VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE

Intervju med Landon Herring – trummis i Naked Gypsy Queens

(Scroll down for the English version.)

Naked Gypsy Queens är ett nytt band på väg uppåt och består av fem killar från USA. På fredag släpps deras debut-EP ”Georgiana”. Gruppens musikstil är Bluesrock och Retro Rock, med 70-talsinfluenser. Några artister från 60- och 80-talen har också inspirerat medlemmarna, enligt trummisen Landon Herring.


Läs vidare för att få veta mer om vad Landon lyssnade på för musik när han växte upp, vem som fick honom att börja spela trummor och varför NGQ inte debuterar med ett fullängdsalbum. Herring berättar även lite om de fem låtarna och mycket mer.

Även om ni verkar vara ett nytt band så har ni spelat tillsammans, uppträtt på scen och turnerat i många år. Vilket år och hur bildades bandet?
Hur gamla var ni?

Vi bildades officiellt 2017 när vi bara var 16-17 år gamla, under vårt första år på gymnasiet. Fast innan dess startade jag ett psykedeliskt band tillsammans med en kompis till mig. Han presenterade mig för Chris (Attigliato, sångare och gitarrist) och inte långt efter det gjorde han oss sällskap och det blev ett tremannaband. Sen när vi alla hamnade på samma gymnasieskola gick Cade (Pickering, gitarrist) och Bo (Howard, basist) med i det psykedeliska bandet, vilket gjorde det till ett femmannaband. Lång historia kort, det slutade med att vi sparkade ut Cade och Chris ur bandet och de kom på idén att starta ett eget bluesrockband. Det slutade med att Bo och jag också lämnade det andra bandet och NGQ föddes.

Trots er unga ålder och de två senaste åren med pandemi-lockdowns har ni spelat många, många konserter. Under åren sedan gymnasiet, vet du hur många?

Jag vet tyvärr inte hur många. Jag vet att vår manager Kevin (Reilly) har en lista någonstans med alla shower dokumenterade, så förhoppningsvis kan vi hitta det någonstans. Fast jag har definitivt tappat räkningen.

Varför döpte ni bandet till Naked Gypsy Queens?

Bandet startades på grund av vår kärlek till Jimi Hendrix. Han hade ett band som hette ”Band of Gypsies” såväl som en låt som hette ”Gypsy Eyes”, så Chris kom bara på namnet en dag och det var ett namn som verkligen fick oss att vända på huvudena, men det var det vi älskade med det.

Berätta om er väg som ledde fram till att NGQ signades av ett skivbolag.

Tja, vi spelade så många shower som vi kunde runt om i Franklin, Tennessee. Kevin, som är Cades morbror, råkade komma till en av våra shower. Han ville genast prata med oss om att ta saker till nästa nivå. Han visste absolut ingenting om musikbranschen, men han hade så mycket passion och trodde på oss till skillnad från någon annan vi kände. Vi tog med honom som vår manager och vi hade otaliga möten där vi presenterade våra mål som band för honom och han skapade en steg-för-steg-plan för att lyckas. Han pressade oss hela tiden att slå utanför vår viktklass och jag tror att han är anledningen till att folk i branschen började lägga märke till oss.

Var det självklart för dig att bli musiker, redan som barn? Och är det här något du kan tänka dig att fortsätta med hela livet?

Jag tror inte att det var glasklart för mig, men fanns lite framför mig hela tiden. Jag ville verkligen bli pilot ett tag. Fast musiken fanns alltid runtomkring, eftersom min pappa är trummis, så jag hade alltid ett trumset tillgängligt i huset. Jag kan minnas att jag sedan 7-årsåldern bara gick och slog på trumsetet, så hårt jag kunde, när jag var riktigt arg på min bror eller något dumt. Fast när jag var runt 12 eller 13 började jag verkligen spela trummor på allvar och det blev som en besatthet för mig. Under hela mellanstadiet spelade jag slagverk i ett konsertband. När jag gick gymnasiet gick jag med i slagverksensemblen, som spelade klassisk musik och det visade mig verkligen hur musikaliska trummor/slagverk kan vara och det var så häftigt att höra alla de olika delarna mötas. Ända sedan dess har det inte funnits några som helst tvivel om att jag vill göra det här resten av mitt liv.

Vem inspirerade dig att bli trummis?

Som jag sa tidigare, min pappa är trummis. Det hade jag nog inte varit idag om det inte vore för honom. Han var alltid med i något band när jag växte upp. Jag fick se honom spela mycket, så han är en stor inspiration för mig. Han berättade alltid om vissa grejer jag skulle lyssna efter som trummis och vad som gör en trummis bra.

Vilken musik lyssnade du till under din uppväxt?

Jag skulle säga att jag under de första 15 åren av mitt liv förmodligen bara lyssnade på musik från 80-talet och tidigare. Allt från Beatles till Phil Collins. Av någon anledning var jag super-emot mainstream-musik, vilket jag definitivt inte är stolt över, men så småningom började jag grena ut och lyssnar på nästan vad som helst nu för tiden.

Vilka är dina inspirationskällor när du skriver låtar?

Min inspiration förändras dagligen. Jag försöker alltid hitta ny musik som kan inspirera mig att skriva. Jag försöker att inte sätta några gränser för vilken typ av musik jag gör, för det blir gammalt att göra samma saker. Jag tycker att det hjälper mig att växa som musiker att utforska nya territorier och se vad jag kan. Jag sätter mig till exempel vid mitt trumset och tänker ”Hur kan jag få det här att inte låta som ett trumset, men ändå berätta en historia?” och att ha det i åtanke gör att jag har en helt annan inställning till trumsetet och hur jag spelar. Genom att göra det utforskar och lär jag mig nya idéer, som jag kan implementera i mitt låtskrivande.

Förutom musik, sysslar du med något annat också?

Inte riktigt, ärligt talat. Jag är en leveransförare vid sidan av, för att tjäna lite extra pengar, men mitt huvudfokus är musik.

Naked Gypsy Queens musik verkar gillas av alla åldrar. Hur skulle du beskriva ert sound?

Jag tror att vårt sound helt enkelt bara är rått. Mycket musik du hör nuförtiden är bara överproducerad till den grad att den inte har någon känsla. Vår musik träffar rätt, där den yngre generationen inte har hört den förut, samt den äldre generationen saknar den.

Varför en EP och inte en fullängdare?

Jo, efter att ha skrivit på med Mascot kom vi båda överens om att en EP skulle vara en bra introduktion. Något kort och rakt på sak. Men vi jobbar på ett fullängdsalbum just nu!

Berätta för läsarna om era fem låtar på er debut-EP.

”Georgiana” – Förmodligen den enklaste låten vi har skrivit, eftersom den bara föll på plats under ett soundcheck. Fast varje instrument gör något så enkelt för merparten av låten och ändå fångar det exakt vad det här bandet handlar om.

”Down to the Devil” – Den här är mer rakt i ansiktet och kommer in på den tyngre sidan av oss. Den skrevs kvällen innan vi gick in i studion för att spela in demon av den, där vi alla kom in i ett litet rum med akustik och bara smällde ur oss den.

”Strawberry Blonde #24” – Den här låten är min favorit och favorit att spela live. Det är ännu en som bara skrev sig själv när vi jammade på den. Superkul låt.

”Wolves” – Det första spåret på EP’n som innehåller Cade som river av ett galet solo i slutet av den. Och jag försökte experimentera med att lägga utrymme i mina trumpartier under verserna och det gav en helt annan atmosfär till låten. Den här skiljer sig definitivt från resten av dem när det gäller soundet.

”If Your Name is New York (Then Mine’s Amsterdam)” – Den här låten är starkt influerad av Terry Reid, som jag varmt rekommenderar alla att kolla in om ni inte har gjort det. Varje bra rockskiva har en ballad, så vi var tvungna att ha en. Den här låten hämtar från många olika inspirationer i hela bandet och jag tycker att man kan höra mycket i den här låten.

Något mer du vill berätta för våra svenska läsare?

Om du tog dig tid att läsa allt detta så vill jag säga ett uppriktigt tack! Det betyder så mycket för oss att vi får den här möjligheten att dela vår musik med alla och vi kan inte vänta med att dela mer i framtiden.

Några planer på att turnéra i Europa och kanske till och med spela i Sverige? (När pandemi-restriktionerna tillåter det.)

Vi har jobbat på att ta oss över dit, möjligen i slutet av året, om restriktionerna tillåter det! Det har varit vår dröm att komma över till Europa och vi är supertaggade inför det.

Intervju med Landon Herring – trummis i Naked Gypsy Queens 6

(English version)
Naked Gypsy Queens is a new band on the rise and consists of five guys from the U.S. On Friday, their debut EP ”Georgiana” will be released. The group’s music style is Bluesrock and Retro Rock, with 70’s influences. Some artists from the 60s and 80s have also inspired the members, according to drummer Landon Herring. Read on to find out more about what music Landon listened to when he was growing up, who made him start playing drums and why NGQ does not debut with a full-length album. Herring also tells a little about the five songs and much more.

Even though you seem to be a new band, you have been playing together, performing on stage and been touring for many years. What year and how was the band formed?
How old were you?

We formed officially back in 2017 when we were just 16-17 years old, during our junior year of high school. But before that, I started a psychedelic band with a friend of mine. He introduced me to Chris (Attigliato, singer and guitarist) and not long after that, he joined making it a three piece band. Then after all of us ended up at the same high school, Cade (Pickering, guitarist) and Bo (Howard, bassist) joined the psychedelic band making it a 5 piece. Long story short, we ended up kicking Cade and Chris out of the band and they came up with this idea of starting their own blues rock band. Eventually Bo and I end up leaving the other band and NGQ was born.

Despite your young age and the last two years with pandemic lockdowns you have played many, many concerts. Over the years since high school, do you know how many?

Unfortunately I don’t know how many. I know our manager Kevin (Reilly) has a list somewhere of all the shows documented, so hopefully we can find that somewhere. But I’ve definitely lost count.

Why did you name the band Naked Gypsy Queens?

The band was started because of our love for Jimi Hendrix. He had a band called ”Band of Gypsies” as well as a song called ”Gypsy Eyes”, so Chris just came up with the name one day and it was a name that really turned our heads, but that’s what we loved about it.

Tell us about your path that led to NGQ being signed by a record company.

Well, we were playing as many shows as we could all around Franklin, TN. Kevin, who is Cade’s uncle, happened to come to one of our shows. He immediately wanted to talk to us about taking things to the next level. He knew absolutely nothing about the music business, but he just had so much passion and believed in us unlike anyone we knew. We brought him on as our manager and we would have countless meetings where we would present him with our goals as a band and he would create a step by step plan to succeed. He constantly pushed us to punch outside of our weight class and I believe he’s the reason people in the industry started to take notice of us.

Was it crystal clear for you to become a musician, already as a child? And is this something you can imagine continuing with your whole life?

I don’t think it was crystal clear for me, but kinda in front of me the whole time. I really wanted to be a pilot for a while. But music was always around, because my dad is a drummer, so I always had a drum kit around the house. I can remember since I was 7 I would go and just bang on the drum kit as hard as I could when I was really mad at my brother or something stupid. But when I was around 12 or 13 I really started to play drums seriously and it became an obsession of mine. Throughout middle school I played percussion in a concert band. When I hit high school I joined the percussion ensemble which was playing classical music and it really showed me how musical drums/percussion can be and it was so cool to hear all the different parts come together. Ever since then, there’s been no doubt in my mind that I want to do this for the rest of my life.

Who inspired you to become a drummer?

Like I said before, my dad is a drummer. And I probably wouldn’t be today if it weren’t for him. He’s always been in some band as I was growing up. I got to see him play a lot, so he’s a huge inspiration for me. He was always telling me certain things to listen for as a drummer and what makes a drummer good.

What music did you listen to while growing up?

I would say for the first 15 years of my life I probably only listened to music from the 80s and earlier. Anything from Beatles to Phil Collins. For some reason I was super against ”mainstream” music, which I’m definitely not proud of, but I eventually started to branch out and now I listen to almost anything these days.

What are your sources of inspiration when writing songs?

My inspiration changes daily. I’m always trying to find new music that can inspire me to write. I try to set no boundaries on the type of music I make, because it gets old making the same stuff. I find that exploring new territories and seeing what I’m capable of helps me grow as a musician. For example I’ll sit down at my drum kit, and I’ll think ”How can I make this not sound like a drum kit, but still tell a story?” and having that in mind causes me to have a whole different approach on the drum set and how I play. And in doing that I’m exploring and learning new ideas that I can implement into my songwriting.

Besides music, do you do anything else?

Not really, honestly. I’m a delivery driver on the side, to make some extra cash, but my main focus is music.

Naked Gypsy Queens music seems to be liked by all ages. How would you describe your sound?

I think our sound is just raw. A lot of music you hear these days is just over produced to the point where it has no feeling. Our music hits the spot where the younger generation hasn’t heard it before, and the older generation misses it.

Why an EP and not a full-length?

Well, after signing with Mascot, we both agreed an EP would be a good introductory. Something short and to the point. But we are working on a full-length album right now!

Tell the readers about your five songs on your debut-EP.

“Georgiana” – Probably the easiest song we’ve written because it all just fell into place during a sound check. But every instrument does something so simple for the majority of the song, yet it captures exactly what this band is about.

“Down to the Devil” – This one is more in your face and getting into the heavier side of us. It was written the night before we went into the studio to record the demo of it, where we all got into a small room with acoustics and just bashed it out.

“Strawberry Blonde #24” – This song is my favorite one, and favorite to play live. It’s another one that just wrote itself as we were jamming on it. Super fun song.

“Wolves” – The first track on the EP to feature Cade ripping a crazy solo at the end of it. And I was trying to experiment with putting space into my drum parts during the verses and it added a whole different atmosphere to the song. This one definitely stands out from the rest of them as far sound.

“If Your Name is New York (Then Mine’s Amsterdam)” – This song is heavily influenced by Terry Reid, who I highly recommend anyone checking out if you haven’t. Every great rock record has a ballad, so we had to have one. This song draws from many different inspirations throughout the band and I think you can hear a lot in this song.

Anything else you want to tell our Swedish readers?

If you took the time to read all this then I sincerely thank you! It means so much to us that we get to have this opportunity to share our music with everyone and we can’t wait to share more in the future.

Any plans on touring in Europe and maybe even play in Sweden? (When pandemic restrictions allow it.)

We have been in the works of getting out there, possibly at the end of the year, if the restrictions allow it! It’s been a dream of ours to come over to Europe and we’re super excited for it.

Anna Karlsson

Anna Karlsson

Skribent/Fotograf
RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Copy link