ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Art Nation – Transition

Trots att det passerat två och ett halvt år sedan ”Liberation” (2017) har Art Nation-ledaren Alexander Strandell fortsatt att hålla sig aktuell. Han har sjungit med Philaharmonic Orchestra i Ryssland, släppt solosinglar, gjort flera TV-framträdanden samt invigt Göteborgs kulturkalas tillsammans med LaGaylia Frazier. I Art Nation har en del förändringar skett sedan sist. Sam Söderlindh (gitarr) är kvar men både gitarristen Mia Moilanen (Fourever) samt trummisen Alexander Lundgren (Outshine) är nya ansikten.

Även soundmässigt har det skett en stor make-over. Där ”Revolution” (2015) är en modern AOR platta i stil med H.E.A.T. och ”Liberation” (2017) stundtals känns pojkbandspoppig, har ”Transition” försetts med en betydligt tyngre ljudbild där EDM, Techno och Metal dominerar. Ett medvetet drag av Alexander som inspirerats av sin korta tid i Amaranthe (som bekant blev ju Nils Molin från Dynazty ny sångare i bandet i fjol). ”Transition” tar sitt avstamp i den typen av Techno-metal som de så framgångsrikt populariserat det senaste decenniet, något som märktes redan i fjolårets singelsläpp ”Infected”.

Ibland tar dock ivern att utveckla soundet över för mycket. Låtar som ”Firefly”, ”Fallen Worlds” och ”Tick Tock” lånar lite för friskt ur Amaranthes soundbank för att kännas genuina. Även skivans stora ballad ”The Cure”, en duett med Rebecca Hakso, har tydliga likheter med band som Amaranthe, Evanescence och Within Temptation. Här funkar dock fusionen bättre då det också finns en känsla av filmsoundtrack och melodierna är starka utan att vara uppenbart snodda. Kul kuriosa är att låten är skriven tillsammans med Mellovinnaren John Lundvik.

Vi vet dock att Art Nation kan överraska och lyckligtvis har även ”Transition” några ess med i leken. ”Open” är t.ex en stilfull mix där modern electropop möter melodic rock. Kombinationen av det EDM inspirerade keyboardriffet och det suggestiva ljudlandskapet som omsveper den dramatiska refrängen är inte dum alls.

”Who we are” med sin Avicii-inspirerade refräng är ett annat stiligt spår med snyggt solo som grädde på moset. I ”Not alone” får äntligen sköna gitarrer dominera ljudbilden vilket känns befriande. Samtidigt används electropop-keyboards även här, fast något mer sparsamt och därmed i mina öron mer smakfullt. ”Blaze the trail” har kanske skivans bästa refräng. Komplett med tunga gitarrer och söta popmelodier blir det en av skivans starkaste nummer. Jag har också en ”weak spot” för ”Cracks In The Sky” med sin härliga tyngd och sköna refräng.

Många fans hade förmodligen hoppats på något annat än vad som presenteras på ”Transition”. Visst märktes det redan på ”Liberation” att Art Nation var på väg att söka sig bort från melodic rock tänket, men att så starkt omfamna ett annat sound som här var svårare att förutse. Strandell är en karismatisk frontman, har en uttrycksfull pipa och är utan tvekan en skicklig låtmakare. Trots den alltjämt närvarande beslutsamheten i hans röst har Art Nation den här gången valt att gömma sig bakom en cool produktion, med fokus på balla ljud och effekter, snarare än att ge oss fantastiska melodic rock-låtar. Förvisso ett snyggt men kalkylerande försök att ytterligare modernisera soundet till att passa dagens rockradioformat. Ljudbilden blir i mina öron bitvis väldigt stökig och det känns lika delar ängsligt som beräknande. Återstår att se om de vinner några nya fans med den här typen av ”Amaranthe light-material.”

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER