Band: Denied
Titel: Let them burn
Genre: Heavy metal/thrash metal
Skivbolag: Sliptrick Records
Producent: Denied & Fredrik Folkare
Releasedatum: 2013-01-26
Betyg: 9/10
Inledningsvis så ska jag villigt erkänna att jag älskar Johan Fahlbergs stämma. Han har nästan helt på egen hand lyft ett insomnat JADED HEART och gjort dem riktigt bra igen.
Under år 2009 slog han sina påsar ihop med gitarristerna Andreas Carlsson och Chris Wowden (ex-OPETH) och trummisen Pete Dolls. Basisten Fredrik Isaksson (ex-THERION, GRAVE) anslöt sommaren 2011 och då blev kvintetten fulltalig. Att de inte gjort en platta förräns nu känns som en gåta, men bättre sent än aldrig.
Hur låter då detta band? Ja, vart ska jag börja? Jag är totalt knockad, det är så himla bra att jag har svårt att finna ord för det. Jag har god lust att ta till diverse svordomar med caps lock-knappen intryckt! Inte för att jag är religiös, men jag ska försöka att undvika sådant språk även om det är svårt.
Musiken är hård men melodisk och Johan visar att han kan dominera med sin röst, även när det blir hårdare tongångar. Ska man relatera till liknande band så ligger tidiga FIREWIND, MYSTIC PROPHECY, SEVEN WITCHES och JUDAS PRIEST under sina hårdaste stunder nära till hands. Sådan här “pansarmetal” som krossar allt i sin väg är verkligen något jag älskar!
Jag funderar lite över vilka låtar som jag ska nämna här i recensionen? Kvalitén är så genombra så det känns nästan orättvist att bara ta upp några låtar. Det är helt enkelt tio stycken kanonspår på denna platta! Men de som sätter sig allra mest i ryggmärgen är de hårda och svängiga ‘Seven times your sin’ och ‘Lesser son’.
Powerballaden ‘Garden of stone’ sticker också ut på ett positivt sätt bland allt det hårda.
Den snabba ‘In hell’ gör det omöjligt att sitta still och jag är rädd för att man drabbas av akut “blyfot” om denna låt spelas i bilstereon. Produktionen är verkligen klockren och den här skivan låter ljudmässigt som jag hade hoppats att nya HELLOWEEN-plattan skulle ha låtit (men det är ett helt annat kapitel).
Nu är ju inte någon av dessa herrar några duvungar, så ordet “debut” känns kanske inte helt rätt i munnen. Men detta är en av de absolut bästa debutplattorna jag någonsin har hört, förjävla bra jobbat grabbar!
Hoppas denna platta och detta band får den uppmärksamhet och uppskattning de förtjänar.
Bästa låt: Seven times your sin/Garden of stone
