VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
BILD1-press

Han bytte rockstjärnelivet mot högskola och folkmusik – SISTERs f.d. gitarrist talar ut!

146 Shares

BILD1-press
Rocknytts skribent Jesper Bergkvist har genomfört en intervju med SISTERs f.d. gitarrist Per Gustav Hedlund, tidigare känd som Lestat Winters.

Detta är den första längre intervjun med den f.d. rockmusikern där han dels talar öppet och varmt om tiden i SISTER och avhoppet från nämnda band, men även om hur han bytte ut elgitarren och turnélivet mot högskola och folkmusik.


Toppbild: Bilden är tagen 2010 och är en av de första promotionsessionerna med Lestat Winters (längst till vänster i bild) som SISTERs gitarrist. (FOTO: PRESS)

Efter sommaren 2012 hoppade du av Sister, sen dess har du flyttat från storstaden till Malung i Dalarna, börjat högskola, startat soloprojektet Devana samt anammat en helt annan klädstil än den som gemene man känner igen från “HATED” (2011). Anser du själv att du genomgått en livsstilsförändring?

– Nja, jag har inte funderat så mycket på det. Det är lite som ett bananskal, man hamnar lite hursomhelst. Jag hade aldrig kunnat gissa för ett år sen att jag skulle sitta uppe i malung och plugga folkmusik. Det här känns helt rätt just nu och sen får vi se vart man hamnar härnäst.

När det gäller kläder och allt vad det är, var det väl främst så att i SISTER var kläder och stil en väldigt viktig del av showen.  Det var en del av det paketet som man fick med när man gick på en spelning. När jag hoppade av så var jag väldigt trött på att klä mig svart. Men jag gillar fortfarande skjortor!

2009 mottog du ett stipendium under Rest In Sleaze (en minnesgala tillägnad Dave Lepard), 2010 gick du med i Sister, 2011 gav ni ut “HATED” för anmärkningsvärda Metal Blade Records som haft bl.a. Metallica, Slayer och King Diamond i sitt stall. 2012 gjorde du – blott 19 år gammal – och övriga Sister-medlemmar ett framträdande på Sonisphere i Madrid som hade ca 50 000 besökare, något som många unga rockers garanterat är avundsjuka på. Var det ett lätt val att lämna Sister?

– Det finns inga enkla val. Val är liksom uppfunna för att vara svåra och djävliga saker. Men när idén om att lämna bandet kom till mig gick jag en lång tid och liksom försökte övertala mig själv att glömma bort de dumheterna. Men det blev för mycket efter ett tag och jag märkte att jag höll tillbaka resten av grabbarna. Då först blev det väl ett lätt val och målet blev då att få avhopp och ersättning att gå så smidigt som möjligt.

Saknar du något av “rockstjärnelivet” idag?

– Det jag saknar mest är kicken av att stå på scen, magin när allting bara faller på plats och man känner att man liksom kan göra vad fan som helst.

Sen är det ju så att vi hade fantastiskt kul ihop i bandet, jag saknar grabbarna! Jag kan avslöja att man blir liksom tvungna att vara goda vänner när man bor ihop i en Renault transporter.
Men på det hela taget så försöker jag att inte gräma mig över att det är över utan istället vara glad för att det hände och hålla ögonen framåt.

BILD-2-Foto-Sandra-Hammarling

Bild från turnén “HATED OVER EUROPE” 2012. (FOTO: Sandra Hammarling)

Hur reagerade de andra bandmedlemmarna (Jamie, Rikki och Cari) när du meddelade att du ville lämna bandet?

– Det gick väldigt smidigt som sagt. De hade det redan på känn när jag väl började prata om det. I slutändan var det väl mer eller mindre ett gemensamt beslut.
Men självklart tyckte de att det var lika tråkigt som jag. Vi bestämde att jag skulle köra klart allt som var inbokat så det blev att jag körde på i cirka fyra månader efter att det var bestämt. Sista giget körde jag på skogsröjet i Rejmyre. Det var en fantastisk kväll och den kommer jag att bära med mig som ett fint minne.

Kommer du ihåg ett särskilt tillfälle, där du nådde den punkt då du kände att du inte längre ville vara med, och isåfall vilken var den största anledningen till ditt avhopp?

– Det var ju en känsla som hade växt fram under en längre tid så något konkret är jag rädd att jag inte kan peka ut. Men jag minns att jag vid ett tillfälle när vi klev av scenen efter ett ganska lyckat gig registrerade att jag inte tyckte att det var lika kul som tidigare. Då började alla möjliga varningslampor att blinka för det är tamejfan alldeles för tungt om det blir arbete av det, det måste vara det roligaste som finns för att man ska orka.
Vidare kändes det som att jag ville ta mig tid att utforska mer, fler och någonting annat. Till exempel fiol och folkmusik.

Ditt nya projekt Devana som har tydliga folkinfluenser skiljer sig märkvärt från den musik du spelade med Sister, t.ex. använder du fiol på ett flertal spår. Hur skulle du själv beskriva Devana för en utomstående?

– Ja, Devana är ett intressant projekt. Vissa låtar fick faktiskt sin grund redan innan jag hoppat av SISTER. Jag skrev helt enkelt ett par låtar som inte kändes som att de hörde hemma i den repertoaren. Första Ep:n med Devana blev liksom till för att jag själv skulle se vad det egentligen var jag ville hålla på med, därav den saliga blandningen. Det blev mycket folkinspirerat som du säger, blandat med texter som har väntat förbannat länge på en låt som passar.

Nu håller jag på att färdigställa demo #2 och den kommer att heta “The Sun Will Come”. Den består av fyra låtar som jag verkligen tycker utrycker hur jag tänker mig att musik borde låta, å andra sidan är jag helt säker på att min musik kommer att fortsätta förändras och utvecklas i takt med att jag hittar ny spännande inspiration. Men det man kan räkna med är att det kommer ligga samma finstämda rock- grund med tyngd på texterna.

BILD3-gus-foto-privat

En av de första bilderna på “Gus” efter avhoppet. (FOTO: PRIVAT)

Har du något mål för Devana eller är det mer av en hobby än ett jobb?

– Jag vill ju få ut min musik, jag ser ingen anledning att sitta och hålla den för mig själv. Sen har det blivit så att jag startade detta soloprojekt för att jag är onödigt bekväm med att arbeta på det sättet. Jag samarbetar gärna, bara jag får bestämma.
Nu höll jag på att tappa tråden, men kort och gott;
Ja, målet med Devana är att få en ursäkt att få ut min musik. Sen är det ju förbannat kul om folk vill lyssna på låtarna också!

Men jag tror jag har hållit på med musik hit och dit för mycket för att kunna se det som en hobby. Jag mer eller mindre identifierar mig med min musik numera. Jag är Devana och Devana är jag.

Nu mot årets höst då du befinner dig djupt inne i Dalarnas karga skogar omgiven av djur och natur, känns miljön mer stimulerande och inspirerande för ett projekt som Devana?

– Denna miljö passar mig förträffligt. Inte minst för att jag kan strunta i allt nonsens som man “borde” och “ska” och bara fundera på musik i alla dess former.

Själva naturen är ju så fantastisk så att man skulle kunna bli religiös om man inte var på sin vakt. Vår vackra natur kan räcka som inspiration till vad som helst i fyra livstider.

Sju av de tio texterna på “HATED” skrev du enligt skivkonvolutet helt på egen hand (och enligt undertecknads uppfattning är dessa bland de bästa och mest slående som skrivits i mannaminne). Vad inspirerades du främst av när du skrev texter som “HATED”, “Bullshit & Backstabbing” och “Motherfuckers (Like You”? Skulle du säga att låtarna bygger på konkreta, enskilda händelser eller mer en konstant känsla av alienation?

– Jag tänker mig att texterna jag skriver ger uttryck för sådant som alla människor går och bär på. Ta “The Unlucky Minority” till exempel. Vem har inte känt sig som ett onödigt slöseri av atomer någon gång i livet?

Men helt ärligt så har jag aldrig tänkt särskilt mycket på vad texterna ska handla om utan det liksom ger sig när jag börjar skriva. Jag hamnar på ett spår och fortsätter skriva så får jag se vart jag hamnar. Med låtar som HATED och Bullshit kan man väl då dra slutsatsen att jag hade en del irritation som skulle ut. 

Man kan snacka mycket om känslor bakom texter och så vidare men ofta glömmer man att det är ett hantverk först och främst. Det blir fel en jävla massa gånger innan det blir rätt. Man kan säga att känslan bakom låten är som ett förbestämt ordförråd, sen är det en pysselbok att få ihop det.
Jag tror jag har skrivit en låt hittills som bygger på en konkret händelse i mitt liv, gissa vilken…

BILD4-gus-foto-press

Live på releasepartyt för HATED – Harry B. James, Stockholm 3 Juni 2011. (FOTO: PRESS)

“Would You Love a Creature” skrev du redan 2008 (Då inspelad under namnet Lizzy Pistol), flera år innan du gick med i Sister, och som du senare återinspelat både med Sister och Devana. Hur ställer du dig till att Jamie, Rikki och Cari framför den låten utan dig tillsammans med Tim?

– Jag tycker det är jätteroligt att låten spelas, den betyder mycket för mig.
Så länge grabbarna kommer ihåg att det är mig de sjunger om.

Tim syntes tidigare på Crew-bilder ifrån bl.a. Sonisphere i Madrid, så den påläste vet mycket väl om att han varit bekant för bandet redan innan ditt avhopp. Vilken relation har du själv till Tim?

– Egentligen känner jag inte Tim så jättebra. Vi har träffats, snackats och skålats ett par gånger men inte mycket mer än så. 

Men han verkar ju vara en klockren kille. Jag önskar honom all lycka.

Om du skulle se tillbaka på dina år i Sister, vad är du mest stolt över?

– Om man räknar bort giget på sonisphere, förbandsturné med UDO och skivsläpp på Metal Blade Records så finns det en sak jag är speciellt stolt över; Helt enkelt att jag var stark nog att avsluta när det inte kändes rätt längre. För mig är det en stor sak att våga göra förändringar i ens tillvaro. Livet är alldeles för kort för att man ska hinna hålla på med saker man inte tycker är roligt.

Jag har själv ett väldigt tydligt minne av en morgon då jag gick in på ditt hotellrum och såg att halva toalettdörren var sönderslagen och jag har hört på ryktesvägen att du efter Skogsröjet ska ha sprungit runt naken i hotellkorridoren och tömt vinflaskor över golv och väggar. Vad är det mest spårade som du själv gjort på turné?

– Just ja, den där kvällen var ju intressant på många sätt. Hur toadörren strök med är fortfarande något oklart.. 

Sen är det dock så att vi hade många saftiga rykten runt omkring oss. Vissa sanna, andra kanske mer “sanning med modifikation”. Skogsröjet- historien låter lite som om någon har tagit i från tårna när man kommit på ryktet i fråga. Med andra ord, det var kanske inte riktigt så illa.

Men nog har det hänt intressanta saker i dimman. Som när jag och Rikki fick sova i bilen för att vi inte hittade handtaget. Eller när det blev översvämning på rummet i Norge…
Jag väljer att inte gå in på det där mer än så. Rykten kan få räcka.

BILD5-foto-Jesper-Bergkvist

Den trasiga hotellrumsdörren ifrån Avesta Stadshotell som gick åt under en efterfest Natten mellan 14:e och 15:e April 2012. (FOTO: Jesper Bergkvist)

Hur ser dina framtidsplaner ut? Skulle du kunna tänka dig att någon gång under resten av ditt liv spela i ett turnerande rockband igen, oavsett om det så skulle vara Sister, Iron Maiden eller Hoola Bandoola Band?

– Jag skulle offra mitt högra öra för att få turnera med Hoola Bandoola Band men det kanske inte är så väldigt realistiska framtidsplaner.

Jag kommer ju att fortsätta skriva och spela. Förhoppningsvis blir det skivinspelning någon gång och kanske turnerande. Just nu är det mycket fokus på folkmusiken men Devana kommer att rulla på och nya låtar kommer att ta form.
Jag kommer att släppa ur mig något alldeles förjävligt mycket musik innan jag lämnar jordskorpan.

 

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter