NYHETER
CD
BÖCKER
SKÄRSELDEN

Skintrade – The Show Must Go On

230 Shares

Det är ofattbart att tänka sig att Skintrade slog igenom för snart trettio långa år sedan. Samtidigt ett tydligt bevis på att undertecknad börjar bli en gammal gubbtjyv. 1993 gick jag ut gymnasiet. Samtidigt rullade ”One By One” och ”Soul Sister” frekvent på MTV och ZTV och Skintrade var de nya kungarna av bångstyrigt kaxig hårdrock med tidstypiska inslag av grunge och hardcore. Det låg helt rätt i tiden. Band som Faith No More, Rage Against The Machine och Clawfinger hade just erövrat listorna.

Precis som när det begav sig första gången har grunden i Skintrades sound dock alltid utgjorts av klassisk hårdrock av brittiskt ursprung. Det gäller fortfarande, men den ungdomliga uppstudsigheten som genomsyrade debuten ”Skintrade” (1993) och uppföljaren ”Roach Powder” (1995) har nu utvecklats mot ett mognare och lite mer fokuserat uttryck. Att energin är intakt råder det dock inget tvivel om, det bevisade bandet med självklar pondus när jag såg dem live i fjol och den energin har man med bravur lyckats digitalisera för njutbar lyssning hemma i vardagsrummet likväl som på språng med favoritlurarna på skallen.

Matti Alfonzetti är utan tvekan en av Sveriges bästa och uttrycksfullaste sångare. Det finns en nerv, en värme och en närvaro i hans röst som åldrats likt ett årgångsvin. I låtar som stökigt bluesiga ”Woman” ges han möjlighet att ta i och visa att han utan bekymmer kan utmana en ung Robert Plant. Titelspåret ”The Show Must Go On” är finstämt med piano och akustisk gitarr vilket ger utrymme för själfull och lidelsefull crooning. Här finns subtila likheter med Paul Rodgers i röstuttrycket. ”Falling Down” blev snabbt en av mina favoriter. Här finns snygga gitarrer i stämmor och en härlig hybrid mellan Thin Lizzy och klassiska Whitesnake bildar en mycket välsmakande brygd. Souliga ”Tower” har en upplyftande refräng där kvinnlig körsång ger gospelvibbar.



”Ain’t Me” har ett suggestivt och nästan transcendentalt uttryck. Den låter modern med en smått filmisk touch och hade förmodligen funkat ypperligt i någon amerikansk serie typ ”True Blood” eller ”Sons Of Anarchy”. Matti har ett nästan svart uttryck i de bluesiga melodierna. ”Other Side” är ytterligare ett spår som visar på utveckling och modernisering. Snygga melodiska gitarrslingor och en drömsk, men distinkt pianofigur ger en perfekt musikalisk inramning till eftertänksamt vemodig sång. En höjdare!

I avslutande ”River Of Tears” är vi tillbaka i den klassiska bluesbaserade rockens mylla. Detta pigga upptempospår har en touch av sydstatsrock och tankarna går till The Black Crowes, men även Bad Company kastar en skugga över soundet här.

”The Show Must Go On” är föredömligt kort med sina åtta spår. Även om här finns stökiga upptempo-dängor är merparten av låtarna av kalibern skön och kontemplativ lyssning. Skivan ger mersmak och skapar ett begär av att direkt vilja höra mer, vilket absolut är ett smart (och kanske medvetet) drag av bandet. Det finns måhända ingen omedelbar radiohit i stil med exempelvis ”One By One” men det är ett synnerligen väl sammansatt album fullt av kvalitativ och själfull hård rock. Allt känns gediget, genomarbetat och välspelat och är du ett Skintrade fan sedan gammalt ska du definitivt ge skivan en chans. Här finns potentiella guldkorn för älskare av band som Bad Company, Led Zeppelin, Whitesnake, Deep Purple och Thin Lizzy.

Band: Skintrade
Titel: The Show Must Go On
Genre: Classic Rock
Skivbolag: Ninetone records
Releasedatum: 2020-04-17
Bästa spår: Woman, Falling Down, Other Side, Tower, Ain’t Me, The Show Must Go On
Betyg: 4/5

230 Shares

Relaterade artiklar

FILM
LIVE
Do NOT follow this link or you will be banned from the site!
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019 heavy metal

Följ oss på Facebook!