VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR

Intervju med Michele Guaitoli i Temperance: ”Tänk dig fem medlemmar med samma öppna sinne”

2 Shares

(Scroll down for the English original version)

Hårdrockbandet Temperance självbetitlade debutskiva kom 2014 och för ungefär ett år sedan släpptes deras femte studioalbum ”Viridian”. Gruppen har en trio av sångare. Möt här en av dem, Michele Guaitoli. Under intervjun får vi lära känna honom och alla fem medlemmarna lite grann. Han berättar också vad vi kan förvänta oss av det kommande akustiska materialet. Michele nämner musikstilar, inspirationskällor och några av alla favoritställen de spelat på.


Er akustiska EP ”Melodies Of Green And Blue” släpps den 19 februari. Bland de åtta spåren finns två helt nya låtar, ”Evelyn” och ”Paint The World”. Hur kom det sig att de fick vara med redan nu och inte bli sparade till nästa fullängdsalbum?

“Evelyn” är en låt som Marco (Marco Pastorino – sång & gitarr) skrev under den tid vi spenderade tillsammans för att komponera “Viridian”. När vi var färdiga med alla spår befann vi oss bland cirka 14 låtar och naturligtvis var vi tvungna att välja. En helt akustisk sång lät inte som att den hängde samman med resten av albumet. När vi kom överens med Napalm om att släppa ett akustiskt album tänkte vi: “Wow, det är den perfekta chansen att grabba tag i ’Evelyn’ igen och äntligen släppa den”. Att vänta på ett nytt album skulle ha varit konstigt…varje låt har sin tid och vi tror att vänta ännu mer skulle ha gjort spåret “för gammalt”, åtminstone i våra öron.

“Paint The World” har istället skrivits avsiktligt för denna akustiska EP, av mig. Den är 100% tänkt att vara där den är och stilen är ganska långt ifrån Temperance “klassiska” sound. Denna akustiska EP har också varit en chans för oss att uttrycka några “musikaliska sidor” som vi vanligtvis inte visar.

När det gäller att ha dem i en “elektrisk version” i framtiden vet man aldrig, så jag säger inte “nej”, men det finns inte i våra planer.

Alla tre sångare, du, Marco och Alessia Scolletti har fantastiska röster. När bandet bildades, var det redan då bestämt att mer än en skulle sjunga, eller var det något som utvecklades med tiden?

Temperance genomgick en enorm line-up förändring 2018, precis innan släppet av “Of Jupiter And Moons”. Ursprungligen hade bandet bara en sångerska, Chiara Tricarico. Marco hoppade bara in här och där som frontande sångare, för några korta ögonblick och för bakgrundssång förstås. Jag skulle säga att situationen var ganska lik Nightwish-stilen, med Hietala som hoppade in här och där. När Marco och Luca (Luca Negro – bas) gick skilda vägar från Chiara och Giulio Capone, den tidigare trummisen, tog man chansen att skapa något annorlunda och ganska ”nytt”. Marco ÄLSKAR verkligen sångharmonier och växlandet mellan olika röster. Vi kan säga att en ny era började. Lyckligtvis för oss fungerade det och Temperance utveckling går stadigt framåt.

Hur länge har ni allihop känt varandra?

Även om vi bara har spelat tillsammans i ett par år, har vi länge varit nära vänner. Alessia träffade Marco redan innan mig, då hon följde vad som hände på de lokala scenerna i nordvästra Italien, när hon bodde i Savona (i Ligurien). Marco sjöng i ett Dream Theater-coverband, som ofta spelade i det området, så de lärde känna varandra då. Jag tror att det var ungefär 2010 eller så.

Jag kommer från nordvästra Italien, så jag lärde känna Bejelit (bandet där Marco och Luca spelade tillsammans, före Temperance) 2013. När Temperance började spela sina första shower spelade Marco också gitarr i ett annat band, Secret Sphere, med vilket jag turnerade tillsammans med mitt tidigare band (Overtures) 2013. Vi började omedelbart komma fantastiskt bra överens. Temperance and Overtures blev en trevlig “underground-combo” då. Vi spelade många shower ihop i Italien och utomlands. Vi turnerade även tillsammans i februari 2017.

Alfonso (Alfonso Mocerino – trummor) är den yngsta av oss och den som bor längst bort, eftersom han bor i Neapel, men tack vare tekniken är vi också ständigt i kontakt med varandra.

Varför valde ni Symfonisk Metal som er musikstil?

För att vara helt ärlig, så tenderar vi att undvika definitioner när det gäller stil. Symfonisk Metal är bara en av de stilar som vi anammar. “The Last Hope In A World of Hopes”, “Nanook”, “Viridian” och “Of Jupiter And Moons” är spår som verkligen gräver sig in i den stilen. Många låtar från de tidigare Temperance-albumen gör detsamma, men vi har gott om spår som dyker in i olika stilar. “Mission Impossible” är ett modernt Metal-spår, “Start Another Round” är en Hårdrock-hymn, “Catch The Dream” är en Gospel och “Gaia” låter i mina öron som en Poprock-låt. Det har alltid varit såhär för Temperance. Vi väljer inte en stil, vi följer bara vår instinkt och när en låt som vi har i tankarna kommer till liv…då bryr vi oss inte om stilen. Tja, inom en viss räckvidd. Jag tvivlar på att vi någonsin kommer att släppa ett Black Metal-spår eller en Trance/EDM-låt (Elektronisk Dansmusik).

Vilka inspirationskällor har ni?

Det här är en fråga som vi har hört många gånger och alla gånger har den verkligen varit svår att svara på. Vi är musikälskare, 360° musikälskare, så att definiera vem som påverkade oss kan innebära att vi ger dig en nästan oändlig lista. Jag älskar Power Metal lika mycket som modern Metal, lika mycket som crossover, lika mycket som Popmusik, lika mycket som musikaler, lika mycket som Klassisk musik. Jag skulle kunna nämna Avantasia som min ”alla tiders favorit”, men detta kan förolämpa min egen kärlek till System Of A Down, lika mycket som passionen jag har för The Offspring, Elton John, Simon & Garfunkel eller Rammstein. Det här är bara en liten sida av mig, så tänk dig fem medlemmar med samma öppna sinne. Alessia älskar band som Depeche Mode och Kraftwerk, lika mycket som Children Of Bodom och Dimmu Borgir, utan att utesluta Sisters Of Mercy, Ghost, Emperor och Whitesnake. Det kan tyckas att jag läser upp slumpmässiga namn, men om jag visade min albumsamling är jag säker på att du skulle bli imponerad av variationen som möter dig.

Vilka ställen, som ni har spelat på, är era favoriter?

Och här har vi den näst svåraste frågan att svara på. På allvar…jag vet inte vad jag ska svara. Tyskland för tyskarnas kärlek till musik? Sydamerika för deras hängivenhet? Nederländerna för sina fantastiska och supermoderna platser att spela på? Storbritannien för den fantastiska atmosfären? Ryssland för fansens oväntade värme?

Temperance spelade även i Japan innan Alessia, Alfonso och jag gick med i bandet. Marco och Luca säger alltid att Japan gav dem en av deras bästa upplevelser.

Vilket är det mest konstiga ställe ni har spelat på?

Tja, vi har haft en del galna upplevelser. Turnérat med skåpbilar som vi har kört själva, sömnlösa nätter, väckt varandra för att fortsätta köra för att nå fram till ”superlångt-ifrån-en-plats-till-en-annan”, nätter tillbringade med att sova i skåpbilen eftersom vi inte kunde hitta (eller bakåt i tiden inte hade råd med) ett hotell. Vi gjorde många konstiga saker. Vi uppträdde också på en pub i Storbritannien, utan någon riktig scen och inget ljus. Bara två små högtalare och ett eluttag. Förmodligen var det inte den konstigaste platsen någonsin, men det var säkert en av de konstigaste showerna. Vi undrade alltid varför vi blev bokade där, eftersom det var en bokningsfirma som låg bakom det. Fast vi åt fantastisk mat, hade en jättebra kväll och människor var superglada…så vårt uppdrag kunde betraktas som slutfört.

När ni inte arbetar med musik, vad gör ni då? Ett annat jobb, hobby eller andra intressen?

Musik är det huvudsakliga yrket i livet för nästan oss alla. Jag driver min inspelningsstudio “The Groove Factory Studio” i Udine och är sånglärare, samt arbetar som producent (inklusive låtskrivning, med mera). När det gäller mina hobbyer älskar jag att fotografera och sedan ett tag även att göra videos (jag gjorde faktiskt alla klipp för den akustiska EP’n).

Marco har varit producent sedan långt före mig. Han har flera aktiva projekt och det finns många band som han har producerat inom den italienska och internationella scenen. Han är en väldigt bra låtskrivare, en sessionssångare, gitarrist och han arbetade även på ett boknings-/management-företag i många år. När det gäller hobbyer blev han de senaste åren först vegetarian och sedan vegan. Jag kan försäkra dig om att han är en fantastisk kock.

Alessia har många konstnärliga talanger. Förutom att vara en väldigt bra sångerska är hon intresserad av måleri, teckning, digital konst och alla världar där färger, linjer, nyanser och former smälter samman. När musik och konst är över arbetar hon med att hjälpa funktionshindrade. Det är en ganska lyckosam situation, eftersom det är ett av de jobb där man, när det behövs, kan säga “Jag är ute på en turné från…till…” och man har någon annan redo att ta din plats.

Luca undervisar basgitarr i ett par musikskolor och han är även en sessionsbasist. Dessutom har han EN MASSA olika projekt. I ett projekt med Alfonso spelar han Jazz. Han har sin egen akustiska grej, i vilken han också spelar gitarr…han är verkligen omgiven av musik dygnet runt, alla dagar i veckan. När det gäller hobbyer och passioner…tja, jag tror att Luca är en av de där killarna. Hans jobb är musik. Hans hobby är musik. Hans passion är musik. Och när han slutar med musik vill han fortfarande göra musik. Jag är nästan säker på att han sover med hörlurarna på och att hans strumpor har musiknoter på sig. (Ett leende)

… och “Alf” är inte långt från Luca. Kolla bara hans YouTube-kanal/Facebook-profil. Han spelar massor av covers. Innan Covid var han ALDRIG hemma, för att han ALLTID turnerade med något band, eftersom han också är en super-upptagen sessionstrummis tack vare sin talang i ALLA stilar. Såvitt jag vet föddes Alfonso med trumpinnar i händerna. Han avslutar sina studier på ett konservatorium och när vi turnerar spelar han olika rytmer även när han sover.

Vad kan vi förvänta oss av den nya akustiska EP’n?

Ett helt annat band. Allvarligt. När vi började arbeta med den kunde vi inte se det komma så mycket, men denna EP visar verkligen hur du kan anpassa vissa låtar när det gäller stilar. Vi ville ha ett supernaturligt och organiskt ljud, så vi gick inte in för stora stråkar, långa efterklanger eller galna symfo-akustiska arrangemang. Vi ville få lyssnaren att känna sig som om han var i sitt vardagsrum, med Temperance som framförde en privat, akustisk show för honom/henne. Det gjorde saker och ting svårare, eftersom det behövde låta superrent, tajt och övertygande. Jag tror att vi fixade det, och detta gav en helt annan lyssningsupplevelse jämfört med alla våra tidigare skivor.

Något annat du vill tillägga eller säga?

Det låter kanske självklart, men just nu är det enda jag vill berätta för läsarna att fortsätta hoppas på framtiden. Den globala situationen KOMMER att bli bättre snart, livemusik och liveshower kommer tillbaka, förhoppningsvis före hösten och i tid för våra schemalagda turnéer. Vi kommer att ta oss igenom dessa oförutsägbara tider och vi kommer alla att få tillbaka våra liv. Fram till den dagen…var försiktig, håll dig frisk och ta hand om er själva. Stöd musikvärlden så mycket ni kan, eftersom alla artister drabbats allvarligt av pandemin…och, förhoppningsvis, ses vi snart.

Tack Michele, för att du tog dig tid att svara på mina frågor och jag önskar er alla ett riktigt bra 2021.

Tack så mycket Anna och naturligtvis, tack så mycket till läsarna av ROCKNYTT, för att ni har följt denna intervju!

 

Intervju med Michele Guaitoli i Temperance: ”Tänk dig fem medlemmar med samma öppna sinne” 1
Foto: Ermes Buttolo

 

(English original version)
The hard rock band Temperance’s self-titled debut album came in 2014 and about a year ago their fifth studio album “Viridian” was released. The group has a trio of singers. Meet one of them here, Michele Guaitoli. During the interview, we get to know him and all five members a little bit. He also tells us what we can expect from the upcoming acoustic material. Michele mentions music styles, sources of inspiration and some of all the favorite places they have played at.

Your acoustic EP “Melodies Of Green And Blue” will be released on February 19. Among the eight tracks are two brand new songs, “Evelyn” and “Paint The World”. How did they get to be part of it already now and not be saved to the next full-length album?

“Evelyn” is a song that Marco (Marco Pastorino – vocals & guitar) wrote during the time spent together composing “Viridian”. When we finished all the tracks we found ourselves with around 14 songs and of course we had to choose. A completely acoustic song didn’t sound coherent with the rest of the album. When we agreed with Napalm in releasing an acoustic album we thought: “Wow, that’s the perfect chance to put our hands back on ‘Evelyn’ and finally release it”. Waiting for another album would have been weird…every song has its time and we believe that waiting even more would have made the track “too old”, to our ears at least.

“Paint The World” instead has been written on purpose for this acoustic EP by me. It is 100% meant to be where it is and it’s style is quite far from Temperance’s “classic” sound. This acoustic EP has also been a chance for us to express some “musical sides” that we usually don’t expose.

When it comes to having them in an “electric version” in the future, you never know, so I won’t say “no”, but it’s not in our plans.

All three singers, you, Marco and Alessia Scolletti have fantastic voices. When the band was formed, was it already decided that more than one would sing, or was it something that developed over time?

Temperance had a huge line-up change in 2018, right before the release of “Of Jupiter And Moons”. Originally the band only had one singer, Chiara Tricarico, with Marco jumping in only here and there for some short lead moments and for the backing vocals of course. I would say that the situation was pretty similar to the Nightwish style, with Hietala jumping in here and there. When Marco and Luca (Luca Negro  – bass) parted ways with Chiara and Giulio Capone, the former drummer, the chance was taken to create something different and quite “new”. Marco REALLY loves vocal harmonies and the interchange of voices. We can say that a new era begun, and luckily for us it worked out in a constant progress for Temperance.

How long have you all known each other?

Even if we only have played together for a couple of years, we have been close friends for a long time. Alessia met Marco even before me, as she was following the local scene in the north-west of Italy when she lived in Savona (in Liguria). Marco was singing in a Dream Theater coverband that often played in that area, so they got to know each other back then. I believe it was something like 2010 or so.

I come from the north-west of Italy, so I got to know Bejelit (the band where Marco and Luca played together before Temperance) in 2013. When Temperance started to perform their first shows, Marco was also playing guitar in another band (Secret Sphere), with whom I toured together with my previous band (Overtures) in 2013. We immediately started to get along amazingly well. Temperance and Overtures became a nice “underground-combo” back then. We played many shows in Italy and abroad together. We even toured together in February 2017.

Alfonso (Alfonso Mocerino – drums) is the youngest of us and the one who lives furthest away, as he lives in Naples, but thanks to technology we are constantly in touch with each other too.

Why did you choose Symphonic Metal as your style of music?

To be completely honest, we tend to avoid definitions in terms of style. Symphonic Metal is just one of the styles that we embrace. “The Last Hope In A World Of Hopes”, “Nanook”, “Viridian” and “Of Jupiter And Moons” surely are tracks that dig into that style. A lot of songs from the previous Temperance’s albums do the same, but we have plenty of tracks that dive into different styles. “Mission Impossible” is a modern Metal track, “Start Another Round” is a Hard rock anthem, “Catch The Dream” is a Gospel and “Gaia” sounds to my ears like a Poprock song. It has always been like this for Temperance. We don’t choose a style, we just follow our instinct and when a song that we have in mind comes to life…we don’t care about the style. Well, within a certain range. I doubt we will ever release a Black Metal track or a Trance/EDM (Electronic Dance Music) song.

What sources of inspiration do you have?

This is a question that we’ve heard many times and all times it’s really hard to reply. We are music lovers, 360° music lovers, so defining who influenced us might mean providing you an almost endless list. I love Power Metal as much as modern Metal, as much as crossover, as much as Pop music, as much as musicals, as much as Classical music. I could mention Avantasia as my all-time-favorite, but this might offend my own love for System Of A Down, as much as the passion I have for The Offspring, Elton John, Simon & Garfunkel or Rammstein. This is just a small side of me, so imagine five members with the same open mind. Alessia loves bands like Depeche Mode and Kraftwerk, as much as Children Of Bodom and Dimmu Borgir, without excluding Sisters Of Mercy, Ghost, Emperor and Whitesnake. It may seem like I’m reading out random names, but if I showed my album collection I’m sure you would be impressed by the variety you’d encounter.

Which places, that you have played at, are your favorites?

And here we have the second hardest question to answer. Seriously…I don’t know what to answer. Germany for Germans’ love for music? South America for their devotion? Netherlands for their amazing and super-modern venues? UK for the amazing atmosphere? Russia for the unexpected warmth of the fans?

Temperance played in Japan too before Alessia, Alfonso and I joined the band. Marco and Luca always say that Japan gave them one of their best experiences.

What is the most strange place you have ever played at?

Well, we have had some crazy experiences. Touring with vans that we have driven ourselves, sleepless nights, waking each other up to continue driving to reach “super-far-from-one-place-to-another”, nights spent sleeping in the van because we couldn’t find (or back in the days afford) a hotel. We did a lot of weird things. We also performed in a pub in the UK, with no real stage and no lights. Only two small loudspeakers and one power socket. Probably it was not the weirdest place ever, but surely that was one of the weirdest shows. We always wondered why we got booked there, as there was an agency behind it. But we ate awesome food, had a great night and people were super happy…so our mission could be considered accomplished.

When you are not working with music, what do you do then? Another job, hobby or other interests?

Music is the main occupation in life for pretty much all of us. I run my recording studio “The Groove Factory Studio” in Udine and I also teach singing and work as a producer (including songwriting, etc, etc). When it comes to my hobbies, I love photography and since a while videomaking too (in fact, I made all the clips for the acoustic EP).

Marco has been a producer since way before me. He has several active projects and there are a lot of bands that he produced in the Italian and international scene. He is a great songwriter, a session singer and guitarist and he also worked in a booking/management agency for many years. When it comes to hobbies, in the last years he became first a vegetarian and then vegan. I can assure you that he’s an awesome cook.

Alessia has a lot of artistic talents. Besides being a great singer she’s into painting, drawing, digital art and all the worlds where colours, lines, shades and shapes blend together. When music and arts are over she works helping disabled people. It’s a quite lucky situation as it is one of those jobs where, when needed, you can say “I’m off for a tour from…to…” and you have someone else ready to take your place.

Luca teaches bass guitar in a couple of music schools and he’s a session bass player too. Plus he has A LOT of different projects. In a project with Alfonso he plays Jazz. He has his own acoustic thing in which he also plays guitar…he really is surrounded by music 24/7. When it comes to hobbies and passions…well, I believe that Luca is one of those guys. His job is music. His hobby is music. His passion is music. And when he quits with music he still wants to do music. I’m almost sure he sleeps with his headphones on and his socks has music notes on them. (Smile)

…and “Alf” is not far from Luca. Just check his YouTube channel/Facebook profile. He plays plenty of covers. Before the Covid he was NEVER at home, because he was ALWAYS touring with some band, as he is also a super-busy session drummer thanks to his talent in EVERY style. As far as I know Alfonso was born with drumsticks in his hands. He’s finishing his studies in a conservatory and when we tour he plays rhythms even while asleep.

What can we expect from the new acoustic EP?

A completely different band. Seriously. When we started working on it we couldn’t see it coming that much, but this EP truly shows how you can adapt certain songs in terms of styles. We wanted a super-natural and organic sound, so we didn’t go for big strings, long reverbs or crazy sympho/acoustic arrangements. We wanted to make the listener feel as if he was in his living room, with Temperance performing a private, acoustic show for him/her. This made things harder as we needed to be super-clean, tight and convincing. I believe we did it, and this brought to a completely different listening experience compared to all our previous records.

Anything else you want to add or say?

It might sound obvious, but right now the only thing I want to tell the readers is to keep on hoping for the future. The worldwide situation WILL get better soon, live music and live shows will be back, hopefully before this autumn and in time for our scheduled tours. We will get through this unpredictable times and we will all get our lives back. Until that day…stay safe, stay healthy and take care of yourselves. Support the world of music as much as you can, as every artist got seriously affected by the pandemic…and, hopefully, se you soon.

Thankyou Michele, for taking the time to answer my questions and I wish you all a great 2021.

Thanks a lot Anna and of course, thanks a lot to the readers of ROCKNYTT, for following this interview!

Anna Karlsson

Anna Karlsson

Skribent/Fotograf
RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter