ALLA NYHETER
CD
BÖCKER

All That Remains – A War You Cannot Win (4.0)

atr-a-war-you-cd-2012

Band: All That Remains
Titel: A War You Cannot Win
Genre: Melodisk Metalcore
Releasedatum: 2012-11-06
Skivbolag: Razor & Tie/ Prosphetic Records
Producent: Adam D
Betyg: 4/10

Balans är ett nyckelord för mig när vi pratar om Metalcore genren och särskilt när det gäller den melodiska typen.

Balansen har en stor betydelse när man ska börja summera intrycken av albumet man just lyssnat på. Balansen jag talar om är självklart mellan det “hårda” och det “mjuka” samt att hitta en produktion som gör båda alternativen rättvisa.

Tyvärr kan jag inte säga att All That Remains lyckas något vidare med det på detta album. Efter förra albumet “For We Are Many” så hade jag mycket stora förhoppningar på denna release, då jag tyckte att de var på väg mot toppskicket inom genren, men tyvärr när summeringen är gjord så har de hoppat ett par steg tillbaka istället.

Låtmaterialet är alldeles för spretigt för att man ska kunna vara med låten igenom, ibland undrar man om det är samma låt man lyssnar på när det hela tiden bjuds på tvära kast mellan det mjuka och det hårda, lite för tvära kast, särskilt när det blir så extremt sockersött som i tex balladen “What If I Was Nothing” för att i nästa låt köttas på i värsta avgrundsstil.

Därmed hittar inte jag något flyt i lyssningen vilket medför en aning ökad frustration och plattan ger ingen sammanfogad känsla.

Skivan har absolut några guldkorn som tex “Not Fading” som med sina starka melodier och refräng skulle kunna göra vilket metalband som helst avundsjuka och hårt är det definitivt inte. Titelspåret är också en solklar vinnare, med fart och energi och underbar refräng. “Down Through The Ages” är också ett starkt spår som står som en av de bättre på skivan men tyvärr fanns det fler “vinnare” på föregångaren.

Den rena sången är som alltid bra och absolut den jag föredrar, även den aggressiva sången fyller sin funktion men det är något som fattas och det kan mycket möjligt vara produktionen för den är alldeles för tunn och gäll för att tyngden och aggressiviteten ska nå ut och ge den rätta effekten på lyssnaren, det är helt enkelt för klent och blir det klent blir känslan att det låter mesigt vilket så är fallet.

Intressant att samma producent Adam D (Killswitch Engage) kan göra en så avsevärt sämre produktion på denna än föregångaren, självklart är det en smaksak men för mig slaktade den ordentligt i det slutgiltiga intrycket av skivan.

Första singelsläppet “Stand Up” är en riktigt klämmig radiohit men känns som en “outsider” och en aning malplacerad sett till hela albumet. 12 låtar bjuds vi på varav en är ett intro, totala speltiden ligger runt 40 minuter vilket kan känns fullt lagom med tanke på vad vi blir serverade.

Jag ser hellre att de skrotar “aggro” bitarna helt och ägnar sig helt åt melodisnickeri i fortsättningen för det är det som de är bäst på.

Ska du ha melodiös metalcore, lyssna hellre då på senaste alstret av The Sorrow – Misery Escape, där både låtar och produktion ger det bästa till lyssnaren.

Mycket störande är att de kan göra detta så mycket bättre än de visar på detta album och känslan de förmedlar är att de inte vet vilken musik de vill ägna sig åt för denna soppan är inte rätt kryddad, en av de stora besvikelserna i år.
Bästa låt: Not Fading
 

RELATERADE ARTIKLAR
FILM
LIVE
Rocknytt

Tipsa oss om nyheter



ROCKNYTT_LOGGA_2022

SÖK PÅ ROCKNYTT

Mange Byström

Mange Byström

WEBB/SOCIALA MEDIER