ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Holy Grail – Ride The Void (8.0)

8 Shares

holy-grail-ride-the-void-cd-2013

Band: Holy Grail
Titel: Ride The Void
Genre: Heavy Metal
Skivbolag: Nuclear Blast
Producent: Matt Hyde
Releasedatum: 2013-01-18
Betyg: 8/10

Sedan debuten Crisis In Utopia släpptes år 2010 har Holy Grail hunnit turnera arslena av sig, delat scen med bl.a. Blind Guardian, Dragonforce, Exodus, Hellyeah och Toxic Holocaust och rekryterat gitarristen Alex Lee från de amerikanska thrasharna i Bonded By Blood. Under dessa hektiska, men behövande år med fokus på turnerandet är det inte utan att de har lämnat ett tomrum på musikfronten och intresset för bandet hunnit svalna. Det var trots allt ett bra tag sedan debuten satte igång romansen mellan bandet och lyssnarna. Men i oktober förra året släppte bandet singeln Dark Passenger, samtidigt som de senare meddelade att de blivit signade av Nuclear Blast. Det var då som den sovande entusiasmen för bandet äntligen triggades igång igen och nedräkningen till ett nytt alster kunde börja.


Till skillnad från debuten så spelar Ride The Void på en hel del moderna influensor istället för att endast fokusera på hederlig klassisk heavy metal. Bandet visar på en musikalisk utveckling där de inte har varit rädda för att vidga sina metalvyer och fokuserat mer på tyngd, speed och shred a la Lamb of God och Slayer snarare än Crisis In Utopia’s klassiska melodier a la Saxon. Vid första lyssningen var jag tveksam till om det verkligen funkade, och också en aning besviken eftersom jag förväntat mig en Crisis In Utopia x2. Men bandets utveckling visar på en förbannat tight platta med allt från feta refränger i Ride The Void och Take It To The Grave till den oväntade och avslutande balladen Rains of Sorrow till bandets hittills längsta låt, sex minuter långa Bestial Triumphans, en låt med progressiv undertoning fullmatad med grymma gitarrpartier och growl.

Det står ganska klart att det är bandets intresse för tyngre band inom genren som ligger bakom utvecklingen på Ride The Void, men även om det är ett betydligt mörkare alster än debuten finns det fortfarande tydliga element av 2010 års Holy Grail. Ett perfekt exempel på det är Bleeding Stone, en av de bästa låtarna på plattan som ironiskt nog var tänkt att vara en del av debuten. Fler låtar som toppar plattan är Too Decayed to Wait, Crosswinds och Sleep of Virtue.

Bandets turné med Dragonforce har sannerligen också satt sina spår då gitarristerna Eli Santana och Alex Lee fullständigt regerar på plattan med sina solon och sitt konstanta ös, och vokalist James-Paul Luna ska ha enormt med cred för hur pass mycket hans pipa faktiskt styr upp låtarna. Det är alltid krassligt att följa upp en lyckad debut, men Ride The Void imponerar.

Bästa spår: Bleeding Stone
 

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
Inga inlägg hittades.
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter