Ibland måste man blicka bakåt för att kunna gå framåt. Enligt H.E.A.T markerar ”II” en slags nystart och bandet menar att det är såhär de hade låtit om de debuterat idag. Det förklarar i någon mening också den besynnerliga titeln på detta, deras sjätte studioalbum.
Whitesnake och Def Leppard-hybriden i inledande skrevrocksdängan ”Rock Your Body” är ett effektivt öppningsnummer. Den monotont repetitiva refränghooken blir kanske lite för trist för min smak, men kommer säkert funka klockrent live. När man sedan hör riffglada energibomber som ”Dangerous Ground”, ”Adrenaline” eller ”Under The Gun” är det både lätt att dra på smilbanden och att dra paralleller till debuten från 2008. Melodispråket låter bekant, men soundet skiljer sig.
Det finns de som hävdar att den Erik Grönwall frontade upplagan av H.e.a.t. som började med ”Adress The Nation” (2012) fortfarande är ett AOR band snarare än melodiös hårdrock och tja, åsikterna kommer väl alltid gå isär om vad som är vad egentligen. Vad som däremot knappast låter AOR är blytungt sköna ”We Are Gods” med sina Skid Row och Dio-vibbar. Även de båda fantastiska singelsläppen ”Rise” och ”One By One” har ett hårdare anslag än vad som är brukligt för genren. Grönwall har också ett betydligt aggressivare uttryck som påminner om Sebastian Bach (Skid Row) aktigt snarare än Kenny Leckremos varma croonerstämma. ”Victory” är ett nummer som skåpar ut konkurrensen rejält, vilken uppvisning!! Jag hör både Eclipse och Sabaton influenser här.
Snygga ”Come Clean” med sina dutt-dutt Keyboards hade inte gjort bort sig på ”Tearing Down The Walls” (2014) och ”Heaven Must Have Won An Angel” bjuder på plattans kanske tydligaste Journey och Giant influenser, vilket tydligt visar att bandet bejakar sina rötter på ett förträffligt vis.
H.E.A.T visar återigen med klockrena melodier, grymma riff och Grönwalls överjävliga röst och energi varför de är världens just nu bästa melodiösa rockband. Borta är experimenten från ”Into The Great Unknown” (2017). Bandet har med glödhet passion, pondus och ett makalöst jävlaranamma gått all in för att ge oss en platta sprängfylld med publikfriande kanonlåtar och hookar i massor. Man behöver med andra ord inte uppfinna hjulet på nytt varje gång vilket bandet med övertygande bravur visar med ”II”. Även produktionen, signerad herrar Jona Tee (Keyboards) och Dave Dalone (gitarr), känns helgjuten. Det borde inte vara möjligt att matcha ett mästerverk som ”Tearing Down The Walls (2014)” men fan om de inte lyckats! H.E.A.T är helt enkelt bra S.k.i.t!
