NYHETER
CD
BÖCKER
SKÄRSELDEN

Slash feat. Myles Kennedy and The Conspirators – Living The Dream Tour

30 Shares

(Scroll down for an English version.)

“Living The Dream” var ett av de absolut bästa albumen som släpptes förra året. Tacksamt tas nu efterföljande livekonsert emot på både DVD och dubbel-CD, fint förpackat i en liten box med väldigt snygga bilder av fotografen Kevin Nixon.
Slash feat. Myles Kennedy and The Conspirators filmades under en över två timmar lång konsert i London, på den legendariska ”Hammersmith Apollo”, 20 februari 2019. Här finner vi en bra blandning av sånger från deras tre skivor och gitarristens soloplatta. En Guns N’ Roses-låt dyker också upp.
Tittarna får även följa med bakom scenen i ett ungefär tio minuter långt bonusmaterial, där intervjuer med både Slash och Myles ingår. 

Förväntningarna var höga, både från mig och publiken på plats. Vi blev inte besvikna. Känslan av att vara på en konsert infinner sig även för TV-tittaren. ”Living The Dream Tour” är producerad och regisserad av Jim Parsons. Det är fantastiskt filmat och klippt, från alla håll och vinklar. Lokalen är väldigt vacker och har en bra akustik.
Först häpnade jag även över en fenomenalt bra ljudkvalité, som jag håller fast vid, åtminstone på CD-skivorna. Där hörs Kennedys röst ordentligt. Tyvärr är det en tendens till för mycket bas-ljud, som gör att sången hamnar lite i bakgrunden, när man ser den musikaliska underhållningen på DVD. Upplever man ett liveframträdande i verkligheten är det ganska vanligt med den obalansen, så kanske var det meningen, för att det skulle bli så autentiskt som möjligt. Sammanfattningsvis är det en bra produktion med skarp bild och kraftigt ljud. Musiken kommer verkligen in i din kropp och sätter sig där.

Extramaterialet ”Live In London – Behind The Scenes” är en kort film av Dan Sturgess. Det är bra klippt och ihopsatt, samt intressant innehåll med en fin avslutning.
Den här konstellationen Slash och Myles Kennedy är toppen. Med sig har de suveräna musiker som gör hela showen komplett.
Sångaren låter oss veta om bandet: ”This was a project that ended up much better than you imagined.” Allt kändes naturligt. De bara gjorde vad de brukade göra individuellt, fast tillsammans, och det fungerade alldeles utmärkt.

Nu till det huvudsakliga innehållet, artisterna och musiken.
Den svarta hatten, solglasögonen och det långa, krulliga håret syns här. Mer behövs inte sägas, alla vet vem jag pratar om och med flinka fingrar över gitarren håller han tungan rätt i mun. Det blir hålligång på hög nivå när konserten, precis som senaste albumet, drar igång med ”The Call Of The Wild”. Brent Fitz har ett härligt driv bakom trummorna. Alla fem på scenen reflekterar spelglädje, vilket inte minst syns på Brent. Han sitter där med ett leende, samtidigt som han energiskt och skickligt hamrar på.

I ”Standing In The Sun” från bandets första album ”Apocalyptic Love” (2012) blandas gitarristens riff med Todd Kerns pumpande bastoner. En cool kille med intensiv blick, som byter ut bakgrundssången mot att sjunga solo i ”We’re All Gonna Die” och ”Doctor Alibi” (från ”Slash”, 2010). Den sistnämnda var Lemmy Kilmister med och skrev. Båda alstren, med Todds röst och musikens tempo, gör att det nästan lutar åt Punkrock. Slash är brilliant och spelar så att strängarna nästan glöder.

Från ”World On Fire” (2014) framförs bland annat ”Wicked Stone”. Ett härligt tunggung de njuter av lika mycket som alla närvarande människor och oss i soffan. Gitarrsolot är njutbart och han får det att se så enkelt ut. På ett annat ställe under föreställningen är det som att fingrarna leker upp och ner längs gitarrhalsen. Att se huvudgitarristens teknik på nära håll är fascinerande. I precis nämnda låt kramar han ur det sista han kan från sitt instrument. Strålkastarna cirkulerar över publiken och ljuspunkter ovanför scenen gnistrar till i olika färger när solot avslutas. Effektfullt, utan att vara överdrivet, precis som solopartierna. De går inte heller till överdrift eller blir för långa. Vi vill förstås höra dem och det är delvis därför som fansen gillar alltihopa. Man häpnar och jag ser en man i första raden tappa hakan. Han är inte ensam om att imponeras av den här gitarristen. Slash är samtidigt en del av musiken på ett naturligt sätt. De andra jammar med, vilket gör det hela så levande och opretentiöst.
Titellåten från det här andra albumet avslutar ordinarie set. Den inleds med ett makalöst härligt riff, där ljudet från gitarrsträngarna berör mig ordentligt. För extra känsla, i det senare solot, sätter han undan plektrumet i munnen och spelar enbart med fingrarna en stund.

Även om det inte går att jämföra sig med en av de bästa och den coolaste gitarristen på jorden, så måste ändå gruppens andra gitarrist, Frank Sidoris nämnas. Han är en mycket talangfull ung man, som alltid håller en utsökt kvalité och bidrar starkt till det totala soundet.

Gitarrkonstnären själv känner vi inte bara igen från åren i Guns N’ Roses, utan även från Slash’s Snakepit (1994 – 2001) och Velvet Revolver (2002 – 2008). Året innan han släppte sitt soloalbum (2010) valde han Myles Kennedy (Alter Bridge) som medkompositör av melodin ”Starlight”. På sätt och vis var det den som triggade igång alltihopa. Naturligtvis framförs här klassikern som var början till deras fortsatta samarbete. Känslan som infinner sig redan i introt, tillsammans med Kennedys röst, är enastående. Det är en extremt stark låt och publiken håller upp tändare, eller snarare mobilficklampor kanske, vilket är mer vanligt nuförtiden. På avstånd är det lika effektfullt.
Myles röstomfång innefattar fyra oktaver och mest känner vi igen honom på det ljusa, klara läget. I till exempel ”Ghost” använder han sin starka röst även med de lägre tonarterna, vilket blir en väldigt bra kombination. Ett annat bra exempel på det är i Blues Metal-rockiga ”Serve You Right”, där han först använder sig av de djupare röstresurserna för att sedan gå upp i sin speciella sångröst vi mest känner igen honom i. Killen får till något slags coolt, gnällande, nasalt läge, som han sedan kanar iväg på med hjälp av magstödet. I ”By The Sword” visar han också prov på vilken fantastisk sångare han är.

Trummisen håller rytmen med ett leende i ”Back From Cali”, en låt också signerad Slash/Kennedy, som lades till i sista minuten på gitarristens soloskiva. Basisten och rytmgitarristen svänger snabbt med sina mörka hårmanar. Medan Kerns och Sidoris headbangar hörs klara, vibrerande toner från Slashs pulserande solo-del. Jag har alltid föreställt mig honom som en mer stillsam person på scen, men han tar för sig. När jag såg honom live för ett antal år sedan vill jag minnas att mannen i hatt höll sig mer i bakgrunden. Emellanåt studsar han här omkring likt Angus Young, fast på sitt eget vis, samt avslutar med ett och annat hopp.  Jag gillar hans ödmjukhet att inte vilja ta mer plats än nödvändigt. Alla i bandet kompletterar varandra väldigt bra och det är en perfekt sammansättning och balans. Även utanför rampljuset respekterar de varandra och är som en familj.

Den ena frontmannen växlar mellan att hålla sig vid sidan av och att träda fram vid gitarrsolon. Frontman nummer två är ganska karismatisk och får enkelt med sig publiken. ”Boulevard Of Broken Hearts” är en personlig favorit, både för honom och för mig. Den har återhållsamma, men starka verser och en refräng som fastnar.
Från senaste materialet valdes över hälften av spåren att få ingå i setlist, vilket inte förvånar mig. Istället förstår jag att det kan ha varit svårt att välja eller välja bort.
Till ”Mind Your Manners” går det inte att sitta stilla. Mina fötter rörde sig snabbt i takt och jag insåg redan mitt i DVD-filmen att jag ville se den här konserten igen.
Strålkastarna skimrar, Fitz stampar på lite extra med bastrumman och suveräna ”Driving Rain” drar igång.

Trummisens snabba, lätta slag mot cymbaler och Slash som uttryckligen skakar igång elgitarren är inledningen på Guns N’ Roses-låten ”Nightrain”. Basisten höjer knytnäven och slår luftslag i takt, medan publiken jublar. Sedan sjunger de förstås gladeligen med.

Naturligtvis blir det ett par extranummer och allra sist bjuds vi på det brillianta verket ”Anastasia”, med sina utsökta melodislingor på gitarr. Det här stycket är så imponerande att jag blir mållös.
Åskådarnas jubel efter showen och Slashs leende säger allt. Det här är något att minnas och glädjas åt, om och om igen.

(English version)

“Living The Dream” was one of the absolute best albums released last year. Thankfully, the following live performance is now being received on both DVD and double CD, nicely packed in a small box with very good pictures by photographer Kevin Nixon.
Slash feat. Myles Kennedy and The Conspirators were filmed during an over two hour long concert in London, at the legendary “Hammersmith Apollo”, February 20, 2019. Here we find a good mix of songs from their three discs and the lead guitarists solo record. A Guns N ‘Roses track also pops up.
The viewers are also allowed to follow behind the scene in a roughly ten-minute bonus material, which includes interviews with both Slash and Myles.

Expectations were high, both from me and the audience in place. We were not disappointed. The feeling of being at a concert is also felt by the TV-viewer. “Living The Dream Tour” is produced and directed by Jim Parsons. It is fantastic filmed and cut, from all distances and angles. The venue is very beautiful and has a good acoustics.
First I was also amazed by a phenomenally good sound quality, which I hold on to, at least on the CDs. There Kennedys voice is heard properly. Unfortunately there is a tendency for too much bass sound, which causes the singing to fall into the background a bit, when watching the musical entertainment on DVD. If you experience a live performance in reality, it is quite common with that imbalance, so maybe it was meant to make it as authentic as possible. In summary, we here find a good production with sharp image and powerful sound. The music really comes into your body and gets stuck there.

The extra material “Live In London – Behind The Scenes” is a short film by Dan Sturgess. It is well cut and put together, as well as an interesting content with a nice ending.
This constellation Slash and Myles Kennedy is great. With them they have superb musicians who complete the whole show.
The singer lets us know about the band: “This was a project that ended up much better than you imagined.” Everything felt natural. They just did what they used to do individually, but together, and it worked out excellent.

Now to the main content, artists and music.
The black hat, sunglasses and long, curly hair are seen here. More does not have to be said, everyone knows who I am talking about. With a playful tongue in his mouth, all fingers moves quickly over the guitar. It becomes a big party atmosphere when the concert, just like the last album, starts with “The Call Of The Wild”. Brent Fitz has a delightful driving force behind the drums. All five on stage reflects joy of playing, which is not least visible on Brent. He sits there with a smile, while pounding both energetically and skillfully.

In “Standing In The Sun” from the bands first album “Apocalyptic Love” (2012), the guitarists riff blends with Todd Kerns pumping bass tones. A cool guy with intense eyes, who replaces the background vocals to sing solo in “We’re All Gonna Die” and “Doctor Alibi” (from “Slash”, 2010). The last mentioned was Lemmy Kilmister involved in. Both tunes, with Todds voice and that speed of the music, make it almost lean towards Punk Rock. Slash is brilliant and plays so that the strings almost glows.

From “World On Fire” (2014), among others “Wicked Stone” is performed. A lovely heavy beat they enjoy as much as all the people present and us on the couch. The guitar solo is very enjoyable and he makes it look so simple. In another place during the show, it is as if his fingers just play around up and down the guitar neck. Seeing the lead guitarists technique up close is fascinating. In the song just mentioned, he squeezes the last tones out of his instrument. The spotlights circulate over the audience and bright spots above the stage sparkle in different colors as the solo concludes. Effective, without being too much, just like the solo parts. Neither do they go to exaggeration or get too long. Of course, we want to hear them and that is partly why the fans like it all. You are amazed and I see a man in the front row make a jaw drop. He is not alone in being impressed by this guitarist. Slash is a part of the music in a natural way. The other musicians plays in the background at the same time as his solos, which makes it all so alive and unpretentious.
The title song from this second album ends the regular set. It starts with an outstanding riff, where the sound from the guitar strings touches me well and truly. For extra feeling, in the solo that comes later, he puts away the plectrum in his mouth and plays only with his fingers for a while.

Although it is not possible to compare with one of the best and the coolest guitarist on earth, the groups other guitarist, Frank Sidoris, must still be mentioned. He is a very talented young man, who always maintains an excellent quality and contributes strongly to the overall sound.

We do not only recognize the guitar master from the years in Guns N ‘Roses, but also from Slash’s Snakepit (1994 – 2001) and Velvet Revolver (2002 – 2008). The year before he released his solo album (2010), he chosed Myles Kennedy (Alter Bridge) as co-writer of the melody “Starlight”. In a way, it was that piece who triggered everything. Of course the live material includes this classic, which was the beginning of their continued teamwork. The feeling that already appears in the intro, along with Kennedys voice, is magnificent. It is an extremely strong song and the audience holds up lighters, or rather mobile flashlights perhaps, which is more common nowadays. In a distance, it is equally effective.
Myles vocal range includes four octaves and most of us recognize him with a bright, clear pitch. In “Ghost” for example, he uses his strong voice even with the lower keys, which is a very good combination. Another good example of this is in Blues Metal-rocking “Serve You Right”, where he first uses the deeper voice resources and then goes up in his special singing style, in which we recognize him the most. The guy manages to bring out some kind of cool, squeaking, nasal sound, and then his voice slides down the scale with help from his abdominal support. In “By The Sword” he also shows what a fantastic singer he is.

The drummer keeps the beat with a smile in “Back From Cali”, a song also signed Slash/Kennedy, which was added at the last minute on the self-titled solo album from this cool guitarist. The bassist and rhythm guitarist swings fast with their dark, long hair. While Kerns and Sidoris are headbanging, some clear, vibrating tones from Slashs pulsating solo part is heard. I have always imagined him as a calm person who does not move so much on stage, but he steps forward and takes his place. When I saw him live a number of years ago, I have a vague memory of this man in the hat staying more in the background. Occasionally he here bounces around like Angus Young, but in his own way, and sometimes ends a number with a jump. I like that he is humble and do not want to take more space than necessary. Everyone in the band complete one another very well and it is a perfect composition and balance. Even outside the limelight, they respect each other and are like a family.

One frontman alternates between staying a little aside and stepping forward at the guitar solos. Frontman number two is quite charismatic and easily catches the audience. “Boulevard Of Broken Hearts” is a personal favorite, both for him and for me. It has restrained but strong verses and a chorus that takes a hold inside you.
From the latest material, over half of the tracks were chosen to be included in setlist, which does not surprise me. Instead I understand that it may have been difficult to choose or deselect.
When watching “Mind Your Manners” it is not possible to sit still. My feet moved quickly in pace and I realized already in the middle of the DVD-movie that I wanted to see this concert again.
The spotlights shimmer, Fitz stomps a little extra with the bass drum and superb “Driving Rain” gets going.

The drummer, who is striking fast and light on cymbals and Slash that literally shakes the electric guitar is the introduction to the Guns N ‘Roses song “Nightrain”. The bassist raises his fist and makes rhythmic air hits, while the audience cheers. The happy crowd of course sings along.

Naturally comes a couple of Encores and very last we are given the brilliant work “Anastasia”, with its awesome melody loops on guitar. This piece is so impressive that I become speechless.
The spectators ovations after the show and Slashs smile says it all. This is something to remember and rejoice in, over and over again.

 

Band: Slash feat. Myles Kennedy and The Conspirators
Titel: Living The Dream Tour
Genre: Hårdrock, Sleazerock, Heavy Metal
Produktionsbolag: Eagle Rock Entertainment
Antal låtar: 22 (DVD) – 13 (CD 1) – 9 (CD 2)
Speltid: 137 min (DVD) – 66:03 (CD 1) – 58:33 (CD 2)
Releasedatum: 2019-09-20
Bästa spår: Anastasia, Starlight, Boulevard Of Broken Hearts, Mind Your Manners, Driving Rain, Wicked Stone, World On Fire, Back From Cali, Ghost, Shadow Life, By The Sword, You’re A Lie, Nightrain.
Betyg: 5/5

30 Shares

Relaterade artiklar

POPULÄRT JUST NU
FILM
LIVE
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Topp 20 Pirate Rock

GÅ TILL OMRÖSTNINGEN

Rocknytt Logga 2019 heavy metal

Följ oss på Facebook!