ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Snakecharmer – Snakecharmer (8.0)

14 Shares
snakecharmer-cd-2013

Band: SNAKECHARMER
Titel: Snakecharmer
Genre: Rock
Skivbolag: Frontiers Records
Producent: Snakecharmer
Releasedatum: 2013-01-25
Betyg: 8/10


Kan det vara så att dessa herrar försöker säga oss något? Jag menar… bandnamnet, omslaget…

Det är onekligen med en lätt förundran man frågar sig vad herr Coverdale egentligen tycker om det hela:
Det är nämligen inte första gången som herrarna Murray och Moody vill påminna oss om att de har ett förflutet som medlemmar i Whitesnake. De har tidigare spelat tillsammans i band som “The Snakes”, “Company of Snakes” och “M3 Classic Whitesnake” (där M3 låter oss får veta att det är tre av bandmedlemmarna med efternamn på M som tidigare har spelat i Whitesnake). Med detta i backspegeln så börjar det hela kännas smått jobbigt istället för lockande, men vi skall väl ändå inte döma ut bandet innan vi har lyssnat på deras självbetitlade album?

I formationen Snakecharmer har Micky Moody och Neil Murray slagit sig samman med Laurie Wisefield, Harry James, Adam Wakeman och Chris Ousey. Allesammans är de gubbar med gedigna musikaliska bakgrunder, och skivbolaget vill tvekar inte med att beskriva dem som en supergrupp. Bandet bildades 2011, och den musik de spelar är mycket riktigt påfallande lik ett tidigt Whitesnake. Det är melodiskt och bluesigt, kort sagt ett Whitesnake utan Coverdale. 

Och tur är väl det. Missförstå mig rätt – inte för att jag ogillar master Davids stämma, tvärtom. Men jag är ändå glad att Chris Oseys röst inte är en Coverdaleklon, eftersom Snakecharmer genom honom får en egen personlighet istället för att bli en kopia. Oseys röst påminner en hel del om Eric Martin (Mr Big), och vill man lägga till ytterligare en referens som beskriver hur Snakecharmer låter så är faktiskt Mr Big ingen dålig jämförelse.

Det här låter riktigt bra, särskilt om man lyckas blunda för kopplingen till Whitesnake och enbart lyssnar på musiken för vad den är. Det är högkvalitativ rock som mer låter som om den skrivits i slutet av 70-talet än som att den skulle vara nyfärsk. Och allra bäst låter det i de mer bluesiga låtarna såsom “To the Rescue” och “Smoking Gun”. Men även “Turn of the Screw”, “A Little Rock and Roll” och “Cover Me in You” är riktigt trevliga. Albumet är jämnt, utan att för den delen sakna variation. 

Plattan har gått varm här hemma i flera veckor, och jag har inga planer på att lägga undan den än på ett tag.

Bästa låt: “Smoking Gun”

BETYGSSKALAN

5.0 – Mästerverk! Fullkomligt perfekt. Inte ett enda svagt spår! Finns ingenting att klaga på.
4.5 – Stark fyra. Utmärkt! Snudd på perfekt men det lilla extra saknas för att rankas som mästerverk.
4.0 – Stabil fyra. Mycket bra! Har någonting extra!
3.5 – Stark trea. Riktigt bra!
3.0 – Stabil trea. Tämligen bra. Lite spretig men ändå god musikunderhållning.
2.5 – Medelmåttig men lyssningsbart.
2.0 – Hyfsad! De sämre låtarna är tyvärr betydligt fler än de bra. Lämnar mycket att önska.
1.5 – Ganska dålig.
1.0 – Väldigt dålig. I stort sett bortkastad tid.
0.5 – Urusel! Plågsam upplevelse!

Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

Chefredaktör och grundare av Rocknytt
RELATERADE ARTIKLAR
MÅNADENS RECENSIONER
FILM
LIVE
Rocknytt
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

Tipsa oss om nyheter