NYHETER
CD
BÖCKER
SKÄRSELDEN

Magnum – The Serpent Rings

170 Shares

Jag får väl erkänna att min entusiasm inför släppet av The Serpent Rings var en aning modest. Inte för att jag tvivlade på att Tony Clarkin kunde trolla fram nya låtar, utan mer att Bob Catley börjar låta skrovligare för var gång man ser honom även om han briljerade sist jag såg honom uppträda på Skogsröjet med Avantasia. De senaste årens Magnum-plattor har gått mig förbi ganska spårlöst, så vad skulle nu kunna uppbringa en större entusiasm? Jo, inledande Where Are You Eden? får ju en onekligen ganska munter, men i övrigt så flöt den första genomlyssningen förbi utan att jag riktigt greppat åran. Det hela kändes flyta på i ett medeltempo som inte tog tag i mig som lyssnare och jag beslöt att ta nya tag dagen efter.

Inledningen är som sagt strålande, vilket dagen efter och utgångsläget var nu betydligt bättre. Att Magnum numera bara består av två originalmedlemmar i Clarkin och Catley , borde kanske påverka ljudbilden på något sätt men för mig så osar The Serpent Rings en hel del av Vigilante vilket inte är fy skam direkt. Rutinerade Dennis Ward (Pink Cream 69, Place Vendome, Unisonic) fyller sin plats, och redan i det andra spåret You Can’t Run Faster Than Bullets, så pumpas det på betydligt tyngre takter än i alla fall jag hade förväntat mig. Catley’s röst gör sig utmärkt här och visst är det väl trevligt när sångare kan hitta andra användningsområden och plötsligt spåren i stämbanden bara nytta.

Lätt doftande av Supertramps The Logical Song följer Madman or Messiah, som hör till ett av de verkliga toppspåren på plattan. Det är svårt att imponeras av Clarkin och hans fantastiska förmåga att hitta melodier där Catley’s sång fullkomligt gifter sig med arrangemanget.

Annons:


Efter den lovande starten så hamnar vi dock i midtempots förlovade land. Absolut inte dåligt och det hela håller klassisk Magnum-klass utan för den delen etsa sig fast i min musikaliska bakskalle. Till den kategorin hamnar även titelspåret. Smäktande stråkar, storslaget anslag på en flygel, Bob Catley tar ifrån tårna och visst är det tjusigt denna mystiska saga. House of Kings följer och känns som den logiska fortsättningen efter titelspåret. Här bjuds det på körsång och blåsinstrument samtidigt som Clarkin öser på med distad gitarr, innan vi plötsligt hamnar i ett jazzigt parti liknande det Toto brukade bjuda på. Det här är också den låt som Lee Morris trumspel är mest framträdande. Kul med något som sticker ut och allt avslutas med en brölande saxofon.

En man som bör nämnas är keyboardisten Rick Benson vars arrangemang är klockrena plattan igenom, och ljuden som han hittat får en att kastas mellan årtalen på ett underhållande ljud. Det doftar mycket 80-tal om den suggestiva The Great Unknown utan för den delen låta nåt annat än Magnum. Keyboarden inleder även Man och det är bra tryck även här även om det luktar lite Magnumlunk i refrängen. The Serpent Rings landar på närmare en timmes speltid och i min mening så kunde man ha kapat ett par låtar för att man verkligen skulle vara på tå från början till slut. Nu kväver man en gäspning i slutet, då Magnum bjuder på ett par ”crowdpleaser” som man redan har hört i en eller annan form men varför gnälla om petitesser.

The Serpent Rings ger verkligen sin plats i Magnums digra diskografi och här finns det en antal låtar som kommer att vara med att slåss om en plats i setlistan när Magnum ska ut och spela live. Det är oerhört kul när ett band fortfarande är relevant efter så många år. Tony Clarkin har som vanligt får man väl säga, skrivit alla låtar och producerat det hela.

170 Shares

Relaterade artiklar

FILM
LIVE
Do NOT follow this link or you will be banned from the site!
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter

Rocknytt Logga 2019 heavy metal

Följ oss på Facebook!