Första gången jag hörde Pretty Wild var när jag av en händelse snubblade in på deras spelning på Harry B James i Kungsträdgården en sommarnatt för ett par år sedan. En väldigt lyckad händelse tycker jag. Rockhak under en festlig sommarnatt var den perfekta kapseln för deras musik och jag stannade vid scenen den återstående delen av spelningen. Tråkigt nog har inte Pretty Wild släppt särskilt mycket musik med tanke på hur länge de har varit aktiva. Den upptäckten gjorde mig på den tiden besviken då jag fortfarande hade konserten i färskt minne. Bandet bildades redan 2006 och turnerade då med EP:n All The Way (som blev inspelad och utgiven på nytt 2009) varpå nästa albumsläpp blev 2014 med självbetitlade Pretty Wild. Interstate 13 är bandets tredje studioalbum. Nu när Interstate 13 väl kommit ut gör jag däremot inga sura miner. Jag hoppas att den här releasen följs av lite livespelningar, för som jag minns det var det där bandet briljerade som mest.
Två singlar hann avtäckas innan Interstate 13 kom ut vid målsnöret av maj. Låtarna går i typisk sleazeanda inspirerade av den ”gamla skolan” och bjuder på en upplyftande partystämning (man har även snickrat ihop en lugn zon mellan spåren i powerballaden Thanks to You). Såhär inför sommaren hade albumet inte kunnat landa lämpligare, så låt er inte luras av det lite dystra skivomslaget där bandet ser ut att sitta i klistret vid sidan av en övergiven landsväg!
Pretty Wild förvaltar sin genre väl. Detta märks från start i Let’s Get It Out. Spåret har ett dundrande intro, kaxiga nedslag och ett engagerande driv. Ett bra förstaspår, på ren svenska. Uppbyggnaden känns igen. Det är det typiska körandet, de catchiga melodierna och texterna som domineras av festande, attityd och kärlek.
Skivan innehåller 12 låtar där mina handplockade favoriter blir Let’s Get It Out, Stand My Ground och The Way I Am. I den sistnämnda låten så låter Ivan Höglund sin röst gå i riktigt snygga melodiösa slingor. I Love It börjar med ett intressant oldschool rock n roll-gitarrinslag som inte har presenterats tidigare under resans gång innan arrangemanget svänger om och blir mer förutsägbart. Jag väntar med spänning på att bandet ska återkomma och knyta ihop säcken med samma inslag men väntar tyvärr förgäves. Superman är en låt som går på dussinet och misslyckades redan som tidigt singelsläpp att rycka tag i mig. Men men, det är inte sällan en platta innehåller fillers och det är smällar man får ta.
Så – sammanfattningsvis kommer inte Interstate 13 med något nytt under solen. Albumet låter som en typiskt sleazig 80-talsinspirerad rockplatta. Om man liksom jag gillar den typen av plattor så finns här ytterligare en rykare att hämta. Jag ger Interstate 13 en stadig trea i betyg och förväntar mig härmed att höra Pretty Wild nämnas i rockkretsar mer än vad som gjorts tidigare.
