Sommaren 2015 förälskade jag mig i The Night Flight Orchestra. Bandets andra platta ”Skyline Whispers” hade precis släppts och i rask takt lyssnade jag även in mig på den tre år äldre debuten ”Internal Affairs”. Förälskelsen intensifierades med ”Amber Galactic” (2017) och när ”Sometimes The World Ain’t Enough” släpptes sommaren 2018 överträffade den alla mina förväntningar. Jag gav toppbetyg och utnämnde skivan till bäst alla kategorier hittills denna sidan millennieskiftet. NFO brukar generellt benämnas som ett AOR band, men har lyckats kapa en hel tidsepok och låter sig inte kategoriseras in i bara en genre. Deras blandning av TOTO, ABBA, ELO, AOR, Disco, Classic Rock och Progressive Rock är fullständigt unik.
Idag har förälskelsen mognat till djup kärlek, en kärlek jag efter drygt 36 års aktivt musikkonsumerande inte längre trodde var möjlig. NFO går från klarhet till klarhet, vinner stadigt nya fans och bevisligen är kreativiteten fortfarande på topp då man har valt att exkludera de två utmärkta fjolårssinglarna ”Satellite” och ”Cabin Pressure” Drops” på ”Aeromantic”.
Bandet har numera ett väl beprövat koncept gällande blandning av influenser och genrer som finjusteras till varje nytt album. If it ain’t broken, don’t fix it som det så fint brukar uttryckas. Det gäller i högsta grad ”Servants Of The Air” som får betecknas som en typisk öppningslåt på en NFO platta. Släktskapet med låtar som ”Midnight Flyer” (Amber Galactic, 2017) och ”This Time” (Sometimes The World Ain’t Enough, 2018) är tydligt. Här finns alltså alla beståndsdelar som behövs för att göra en lyckad take-off.
”If Tonight’s Our Only Chance” har ett oemotståndligt riff som får mig att tänka på ABBA klassikern ”Gimme, Gimme, Gimme (A Man After Midnight). Titelspåret ”Aeromantic” är struttig på samma sätt som ”Living For The Nighttime” (Skyline Whispers, 2015) för att ta ett exempel. Det är sjuttiotalsdisco, KISS-rock’n roll, The Who och ABBA med en fantastisk refräng. ”Divinyls” är lysande pop återuppstånden från en svunnen tid, ”This Boy’s Last Summer” med sitt ”Mamma Mia” (ABBA) inspirerade pianoklink och ”Taurus” får betecknas som typiska NFO dansgolvsdängor som du kommer älska vid första lyssningen. Som gjorda för att spelas om och om igen!
Här finns också en del nya inslag varav ”Curves” är ett exempel. Det är Georgy Porgy (TOTO) med en försynt nick åt Stevie Wonder samtidigt som det i blandningen av synthfunkig pop/rock påminner en hel del om svenska RATATA’s gamla hit ”Jackie”. Ett annat exempel är ”Transmissions”. Dramatisk och hypnotiskt pulserande, med ett fiolsolo så vackert att man kan gråta åt det, är detta spår en höjdpunkt med elektroniska färgningar och storslaget episka melodier a la Ultravox.
Secret Service och Adolphson/Falk är två referenser jag inte trodde att jag skulle slänga mig med i NFO sammanhang. ”Golden Swansdown” låter hursomhelst i mina öron åt det hållet. Det är också svenskt vemod blandat med Night Ranger ballad och alldeles, alldeles bedårande vackert. Refrängen och sticket är i en klass för sig, en klass som BARA NFO kan komma upp i. Allt som allt annorlunda och rakt igenom genialiskt.
Progressiva ”Dead Of Winter” är storslagen med progressiva passager som förhöjer stämningen till en ren njutning.
Ibland räcker superlativen inte till och jag kan bara med tappad haka euforiskt konstatera att även ”Carmencita Seven”, ”Sister Mercurial” och ”City Lights And Moonbeams” alla är överjävligt briljant, genialiskt lysande hela vägen genom universum och tillbaka!
Ombord på ”Aeromantic” råder ingen turbulens. Likt en Concorde i natten spränger den med självklar grace och pondus ljudvallen. Beväpnade med utsökta melodier, funktionella och smarta arrangemang, bländande musikalitet och en gnutta svenskt vemod sätter NFO nytt rekord i stilfull flyguppvisning i den högsta skolan. Betygsskalan räcker inte till, det här är helt makalöst! Jag checkar in, sätter mig tillrätta i första klass, lutar mig tillbaka, läppjar på champagnen som Airline Annas serverar mig och känner mig fullständigt trygg i att Kapten Strid och hans besättning med van hand styr mig genom oändligheten och vidare! Köp en biljett du också vettja!
[yasr_overall_rating size=”medium”]
Band: The Night Flight Orchestra
Titel: Aeromantic
Genre: Classic Rock, AOR mm
Skivbolag: Nuclear Blast
Releasedatum: 2020-02-28
Bästa spår: Ja, precis. Här finns BARA bästa spår.
Betyg: 5/5
