Skådespelaren och producenten Dragomir Mrsic blev folkkär i ”stjärnorna på slottet” för ett par år sedan där han öppenhjärtigt och ödmjukt berättade om sin tuffa uppväxt och rånet mot Gotabanken som han dömdes för 1990. Idag känner de flesta till Dragomir från ”Snabba Cash” filmerna och storfilmen ”Edge Of Tomorrow”, där han spelar mot Tom Cruise.
Rocknytts Peter Johansson pratade nyligen med denne sympatiska stjärna om hans medverkan i Supreme Unbeings aktuella video ”Savior”, hans självbiografi ”Där jag kommer ifrån” och en hel del annat.
Hej Dragomir och välkommen till Rocknytt! Du är ju aktuell i musikvideon ”Savior” med metal bandet Supreme Unbeing, hur kom du i kontakt med dem?
Jag var i Aspudden, Stockholm och förberedde mig för en filmroll. En i bandet som arbetar i filmbranschen, och som jag känner lite sedan innan, bor där i närheten. Han skrev till mig och frågade om jag var intresserad av att vara med i en musikvideo. Jag har alltid gillat rock och lyssnat på KISS och andra äldre band. Jag gillar både ballader och det hårda och har lärt familjen att lyssna. De skickade lite mer info och låten. Jag fastnade för texten som var riktigt bra. Bra budskap, mycket underliggande grejer och lite mystik, så jag sade shoot!
Kul att du nämner KISS, jag är själv ett livslångt fan. Vilken var den första skivan du köpte för egna pengar, var det ens en hårdrocksskiva eller något helt annat?
Det var nog faktiskt en KISS platta, jag tror det var ”Love Gun”. En LP-skiva som jag köpte i en butik på Drottninggatan i Stockholm. Nu är man jävligt knäckt att man inte har kvar de där plattorna. Efter det var det någon Michael Jackson platta. Jag gillade också AC/DC, de var grymma på åttiotalet. Det fanns många hårdrockare i skolan med kedjor och märken på jeansjackorna. Jag tränade kampsport och skyddade de när det blev bråk. Reggaekulturen dök upp samtidigt i förorterna på den tiden. Därefter kom rapen och breakdance kulturen. Då blev det lite krockar och då hände det några jobbiga incidenter. Det var en som blev huggen i benet som jag kände. Det blev lite tufft ett tag. Från början var det mest hårdrockare, men runt 1985 blev det lite grupperingar. Jag gillade hårdrockarna och tyckte de var skönt klädda. Det var min introduktion till musik eftersom det var den första musiken för oss i förorten som nådde ut, den kom lite före reggae och breakdance musiken. Därför har jag mycket minnen till hårdrocksmusik. På nittiotalet gillade jag R.E.M mycket, framförallt deras låt ”Loosing My Religion”.
Bästa konsertminnet?
Michael Jackson i Göteborg 1988. Det var grymt! Jag har också bra minnen till Prince i Stockholm när Sheila E spelade trumsolo. Jag var också i Solna på någon hårdrockskonsert, runt 85/86. På Michael Jackson var jag arton och åkte ner med mi tjej och några polare, det var tungt och slår det mesta. I början på nittiotalet lyssnade jag mycket på Tupac och Notorious B.I.G. The Doors gjorde ett stort intryck också tack vare filmen som kom då.
Som skådis har du ju förebilder, men vilken artist, musiker ser du upp till mest?
Nu skulle jag säga Eminem. Jag tycker han är grym både på sång, rap och texter. Jag lyssnade på honom senast idag. Han har slagit sig in i en svart genre och fått respons från dem. Förr gillade jag Bob Marley. Han var djup och tänkte inte bara på pengar. Jag gillade Queen och Freddie Mercury mycket också, men idag är det framförallt Eminem. Dr Dre är också en bra musiker och bland kvinnorna tycker jag Rihanna är riktigt bra. Jag är ganska bra på att lyssna på musik från förr, åttio och nittiotalen, faktiskt mer än nyare musik. Det är mycket minnen som spelas upp genom musik. Jag lyssnar ganska mycket på serbisk musik nu också. Supreme Unbeings sångare Zac Red tycker jag också är grym. Han sjunger bra och vi har diskuterat hans texter mycket. Det finns ett budskap och mycket underliggande. Vi har blivit vänner privat och pratat mycket. Han är en djup människa, duktig på det han gör. Han har en skitbra röst, men texterna är fantastiska. Pratar vi rock så är han i toppen för mig, en tänkande individ. Jag lyssnar mycket på texter och analyserar. Det var det jag fastnade för när det gäller Supreme Unbeing. De är moderna, texterna handlar om det som sker i samhället nu, hur människor lever och beter sig. Det ligger mycket sanning i hans texter. Det är väldigt imponerande och den största anledningen till att jag ville vara med i det projektet. Nu är det snart release och jag är presentatör. Jag gör det gärna och utan betalning. Jag gör det för att jag tycker om det de gör.
Du är ju i Sverige väldigt förknippad med ”Snabba Cash”, men du har ju gjort ett flertal filmer och serier utöver det samt spelat mot superstjärnor som Tom Cruise, Emily Blunt och Pill Paxton i storfilmen ”Edge Of Tomorrow”. Vad minns du av den inspelningen?
Den är svår att glömma. Det var en helt fantastisk inspelning på många sätt. Man blev otroligt omhändertagen, amerikanarna är bra på det. Det första Tom sade var: ”Guys, anything i have you should have to, so just tell me”. Han var otroligt ödmjuk och engagerad. Han kunde prata lika mycket med statister som han pratade med oss. Han ville se till att alla presterade och var närvarande och engagerade. Doug Liman var regissör, han har också regisserat bland annat ”The Bourne Identity”. Det är fortfarande en av mina mest fysiskt krävande roller som jag någonsin gjort. Jag hade en fyrtiofem kilos dräkt på mig så rörligheten var inte så bra. Jag fick hänga i vajrar så det var väldigt krävande. Det var en otrolig tid där vi bodde på lyxhotell och hade chaufför i ett halvår. Att vara med i en produktion med en och en halv miljard i budget och få känna på den atmosfären är det inte många skådisar som får uppleva, det är en otrolig känsla. Emily Blunt var rolig, vi gick på konserter, tennismatcher och amerikansk fotboll och träffade bland annat Bon Jovi. Vi gjorde mycket annat kul också . När familjen kom så skickade de chaufförer och tog hand om dem. En chaufför hade tidigare kört Daniel Radcliffe som spelade Harry Potter. Han gav mina barn grejer från inspelningen och bilder med autografer till mina barn. Jag och Bill Paxton blev jättegoda vänner och Tom och jag mailar varandra än idag om det är något. De blev vänner för livet och en otroligt lärorik inspelning som innehöll allt en skådespelare kan önska sig.
Om det skulle dyka upp fler anbud från Hollywood idag, skulle du vara intresserad?
Ja, självklart. Inte bara för att det är Hollywood, det måste vara rätt grej med rätt manus. Det spelar ingen roll om det kommer erbjudanden från Norge eller Finland, jag kollar på innehållet och vad min roll och karaktär är och tar beslut utifrån det. Det är naturligtvis extra kul om det kommer ett erbjudande från Hollywood, det är ju på en annan nivå än europeiska filmer, mer ordning och reda. De är ju världsbäst. Det är samma sak om du spelar Hockey, de flesta vill ju komma till NHL, är du fotbollsspelare så vill du hamna i Italien eller England. Hollywood är A ligan inom film. Man måste sikta högt och falla hårt *skratt*
Vad har du på gång framöver?
Just nu filmar jag I Serbien, en film som heter ”Indigo Crystal”. Det är en stor grej och min första riktiga film där. Det är kul att göra något där på hemmaplan höll jag på att säga, men jag har bott i Sverige i femtio år och det är där familjen är, så det är ju min hemmaplan. Det var faktiskt sjutton år sedan jag var i Serbien sist. Jag skriver lite på ett hemligt projekt, en serie. Jag har skrivit en bok om mitt liv som är ganska intressant, om du förstår vad jag menar *skratt*
Jodå, jag kollade på Stjärnorna på slottet *skratt*
Ja, det var någon som sade där att du borde göra en film om ditt liv, så det är mycket på gång och det är kul. Jag får cirka fem manus i veckan, allt från amerikanska och svenska till andra europeiska projekt. Jag har hyfsat bra kontakter med många produktions och distributionsbolag som Netflix, Jarowskij, FLX etc. Jag kan skicka manus och har gått in och producerat en del. Jag tycker det är kul att skapa och vara med från början. Jag har också börjat regissera en del.
Lite lyxproblem förstår jag, det måste vara svårt att får tiden att räcka till?
Ja, jag skickar vidare projekt som jag blir intresserad av så kan de gå igenom och kolla om det är något, eller om det är för likt något annat. Det är en ganska bra tid nu, det finns många aktörer som Netflix, HBO, Discovery, Cmore, TV4, SVT, TV3, Amazon, Apple. Det finns ju typ tio stora tjänster och alla vill ha grejer. Några av dem vill ha lokala berättelser också och det sitter jag på ganska många, så det är en bra tid att skapa både för skådisar, producenter och regissörer. Det är däremot riktigt svårt att hitta bra manusförfattare. Det är den största huvudvärken för alla bolag.
Precis, tar man Hollywood som ett exempel så är det mycket remakes som florerar. Då ställer jag mig frågan om det har att göra med att det är svårt att få fram bra manus?
Absolut. Bolagen knyter ju till sig fem stycken manusförfattare i fem år som bara jobbar för ett bolag. Jag har hittat två bra författare till mina projekt nu, så jag är nöjd. Det blev klart förra veckan. Jag har med hjälp av Jarowskij letat aktivt sedan i juni efter författare som är rätt för mina projekt, det har varit riktigt svårt, men till slut löste det sig. Det är tuff konkurrens.
Vill du rekommendera något till Rocknytts läsare? Det kan vara musik, en film, en bok, ett lifehack eller något helt annat!
Jag skulle vilja rekommendera en bok. Då får man tid till sig själv. Jag skulle nog rekommendera att man tar lite tid till sig själv varje dag. Det är så mycket intryck nu med alla telefoner, instagram, tik tok och allt det där. Sedan har du alla TV kanaler och all musik. Kanske tre minuter på morgonen och kvällen till att bara tänka. Jag tror att om man tillbringar tid med sig själv och lär känna sig själv så mår man bättre. Jag brukar säga att det bästa med min fängelsetid var att jag fick tid till mig själv och distans till saker. Nu har man så mycket med familjen, jobb, med sociala medier och TV. En bok kan vara bra eller ta sig tid att vakna fem minuter tidigare. Sätt dig på sängkanten, ta en lite längre dusch eller vad som helst. Jag vill också nämna att jag precis släppt en bok ”Där jag kommer ifrån” som handlar en del om detta. Folk är så upptagna med att vara statister i någon annas liv och lever inte sitt eget. Man kollar hela tiden på vad andra gör men inte sig själv. Den har tagits emot superbra. Jag har fått otroligt bra kritik från bland annat rektorer på olika skolor. Den handlar inte så mycket om bankrånet, utan mycket om tacksamhet och att vara ödmjuk och reflektera över livet från barndomen fram tills nu. Den finns som ljudbok också som jag själv har läst in.
Dragomir Mrsic är ständigt aktuell i olika Tv serier och filmer, just nu framförallt med självbiografin ”Där jag kommer ifrån” och i Supreme Unbeings senaste video ”Savior”!
