VECKANS TOPPNYHETER

Intervju med Martin Thomander från Electric Boys

2018 så släppte Electric Boys The Ghost Ward Diaries, där nästan de sista spåren av Funk-o-Metal tvättades bort och i stället så fick man fram ett nytt högaktuellt Electric Boys som i mitt tycke var bättre än någonsin. När hela världen fick göra halt i Corona, så valde man att gå in i studion när man inte kunde harva runt på vägarna. Låtarna var färdigskrivna och när väl allt skulle sjösättas så valde bandet och den mångåriga gitarristen Franco Santunione att gå skilda vägar. Franco gillade inte dealen med skivbolaget och han tyckte inte att han fick plats i det gemensamma skrivandet och valde att lämna bandet. Det verkar inte vara några hard feelings och Franco hittar vi nu med Black Paisley där han har producerat och spelat på deras senaste platta Rambler och som kommer att turnera med Electric Boys i höst(förhoppningsvis).

1994 så släppte Electric Boys kultplattan Freewheelin’ som kom vid helt fel tidpunkt och hur saftigt hård den var så lämnades den åt sitt öde och snart så var Electric Boys upplösta. Bandets lineup på den plattan var förutom Conny Bloom och Andy Christell, även Thomas Broman på trummor som ersatt Niklas Sigevall som hoppat av och Franco som hade fått sparken och blev ersatt av Martin Thomader på gitarr. Döm om min stora förvåning när Thomander åter är tillbaka i bandet efter en tjugosju års lång paus. Jag beslöt att slå Martin en signal och checka av vad han har gjort de senaste nästan tre årtionden. Bandet är högaktuella i dagarna då albumet Ups!de Down släpps den sista april. Några singlar har redan släppts och det verkar vara så skivbolagen väljer att jobba nu förtiden.

För att gå till botten med det hela så tar vi oss tillbaka till 1989 och Martin Thomander tog med sin bror och lämnade den trygga vardagen i Varberg och drog till Hollywood. Tanken var att man skulle plugga musik men i stället så drog man ihop ett band med Anders Johansson (Rising Force) och Zinny Zan (Easy Action) som utmynnade i några demos men inte så mycket mer. Bröderna Thomander hängde där i drygt ett år innan man vände hemåt och den här gången så slog man ner bopålarna i Stockholm. Martin turnerade sedan med Yngwie Malmsteens ex.fru Erika som hade en framgångsrik platta ute vid den tiden. Väl ute på vägarna så fick plötsligt Martin förfrågan att gå med i Electric Boys, som han i och för sig stött på en gång av en slump i L.A men i övrigt hade dålig koll på även om han hade ett ex. av Funk-o-Metal Carpet Ride. Thomander bestämde sig ganska snart att hänga med och fick sällskap av Thomas Broman (Hughes, Norum, Great King Rat) på trummor.

Franco hade alltså fått sparken från bandet och Thomander tog den rollen inför plattan Freewheelin’ som släpptes 1994. Man trollade ihop något med tungt bluesgrove, en fräsch produktion och rakt igenom lysande låtar men tidpunkten var helt enkelt fel för ett gäng grabbar i slokhattar och päls. Tanken var att man skulle ut och turnera i både Europa och Japan med Kings X. Men veckan innan det var dags att dra i väg så lades Kings X sångare Doug Pinnick i på rehab. Så i stället blev det festivaler och klassiska Marquee i London. Så luften gick ur lite grann och plattan sålde inte alls i närheten av vad man hade hoppats på samtidigt som produktionen varit kostsam då man tillbringat en månad i Abbey Road-studion. Det hela dog ut och bandet kastade in handduken.

Mycket vatten har runnit under broarna men under åren så har Martin Thomander haft kontakt med Conny Bloom och man har faktiskt lyckats bo i samma stadsdelar och delat scen till och från vid olika tillfällen så att man faktiskt förenades efter 27 år är faktiskt inte så konstigt säger Martin i min intervju. Efter att lagt en hel del tid på familjelivet så klev Martin in som gitarrist i Diamond Dogs som var ett band där han trivdes med musiken och något som passade med den stilen som Thomander gillade att lira. Egentligen så fanns varken tiden eller lusten att ge sig in i något större då det egna företaget också tar sin beskärda del av livet. Men i marsmånad 2020 så frågade Conny Bloom om Martin var intresserad att göra en comeback med Electric Boys. Thomander fick fundera om det verkligen fungerade nu när han var med Diamond Dogs samt familjeliv och företag, men innerst inne visste han redan att han skulle tacka ja. Thomander fick några veckors betänketid innan han och Conny Bloom träffades över ett stort antal öl på Malmgrenska Krogen på Hammarbyhöjden. Där och då så blev det en självklarhet och Thomander utropade: Nu kör vi. Nu jävlar åker vi! Efter att ha enas över att börja lira tillsammans igen så vinglade man hem efter en blöt kväll. Thomander ledde sin cykel men när man väl hade gått åt varsitt håll så kom Martin på den mindre briljanta idén att cykla den sista biten. Det slutade riktigt illa med en rejäl vurpa och bröt nyckelbenet, och fick en metallplatta inopererad och fyra månaders rehab. Då fanns det redan demos klara och bandet var redo att börja spela in. Martin fick helt enkelt bita ihop och man lyckades repa in låtarna innan man brände av allt i studion på fyra dagar. En ganska rejäl skillnad mot en månad på Abbey Road när man spelade in Frewheelin’. Med en osynlig Luger mot pannan så presterade man det som behövdes för att få fram nya Ups!de Down.

Plattan kommer ut den sista april och sen så lever förhoppningen om spelningar eller någon form av turné. Det bokas in spelningar och det flyttas spelningar så ingen vet egentligen när eller om det kommer bli av. Martin Thomander släppte sin soloplatta Slim Martin 2019 och jobbar med en ny parallellt med låtskrivande inför nästa Electric Boys släpp. Suget är enormt för att komma ut på vägarna och bränna av de nya låtarna.

FLER NYHETER
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER