ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

Tyler Bryant & the Shakedown – Truth And Lies

Jag har en mental “nya band att lyssna på”-lista som gör sig påmind ibland när jag ser ett bandnamn nämnas som jag av olika anledningar “skrivit ner” på listan för framtida bruk. I fallet Tyler Bryant & the Shakedown blev de listade anno 2017 när Guns N Roses var ute på turné och hade bland andra Tyler Bryant & the Shakedown med sig som support under vissa stopp. Först nu när de släppte albumet Truth And Lies 28 juni blev det till att damma av dem från listan. Truth And Lies är ändå deras tredje studioalbum. Nashvillebandet har varit aktivt sedan 2009 och debuterade med första albumet Wild Child 2013.

Just Truth And Lies innehåller 13 låtar och när man har hört ett par av de första så inser man att bandet har en förkärlek till dist, detta märks till exempel i tunga introspåret Shock and Awe. Ride, som också ligger i början och inleder med släpande gitarrer, är ännu ett praktexemplar. I sina bästa stunder påminner det om stilen som finns hos Rival Sons, även om banden inte går att jämföra närmare än så. Ibland låter arrangemanget nämligen sydstadsrockigt, ibland låter det bluesigt i ett modernt ljus för att sedan låta som något som P3 skulle spela för att fylla i en vardagslucka. Behöver jag säga att luften helt pyst ut i det senare exemplet, och rockandan med den?

Men i Shock and Awe samt Ride står vi ännu i den intressanta delen av plattan. Sångaren har en fin ton och levererar en skön dos attityd samtidigt som han trollbinder något otroligt i lugna Shape I’m In, mycket tack vare den starka och sårbara texten! Melodin flyter även åt håll man inte riktigt väntat sig. Eye To Eye är en stabil låt, likaså On To The Next. Problemen börjar komma i och med Panic Button där jag bitvis tenderar att sluta lyssna för att det inte intresserar.

En filler eller nedskärning på takten kan vara helt på sin plats ibland. Ibland är det avgörande för att man ska behålla och fylla upp med energi till att bränna igenom en hel fullängdare. Var gränsen går är svår att fastslå då den är högst individuell, men jag når i alla fall min när jag drabbas av “nicka till”-symptomet flera gånger under albumets andra halva. Det är däremot bra låtar som kommer till undsättning mellan nickningarna. Men ack, första delen som kändes så rätt

För att använda en klyscha så känns albumet mellanmjölk, men kanske är det live som plattan kommer hem och låter helt rätt? Studiovarianten finner jag nämligen helt okej och that’s it. Truth And Lies får 3/5 i betyg, det lirar ju trots allt i början.

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER