Rapport från Live at Heart 2013

Live at Heart, Örebro, 4-7 september 2013. En historia om kärlek.

Efter tre (missade tyvärr onsdagen) fantastiska sol- och musikfyllda dagar i Örebro kan jag bara konstatera: Jag är KÄR. TOTALT kär i denna stora lilla festival med så många engagerade deltagare och så grymt mycket bra musik. Jag älskar verkligen bredden och alla dessa nya musikaliska upplevelser från band jag tidigare inte visste fanns, underbart!

Helgen har även bjudit på oändligt mycket frustration över att många band jag ville se fått samma speltid och massor av motion av att springa gatlopp mellan scenerna… Därför är det endast de tre konserter jag såg i sin helhet som har fått betyg, men eftersom övriga förtjänar minst ett omnämnande så är de inklämda i texten nedan.

Lugn torsdag, en sån där härlig kväll där man går omkring och bara lär sig att hitta till alla scener och insuper atmosfären. Lyckas ramla in på Clarion och se David Södergrens Hot Five göra en bejublad comebackspelning. De var aktiva under tidigt 90-tal, men är nu igång igen. Lyssna på den fantastiska ”Flickan, whiskyn och sången” och förstå att detta är kärlek. http://www.liveatheart.se/2013/artister/davis-sodergrens-hot-five

Dagtid är det bara liv på en scen och fredagens bästa akt är The Mighty Stef, irländsk folkrock när den är som bäst. http://www.liveatheart.se/2013/artister/the-mighty-stef

Fredagen är också den dag då jag äntligen får se Hong Faux live, även om det inför giget är lite skräckblandad längtan, för tänk om de inte kan leva upp till mina förväntningar? Men jodå – de låter bättre än på skiva och levererar verkligen, exempelvis är låten ”Feign death to stay alive” totalt briljant live. Det är svintungt, svängigt och en härligt känslofylld musikalisk resa de bjuder på och den hela tiden ökande publiken blir liksom golvad av kärlek. Frontmannen Nik och hans mannar fängslar och fascinerar och skänker invändigt solsken. Fantastiskt! (9/10) http://www.liveatheart.se/2013/artister/hong-faux

I ett saligt lyckorus stressar jag vidare och hinner se en stund av Malmöbandet Bad Barber. Riktigt bra sångare har de i Magnus Andersson och riktigt bra sväng är det även på resten av gänget. Härligt! http://www.liveatheart.se/2013/artister/bad-barber

Springer tillbaka till Scandic där Mean Streak ska dra igång. Meeen…tekniken är inte riktigt med på banan så det blir tio minuters försening innan de kan köra. Och ursäkta klyschan, men jag har alltid velat skriva det: ”Hallååå….80-talet ringde…!” Det är verkligen som att bli slängd tillbaka i tiden och det går inte att låta bli att fnissa när man tittar på sångaren Andy La Guerin – svarta skinnbrallor, vit långärmad skjorta med krås och svart skinnväst. Önskar bara att resten av killarna i bandet hade kört lite mer på samma linje också, för nu får man en känsla av att de stilmässigt inte riktigt hör ihop. Men musikaliskt är de definitivt samspelta och även om jag ler åt det hela, så får detta band det klichéartade att fungera och publiken älskar det. Och jag älskar verkligen trummorna i ”The Seventh sign”! (7/10) http://www.liveatheart.se/2013/artister/mean-streak

Mera spring för att kika lite på briljanta Skraeckoedlan http://www.liveatheart.se/2013/artister/skraeckoedlan och sen ytterligare hetsvandring för att avsluta kvällen med supersvängiga Perry and the Travellers. http://www.liveatheart.se/2013/artister/perry-and-thetravellers

Lördagens största positiva överraskning för min del står Fictional Me för. Gillar man band som Porcupine Tree, bör man definitivt kolla upp detta gäng. Fantastiskt bra! http://www.liveatheart.se/2013/artister/fictional-me

Därefter en stunds tung och avgjort njutbart mäktig öronsmekning från Mother of God, innan det är dags att vandra igen… http://www.liveatheart.se/2013/artister/mother-of-god

Överrumplande bra är även Port Noir som bjuder på riktigt bedårande progressiv rocknjutning. http://www.liveatheart.se/2013/artister/port-noir För min del blir dock njutningen för kort, eftersom jag absolut vill få med härligt svängiga Thalamus på ”sett-listan”… Hade gärna upplevt dem bägge i sin helhet och detta är nog den krock som svider mest. http://www.liveatheart.se/2013/artister/thalamus

Ränner vidare och studsar en stund till de energiska skatepunksrockarna i Misconduct http://www.liveatheart.se/2013/artister/misconduct och sen blir det än mer energiskt från Kill! Kill! Pussycat! vars basist har festivalens kanske snyggaste röda byxor (och bjuder på ett litet strippnummer). http://www.liveatheart.se/2013/artister/kill-kill-pussycat

Min festival avrundas med kärlek i form av en mycket bra spelning med The Quill. Publiken består av ett tiotal människor, men för bandet på scenen märks det att det inte spelar någon roll. De är taggade och öser på ändå. Professionellt, det! Magnus Arnar är verkligen en fantastisk scenpersonlighet, han har glimten i ögat och en röst som liksom känns ända in i själen. Oerhört kompetent och hjärtevärmande är ord som dyker upp i huvudet under spelningen och så är det. Det är ett gig som ger glädje och därmed är en mycket värdig avslutning på min festival. (8/10) http://www.liveatheart.se/2013/artister/the-quill

Jag har verkligen haft det fantastiskt, även om det känns som att huvudet är sprängfyllt av alla upplevelser…men oj vad det är värt det! Tack och puss och massa kärlek, Örebro!
Jag hoppas vi ses igen – på Live at heart 2014.

/Jane Cedenberger