, men det handlar i slutändan om att ska jag utföra mitt arbete och de som betalar ska få ut något för sina pengar så måste jag kunna leverera. Ljudteknikern klarar sig, det är jag som får stå med hundhuvudet. Jag kan inte säga att jag blivit en bättre låtskrivare med åren. En bättre textförfattare har jag blivit. Jag har fått mer erfarenhet så det finns ju mer att skriva om *skratt* Musikaliskt kan jag inte bedöma utan det får andra göra, de får säga att jag suger eller att jag är bra. På den här plattan har jag verkligen jobbat och försökt göra det så bra jag bara kan.

Du har tidigare arrangerat festivaler som Väsby Rock och Stockholm Rocks. Om du skulle sätta ihop en festival helt efter eget huvud, vilka band skulle då vara ett måste idag?

Jag skulle vilja ha med Foo Fighters, men nu har ju tyvärr vår käre Taylor Hawkins gått bort, vilket är en hard blow. Ett band jag gillar just för att de är lite udda och som inte fått så mycket cred är ett band som heter Reach. De skulle jag definitivt tagit med. Det hade varit kul att se Aerosmith en gång till, men fan vet om man skulle göra det. Bäst före datum har gått ut där. Steven sjunger fantastiskt bra, men det är lite trött alltså… Ghost vill jag se! Jag var inte frälst från början, jag vet inte varför egentligen. Jag älskar ju när man blandar rock och hårdrock med pop influenser. Jag var sen på bollen och har kommit att förstå att det är fantastiskt bra. Sixx Am har jag också gillat länge, kul att se Nikki Sixx i en annan roll. Electric Mary, ett australiskt band, vill jag också ha med och om Rage Against The Machine skulle komma tillbaka hade det varit jävligt kul att ha de på en festival. Där finns den där aggressionen och attityden. De tog det verkligen vidare efter punken.

Berätta något om Zinny Zan som ingen vet!

Jag är en stor älskare av klassisk musik. Frågar du vem som helst i familjen vad som hörs mest i min familj, förutom när jag sitter och spelar gitarr, så är det klassisk musik. Det är nog en störning man har som musiker att när man lyssnar på ett band så ställer man frågan är det här bra eller dåligt? varför arrangerar de sådär, vad är det för sångljud? Jag har svårt att bara lyssna, men när det är klassisk musik så tycker jag dels att det är vackert och fantastiska arrangemang, men det är ingenting jag klarar av, så jag lyssnar bara. Jag börjar inte jämföra och försöker hitta saker. Min son brukar plugga till klassisk musik och på helgerna när vi äter tillsammans brukar jag ha klassisk musik på i bakgrunden. Det har en slags lugnande effekt både på mig och på barnen och det är därför min son tycker om att ha det när han pluggar. Han kan koncentrera sig då och han känner sig lugn.

Du är ju Sveriges egen ”Godfather of glam” och har sett musikbranchen utvecklas och förändras i över fyra decennier. Du är heller inte främmande för att dela med dig av dina erfarenheter och din kunskap, vilket vi bl a kunnat se i realityserien ”wannabe” där du var turnéledare för bandet Tribal Ink. Vilka råd vill du dela med dig av till unga talanger av idag?

Det första är att om du vill bli rik, välj ett annat yrke *skratt* Jag kommer från en era helt annorlunda från den idag. Jag har fått anpassa mig, vilket är nyttigt å ena sidan, å andra sidan tycker jag också att det har blivit mycket sämre. Inte för att låta bitter, men när spotifys ägare tjänar mer än vad Paul McCartney gör, då blir jag förbannad. Det finns fejkkonton med fejkartister som har tjänat mer än Robyn har gjort, som är jätteduktig och har haft stora framgångar i världen. För att hålla på med musik så måste du älska musik och du måste ha humor. Allt du kommer vara med om, alla taskiga kontrakt och alla dåliga scener, det är inte så professionellt alla gånger. Du ska följa din dröm, men du kommer inte bli rik. Gör den musik som kommer ifrån dig. Det är fantastiskt med alla svenska låtskrivare som skriver hits idag, det menar jag verkligen. Du måste samtidigt veta vilken typ av artist du vill bli, för i slutändan ska du leva med det. Det som är bra med att vara artist är att du är med om att skapa din miljö som du ska verka i och ditt företag, för det är ett företag på många sätt. Skivbranchen har en tendens att förändra folk, vilket inte är något nytt. På ett skivbolagsmöte med Shotgun Messiah så ville de att vi skulle tona ner plasten och lädret, för att ta ett exempel. De ville att vi skulle använda mer jeans eftersom det var mer ”America”. Vi kontrade med att säga ”we ain’t fucking Bon Jovi”, inget fel på dem men VI är inte Bon Jovi. Jag kommer inte stå och slänga med håret, jag är inte den typen av sångare, jag vill inte se ut så på scen. Därför är det bra att veta vilken artist du vill vara, både gällande de låtar du vill skriva och så som du vill se ut. Håll på det, eller gör det inte alls. Ha en stark vilja, det är du som ska leva med det du släpper.

zinny zan

Namn: Bo Roland Stagman
Ålder: 58
Född: 1964 i Stockholm
Favoritmat: Tournedos
Favoritdryck: Champagne, jag har varit en öl och whiskygubbe i alla år men på senare år är det champagne. Det funkar så bra till allt.
Första skivan du köpte för egna pengar: ”Sweet Fanny Adams” med Sweet
Film: ”Nyckeln till frihet” och ”A beautiful mind” gillar jag väldigt mycket. ”Seven” gillar jag också.
TV: Jag slutade nästan titta på TV för flera år sedan, men jag gillar verkligen ”Peaky blinders” och som gammal hojåkare tyckte jag helt klart om ”Sons of anarchy”.
Bok: Jag älskar att läsa, och läser mycket, men en bok som är jävligt rolig är ”Jack” av Ulf Lundell. Ska man läsa något av honom så är det den. Det är ju också hans första bok. Jag skrattade, kände igen mig och tyckte den var helt fantastiskt rolig. ”Brave new world” (Du sköna nya värld) av Aldous Huxley gillar jag. Den är gammal men den är jävligt bra. Jag gillar också ”Da Vinci koden” av Dan Brown och ”The catcher in the rhye” av JD Salinger. Jag läser många nya böcker också såklart, men de här har satt sig.
Hobbies: Åka Harley Davidson, jag har ju haft motorcykelklubb i många år, utförsåkning och tennis. Jag har tävlat i utförsåkning när jag var liten.
Motto eller favoritcitat: Jag har flera men Carpe Diem har jag tatuerat på underarmen, vilket jag gjorde långt innan det blev en kliché. Många tycker det är patetiskt men det är det inte om du tänker efter vad det verkligen betyder. Det kan aldrig vara fel att fånga dagen, att tänka hur gör jag min dag bäst? Det handlar om kvalitet, varje dag är olik den andra. Se till att göra det bästa och roligaste du kan, för en vacker dag kommer du ångra alla de saker du inte gjorde. Jag försöker göra så mycket bra, roligt och feelgood som jag kan. När min dotter kommer över kan hon anmärka på att jag går runt klockan tre på dagen och dricker rödvin och leker med hunden. Varför då, frågar hon? För att jag kan, säger jag *skratt* Jag tycker om att må bra helt enkelt.
Om jag inte hade blivit musiker skulle jag ha blivit: Min pappa sade kriminell eller död *skratt* Han skojade i viss mån, men han menade att jag behövde ha musiken för att få ur mig saker. Jag är utbildad upphandlare och jobbar med sourcing, men jag skulle nog kunna tänka mig att jobba med ungdomar som hamnat snett. Jag gillar att prata med ungdomar och lyssna på de som hamnat snett.

Zinny Zan är aktuell med nya skivan “Lullabies For The Masses” som släpps 20/5 via Wild Kingdom/Sound pollution!

FÖLJ ROCKNYTT 2023 – Den bästa spellistan på Spotify för dig som vill upptäcka ny musik. Här får du det senaste inom Rock, Hårdrock, AOR och Metal. Spellistan har över 4000 följare och uppdateras flera gånger i veckan!

VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS TOPPVIDEOS
RELATERADE NYHETER
SENASTE NYTT
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER