ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Hardcore Superstar – C’mon Take On Me (10.0)

hardcore-superstar-cmon-take-on-me-2012

Band: Hardcore Superstar
Titel: C’mon Take On Me
Genre: Sleaze Metal
Skivbolag: Gain/Sony Music
Producent: Randy Staub
Releasedatum: 2013-02-27
Betyg: 10/10

Hardcore Superstar är bandet som i början på karriären var rätt…sopiga. Ja, det är iallafall min åsikt och tusan vet vad som hade hänt om inte det numera redan klassikerförklarade självbetitlade albumet från 2005 låtit som det gjorde? Faktum är ju att bandet sen dess gjort varje platta ett snäpp bättre än sin föregångare och utvecklats något kolossalt, dels som musiker men också som liveakt.

Gör man som ovan så får man också vara beredd på att förväntningarna på en är skyhöga och de lär aldrig ha varit högre än dem inför släppet av C’mon Take On Me.

Jag blir förundrad över introlåten “Cutting The Slack”, en låt min 7-årige son genast döper till spöklåten. Det är precis vad den är, jäkligt spöklik. Med facit i hand så kan man konstatera att den passar övriga plattan som handen i den berömda handsken.

På tal om övriga så tyckte min vän konsertarrangören vid dennes första lyssning att Hardcore Superstar tappat attityden. Ja, visst kan jag hålla med om det men bara till viss del. Jag vill påstå att man istället har utvecklat låtskrivandet och kanske är de två svåra att förena, om än inte omöjligt kanske? Släpp ett sinne, utveckla ett annat…

Efter det 2:12 långa introt är det nämligen fullt ställ som gäller i vidhängande titellåten och inte lugnar det ner sig i den smått fantastiska “One More Minute” vars lyrik får mig lyrisk. Så enkelt, så bra.

“Above The Law”, här kommer albumets näst bästa låt. Den är en smittande liten sång som får arslet att lyfta från soffan på nolltid, minsann. Nästa lilla stycke, “Are You Gonna Cry Now”,  är lite (med betoning på lite) Def Leppard-aktig i sin framtoning och när vi ändå är inne på jämförelser så kan man lätt placera “Stranger of Mine” på ett Guns ‘n’ Roses-album utan att den skulle försvinna i mängden.
Sedär, dubbellåtdags…”Won’t Take The Blame pt.1″ och “Won’t Take The Blame pt.2 (Sect Meeting)”. Jag kan garantera att om ni går på ett gig med bandet så kommer ni att sjunga allsång till denna, den känns som gjord för detta faktiskt.

“Dead Man’s Shoes” tuffar förbi, bra låt men den gör inget större väsen av sig och likadant känns det med “Because of You”. Den sistnämnda har en hög igenkänningsfaktor, synd bara att man inte kommer på vad det är man skall känna igen.

Sätt er in i den något surrealistiska situationen att AC/DC vaknar upp en morgon och kommer på att “-Fan gubbar, det är 2013. Låt oss skriva en modern låt men med vårt signum.”. Den låten skulle troligtvis låta som “Too Much Business”. Ja, t.o.m. titeln avslöjar ju hur den låter men icke desto mindre är den detta albums bästa låt. Inte överlägset bäst men ändå bäst. Energiboost.
Avslutande “Long Time No See” är en till en början något stillsammare sak. Just sättet den är uppbyggd på är inte alls unikt men slutresultatet är typiskt för det här bandet. Bra skit, helt enkelt.

Jag kapitulerar! Det finns inte ett enda dåligt spår på C’mon Take On Me, det är väldigt välskrivet och genontänkt. Så, attitydstapp eller inte, detta är på ren svenska inihelvetes bra och det vore tjänstefel av mig att inte dela ut min första fullpoängare sedan hösten ’11!

Bästa låt: Too Much Business

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER