Skillnaden mellan genialitet och dårskap är ibland hårfin. Det är bra att ha ambitioner, men det är lätt att bli överambitiös i sin strävan att skapa något unikt. Blind Guardians nya giv är en sådan platta, där man antingen hyllar den till skyarna eller sågar den vid fotknölarna. Det går ju inte komma ifrån att man har jobbat hårt för att få till detta storslagna album. Fast jag måste tillstå att har man hört en låt, så har man i princip hört alla. Redan efter 3-4 låtar, så flyter allt ihop till en grå massa och man vet inte vart på den otroligt långa plattan man befinner sig. Det blir närmast en plåga att lyssna sig igenom allt. Nu vet jag som sagt att “Legacy Of The Dark Lands” kommer att dela Blind Guardians fanskara på mitten: Några av er kommer att hålla med mig, andra kommer att tycka att jag har galet fel. Förutom likriktningen av låtmaterialet, så saknar jag verkligen elgitarrerna och jag hade även förväntad mig mer dramatik och dynamik. Dessutom så är de talade partierna några för många för min smak. Tyckte man tex att Manowar´s “Gods Of War” hade för mycket av den varan, så kommer man definitivt inte att gilla detta. Skivan blir helt enkelt alldeles för seg och jag har väldigt svårt att se att jag kommer att lyssna på plattan i sin helhet någonsin igen. Blind Guardian är dock ett alldeles för bra band att kalla detta mastodontalbum en total flopp eller ren dynga. Men jag hade definitivt förväntat mig mycket mer: Inte en lam sagostund med enahanda melodier. Den får filmmusiken till “Sagan Om Ringen” att verka vara den hårdaste i världshistorien och det är inget positivt. Betyget blir inget annat än världshistoriens svagaste tvåa!
Meny
