ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Michael Monroe – One Man Gang

Michael Monroe, glamrockaren som har nått legendstatus med Hanoi Rocks och senare även som soloartist, är nu ute med sitt nionde studioalbum One Man Gang. Bakom produktionen står däremot inte något one man gang. Med på skivan medverkar Rich Jones, Steve Conte, Sami Yaffa och Karl Rockfist som även har varit med och skrivit det mesta av musiken, främst då låttexterna. Resultatet har blivit en 12-spårad punkrock-känga med poppiga melodislingor. Titelspåret One Man Gang har äran att öppna upp för albumet och det blir den perfekta introduktionen till mannen som aldrig verkar bli för gammal för rock n’ roll. Titelspåret har en energi som enklast går att jämföra med ett skenande tåg och en slagkraftig refräng som gör att låten sätter sig direkt. Detta är enligt mig ett stjärnkocksrecept på ett lockande första intryck. Följande material är inte fy skam det heller. Det bjuds på en blandad kompott av tillbakablickande ballader, fler punkinspirerade attityddrypare, det karakteristiska munspelet och blåsinstrument för att ge en liten tease.

Konceptet och de musikaliska arrangemangen är inte helt nya – bandet har lyckats göra en stabil samling av låtar som låter typiskt Michael Monroe och är en fortsatt hommage till rock n’ roll-livet och alla outsiders där ute. Detta utan att lyckas slå knut på sig själva. Man tillför tillräckligt mycket nya inslag samtidigt som man behåller de gamla influenserna och lyckas därmed fortfarande hålla sig relevanta. En fröjd för alla Hanoi Rocks och Michael Monroe-fans, för det känns som det är till dem musiken riktar sig. Michael Monroe & company kör sitt koncept på det sätt som bara dem kan och de som alltid har gillat det kommer att gilla det nu också. Bandet krånglar inte till det för att imponera på och vinna över nya lyssnare. De är stökiga helt enkelt, och gillar man inte det så kan man lyssna på någonting annat.

Låtar som sticker ut lite extra är (förutom öppningsspåret) Junk Planet, som utöver sitt basintro och fladdrande munspel är en genomcool låt. Wasted Years introducerar en lite nyare sångstil än vad Michael brukar köra, vilket jag tycker ger extra effekt till vad låten handlar om. Nostalgiska Midsummer Nights är det enda spår där Monroe för första gången känns dammig, men den har en snygg finish och drar inte ner betyget avsevärt. I övrigt låter One Man Gang ungefär som det album man förväntar sig att Michael Monroe ska släppa. Min betygsättning landar på en stark 3:a.

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER