CD

Ofermod – Thaumiel (8.0)

ofermod-thaumiel-2012

Band: Ofermod
Titel: Thaumiel
Genre: Black Metal
Skivbolag: Spinefarm Records
Producent: Ofermod och Devo
Releasedatum: 2012-10-26
Betyg: 8/10

Ofermod, som för övrigt betyder ”arrogans” på gammaldags svenska, är ett minst sagt mytomspunnet band. Anledningen till detta stavas främst Mika Hakola. Ända sedan Ofermods start för 16 år sedan så har Mika Hakola, även känd som Michayah Belfagor, ständigt pendlat mellan att sitta i fängelse och att vara en fri man. Detta har självklart medfört att Ofermod har blivit lidande och således lyckades man endast släppa en EP, en demo, samt en fullängdare under sina första 12 år som band. Efter att ha suttit inne för bland annat rån, misshandel och andra våldsbrott så säger sig nu Mika Hakola ha lämnat denna ”karriär” bakom sig för att istället koncentrera sig på sin musik och sin religion. Jag hoppas verkligen att det blir så, för med tanke på vilken extremt hög klass samtliga Ofermod-släpp håller så ser jag verkligen att herr Hakola hellre är ute i friheten och levererar svartmetall av världsklass istället för att sitta inspärrad på grund av dumheter.



Ofermods ständige bandledare, som trakterar samtliga instrument, skapade en helt magisk platta med Tiamtü från 2008 och jag håller än idag denna platta som en av de främsta någonsin när det gäller svensk black metal. Således är det inget lätt jobb att försöka toppa detta alster, eller ens lyckas skapa något som är lika bra, men när Thaumiels inledande låt Sisters Of Rapture And Pestilence drar igång så är det inte utan att jag känner att det är fullt möjligt att Ofermod åter igen är på gång med någonting stort. Riktigt stort. Denna mastodont till låt är en riktig koloss av pur ondska och dessutom Ofermods hittills bästa låt tillika den bästa låten jag har hört hittills i år. Med sin oheliga stämning, krossande tyngd samt diaboliska lyrik cementerar Sisters Of Rapture And Pestilence Ofermods plats som en av Sveriges bästa extremmetalorkestrar och dessutom ett av landets mest underskattade band. Nästkommande låt, Black Gate, är en stabil skapelse, men nu känner man inte längre riktigt samma höga förhoppningar som man gjorde efter att ha hört skivans inledande spår. Dock så återskapar Ofermod den mörka magin från Tiamtü på ett ypperligt sätt på låtarna Calling Of Setnacht: Twofold Triunity och Prayers Unto Warped Eternities. En låt som jag däremot inte förstår mig på är Undead Moon. Denna skapelse är en lugn sak med något så ovanligt som ren sång. Med ”ren sång” menar jag alltså att man gått bort från de klassiska gutturala och dödsdyrkande läten man utstöter i vanliga fall och istället ägnar sig åt vanlig sång – inte att Rudolf med röda mulen harklar sig och tar ton. Det var säkert någon jättebra tanke bakom Undead Moon, men tyvärr så går den inte hem hos mig. Jag är en puritan som vill att min black metal ska låta som black metal. Lyssnar jag på Ofermod vill jag att det ska låta Ofermod och det är när Ofermod låter som Ofermod som Ofermod är som bäst.

Vann jag precis VM i att använda Ofermod flest gånger i en mening nu? Jag förväntar mig ett samtal från Guiness Rekordbok vilken dag som helst nu. Av de tre återstående, hittills icke namngivna, låtarna återfinns bland annat en nyinspelning av Chained To Redemption som från början återfinns på den legendariska EPn Mystérion Tés Anomias från 1998. Denna låt, tillsammans med de två resterande låtarna Chôsekh Ên Sôf och Via Noctis: Veil Of Gargophias, är en stabil och välkomponerad historia som dock inte riktigt känns tillräckligt bra för att rent hypotetiskt kunna platsa på bandets magnum opus Tiamtü. Som jag ser det så är det tre låtar som håller Tiamtü-klass och dessa låtar är Sisters Of Rapture And Pestilence, Calling Of Setnacht: Twofold Triunity och Prayers Unto Warped Eternities. Resterande låtar, Undead Moon undantaget, håller dock även de tvivelsutan hög klass, men man kommer inte upp i nivåer som gör att betyget kan bli högre än en åtta.

När det gäller framförandet och produktionen har jag ingenting att anmärka på. Det är rått utan att låta risigt och produktionen är old school men ändå modernt välproducerad och välljudande. Producenten Magnus ”Devo” Andersson, till vardags basist i Marduk, har sannerligen gjort ett ypperligt jobb bakom spakarna för sina norrköpingsbröder i Ofermod. Den nye sångaren Johannes ”Tehôm” Kvarnbrink gör ett ypperligt jobb och trots att den förre sångaren Jonas Tengner, även känd under sina alias Nord, Nebiros och Leviathan, är en personlig favorit för undertecknad både för sin tid i Ofermod men också för sina insatser i Malign, så måste jag säga att jag inte kom på mig själv med att sakna honom en enda gång under mina genomlyssningar av Thaumiel.

För att sammanfatta så har Ofermod gjort en mycket bra platta som utan tvekan hyllar mörkrets makter på bästa möjliga sätt. Den håller kanske inte riktigt samma mästerliga klass som Tiamtü, men vill man sätta sig i ett mörkt rum och vara misantropisk samt förbanna och förakta ljuset så är det inte många plattor i år som kommer att vara bättre än Thaumiel för detta ändamål.

En klart köpvärd platta för alla fans av diabolisk svartmetall. Rekommenderas!

Bästa låt: Sisters Of Rapture And Pestilence
 

Relaterade artiklar

Hittade inga inlägg.
Ron Dahlgren

Ron Dahlgren

CHEFREDAKTÖR

Nina Dahlgren

ANNONSANSVARIG

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER

X