ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Amaranthe – The Nexus (5.0)

amaranthe-the-nexus-cd-2013

Band: Amaranthe
Titel: The Nexus
Genre: Metal
Skivbolag: Spinefarm Records
Producent:  Jakob Hansen
Releasedatum: 2013-03-22
Betyg: 5/10

Nu är det dags för uppföljaren till den självbetitlade debuten som skakade om när den släpptes, det märktes framförallt i diskussionsforum på nätet och det bildades snabbt två läger som var närapå så långt ifrån varandra man kan komma i åsikter om detta band,

Deras kombination av manlig och kvinnlig sång tillsammans med growlsång, hyper modern produktion samt en stor närvaro av diverse elektroniska effekter hör inte till vanligheterna inom hårdrocken, lägger vi sedan till glättiga durmelodier i ren “schlager”anda så har vi Amaranthes patenterade sound och som med all musik, så är den inte för alla, men viss framgång har de tveklöst haft och nu när “The Nexus” släpps så undrar man om de  musikaliskt reagerat på publiciteten eller om de kör sitt eget race.

Om de tagit “massans” åsikter i beräkning i detta album eller ej kommer jag inte att spekulera i men resultatet av nya skivan är att den tar vid exakt där debuten slutade, med andra ord är konceptet detsamma, dock med en viss förfining och maxning på många områden.

Produktionen signerad den förträfflige Jakob Hansen är som vanligt mästerlig och är absolut nödvändig för Amaranthes musik som med sin energiska ös slaktar tystnaden på ett bra sätt.
Det finurliga trummandet är en av skivans stora behållning, tajt och finessrikt.
Alla tre vokalisterna får med beröm godkänt även om jag kan tycka att en ska bort, kan känna att dödsvrålen är en aning malplacerade i den här musiken, det tillför inget till helheten.

Vid debuten var det melodiföljderna som gjorde att jag ratade den ganska snabbt, det var “schlagermetal” som vissa kallade det, kändes ibland som G:son eller Kempe hade varit med i låtskrivar processen, så var det med säkerhet inte men kopplingarna finns kvar på denna skiva men ett plus är att de är något mer dämpade på denna gång, dock inte på de första tre spåren på skivan som låter som kloner från första skivan.

På fjärde spåret “Theory Of Everything” hör jag en viss skillnad och efterföljande spåret “Stardust” är den bästa låten på skivan där refrängen äntligen inte drunknar i dur, semi balladen som följer är också en angenäm låt, sen trallar det på i bästa Amaranthe stil tills skivans absoluta bottennapp kommer i låten “Electroheart”, här låter det “discometal” och låten kunde ha varit skriven av Alexander Bard och hans kärleksarmé.

Det finns en del bonusspår av svalt värde på olika versioner varav 3 är aukustiska versioner, “Hunger” och “Afterlife” gör sig inte bra nedstrippade, semiballaden “Burn With Me” är den som klarar sig bäst, sedan finns det en tidig version på “Leave Everything Behind” som försvinner obemärkt förbi.

Den är betydligt bättre än debuten men saknar nödvändig variation, säkert kul att röja till live, men snabbt tröttande i spelaren.
Det bästa är produktionen, trumspelet och “Stardust”
Mer ren sång och avlägsning av de så kallade schlagermelodierna är min kur till Amaranthe till nästa album, oavsett så kommer diskussionerna fortsätta och det blir som alltid roande läsning.

Bästa låt: Stardust
 

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER