NYHETER
CD
BÖCKER
SKÄRSELDEN

Return – V (Re-release)

35 Shares

Det är fyrtio år sedan Knut Erik Østgård (sång), Steinar Hagen (gitarr), Tore Larsen (bas) och Øyvind Håkonsen (trummor) bildade Return. Märkligt nog väljer norrmännen att återvända till sin femte platta istället för att ge ut någon form av samling eller box. Return är mest kända för rysarballaden ”Bye Bye Johnny” som det dansats många tryckare till och som förgyllt mången efterfest. Jag tillhör de som missade ”V” när den först släpptes 1992. Undantaget är ”Friends Will Be Friends” som var en mindre hit när det begav sig. Som tonårig pojkslyngel var det istället plattorna ”Attitudes” (1988) och ”Straight Down The Line” (1990) som spisades innan intresset för min del dog.

För den oinvigde kan nämnas att Return är sprugna ur den norska åttiotalsscenen dit också TNT, Stage Dolls, Da Vinci och Diesel Dahl’s Tindrum hör. Dessa band brukar ofta sorteras in i subgenren Scandirock, dvs AOR och melodiös hårdrock med ursprung i de skandinaviska länderna, och har alltjämnt en trogen internationell publik.

Anledningen till mitt ringa intresse för Return är att de har en tendens att fastna i balladträsket för mycket och för ofta. Så är fallet även gällande ”V”. ”Life Must Go On” och ”Take This Heart” låter som Def Leppard på sitt absolut smörigaste humör. ”Straight Across My Heart” är så sockersött smörig att man nästan blir förbannad. Dessutom är det stundtals nästan på gränsen till ett plagiat av ”Everything I Do, I Do It For You” (Bryan Adams).



Ibland görs försök till att gnugga sömnen ur ögonen, men det går sådär… ”Going Back” är fånig shuffleblues och ”Room In Your Life” är trist mediumtempo som får mig att tänka på ”Listen To Your Heart” (Roxette) ”All Or Nothing” verkar vara ett försök att låta lite coolt bluesiga med munspel och slidegitarr. I slutet görs en pastisch på ”Rag Doll” (Aerosmith). Det blir bara taffligt och fel.

Annons:

De spår som ändå är något mer acceptabla är ”Tonight” och ”Ridin’ On A Rainbow”som påminner om den typ av feelgood stadiumrock som Bryan Adams är expert på fast utan pondus, finess, nerv och med mindre hitpotential. Soundmässigt påminner de mycket om låtar från kanadickens storsäljande album ”Waking Up The Neighbours” (1991).

Nä, här finns ingen ballad i stil med ”Bye Bye Johnny” som faktiskt berör på riktigt. Inte heller finns det någon dänga av ”Steal My Heart” eller ”United In A Scream” kaliber. Det är välproducerat, slickt och snyggt men ack så tillrättalagt tråkigt och könlöst att man storknar. Det mesta låter som ett beställningsjobb till en ”Power Ballads” samling och man har därför dissikerat Bryan Adams, Bon Jovis, Def Leppards och Teslas smörigaste alster, fast utan både hjärta och själ. Man skulle kunna säga att Return är världens bästa lägereldstrubadurer då akustiska gitarrer dominerar ljudbilden i merparten av låtarna. Sömnig efterfestmusik en ljum sommarnatt vid sjön. Någon i kompisgänget tar spontant fram guran vid grillen och en varm kvinna halvslumrar på din axel.

Denna nyutgåva har remastrats av Chris Lyne och har en uppdaterad booklet med tidigare opublicerade bilder samt nya liner notes av Dave Reynolds. Upplagan är begränsad till 1000 exemplar.

Band: Return
Titel: V
Genre: AOR/Melodic Rock
Skivbolag: AOR Heaven
Releasedatum: 2020-03-27
Bästa spår: Tonight, Ridin’ On A Rainbow.
Betyg: 1/5

35 Shares

Relaterade artiklar

Hittade inga inlägg.
FILM
LIVE
Do NOT follow this link or you will be banned from the site!
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019 heavy metal

Följ oss på Facebook!