Det känns lite som att hälsa på en kär gammal vän när ny musik från GOK når mina öron. Konceptet har satt sig. Det känns hemtamt och igenkänningsfaktorn i soundet skapar lika delar trygghet som nyfikenhet. Kungarna har decimerats sedan fjolårssuccén ”First Mission”. Jens Westin (Corroded) och Keyboardtrollkarlen Richard Larsson (Night Flight Orchestra) lyser med sin frånvaro. Inte heller finns lika stjärnbeströdda gästspel som på debuten där Martin Sweet (Crashdiet, Sister), Erik Mårtensson (Eclipse, W.E.T), Chris Laney (Pretty Maids) och Robban Bäck (Mustasch) gjorde stabila punktinsatser.
Personligen saknar jag fantastiske Björn ”Speed” Strid (Soilwork, Night Flight Orchestra) allra mest. Hans ersättare, om uttrycket tillåts, Jonny Lindkvist (Nocturnal Rites) är dock ett kraftpaket med läderlungor. Det bevisade han redan i höstas på uppskattade singelsläppet ”Moonlight”. Jag får härliga Lou Gramm (Foreigner) vibbar i sångmelodierna i detta varulvsepos. Jonny hörs också i ”December”. Ett spår som måhända känns en smula malplacerat i sköna maj, men om det inte finns med på alla Melodic rock-älskares julspellistor när det nalkas lovar jag att dansa naken iförd endast ett tomteskägg på GOK’s nästa ”riktiga” livespelning. Vilken refräng! Som om Avantasia och Helloween skulle fått ett kärleksbarn och som klippt och skuren för Lindkvists klara, kraftfulla tenor.
”Discovery” följer samma struktur som ”First Mission” och börjar likt sin föregångare med ett instrumentalt intro. Drömsk med ett pulserande arpeggio tar inledande ”Starsleeper” mig med till en annan värld. Påföljande ”Riders Of The Light” luktar Flash Gordon, Transformers och Star Wars och verkar i en dimension där det kämpas mot The tyrants of the sky. Allt under ledning av den oefterhärmlige Apollo Papathanasios (Spiritual Beggars) karaktäristiska och varma stämma. Det är utomjordisk AOR med Roger Daltrey (The Who) och Gary Barden (MSG, Praying mantis) feeling i sångmelodierna. Att göra en upptempolåt i shuffletakt år 2020 är ett vågspel. Det kan bli både mossigt och pajigt. Det behövs en fungerande balans mellan bärkraftiga melodier, musikalisk leverans, sväng och energi för att det ska fungera till fullo. Lyckligtvis har ”Revelation” ett driv som får mig att tänka lite på Whitesnake-klassikern ”Gimme All Your Love”. Att Apollo valts som sångare till just detta spår är ett genidrag!
Just kombinationen sångare, som inte nödvändigtvis förknippas med AOR/Melodic rock är GOK’s vinnande formula. Alexander Frisborg (Helldog) var det hemliga vapnet på ”First Mission”. Hans något androgyna stämma låter lite som en blandning mellan Michael Sweet (Stryper) och Cher. Här blommar den ut i schlagerdoftande prozac-pillret ”Kiss From Above”. Ett refrängmonster med himmelska synthar. ”Highway To Paradise” går inte heller av för hackor med sina störtsköna ”dutt-dutt”-synthar i refrängen av bästa Journey/Bon Jovi/Fortune-sort.
Rick Altzi (Masterplan, Herman Frank) har en röst som är lika delar raspig som melodisk. När han tar i på det där abnormt överjävligt fantastiska vis som bara han kan får jag rysningar! På ”Discovery” hörs han i årsgamla singeln ”Heaven On The Run” som i somras växte till att bli en av mina absoluta GOK favoriter. Stämningsfull och episk, med en spännande doft av mellanösternmystik, är avslutande ”Final Hour” där keyboardisten Joel Selsfors (Creye) gör ett flinkt gästsolo med orientalisk touch. Med lika delar muskler och urkraft som känslomässig sårbarhet känns Altzis leverans ända in i hjärteroten. You can’t fake that. Här knyts säcken ihop då meloditemat i ”Starsleeper” återkommer i refrängen på ett förtjänstfullt sätt.
Sist men definitivt inte minst har vi stålstämbanden från Värmland. Sveriges egen Ronnie James Dio, Tobias Jansson (Saffire), får chansen att briljera i inte mindre än tre spår. ”Lorelei” påminner om hans huvudband Saffire i melodierna. Här finns allt ett GOK fan kan önska i form av en upplyftande refräng, grym sololeverans av Victor Olsson (Saffire) som avlöses av ett försvinnande kort och blixtrande proggigt keyboardsolo signerat Erik Gafvelin Wiss (Creye). På senaste singelsläppet ”From A Whisper To A Scream” ikläder sig Tobias rollen som Freddy Krueger och kittlar samtidigt den skräckfilmsälskande tonåringen i mig på ett klockrent sätt. Pricken över i är den alldeles lagom glittriga refrängen som fäster likt epoxylim efter första lyssningen. ”The One That Got Away” är ett mästarprov i själfull sång full av längtan efter den där särskilda tjejen som man en gång för länge sedan hade något med som sedan rann ut i sanden.
