Jag började lyssna på Danko Jones i och med låten First Date från Never Too Loud, som släpptes 2008. Deras låtar spelades även flitigt på Bandit Rock som jag lyssnade på jämt och ständigt under en lång tid i tonåren och snart plöjde jag deras musik på eget bevåg. Detta innebar att jag började loopa mina favoritlåtar på den platta jag gillade bäst, Below The Belt. Det fanns en poäng med det. Jag har aldrig blivit helt betagen av ett Danko Jones-album i sin helhet. Ofta känner jag att det blir ojämnt. Många låtar följer samma mönster tills den där enstaka vågbrytaren kraschar in. Lite samma sak är det i bandets nionde studioalbum A Rock Supreme.
I första delen av skivan dansar låtarna i varandras fotspår. Partyrock från takt till text, slagfärdiga refränger och enkla melodier som inte snor strålkastarljuset från sången. Det är synd. Samtidigt är det ett faktum att Danko Jones själv är stjärnan. Han sjunger på sitt sätt, och han gör det med en kaxighet som övertygar lyssnaren om att det inte finns något annat sätt. De flesta av mina Danko Jones-favoriter är just attityddrypare. Code of The Road. First Date. I Believed In God. I Think Bad Thoughts. Ja, ni förstår.
Det är först mot slutet av plattan som jag blir krokad. Trots min carpe diem-allergi så får jag upp intresset i och med You Got Today. Burn In Hell och avslutande You Can’t Keep Us Down är helt underbara. Man kan säga att plattan är rätt slätstruken tills den får sin nytändning där i slutet. Men då är det hela också över på ett ögonblick.
Jag tycker att man kan sammanfatta A Rock Supreme som en helt okej elvaspårare som är en gnutta slöare än föregångaren Wild Cat. Gillar man partyrock, Thin Lizzy-influenser, attityd och framför allt Danko Jones, ja, då är det bara att sätta igång lyssningen på generös volym. Det är ett schysst album. Man ska dock vara medveten om att man inte kommer att vara med om något sensationellt och att låtarna är enkla och rakt på sak. Jag tycker att albumet lindansar mellan 2 och 3, men eftersom vi inte har en bredare betygsskala än 1-5 på Rocknytt så får jag placera A Rock Supreme på 3/5 och nöja mig med att det är nära nog vad jag menar.
