ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Vandroya – One (8.0)

vandroya-one-2013

Band: Vandroya
Titel: One
Genre: Progressive Power Metal
Skivbolag: Inner Wound Recordings
Producent: Heros Trench
Releasedatum: 2013-01-18
Betyg: 8/10

Jahaja… 

Ett band med kvinnlig sångerska, månne det vara ytterligare ett i raden av alla symfoniska band och Nightwishkopior? 
Det skulle man kanske kunna tro, men så är definitivt inte fallet.

Trots att “One” är Vandroyas debutalbum, så har bandet redan funnits i många år. Detta brasilianska band bildades redan 2001, men ägnade de första fyra åren till att spela covers. 2005 spelade de in en demo, “Within Shadows”, och tack vare denna fick de möjlighet till fler spelningar runt om i Brasilien. 2010 påbörjade de arbetet med det som nu har kommit att bli deras debutalbum, “One”.

Första gången jag lyssnade igenom albumet blev jag positivt överraskad. Därefter följde några fundersamma genomyssningar när jag ifrågasatte om det verkligen var så bra som jag först hade tyckt. Men efter att ha lyssnat ytterligare ett flertal gånger så tycker jag mer och mer om musiken, albumet växer för varje lyssning.

Albumet inleds genom ett symfoniskt intro med hummande orientalisk touch, “All Becomes One”. Detta är dock i princip det enda symfoniska som finns att hitta på den här plattan, redan på spår två har Vandroya varvat igång ett duktigt powermetaltempo, och bandets sångerska imponerar. Daisa Munhoz (Soulspell)  sjunger med ett underbart engagemang, och har en intensitet och en energi som är få förunnat. Man blir trött bara av att lyssna på henne, och jag konstaterar att jag själv hade svimmat halvvägs in i första låten om jag hade försökt sjunga på samma sätt. Det är inte några operatoner som Daisa Munhoz bjuder på, istället tar hon i ända från tårna och briljerar med ett stort tonregister. Röstmässigt skulle hon kunna liknas vid en blandning av Floor Jansen (After Forever, Nightwish) och en lite tuffare version av Andrea Dätwyler (Lunatica).

På albumets tredje spår bjuds vi på mer progressiva tongångar i “No Oblivion For Eternity”, och det fjärde spåret “Within Shadows” serverar lekfulla variatoner av både takt och tempo. Den lite tyngre “Anthem (For The Sun)” är en av mina favoriter, liksom balladen “Why Should We Say Goodbye” som börjar mjukt och långsamt växer till en kraftfull avslutning. Vill man vara kritisk så kan man notera att denna balladen följer ett väl beprövat recept, och att den säkerligen hade platsat i melodifestivalsammanhang. Men jag gillar den ändå.

Bandet skakar på nästföljande spår av sig balladstämningen genom att återigen spela fartig power metal. Albumets tre sista spår drar alla mer åt det progressiva hållet, framför allt den avslutande “Solar Night” som jag tveklöst utser till albumets bästa låt. I denna tas man på en musikalisk resa inte olik de resor som Symphony X kan bjuda på.

Sammanfattningsvis kan sägas att detta är ett imponerande och välarbetat debutalbum. Bandet ger prov på kompetent låtskrivande och god musikalitet, och de kan dessutom skryta med att de har en fantastiskt duktig sångerska. Snyggt omslag är det också.

Rekommenderas!

Bästa låt: Solar Night
 

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER