(Scroll down for an English version)
Fyra amerikanska killar från Kentucky började spela ihop redan 2001 och gruppen Black Stone Cherry föddes. Deras sjunde studioalbum “The Human Condition” släpps nu på fredag, den 30 oktober, via Mascot Records. Den kommer att finnas tillgänglig som röd genomskinlig vinyl, en CD-box i begränsad upplaga, samt digitalt.
Det självbetitlade, suveräna debutalbumet kom 2006. Skivan innehöll Heavy Metal och Bluesrock i en skön blandning. Därifrån fick vi låtar som ”Rain Wizard” och ”Backwoods Gold”. På uppföljaren ”Folklore and Superstition” (2008) landade de i sin Bluesrock och plattan hade emellanåt ett lugnare tempo, med hela tre ballader. Jag och många andra upptäckte bandet genom deras tredje skiva, ”Between The Devil & The Deep Blue Sea” (2011). Den är genremässigt bredare, allt från tyngre Rock till Poprock. Trots sin mer kommersiella stil, så är det ett väldigt bra och omtyckt album, som gav oss de oslagbara hitsen ”White Trash Millionaire” och ”Blame It On The Boom Boom”. Man kan inte alltid vara på topp och enligt mig kom en liten nedgång med ”Magic Mountain” (2014). Förutom ”Me and Mary Jane”, som sticker ut för att den är så bra, var resten av materialet både rörigt och platt. Black Stone Cherry återhämtade sig på ”Kentucky” (2016), då de också började producera sitt eget arbete. Senaste ”Family Tree” (2018) är ett fantastiskt album med härlig Bluesrock. I mitt tycke ett av deras bästa verk. Gruppen har på senare år även gjort ett par EP-skivor, med ren Blues, innehållande covers av sina egna Blues-idoler. Båda två, särskilt ”Black To Blues 2” (2019) är enormt bra.
Vad jag gillar är att gruppen på kommande ”The Human Condition” går tillbaka till hur de en gång började. Här blandas nu Heavy Metal med Bluesrock igen, precis som på deras debutalbum. Bandet fortsätter det lyckade konceptet med att producera själva och den här gången gjordes inspelningarna i basisten Jon Lawhon’s ”Monocle Studios”. De hade fyra låtar klara då de började. Sedan skrev de några fler och spelade också in några gamla favoriter. Dessa hade nu mognat och var redo att presenteras. Gitarristen Ben Wells säger: ”På den här plattan har vi vridit upp volymen ordentligt, trummorna dånar och den har några riktigt tunga riff. Vi ville visa att vi fortfarande kan rocka ordentligt. Skivan känns som en pånyttfödelse.” Jag håller med honom.
Precis som alltid har låtarna energi eller intensitet, oavsett om det är ballader eller ösiga Rockbitar. Black Stone Cherry spelar tjocka riff och har ett rikt sound, med djup och flera nivåer, framfört på ett rakt sätt. De fångar vår uppmärksamhet direkt, i ”Ringin’ In My Head”, som är en bra låt att börja skivan med. Den har en skön takt, behagliga trummor och fantastiska gitarrtoner. Rytmen sätter kroppen i rörelse och ett leende sprider sig över hela ansiktet. Texten, framförallt refrängen, upplevs kanske lite för repetitiv. Hur som helst, sången är medryckande och fastnar mellan öronen på lyssnaren. Nästa gång räcker det med att se låttiteln och du hör de återkommande raderna, ringande i ditt huvud.
”Again” är en stark Rocklåt med en melodiös refräng. Biten innehåller taktfasta trummor, skön bas, samt ett rivigt och grovt gitarrsolo. Chris Robertson och Ben Wells bjuder på ett tjockt och fylligt gitarrsound, vilket är karaktäristiskt för bandet. Lägg därtill en mycket skicklig basist och en fenomenal trummis. Chris har dessutom en makalöst härlig röst. Den är både cool och kraftfull, samtidigt som tonen emellanåt kan vara dallrande skör, med en sårbarhet som når ut.