Ron och Nina Dahlgren har återigen gjort ett kungligt jobb som projektledare och maestro Olsson bär det musikaliska ansvaret på sina axlar med bravur. Det är kompetent och flyhänt men aldrig något överspel. Det är alltid låten som står i centrum och aldrig gitarronani som tar över. En utmärkt fanbärare för den klassiska (och neo-klassiska) hårdrocken där Richie Blackmoore (Deep Purple, Rainbow, Blackmoore’s Night), Yngwie Malmsteen och Vivian Campbell (Dio, Def Leppard) låter som de främsta inspirationskällorna. Förutom virtuost gitarrspel spelar Victor Keyboards på samtliga spår samt bas på alla spår utom ”Heaven On The Run” och ”Moonlight” där pålitlige veteranen Nalle Påhlsson (Treat, Easy Action, Therion) gästspelar med den äran. Thomas ”Plec” Johansson har försett ”Discovery” med en kontemporär, dynamisk och kristallklar produktion. Det låter genomgående modernt med retrofeeling.
Som gammal trummis lyfter jag slutligen på hatten för GOK’s två eminenta slagverkare. Efraim Larsson (Saffire, Streamline) är teknisk och hårdslående. Han lirar smakfullt med driv och energi i skivans åtta första spår, alltid med finess och alltid på ett sätt som tjänar låten. Sveriges egen Jeff Porcaro, Jonas Källsbäck (Night Flight Orchestra), lirar sedvanligt slickt och precist med fills som passar som handen i handsken i plattans fyra avslutande spår.
De som likt undertecknad tog ”First Mission” till sitt hjärta kan förvänta sig att få sitt lystmäte också med ”Discovery”. Nyhetens behag är förvisso borta och även om GOK har tillräckligt med sångare av världsklass så lämnar Björn Strid ett stort tomrum, det kan inte hjälpas. Jag ställer mig också lite frågande till varför inte ”Heaven On The Run” avlöser inledande ”Starsleeper”? Känslan som gnager i mig är att det är det logiska valet framför ”Riders Of The Light”. Med detta sagt är det bara att ödmjukt lyfta på hatten och tacka för ännu ett fantastiskt album som kommer ljuda både i sonoshögtalarna, i bilen, i favoritlurarna och självklart finlyssnas på skivspelaren i vardagsrummet under lång tid framöver. Självklart på limegrön vinyl.
”Discovery” är i mina öron en hårsmån svagare än ”First Mission” men en sak är säker, det är oerhört hög kvalitet på samtliga låtar. Solklart ett av årets absolut starkaste album, betygsfyran är stark!
På ”Discovery” medverkar följande musiker:
Rick Altzi (Masterplan) – sång (3,12)
Jonny Lindkvist (Nocturnal Rites) – sång (4,8)
Apollo Papathanasio (Spiritual Beggars) sång (2,9)
Tobias Jansson (Saffire) – sång (6,7,11)
Alexander Frisborg (Helldog) – (5,10)
Victor Olsson (Saffire) – gitarr (2-12), bas (2,4-7,9-12), keyboards (1-12)
Efraim Larsson (Saffire, Streamline) – trummor (2-8)
Jonas Källsbäck (The Night Flight Orchestra) – trummor (9-12)
Gästartister:
Nalle Påhlsson – bas (3,8)
Joel Selsfors – keyboardsolo (12)
Erik Gafvelin Wiss – keyboardsolo (7)
Henrik Sethsson – körsång (10)
Theresia Svensson – körsång (6,7,10)
Ron Dahlgren – körsång (10)
Mathias Kihlberg – flöjt (9)
Låtlista:
01. Starsleeper
02. Riders Of The Light
03. Heaven On The Run
04. December
05. Highway To Paradise
06. The One That Got Away
07. Lorelei
08. Moonlight
09. Revelation
10. Kiss From Above
11. From A Whisper To A Scream
12. Final Hour
Band: Gathering Of Kings
Titel: Discovery
Genre: AOR/Melodic Rock
Skivbolag: RN Records
Releasedatum: 2020-05-15
Bästa spår: Heaven On The Run, Kiss From Above, December, The One That Got Away, Final Hour, From A Whisper To A Scream, Revelation, Highway To Paradise, Moonlight, Riders Of The Light, Lorelei, Starsleeper
Betyg: 4/5
