VECKANS TOPPNYHETER
VECKANS MEST DELADE
FLER ARTIKLAR
Nale-promo2013 lores sRGB

NALE: Det var en helt sjuk grej att göra

0 Shares

Nale-promo2013 lores sRGB

Att grabbarna i NALE är en väl sammansvetsad kvartett är något som denna artikels författare får erfara omgående när han kliver in i bandets replokal på Södermalm i Stockholm. Munlädret de fyra herrarna sinsemellan är utav den mer välsmorda sorten. Man märker ganska snabbt vem som är bandets frontman då MATHIAS BLOM som han heter vid namn är den som levererar den ena obskyra kommentaren efter den andra där vapendragarna TOMAS ÅKVIK-gitarr, JOHAN RISBERG-bas och ANDERS LJUNG-trummor rappt kontrar med mothugg eller vidareutvecklande medhåll

Bandet som bildades Södertälje 2006 av Mathias och Anders släppte sin kritikerrosade fullängdsdebut ”Ghost Road Blues” i höstas (2012), en platta som denna artikels författare definierar som en ”skitig road movie” där människans vardagliga misär blir till den huvudsakliga spelplanen. Vad tycker då bandet själva?


”Går man in på texterna så handlar det hela om personliga livskriser både inombords och gentemot det yttre samhället” säger Mathias och fortsätter: ”Därför tyckte vi att skivtiteln blev till ett klockrent val då livet vankar sig fram som en enda lång transportsträcka där individen utsätter sig för den ena obskyra situationen efter den andra hela tiden”

Skivtiteln är hämtad från den amerikanska författaren JONATHAN MABERRYs skräcktrilogi ”Pine Deep Trilogy” (Ghost Road Blues, Dead Man’s Song och Bad Moon Rising, skribentens anm.) och det är Johan som tar kommandot i ämnet och förklarar:

”Nämnda författare tillhör en utav mina absoluta favoriter och det roliga är att efter att vi gått ut med den första pressreleasen så hörde Maberry personligen av sig -inte för att stämma oss, utan för att visa sin tacksamhet att vi hade anammat hans litteratur”.

NALEs musikaliska framtoning bottnar i den moderna metalscnenen samtidigt som musiken överlag levererar en skitig ådra som ligger som en matta över hela skivan och jag får en starkt doftande känsla utav hederlig rock and roll ala sjuttiotal där även bluesen inte blygs att titta fram. Detta är någonting som denna artikels författare även tycker kommer fram i deras liveframträdanden. Att sätta en etikett på det hela tillhör inte det självklara.

”Vi försökte faktiskt vara lite skojfriska och sätta vår egen etikett på det hela. Det blev NEW WAVE OF SWEDISH DEATH AND ROLL vilket skapade en stark irritation hos många eftersom de inte såg den stora portionen glimten i ögat i det hela,” säger Mathias.

”Det är oerhört intressant att få erfara människor, hur de kan gå in så djupt i olika ting och händelser så att de missar hela den huvudsakliga poängen,” inflikar Tomas. “I detta fall var det att vår självutnämnda musikaliska stil levererades med etthundra procent humor.” Mathias inflikar, ”Det senaste jag fick höra kom från våra kära grannar i Tyskland där de kallade vår musik för METAL AND ROLL,” lägger Mathias skrattande till.

Till sist inser vi det som alltid brukar bli slutklämmen när man diskuterar nämnda ämne, att sätta etikett inte är till någon väsentlighet då även NALE verkar tillhöra facket “band som inte vill bli instoppade i någon särskilt fack.” Men hur har då bredden lyckats hitta fram till dess rätta framtoning?

”Jag tror det mesta bottnar i vad vi på enskild basis har för musikalisk bakgrund” säger Mathias och Tomas fyller på: ”När jag hoppade med så var det inget fullständig band och min huvudsakliga uppgift då var att axla rollen som basist på bandets första demo. Då var HENRIK KAVERYD från bandet GRANDE involverad som bandets gitarrist. Hur som helst så hoppade jag med på bas. Men jag hade aldrig varit i närheten av att spela vanlig hederlig rockmusik som BACKYARD BABIES och dylika akter eftersom jag kom från den tekniska dödsmetallscenen. Så när vi började skriva musik tillsammans så kom den där mixen du talade om fram automatiskt. Det föll sig naturligt helt enkelt.”

”När Tomas kom med i bandet blev det som två motpoler då ingen utav oss hade provat på varandras genrer tidigare när det gäller att spela,” säger Anders. “Därav frambringade detta en energi och hunger att få utforska varandras musikaliska förflutna, vilket jag tror har blivit till den huvudsakliga nyckeln till hur NALE låter idag. Vi fick utlopp för någonting vi aldrig hade hållit på med förut inom en ram som samtliga kände sig bekväma i helt enkelt.”
{youtube}OuioNNoLvmQ{/youtube}
Sist in i bandet blev Johan som bandets nye basist då Tomas axlat om till bandets gitarrist efter att de gått skilda vägar med Henrik. Johan vars musikaliska bakgrund är snarlik Tomas egen kom i denna stund från Blackmetal-bandet BLACK SNOW. Även för honom blev detta den musikaliska utmaning som han letat efter.

Plattan är inspelad i BLUE FLAME STUDIO i Uppsala och bakom mixerbordet satt LAWRENCE MACKRORY som till vardags agerar vokalist i bandet DARKANE. Bandet som i stort sett hade allting producerat och klart innan de intog studion rekryterade Lawrence som ljudkille. Det visade sig under processens gång att han skulle få mer inflytande än vad som egentligen var tänkt.

”När inspelningen var till ända var det endast tre låtar som fortfarande var som vi hade producerat det hela innan vi gick in i studion” förklarar Mathias som skulle komma att få ett än mer närmare samarbete med Mackrory jämfört med de övriga i bandet. ”Vi arbetade nästintill slaviskt med sången. När jag och Lawrence började jobba med sången från dag ett så gick han omgående in och kapade mitt i låtarna för att få fram kvalitéer som jag inte hade en aning om att jag hade”.

”Jag personligen hade en klar bild hur jag ville ha det hela vilket var en rakt igenom brutal platta som skulle leverera driv och tyngd” säger Tomas. ”Men ganska omgående ställde Lawrence sig frågande till framför allt Mathias sätt att sjunga”.

Lawrence såg omgående någonting mer bakom Mathias hardcore-vrålande stämma, en botten i Mathias röst som han ville få fram till varje pris.

”Han undrade vad jag höll på med när jag stod i sångbåset och sjöng mina egna arrangemang (skrattar). Han fick mig verkligen att se saker i mitt sätt att sjunga som jag aldrig tänkt på tidigare. När vi efter ett otal onda blickar gentemot varandra och ett otal situationer som var på gränsen till nervsamanbrott var genomklarade insåg jag, när slutresultatet var klart, att han hade fått fram en ny vokalist i mig som jag aldrig hade lyckat ta fram på egen hand.”

”På något vis lyckades Lawrence anamma samtliga medlemmars musikaliska bakgrund för att därifrån komprimera ihop det hela till någonting dynamiskt och enhetligt som vi på egen hand aldrig hade lyckats ro i land,” fyller Johan i. “Vi har allt att tacka Lawrence för att plattan blev som den blev.”

Musikbranschen ser ut som den gör idag och att marknadsföra sig som nykomlingar är nästintill en omöjlighet i den oändliga internetdjungeln – om man inte har bra uppbackning från bokningsbolag kontra management. NALE har i skrivande stund inget bokningsbolag, men ett österrikiskt management har nappat på deras koncept. Hur kommer det sig att valet faller på ett management i Österrike?

”Vi har valt medvetet att jobba med de tysktalande länderna då vi tror att Sverige och dessa länder är de som känns mest relevanta i nuläget” säger Mathias och forsätter: ”I och med att plattan fått så oerhört fina recensioner där nere så har vi ganska höga förhoppningar om att vi ska kunna förankra någonting i Tyskland. Men vi inser samtidigt att det kommer att bli ett gediget berg att bemästra då det är många band som vill in på den tyska marknaden.”

Dock har kvartetten aldrig varit över och spelat i nämnda land, men förhoppningen att det ska bli av har givetvis ökat en aning i och med valet av management.

Men om man inte åker till Tyskland och spelar så kan man alltid flyga över till Indien och charma en ny publik vilket är precis vad NALE gjorde.

”Det var en helt sjuk grej att göra, men samtidigt så klockrent och lyckat,” säger Mathias som nöjt fyller på med att utöver de två gig som genomfördes fick de bud på flera. På grund av tidsbrist var de tvungna att avböja.

”Men det är skönt att kunna bekräfta att NALE blev till ett vinnande koncept i ett inte alltför genomarbetat land när vi snackar turnerande hårdrocksband från andra länder,” säger Mathias. “Men nästa gång kommer det garanterat att röra sig om betydligt fler spelningar, då vi nu är ett relativt inarbetat namn därnere. Om vi denna gång spelade inför en publik på mellan tvåtusen och tretusen, så kommer det att bli oerhört intressant att se hur det kommer att se ut nästa gång vi landar på indisk mark.”

Avslutningsvis kan man konstatera att det indiska folket tog emot bandet med öppna armar. Frågan är bara om bakteriefloran bjöd på samma vänliga mottagande? Mathias inleder med ett långt skratt.

”Det komiska i situationen är att vi i bandet klarade oss relativt bra medan vår indiska turnéledare spydde som en gris, vilket är lite skruvat när logiken säger att det borde ha varit tvärtom.”
{youtube}PAG1kT2qSRY{/youtube}

RELATERADE ARTIKLAR
SENASTE NYHETERNA
VECKANS TOPPVIDEOS
ALLA NYHETER
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter