VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
whitesnake-coverdale

DAVID COVERDALE: Allting har sitt pris!

94 Shares

whitesnake-coverdale

Rocknytts Sven Mörén gjorde för ett tag sedan en telefonintervju med WHITESNAKEs legendariske frontman David Coverdale.

 

David: Hallå? Är det Sven jag talar med?


Stämmer bra det.

David: Sven! Det här David Coverdale som pratar.

Hallå David. Känns lite overkligt att det är du som ringer.

David: (skrattar). Sven, det är ett rent nöje att få ha dig i luren och jag vill be så hemskt mycket om ursäkt för att jag ringer dig några minuter senare än vad som var överenskommet.

Ingen fara. Jag förstår att det är fullt upp.

David: Det kan man lugnt säga. Det har hänt en hel del saker i upptakten på detta år och mer kommer att hända. Vi har ju en hel världsturné framför oss. Ingen vila åt de fördömda (skrattar).

Ingen rast ingen ro, och det nalkas Stockholm och GRÖNA LUND inom kort.

David: Alldeles riktigt! Ser fram emot detta då det blir första gången som vi spelar på det stället.

Det kommer att bli grymt! GRÖNA LUND är en riktig klassiker att spela på. På sjuttiotalet var det band som THIN LIZZY, SWEET, KISS, URIAH HEEP och många fler som äntrade dess scen, så det är på tiden att WHITESNAKE gör detsamma.

David: En vän sa att vårt gig var inbakat i någon form av art festival. Stämmer det?

Nej, det kan inte stämma. Den är lika fristående som alla andra spelningar på GRÖNA LUND.

David: Sven, det var skönt att höra. Men det är utomhus?

Stämmer bra.

David: Underbart! Då kan jag ha min scarf på mig. Min WHITESNAKE-scarf. (Skrattar).

Ni har släppt MADE IN JAPAN för ett tag sedan, något som egentligen endast var ämnat för japansk tv om jag fattat det hela rätt?

David: Vi hade en turné uppbokad i Japan där samtliga spelningar blev utsålda. Under turnén fick vi erbjudandet att köra som huvudakt på Japans tveklöst största rockfestival LOUD PARK. Det roliga är att senast WHITESNAKE spelade på en festival i Japan var 1984 med COZY POWELL på trummor, -gud välsigne honom. Det blir alltid lite speciellt att spela på en festival i Japan då det till antalet inte finns så många festivaler där nere om man jämför med Europa och USA. Därför kändes det extra stort att få agera huvudakt på denna festival. I avtalet ingick att japansk tv skulle sända tre låtar från nämnda spelning och när vi fick höra slutresultatet blev vi helt exalterade över hur bra allting lät. Jag ringde upp FRONTIERS och lade fram förslaget att materialet var som klippt och skuret för en ny live-dvd. Varför inte släppa en dvd då vi ändå hade planerat en ny live-cd? Dessutom hade ”Live at Donnington”-dvdn blivit en succé, så varför inte släppa någonting som är nytt och fräscht. Man kan säga att den nya dvdn är en perfekt överblick över var WHITESNAKE står idag. Men att vi skulle göra en live-dvd var inte någonting som var planerat inför turnén utan vi får tacka japansk television för denna impulsiva idé. Det var 2004 senast vi släppte en ny live-dvd, ”In the Still of the Night”. Det var nog meningen att vi skulle släppa en ny nu. Om jag ska vara ärlig mot dig Sven har jag inte haft så här roligt med WHITESNAKE sedan mitten på åttiotalet. Vi är åter ett fulländat band som har det perfekta soundet, den perfekta enheten för ett bra liveframträdande, det är med andra ord ett lyckorus att få vara en del utav WHITESNAKE 2013.
{youtube}V5LSWvjAc7E{/youtube}

Det är tio år nu med REB BEACH och DOUG ALDRICH.

David: Stämmer bra det!! När man har kommit upp i min ålder, Sven, så är varje år som ett enda jubileum. Det är 40 år sedan jag hoppade med i DEEP PURPLE och det är 35 år sedan WHITESNAKE gjorde sitt första gig, det är tjugo års jubileum på COVERDALE/PAGE-plattan och det är tio år sedan WHITSNAKE återigen formades med DOUG och REB. Häromdagen pratade jag med RITCHIE BLACKMORE via telefon och vi konstaterade att det är 39 år sedan vi spelade på CALIFORNIA JAM.

Satt och tittade igenom denna dvd igår kväll. Tack vare den konserten vann DEEP PURPLE mitt hjärta.

David: Det var roligt att höra, Sven. Det är helt otroligt när jag tänker tillbaka på det hela. Jag var endast tjugoett år gammal när jag ställde mig framför detta enorma publikhav. Jag var en okänd och oprövad liten skit som helt plötsligt stod inför fyrahundra tusen människor.

Och bland alla andra legendarer som BLACK SABBATH, EMERSON, LAKE AND PALMER, BLACK OAK ARKANSAS med flera.

David: Visst var det så, Sven. Jag hade EAGLES flåsande i nacken (skrattar). Någonting som är ännu mer värt att notera är att TOMMY ALDRIDGE spelade trummor i BLACK OAK ARKANSAS på den tiden. Då kunde man inte ens ana att vi skulle få ett så långt förhållande till varandra som vi fått när han hoppade med WHITSNAKE för första gången 1987. Världen vi lever i är ologisk, Sven. Ibland blir det pannkaka och ibland faller allting bara på plats.

Sedan ni återförenades 2003 känns WHITSNAKE mer som ett band än vad ni gjorde mellan åren 1987 och 1997. Misstänker att du håller med om detta?

David: Du vet Sven att det fanns en tid då vänner, bandmedlemmar, managers och annat branschfolk satte en enorm press på mig och trodde att de visste vad som var bäst för mig -vilket gjorde det till en oerhört jobbig och turbulent period. Men om jag ska vara ärlig mot dig Sven så var det inte meningen att återföreningen som skedde 2003 skulle bli till någonting långvarigt. Det var ämnat för en fyra månadersperiod som vi har att tacka SCORPIONS för. Det var de som tyckte att jag återigen skulle forma bandet för att göra en gemensam turné. Sedan hörde skivbolaget av sig och påpekade att det var tjugofemårsjubileum för bandet och de ville därför att vi skulle göra ytterligare en turné. Jag tvekade ganska starkt till en början, men min fru manade på mig och sade ”Vad fan David. Åk ut och ha kul nu -det är vad du innerst inne vill”. Till sist så anammade jag det hon sade till mig och det hela blev till en nio månader lång turné där vi ju längre turnén led, kände att vi tillsammans hade någonting magiskt att förmedla, speciellt när Tommy åter kom med i bandet. Under denna period märkte min fru hur mycket jag saknat att stå på scen. Jag saknade inte

själva musikbranschen då den är alltför skruvad och upp- och nedvänd. Jag är oerhört tacksam att jag fortfarande är vid god fysik för att vara i sextioårsåldern, att jag fortfarande kan leverera någonting sceniskt visuellt. Så länge jag kan leverera energi av högsta klass kommer jag att fortsätta med WHITESNAKE.

Om vi tittar på låtlistan på dvd:n så inhyser den låtar från 1984 och fram till idag. Är inte det äldre materialet relevant för Japanerna?

David: Relevant är det, Sven, då Japanerna har följt mig slaviskt under 40 år. De har alltid varit hängivna allt jag gjort under min långa karriär. Varje gång jag besökt Japan så har turnéerna varit utsålda och publiken har varit helt fantastisk vart vi än spelat där nere. Det roliga med det hela är att många människor här i väst oftast reagerar när de ser en Japansk publik gå loss då de flesta tror att de är mer tillbakadragna där nere än vad vi är här i väst. Men tittar man tillbaka på deras historia så har den en ganska dramatisk ådra som bygger på en djup tillgivenhet och därav att Japanen utstrålar en lite mer tillbakadragen framtoning. Om man jämför oss västerlänningar med Japanerna är vi oerhört angelägna att det inom det kulturella ska vara nischat på ett speciellt sätt. Går man på rockkonsert i USA eller Europa ska det helst vara senare på kvällen för att vi ska komma in i den rätta stämningen förutom när vi går på festivaler. När konserten är över går vi nästan alltid vidare till någon rockklubb för att hålla igång till fyra, fem på morgonen. Så är det inte i Japan. Japans kultur bygger enormt mycket på hårt och disciplinerat arbete vilket man kan tycka är både på gott och ont då det är många som inte pallar med vinna eller försvinna-kulturen. I och med att de jobbar majoriteten av de 365 dagar som inhyser ett år är de än mer måna om att de på det privata planet ska känna lugn och harmoni för att uppskatta sin lediga tid och samla nya krafter.
{youtube}Nyo0eGhcr4g{/youtube}
Detta speglar även deras syn på att gå på konsert. Om ett huvudband här i väst går på klockan 22.00 vilket är den vanligaste tiden rent generellt, så går man på som huvudakt i Japan senast klockan 18.30. Detta beror återigen på att de vill ta till vara på den lediga tid de har tillgång till. De väljer att tidigarelägga sina konserter för att 18.30 är en tid man rent generellt känner sig piggare i knoppen än vad man gör klockan 22.00. Därav att de går in så djupt i det de beskådar och släpper loss så att det står  härliga till, för att sedan känna sig nöjda och trygga på hemvägen då klockan fortfarande är relativt tidig. Det betyder att det slipper allt stökigt nattfolk i tunnelbanan och dylikt vilket sin tur betyder att de kan känna sig trygga och lugna och bara koncentrera sig på att smälta det de har tagit del av under kvällen. Snacka om att ta till vara på sin lediga tid. Imponerande är ordet. Men för att svara på din huvudsakliga fråga om det äldre materialet innan SLIDE IT IN kom 1984 är relevant för japanerna eller inte så blir svaret , visst är det relevant då de som sagt har följt mig ända sedan min tid i DEEP PURPLE. Men en sak är än mer relevant: skivorna från 1984 och framåt, för det var SLIDE IT IN som gav WHITESNAKE det stora genombrottet i Japan. Det var plattan efter vid namn ”1987” som gav bandet det stora världsgenombrottet vilket aldrig hade hänt om vi inte hade gått den väg som vi valde från SLIDE IT IN och framåt. Det var dessa plattor som gjorde WHITESNAKE till ett utav de absolut största rockbanden genom tiderna. Missförstå mig inte Sven, då jag älskar de tidiga plattorna till döds. Men vi var ett helt annat band då med en helt annan nerv som framförde sina låtar för en begränsad skara människor som i och för sig var en riktigt stor skara som hade följt med mig från tiden i DEEP PURPLE. Men det är inte tack vare den tiden som WHITESNAKE blev ett utav de största och därav anledningen till att setlistan domineras av låtar från den senare halvan av karriären. Sedan är det lite skillnad på Europa, Japan och USA. I Europa känner man alltid att man kan slinka in med överraskningar från de tidiga åren i en större utsträckning då vi redan från början lyckades skapa en relativt stor och hängiven skara. Men hur man än vrider och vänder på det hela så blev det ändock SLIDE IT IN som blev det stora genombrottet för WHITESNAKE.

I denna radikala förändring som skedde från 1984 och några år framöver, är det någonting som du ångrar att du gjorde, någonting som du idag känner att detta hade kunnat genomföras på ett bättre sätt och kanske räddat kvar om inte allt, så i alla fall en del utav det gamla WHITESNAKE och tagit med detta i den hårda USA-lanseringen?

David: (En lång paus). Det finns självklart moment och beslut som jag fattat under årens gång som jag kanske hade genomfört på ett helt annat sätt idag än vad jag gjorde när det begav sig. Men om detta hade kunnat rädda en del av det gamla WHITESNAKE så är svaret ett blankt nej!. Vi var ett tröttkört band när vi gick in i studion för att jobba med SAINTS AND SINNERS. Vi hade turnerat och spelat in plattor konstant sedan bandet startade och vårt leverne hörde inte till det sundare slaget om man säger så. Allt annat än ekologisk mat präglade våra liv om man säger så (skrattar). Sedan hade jag en vision att ta bandet in i den tyngre rockscenen som exploderade på den tiden samtidigt som jag ville hålla kvar grunden till vad WHITESNAKE stod för. I den visionen var COZY POWELL den givne ersättaren till Ian bakom trummorna, men för MICKEY MOODY var han långt ifrån det självklara valet. Rent sound-mässigt var inte MOODY och POWELL synkroniserad alls gentemot varandra. Ser man tillbaka på utvecklingen så var den redan i början dömd till att få dessa radikala konsekvenser som den fick, en utveckling som var ofrånkomlig för att bandet skullen lyckas med den hårda lansering som vi gjorde, -och vi lyckades. Sedan finns det moment i hela den nämnda händelsen där man hade kunnat gått tillväga på ett humanare sätt. Vi snackar trettio år bakåt i tiden när det gäller nämnda situation, närmare bestämt på åttiotalet då branschen var en helt annan än vad den är idag. Idag är branschen så mycket mer oskyldig jämfört med vad den var på åttiotalet. Det var ett helt annat maktspel på den tiden mellan band, skivbolag och management där oftast bandet blev till det självklara offret. Det var skivbolag och management som låg på de stora pengarna, pengar som var rakt igenom avgörande om det överhuvudtaget skulle vara genomförbart att spela in en dräglig platta. Idag har inte skivbolag och management den totalitära kontrollen gentemot bandet. Idag kan du spela in en platta hemma i vardagsrummet med din laptop och göra det hela till en dräglig slutproduktion. Idag är det brukligt att snickra ihop sina egna turnéer på egen hand. Det är ett hästjobb att utföra, men det går. Förr låg hela maskineriet på skivbolag och management. Detta uppblandat med en formad drogkultur och dylika saker gjorde att man i vissa situationer agerade mindre humant än vad man borde ha gjort. Det var oftast ofrånkomligt. Ser man tillbaka på det hela idag mår alla som var inblandade bra, förutom JON LORD, som förlorade kampen mot sin sjukdom och må han vila i frid. Livet är upp och ner. Ju större utmaningar du ger dig in på desto större blir riskerna att du eller någon utav dina medarbetare spårar ur och agerar på felaktiga sätt, vilket oftast blir till detta höga pris som oftast krävs för att lyckas på den nivån som jag och många andra är på.

Vilket moment i din långa karriär sätter du högst upp på listan?

David: Utan tvekan CALIFORNIA JAM. Jag var blott dryga tjugo år och hade endast gjort ett knippe gig med DEEP PURPLE, oprövad och gröngöling som jag var när jag stod där inför fyrahundra tusen människor. Detta ögonblick som hände för snart 40 år sedan skulle sätta sin prägel på hela min karriär, en karriär som varat i 40 år och kommer att vara i minst tio år till.

RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter