ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Joe Bonamassa – A New Day Now (20th Anniversary Edition)

7 Shares

(Scroll down for an English version)

Den tvåfaldigt Grammy-nominerade Bluesrockikonen Joe Bonamassa firar 20-årsjubileumet av det kritikerrosade debutalbumet “A New Day Yesterday” genom att ge ut en ny, uppdaterad utgåva, kallad “A New Day Now”. Den släpptes 7 augusti, via J&R Adventures/Provogue Records. Låt oss här ta en närmare titt på det.

Den amerikanske bluesgitarristen påbörjade sin karriär redan som barn och stod på scen tillsammans med B.B. King vid 12 års ålder. Ett antal år senare tog han världen med storm, då solodebuten “A New Day Yesterday” kom ut. Plattan startade Bonamassas karriär och ledde honom till toppskiktet inom hans genre. Han blev nyligen utnämnd till världens främsta bluesgitarrist av Guitar World. Som professionell musiker i mer än trettio år fortsätter Joe Bonamassa att överraska. Han hyllas världen över som en av sin generations största gitarrister och som sångare & låtskrivare fortsätter han att utvecklas, med mer än trettio album i bagaget, på sin egen etikett J&R Adventures. Han har många järn i elden. Bland annat grundade och leder han välgörenhetsorganisationen ”Keeping The Blues Alive Foundation”.


Bakom spakarna hittar vi hans producent sedan många år tillbaka, Kevin Shirley. På den ursprungliga skivan var Tom Dowd (1925 – 2002) producent och Joe vill med den nya versionen hylla honom. Joe Bonamassa: Jag har haft turen i mitt liv att vara omgiven av två av de bästa producenterna man kan drömma om. Kevin Shirley tillägger: Redan tidigt under vår vänskap nämnde Joe att han ville få en andra chans att sjunga in låtarna på hans soloplatta.

Joe Bonamassa: I am dedicating this reissue to the late Tom Dowd. I was not the artist that deserved his wisdom and attention back in those days, yet he chose to work with me and nurture my early career. I miss him dearly. Many thanks to the great Kevin Shirley who has been that same mentor to me for the last fifteen years and for putting this package together. I re-sang every song and we found some cool alternate takes that are very interesting and fun.

Till att börja med, här kommer några ord från mig om originalskivan ”A New Day Yesterday”. Det här var en kille som kunde spela redan då och musiken skulle kunna vara från en fullfjädrad artist. Man hörde att han hade spelat med och inspirerats av de stora bluesmästarna. Joes röst lät ganska coolt raspig, men var alltså strävare och inte lika sammetslen eller klar som den är idag. Båda rösterna har sin charm, fast dagens sång är förstås mer fångande och därmed bättre. När man nu lyssnar på unge Bonamassa kan man nästan inte tro att det är samma person, men han finns där, som en oslipad diamant.

Nu går vi över till jämförelserna. Den största och mest uppenbara skillnaden är naturligtvis Joe Bonamassas sångröst. Den har mognat, blivit fullt utvecklad och innehåller numera flera nivåer. Förbättringen hörs förstås överallt, men ett bra exempel är på öppningsspåret ”Cradle Rock”. I den här rockande R&B-kompositionen dyker nu också härlig bakgrundssång upp, vilket ger mer nyans.

Att han kan lira gudomligt på gitarr vet vi alla, men även den bäste kan förbättras lite till. Tonerna har fått sin rena och distinkta klang. Titellåten innehåller en långsam pumpande rytm på trummor och ett extremt bra gitarrspelande av Joe. Dock gör han solot snudd på finare första gången. Tvärtom är istället solodelen i den fantastiska ”Miss You, Hate You” bättre nu. Sångmässigt upplevs han kanske mer berörande sårbar i originalversionen. På den nya låter Bonamassa starkare och stabilare. Visst finns här känslor, men de griper inte tag lika starkt inuti mig. Endast det äldre materialet lockar fram mina tårar och då pratar jag om hans originallåt, inte den kortare radio-remixen, som också ingick på den gamla upplagan. Även bakgrundskören gav tidigare en större rusch, då de hördes lite mer. Den nya versionen är tack och lov fullängdsmodellen, men har kanske tappat lite av sitt djup, fast är fortfarande fenomenalt bra och väldigt fin.

Här finns en hel del Soul i bluesen, samt en touch av sjuttiotalsrock, som i till exempel ”I Know Where I Belong”. Den har nu förbättrats med lite mer stuns, samtidigt som musiken känns behagligt rundare. Gitarristen får underbara toner ur sitt instrument. De vackra melodislingorna växlar ibland med riviga riff.

”Nuthin’ I Wouldn’t Do (For A Woman Like You)” har förvandlats till skön Rock’n’roll med en drivande glöd. Här finner vi en jammande solodel, med ett sprudlande gitarrspelande och en stark bas. Även ”Trouble Waiting” bjuder på glad Blues i Rock’n’roll-tappning. Joes pappa Len Bonamassa spelade gitarr i originalstycket. Det hörs vem sonen ärvt sin talang av, för sättet att spela på är slående lika. Den yngre personen spelar förstås minst lika bra själv och får dessutom till lite extra rytm och slutklämmar.

Gästartister i all ära, men ”If Heartaches Were Nickels” är strålande på sitt nya vis. I synnerhet beror det på Joes mycket finare sångröst. Den här varianten är nästan två minuter kortare, då den gamla bland annat innehöll två gitarrsolon. Om det är bättre eller sämre med bara ett sedvanligt solo istället, det kan jag inte bestämma mig för, men tror inte att det har så stor betydelse för kvalitén. Möjligtvis känns den gamla versionen något utdragen och segare. Känslan finns där, även om den kanske inte riktigt når ut på samma sätt som idag. Bonamassas fingrar får nu gitarren att sjunga. Det är ett kraftfullt och underbart spår.

Att ”Headaches To Heartbreaks” behövde en uppfräschning förstår man när man hör årgång 2020. Resultatet är helt suveränt. Det är lekfullare och rockigare. Jag är tacksam att jazz-touchen försvann. Trots titeln är den på något vis hoppfull, för nu finns en positiv känsla i musiken. En annan låt som även den verkligen fick sig ett lyft är avslutande ”Don’t Burn Down That Bridge”. Rytmsektionen är betydligt bättre nu. Häftigt bakgrundsbeat i versen ger en extra dimension. Basen, samt ett livfullt och härligt trummande förstärker den positivt drivande kraften som musiken ger. Utöver det finns ett glatt och livligt gitarrspelande.

Om den aktuella och färska skivan ”A New Day Now” kan tilläggas att den är ett fulländat verk. Det är Blues och Bluesrock med energi, värme och gnista, som får glädjen att sprida sig i kroppen.

Sammanfattningsvis var debutversionen mycket stark och hade helt klart fått en 4 av 5 i betyg från mig. Lika självklart får den nysläppta jubileumsutgåvan 5 av 5. Trots detta kanske du ändå undrar om det är någon idé att köpa den också, eller vilken av dessa ska man välja. För även om det i mångt och mycket är detsamma, så är de båda versionerna samtidigt lite olika, rent upplevelsemässigt. Enklast är att göra som jag, se till att skaffa båda två. Vill man ha nostalgi eller ett komplett och underbart album. Låt humöret och dagsformen avgöra, men jag röstar för den senaste, då den är snäppet bättre. Har man aldrig lyssnat på Joe Bonamassa, då är ”A New Day Now – 20th Anniversary Edition” ett bra val att börja med.

Tidigare i år har inspelningar pågått i Abbey Road Studios, London. Resultatet är ett helt nytt material, som fått namnet ”Royal Tea”. Det kommer att släppas den 23 oktober.

(English version)
Twice Grammy-nominated Bluesrock-icon Joe Bonamassa celebrates the 20th anniversary of the critically acclaimed debut album “A New Day Yesterday” with a new, updated edition, called”A New Day Now”. It was released on August 7, via J&R Adventures / Provogue Records. Let us now take a closer look.

The American blues guitarist began his career already as a child and stood on stage together with B.B. King at the age of 12. A number of years later, he captured the world with his music, when the solo debut “A New Day Yesterday” came. The record started Bonamassa’s career and led him to the top of his genre. He was recently named the world’s best blues guitarist, by Guitar World. As a professional musician for more than thirty years, Joe Bonamassa continues to surprise. He is praised worldwide as one of the greatest guitarists of his generation and as a singer & songwriter he continues to grow, with more than thirty albums in his luggage, on his own label J&R Adventures. He has a lot going on. Among other things, he founded and manages the charity ”Keeping The Blues Alive Foundation”.

Behind the steering wheels we find his producer since many years, Kevin Shirley. On the original record, Tom Dowd (1925 – 2002) was the producer and Joe wants to pay tribute to him with the new version. Joe Bonamassa: I have been fortunate in my life to be surrounded by two of the best producers you can dream of. Kevin Shirley adds: Already in the beginning of our friendship, Joe mentioned that he wanted a second chance to sing the songs on his solo record.

Joe Bonamassa: I am dedicating this reissue to the late Tom Dowd. I was not the artist that deserved his wisdom and attention back in those days, yet he chose to work with me and nurture my early career. I miss him dearly. Many thanks to the great Kevin Shirley who has been that same mentor to me for the last fifteen years and for putting this package together. I re-sang every song and we found some cool alternate takes that are very interesting and fun.

To begin with, here are a few words from me about the original album “A New Day Yesterday”. This was a guy who already knew how to play and the music could be from an experienced artist. It was heard that he had played with and been inspired by the great blues masters. Joe’s voice sounded rather raspy in a cool way, but was therefore rougher and not as velvety or clear as it is today. Both voices have their charm, although today’s singing is of course more captivating and by that better. When you now listen to young Bonamassa, you can hardly believe that it is the same person, but he is there, like an unpolished diamond.

Now, let us look at the comparisons. The biggest and most obvious difference is of course Joe Bonamassa’s voice. It has matured, become fully developed and now contains several levels. Of course, the improvement is heard everywhere, but a good example is on the opening track “Cradle Rock”. In this rocking R&B composition, lovely background singing now also turns up, which gives more nuance.

We all know that he can play heavenly on the guitar, but even the best can be improved a little. The tones have got their clean and distinct resonance. The title track contains a slow pumping rhythm on drums and an extremely good guitarplaying by Joe. However, he does the solo an ounce finer the first time. On the contrary, the solo part in the fantastic “Miss You, Hate You” is better now. In terms of singing, he is perhaps more touchingly vulnerable in the original version. On the new, Bonamassa sounds stronger and more stable. Sure, here are emotions, but they do not take an equally strong hold inside of me. Only the older material moves me to tears and I talk about his original song, not the shorter radio remix, which also was included on the old edition. Even the background choir gave a bigger rush, as they were heard a little more. Thank goodness that the new version is the full-length model, but may have lost some of its depth, although is still phenomenally good and very delightful.

There is a lot of Soul in the blues, together with a touch of seventies rock, as in “I Know Where I Belong”. It has now been improved with a little more pulse, while the music feels pleasantly rounder. The guitarist gets wonderful tones from his instrument. The beautiful melody loops sometimes alternate with burning riffs.

“Nuthin’ I Wouldn’t Do (For A Woman Like You)” has turned into nice Rock’n’roll with a driving glow. Here we find a jamming solo part, with an exuberant guitarplaying and a strong bass. “Trouble Waiting” also offers happy Blues in Rock’n’roll form. Joe’s father Len Bonamassa played guitar in the original piece. You can hear who the son inherited his talent from, because the way of playing is strikingly similar. Of course, the younger person plays at least as well himself and also makes a little extra rhythm and gives a final twist on the tones.

Credit to the former guest artists, but “If Heartaches Were Nickels” is brilliant in its new way. In particular, it is due to Joe’s much more pleasant voice. This version is almost two minutes shorter, as the old one included two guitar solos, for example. If it is better or worse with just one ordinary solo instead, I can not decide, but do not think it matters so much to the quality. Possibly the old version feels a bit too drawn out. The feeling is there, even though it may not really reach out in the same way as today. Bonamassa’s fingers now make the guitar sing. It is a powerful and wonderful track.

That “Headaches To Heartbreaks” needed a new, fresh shape is understandable when you hear the version of year 2020. The result is absolutely superb. It is more playful and rockier. I am grateful that the touch of jazz disappeared. Despite the title, it is somehow hopeful, because now there is a positive feeling in the music. Another song that also really got a boost is the concluding “Don’t Burn Down That Bridge”. The rhythm section is much better now. Awesome background beats in the verse gives an extra dimension. The bass, as well as a lively and delightful drumming strengthens the positive driving force that the music brings. Above all, there is a joyful and vivid guitar playing.

About the current and newly released album “A New Day Now” can be added that it is a perfect work. It is Blues and Bluesrock with energy, warmth and spark, which makes the joy spread inside the body.

In summary, the debut version was very strong and would certainly had got a 4 out of 5 in rating from me. Equally obvious, the newly released anniversary edition gets 5 out of 5. Despite this, you may still wonder if there is any idea to buy this one too, or which of these to choose. Because even though it in many ways is the same, the two versions are at the same time a little different, in terms of how you will experience this. The easiest way is to do like me, make sure to have both. Do you want nostalgia or a complete and wonderful album. Let the mood and what you feel for in that moment decide, but I vote for the latest, because it is slightly better. If you have never listened to Joe Bonamassa, then “A New Day Now – 20th Anniversary Edition” is a good choice to start with.

Earlier this year, recordings took place in Abbey Road Studios, London. The result is a completely new material, named “Royal Tea”. It will be released on October 23.

Låtlista ”A New Day Now”:
1. Cradle Rock (Rory Gallagher-cover)
2. Walk In My Shadows (Free-cover)
3. A New Day Yesterday (Jethro Tull-cover)
4. I Know Where I Belong
5. Miss You, Hate You
6. Nuthin’ I Wouldn’t Do (For A Woman Like You) (Al Kooper-cover)
7. Colour And Shape
8. Headaches To Heartbreaks
9. Trouble Waiting
10. If Heartaches Were Nickels (Warren Haynes-cover)
11. Current Situation
12. Don’t Burn Down That Bridge (Albert King-cover)

 

 

Artist: Joe Bonamassa
Titel: A New Day Now – 20th Anniversary Edition
Genre: Blues, Bluesrock
Skivbolag: J&R Adventures / Provogue Records
Releasedatum: 2020-08-07
Bästa spår: If Heartaches Were Nickels, Colour And Shape, Miss You Hate You, Don’t Burn Down That Bridge, Headaches To Heartbreaks, Nuthin’ I Wouldn’t Do (For A Woman Like You).
Betyg: 5/5

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

Anna Karlsson

Anna Karlsson

Skribent/Fotograf
RELATERADE ARTIKLAR
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter