Kopparbergssönerna i Degreed borde intressera en större massa då de sedan första skivan “Life, Love, Loss” från 2010 på australiensiska bolaget Melodic Rock Records radat upp högkvalitativa album. Sedan dess har man släppt tre skivor fram till idag där “We Don´t Belong” är höjdpunkten där bandets hittills bästa låt “What If” är inkluderad. Detta gällde fram till nu då femte given bitvis grumlar till en annars bländande katalog. Degreed har alltid visat musikalisk finess med bra variation och bländande melodier och denna förlorade generation är inget undantag.
Detta album befäster deras sound ännu mer och fler låtar än tidigare har mycket stor hitpotential. Titelspåret river tag och påminner om H.E.A.T´s bästa stunder medan tårkanalen fylls när de tolkar Ted Gärdestads “Himlen Är Oskyldigt Blå”, här heter den “Blue Virgin Isles” och redan här förstår man hur stor och stark bredd bandet besitter. “Summer Of Love” för tankarna till palmer, sol och nedcabbat, mäkta upplyftande och känslofylld så är den en av skivans bästa stunder tillsammans med pulshöjande “You All Know My Name” som har skivans starkaste refräng. “Born Under A Bad Sign” ger oss nytänkande och är som helhet så nära magi Degreed kommer på detta album och med det så skapar de också hopp och förväntan om vilka trollerier de kan komma att skapa i framtiden. Några spår når dock inte hela vägen men de är färre än någonsin och fortsätter de vässa sig så kommer den sista trubbigheten att snart vara ett minne blott.
Plattan är egenproducerad och högste ansvarige Mats Ericsson förbättrar sig konstant som producent men även bakom trummorna. Micke Jansson borde kunna titulera sig som en av Sveriges mest intressanta keyboardister nu samtidigt som gitarroraklet Daniel Johansson borde få briljera aningen mer fortsättningsvis. När vi kommer till sångaren Robin Ericsson så visar han som vanligt bredd, mycket nerv och klanderfri sång som har en egen och lysande identitet och med alla dessa bitar av skinande guld skapar de en diamant tillsammans. En modern rock skiva av högsta karat och om det fanns någon form av oro att dessa killar någonsin skulle kunna misslyckas så känns det väldigt avlägset då de under de senaste tio åren visat klass och ständigt ökad kvalité när det gäller individualitet, som band och i låtskrivande.