Tänk dig en rak linje, men sedan att det händer lite annat över och under den. Det är typiskt för deras musik, på ett härligt sätt. ”Some Stories” är ett bra exempel. Mot slutet blir den även skönt rörig, på ett förlösande sätt. I ”Push Down & Turn” bromsar de ibland effektfullt, för att sedan gasa iväg. Ett coolt gitarrsolo med glöd levereras.
Ett par av spåren har en större dos av Heavy Metal. Det kan hittas i ”Ride”, där slagverkaren slår på trummorna med mer kraft. Vi kan också höra hur gitarristerna och basisten spelar på ett tuggande sätt. Här blir det åka av, i ett skönt rockande fordon. Ett annat exempel är ”The Chain” med John Fred Young’s rappa trumslag, särskilt i sticket, som ökar i hastighet.
Jag kan inte bestämma mig för om ”Don’t Bring Me Down” är rolig eller retsam. Den är i alla fall en lekfull pulshöjare, som är lite annorlunda och sticker ut från resten. Här finner vi en fet vibration på bas och gitarr. Sångmässigt hörs Rock’n’roll-ljud då och då.
Den underbara ”Keep On Keepin’ On” har en rullande melodi, som i refrängen sveper med sig lyssnaren och omfamnar dig med hopp, tröst och uppmuntran. Kompositionen ger en inre styrka och är en perfekt avslutning på skivan.
Man kan höra hur kul de hade i studion. De älskar att spela. Det vet alla som har sett den här gruppen live. Deras musik är grym att lyssna till och på scenen blir det en helt enastående upplevelse, nästan magisk. Man blir upprymd och fylld av energi. Mycket av den känslan har skapats på det här albumet.
Totalt sett är ”The Human Condition” bland det bästa de har gjort, så det är snudd på högsta betyg. Troligtvis blir det en framtida klassiker. Samma kväll som skivan släpps kommer en livestream med Black Stone Cherry att sändas, under namnet ”Live From The Sky”, kl.21:00 CET. Konsertens setlist har en blandning av både gammalt och nytt. Jag vet inte med er, men jag kommer nog att koppla datorn till TV’n, dra på högt ljud och njuta av det här evenemanget. Musiken från ett av dagens bästa band får inte missas.
(English version)
Four American guys from Kentucky started playing together already in 2001 and the group Black Stone Cherry was born. Their seventh studio album “The Human Condition” will be released this upcoming Friday, October 30, via Mascot Records. It is available as red transparent vinyl, a limited edition CD-box, and also digital.
The self-titled, awesome debut album came in 2006. The record contained a nice mix of Heavy Metal and Bluesrock. From there we got songs like “Rain Wizard” and “Backwoods Gold”. On the sequel “Folklore and Superstition” (2008) they landed in their Bluesrock and the disc occasionally had a calmer tempo, with as many as three ballads. I and many others discovered the band through their third record, “Between The Devil & The Deep Blue Sea” (2011). It is wider in terms of genre, everything from heavier Rock to Pop Rock. Despite its more commercial style, it is a very good and appreciated album, which gave us the outstanding hits “White Trash Millionaire” and “Blame It On The Boom Boom”. You can not always maintain a high standard and according to me came a small downturn with “Magic Mountain” (2014). Except “Me and Mary Jane”, which stands out from the others because it is so good, the rest of the material was both messy and flat. Black Stone Cherry recovered on “Kentucky” (2016), when they also began to produce their own work. Latest “Family Tree” (2018) is a fantastic album with wonderful Bluesrock. In my opinion one of their best creations. In recent years, the group has also made a couple of EPs, with pure Blues, containing covers of their own Blues idols. Both, especially “Black To Blues 2” (2019) are extremely good.
What I like is that the group on the upcoming “The Human Condition” goes back to how they once began. Here, Heavy Metal is now mixed with Bluesrock again, just like on their debut album. The band continues the successful concept of producing themselves and this time the recordings were made in bassist Jon Lawhon’s “Monocle Studios”. They had four songs ready when they started. Then they wrote a few more and also recorded some old favorites. These had now matured and were ready to be presented. Guitarist Ben Wells says: “On this record we have turned up the volume, the drums are thundering and it has some really heavy riffs. We wanted to show that we still can rock properly. The album feels like a rebirth.” I agree with him.
As always, the songs have energy or intensity, whether it is ballads or speedy Rock tunes. Black Stone Cherry plays thick riffs and have a rich sound, with depth and several levels, performed in a straightforward way. They catch our attention immediately, in “Ringin’ In My Head”, which is a good piece to start the record with. It has a nice pace, pleasant drums and fantastic guitar tones. The rhythm sets the body in motion and a smile spreads all over the face. The lyrics, especially the chorus, is perhaps a bit too repetitive. However, the song is catchy and gets stuck between the ears of the listener. Next time it is enough to see the title and you will hear the recurring lines, ringin’ in your head.
“Again” is a strong Rock song with a melodic chorus. The piece contains rhythmic drums, nice bass, and a lively and rough guitar solo. Chris Robertson and Ben Wells offer that thick and rich guitar sound, which is characteristic for the band. Add to that a very skilled bassist and a phenomenal drummer. Chris also has a super lovely voice. It is both cool and powerful, while the tone can sometimes be vibrantingly fragile, with a vulnerability that reaches out.
Imagine a straight line, but that something else then also happens above and below it. This is typical for their music, in a wonderful way. “Some Stories” is a good example. Towards the end, it also becomes nicely messy, in a redemptive way. In “Push Down & Turn” they sometimes brake effectively, and then accelerate away. A cool guitar solo with glow is delivered.
A couple of the tracks have a larger dose of Heavy Metal. It can be found in ”Ride”, where the percussionist hits the drums with more power. We can also hear how the guitarists and bassist plays in a chewing way. Here it sets off, in a nice rocking vehicle. Another example is “The Chain” with John Fred Young’s fast drumbeats, especially in the middle part, which increases in speed.
I can not decide if “Don’t Bring Me Down” is funny or annoying. This song is a little different and stands out from the rest. In any case, it is playful and raises the pulse. Here we find a fat vibration on bass and guitar. In terms of singing, Rock’n’roll sounds are heard now and then.
The wonderful “Keep On Keepin’ On” has a rolling melody, which captures the listener and in the chorus embraces you with hope, comfort and encouragement. The composition gives an inner strength and is a perfect end of the album.
You can hear how much fun they had in the studio. They love to play. Anyone who has seen this group live knows that. Their music is awesome to listen to and on stage it becomes an outstanding experience, almost magical. You get exhilarated and filled with energy. A lot of that feeling has been created on this record.
In total, “The Human Condition” is among the best they have done, so it is close to the highest rating. It will probably be a future classic. The same evening as the album is released, there will be a livestream with Black Stone Cherry at 21:00 CET, called “Live From The Sky”. The concert’s setlist has a mix of both old and new. I do not know about you, but I will probably connect the computer to the TV, turn up the volume and enjoy this event. The music from one of today’s best bands should not be missed.
Black Stone Cherry består av:
Chris Robertson – sång & gitarr
Ben Wells – gitarr
Jon Lawhon – bas
John Fred Young – trummor
Låtlista ”The Human Condition”:
1. Ringin’ In My Head
2. Again
3. Push Down & Turn
4. When Angels Learn To Fly
5. Live This Way
6. In Love With The Pain
7. The Chain
8. Ride
9. If My Heart Had Wings
10. Don’t Bring Me Down
11. Some Stories
12. Devil In Your Eyes
13. Keep On Keepin’ On
Band: Black Stone Cherry
Titel: The Human Condition
Genre: Hårdrock, Bluesrock
Skivbolag: Mascot Records
Antal låtar: 13
Speltid: 46:35
Releasedatum: 2020-10-30
Bästa låtar: Keep On Keepin’ On, Some Stories, Ride, The Chain.
Betyg: 4/5
